Ja, jag vet... Bill Dance i förra inlägget var kul - och jag skulle ju fan inte skriva om politik, men jag måste ändå.
Det finns inga ord som kan beskriva det avgrundsdjupa förakt jag känner för politiker. Dessa satans jävla as som styr och ställer för tillfället - den hundvalpsögde Reinfeldt och hans falkögde partner Borg. Hela alliansen och deras facistiska gatloppspolitik är vidrig att ta del av. Psykopaters lek med besjälade människor.
Dessa djävular till politiker skall nagelfaras in i minsta skrymsle och vrå - inte en lugn stund skall de ha. Och de skall granskas och kritiseras 24 timmar om dygnet - de blå likaväl som de röda, det är ju ett och samma "parti" ändå.
Ett av de sista mediaorganen i världen som faktiskt har mod att göra detta är SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en fröjd att se hur makthavare kläms åt, när de vrider och vänder sig framför kameran för att slingra sig undan - men också hisnande att se och höra hur beklämda och beklagande de är när de ställs inför mänskliga fakta. De odjur som styr över oss har ingen uppfattning om hur vi vanliga människor lever, de ömkar sig med fraser de lärt sig repetera och framför dom med inövade gester och miner... Det är så man vill spy!
Om du missade premiärvisningen av Uppdrag Granskning i SVT så kan du se programmet på SVT-Play, här är en länk också. Det är väl värt att kolla på!
Klicka här för att se Uppdrag Granskning
6 kommentarer:
I min nära familjekrets finns en person som tyvärr är i samma situation som kvinnan som Uppdrag granskning handlade om. Han har via en tidigare anställd på Försäkringskassan fått reda på att anställda på F-kassan får bonus på varje person de kan avföra från sjukskrivning.
Själv har han fått samma typ av brev som nu drivit honom så djupt ner i depressionen att han inte längre orkar träffa varken läkaren eller prata med handläggaren på F-kassan. Programmet skulle lika gärna ha kunnat handlat om honom om det inte vore för hans flickväns och mammas skull.
Handläggaren har visserligen begärt kompletteringar av läkaren ett par gånger men detta har inte hjälpt i nuläget, han fortsätter att skicka ut brev – som vart och ett skulle kunna få förödande konsekvenser om det mottagits av personen i fråga. På mammans begäran skickas därför allt till henne – om att han överväger att avslå ansökan och överföra den här allvarligt sjuke personen till arbetsförmedlingen. Hans mamma måste sköta alla kontakter och driver på och läkaren i fråga ställer sig helt frågande till varför inte handläggaren tar hänsyn till hans diagnoser och bedömningen att hans arbetsförmåga är helt nedsatt minst ett till två år framöver. Inte heller följer handläggaren F-kassans policy om återuppringning inom två dagar efter det att han eftersökts.
Hav av papper och intyg på närmast livslång bipolär sjukdom, även att han förlorade sin far och faster, som tog sina liv pga av samma sjukdom, påverkar inte handläggaren. Bonusen hägrar väl för mycket och han har, för att få den, fullt friskförklarat personen i fråga som inte ens orkat ta sig ur sängen på veckor.
I mammans senaste samtal med handläggaren frågade hon om han sett programmet (Uppdrag granskning) och var svaret nej. Han ansåg tydligen inte att han kunde lära sig något av misstag på liv och död som hans medarbetare med samma arbetsuppgifter gjort. Jag undrar om en person som är så ointresserad av sitt arbete och dess effekter är tillräckligt kompetent nog för sin anställning. Handläggarens hybris är skrattretande om det inte vore för så gravt allvarliga saker, han har utan någon som helst medicinsk utbildning indirekt ifrågasätter läkarens upprepade intyg och, vid ett tillfälle, uppringning för att verbalt stärka sina intyg.
På den totala utmattningens rand är nu mamman nere på knä och slåss med den lilla ork hon har kvar för att inte också förlora sin son till sjukdomen som tog hennes man och svägerskas liv.
När hon satt tillsammans med sitt barnbarn och såg på Bolibompa drabbades hon, stressframkallat, av krampaktiga och kraftiga hjärtattacksliknande symtom som flickan oförstående bevittnade under kanske fem minuter. Till sist kom hon och sa att "mormor har ont i magen". (Nu har flickan ofta "ont i magen".) Mamman går nu själv på antidepressiva mediciner mot sin utmattning. Detta har vi inte kunnat berätta för hennes son med risk för vilka ödesdigra konsekvenser det kan få.
Sverige 2010.
Sorglig läsning Roma...
Brrr! Vem sa att livet är rättvist?
Locket
Man tycker att orättvisan gott kan räcka med sjukdomen i sig men med en sådan regering behöver Sverige inga yttre fiender.
Ni som orkade läsa ovan kanske noterade att den förda politiken har, istället för att hjälpa en person, förorsakat att ytterligare en person brutits ner och måste sökta läkarhjälp.
Och allt detta för att de i minoritet som redan har i övermåtta ska få än mer i form av skattesänkningar. Jag kan inte fatta att det kan finnas en människa som kan tycka att det är rätt och riktigt. De som finns är garanterat inte sjuka, är stinking rich och, som Max skrev, psykopater.
Nu blir denna psykopat-politik slagträ i kommande valdebatten, men vad händer sedan? För Fredrik "Båtsman" Reinfeldt, gläfstaxen Maud, jubelidioten Björklund och pastor Hägglund är ju så korkade att de inte fattar att de ryker efter valet (de kan ju starta kennel istället... fast taxen får de nog betala för att bli av med.)
Ian Hunter skrev i någon låt: "I don't vote for the right wing, I don't vote for the left wing, I got to have both to make me fly".
Right on, Roma!
Ja, vad händer sedan? Du har helt rätt i din analys - de blå åker all världens väg... eller rättare sagt får ta några steg tillbaka för den röda "riktiga" regeringen som det svenska folket har fått vänja sig vid under förra seklet.
De blå och röda blocken tillhör en och samma regering, men för att en seg och trögtänkt människomassa skall inbilla sig att de har ett uns att säga till om så har man uppfunnit ett sätt att tilldela vissa delar av denna "regering" olika färger. Man säger faktiskt exakt samma saker till folk men lindar in det i olika linguistiska koncept som för en otränad låter som helt skilda idéer; Bra levnadsstandard, bra skola, bra utbildning, bra jobb, bra pension, bra äldrevård och bra sjukvård... är det de blå eller de röda som talar sig varma för dessa fina reformer?
I sverige har de blå utsetts till "syndabockar" och tar en runda då och då för att lätta på trycket för de röda. När saker och ting går som på räls behöver inget parti bekymra sig för att bli kritiserade - sedan måste världspolitiska reformer genomföras - folk blir då vansinniga på partiet som sitter i regeringsmakt, och för att det inte skall märkas någonting när livet för gemene man sakta men säkert blir allt sämre så får ett annat parti "ta ställning" för missnöjet och säga sig vilja göra ändringar för folks bästa. Detta parti vinner då nästa val och folk känner att; nu jävlar, såg vi till att rösta fram en förändrng. Det nya partiet fortsätter sedan det trista arbetet med att försämra för folk - som "inser" att man nog måste byta tillbaka till det gamla partiet, som givetvis vinner nästa val och så är ordningen återställd - för under tiden syndabockarna har suttit vid makten är de tråkiga reformerna glömda och tillvanda.
Allt går i cykler - cirklar inom cirklar.
Intressant tanke. Igen, när jag förstår vart du är på väg har jag längre inget jag kan säga, bara lyssna på dina teorier.
Skicka en kommentar