Årets sista dag

Det är årets sista dag och jag känner liksom att det blir bra att skriva några rader. Det har varit ett ganska händelserikt år med en hel del ”trubbel”. Anna-Karin fick cancer igen och jag själv drattade på arslet, eller rättare sagt axeln, och bröt armen på ett oskönt sätt. Året som gått har också, för min del, upplevts som oerhört segt – förutom på en punkt, och det är att jag och en mycket god vän till mig hittat ännu en gemensam nämnare; världen och hur den ter sig i nuläget.
Detta innebär att vi kommer att starta upp en helt ny plattform för de tankar som jag dryftat här på Burgundy med jämna mellanrum. Tankar som absolut inte är mina egna (även om jag ofta vill tro så) utan delas av många. Samarbete är bästa vägen och jag ”försvinner” alltså härifrån med mina ”tokstollerier”. Det blir skönt för er (få) som läser bloggen, men främst för min egen del.
Burgundy Mist fortsätter som vanligt, när det dyker upp små lustiga ting som kan vara roliga att mysa över en stund!
Jag spenderade gårdagen med lite TV-tittande. Det var Rapports årskrönika, en dokumentär om Frank Sinatra och slutligen ett riktigt bra musikprogram med en hel del bra artister.
Nyheternas årskrönika visar i ett koncentrat hur illa ställt det är med politik och de människor politiken är till att gagna. Man måste vara blind och kanske en aning korkad för att inte se eller upptäcka vilket oerhört falskt spel politikerna använder för att behålla sin makt och att kuva massorna som håller maskinen igång. Att människor inte ännu förstår att de enbart är obetydliga brickor i ett spel spelat av psykopater är för mig en gåta – men en intressant gåta att vrida och vända på, då man delvis känner till svaret på gåtan. Det är så många genomskinliga strategier och finter att man blir paff över att folk sväljer all dynga: svininfluensa, terrorhot, climategate o.s.v.
Här hemma går bilan med vass klinga över folk som gör allt vad som står i deras makt för att vara en duglig kugge. Folk skall sättas i arbete om det så är det sista dom gör innan döden. Vi kan ta min sambo som exempel; trots att hon kämpar dagligen efter att ha överlevt fyra cancerattacker – och jobbar 75%, vill den nuvarande regeringen att hon skall jobba 100%. Utredningarna duggar tätt och läkarna skriver i sina intyg att det måste bli ett stopp på klappjakten.
I Frank Sinatra-dokumentären fick man en inblick i det diktatoriska USA som visade sitt fula tryne i jakten på kommunister och oliktänkande. Fullständigt vidrigt att se och än värre blev det när jag tänkte på alla som fortfarande tror att det landet är ett fritt och öppet samhälle. Jag tror att 2010 kommer att avslöja en ganska stor bit av hur det egentligen ligger till!
Nåväl, lite skön musik fick man i alla fall, och från SVT kan jag väl tillägga. Det var en rad fina artister i onsdagskvällens program, perfekt ”gubbrockiga” för att passa min smak. Jeff Beck… ja, jag säger då det…
Ha nu ett underbart gott nytt år!

The story of Anvil

Ett metalband som jag bara har hört namnet på är Anvil. De har kämpart tappert i ungefär 30 år men aldrig riktigt fått ett rejält genombrott. Nu finns det en alldeles förbannat bra dokumentärfilm om detta kanadensiska band. Jag såg filmen i helgen och vill rekommendera den å det varmaste. Dels känner jag igen mig själv i de flesta scener och sedan är filmen faktiskt riktigt gripande. Jag var på lipen ett par gånger för det är sådan kämpaglöd i sångaren och gitarristen "Lips" och trumslagaren Robb att man dras med i detta äventyr - och så är det roligt också.
Klicka här och se trailern

Oh, oobee doo

Now I'm the king of the swingers
Oh, the jungle VIP
I've reached the top and had to stop
And that's what botherin' me
I wanna be a man, mancub
And stroll right into town
And be just like the other men
I'm tired of monkeyin' around!

Oh, oobee doo
I wanna be like you
I wanna walk like you
Talk like you, too
You'll see it's true
An ape like me
Can learn to be human too

( Gee, cousin Louie
You're doin' real good

Now here's your part of the deal, cuz
Lay the secret on me of man's red fire

But I don't know how to make fire )

Now don't try to kid me, mancub
I made a deal with you
What I desire is man's red fire
To make my dream come true
Give me the secret, mancub
Clue me what to do
Give me the power of man's red flower
So I can be like you

You!
I wanna be like you
I wanna talk like you
Walk like you, too
You'll see it's true
Someone like me
Can learn to be
Like someone like me
Can learn to be
Like someone like you
Can learn to be
Like someone like me!

Gott öga

Gubbrock

Det här med att spela musik, gitarr för min del, är ju ett kärt bekymmer. I en kulturvardag då man är stendöd och betraktad som en idiot om man plockar upp en elgitarr – efter att man fyllt 30 år – är det ganska lätt att faktiskt, helt ärligt kunna säga; det var bättre förr!
Läste i Metro idag att Timbaland är den mest eftersökte producenten i hela världen. Hans musik är så bra att han höjs till ren Gudsstatus av musikjournalisterna. Nu skall jag erkänna att jag, mig veterligt, inte hört ett enda fragment av vad den fantastiske musikern och producenten Timbaland har åstadkommit – men jag skall frångå mina… ähum… principer och ge killen en chans, speciellt nu när jag äntligen har Spotify i datorn. Jag kan dock tänka mig att han är ypperlig på att få en trummaskin att… liksom svänga…
Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att ”skriva” musik, göra låtar och uttrycka mig på det sättet och vara huvudpersonen. Tvärtom har jag alltid velat spela i band där gruppen som helhet är det viktiga, alternativt spela med någon mycket karismatisk artist till exempel.
Givetvis har mitt drömgig sedan barnsben varit att spela med David Bowie. Detta är ju en självklar utopi, men i visa stunder har jag faktiskt haft en känsla av att jag skulle kunna klara ett sånt gig. Jag har fått min del av helt makalösa speljobb uppfyllda och om jag ibland klagar på det, i mina öron, ganska urvattnade musikutbudet av idag – så menar jag inte att låta gnällig – tvärtom; jag är helnöjd med min gärning och låter mer än gärna nya unga musiker ta över.
Några fina musikupplevelser får man ändå om man letar lite, speciellt utanför de ”listor” eller vad fan det nu kallas idag, som speglar populärmusik. Ett antal live-DVD: er som jag kollar på ofta och drömmer om att jag var med och lirade är Whitesnake, alla Deep Purple man kan komma över (Ritchie Blackmore är/var ju så jävla grym), Jeff Beck och en del andra i den stilen – men jag vill nämna Simon & Garfunkel; Friends – har du inte sett den DVD: n har du missat något mycket stort. Igår såg jag Paul McCartneys nya DVD; Good Evening New York.
Harrejävvlarrrr vad bra! Tänk ändå att det skall till en ”gammal gubbe” för att göra något musikaliskt signifikativt. När jag tittar och lyssnar på detta känns det som att det inte finns något annat jag hellre skulle vilja, än att ha en plats i Pauls band. Och jag tror fanimej att jag skulle fixa det!

Burj Dubai - Världens högsta byggnad. 818 m.

Fan, det är så det suger lite i mellangärdet att titta på det här;

Ja, det är bara att titta liksom...

Fuckin' goja

Det rör på sig lite

Detta är en MUST SEE! Tänk att det ändå är VÄRRE än man tror...

Robert F Kennedy, Jr Shocking Vaccine Cover Up (del 1 & 2)

Politiker med ryggrad

Polska hälsoministern Ewa Kopacz håller tal i parlamentet den 5 november.
Inte alla politiker sitter vackert när läkemedelsbolagen...
Ta dig tid i tio minuter och kolla detta;

Smokin'

Lite till Roma, sådär...

Det här inlägget riktar sig en aning till Roma, som jag har så många diskussioner med i kommentarsavdelningarna under inläggen. Vi har lite olika sätt att betrakta skeenden som utspelar sig världen omkring oss. Vi lutar oss mot olika "kataloger" när vi diskuterar. Romas katalog innehåller vedertagna fakta, som är accepterade av en konsensus. Dessa fakta kan med andra ord tas för helt sanna, eller åtminstone brett accepterade av i stort sett alla. Min katalog innehåller inte vedertagna fakta, utan måste katalogiseras som idéer, teorier och tankar som konsensus inte accpeterar och som däför inte heller betraktas som sanna eller sannolika.
Roma vill att jag skall lägga fram fakta för att en diskussion skall kunna föras. Roma har alltså en helt normal och sund skepsis - men problemet är att de fakta jag kan lägga fram i grund och botten inte är accepterade som... just fakta.
När jag skriver "mina idéer" så är det absolut inte mina idéer och teorier jag menar. Det är andras arbete jag refererar till. Jag har genom vetgirighet "snubblat" över andra människors hårda arbete och forskande - och deras idéer sammanfaller ungefär med hur jag uppfattar saker och ting. Jag har inte gjort någon forskning själv, utan enbart läst, lyssnat och lärt mig vad andra har kommit fram till.
Jag har ingen rätt att säga åt andra vad de skal tycka och tänka. Var och en har sina egna olika unika sätt att införskaffa information som "ringer sant" med dennes uppfattning. Jag har ingen rätt att påverka någon annan människas tankebanor. Men, jag kan släppa en idé rakt ner på marken, peka på den och säga; titta, vilken konstig grej som ligger här - om du vill, kan du komma hit och kolla du också. Ungefär så.
För varje diskussion krävs det dock att man kan backa sina idéer med fakta i någon form. Jag vet att Roma inte har lust att läsa långa artiklar och kolla på filmer - men det är tyvärr (nästan) det enda sättet att hänsvisa till de ställen där jag hämtat den information jag bygger mina små "lustigheter" på, här på bloggen.
Ett annat stort bekymmer är den enorma "lök" av olika ämnen och ställen där man kan inhämta fakta - och sedan hänvisa till. Det vi diskuterar är inte ett enda ämne utan hundratals, som vävs samman på ett mycket intrikat vis.
Roma vill liksom veta var jag får mina grejer ifrån - alltså se ett större sammanhang, och få en förklaring. Ta det här med konstruerade sjukdomar och vaccin till exempel. Jag förstår helt och fullt att Roma vill att jag skall backa det jag säger med fakta. Det är dock inte så alldeles lätt faktiskt. Jag skulle isåfall behöva hänvisa till en enorm mängd "papper" och ärligt talat - det låter sig inte riktigt göras på ett bra sätt...
Jag har funderat ganska mycket på om det finns något lätt sätt att knyta samman en "programförklaring", så att Roma kanske kan se det sammanhang jag ser.
En mycket god vän och likasinnad gav mig ett uppslag - och det är (sorry Roma) att faktiskt länka till ett par filmer igen.
Det finns en hel del bra filmer som tar upp massor av intressanta saker, bland andra det jag ofta skriver om här på BM.
Två bra "dokumentär"-rullar är de jag länkar till nedan. De är långa, den första är två timmar lång - den andra är en och en halv timma.
Dessa filmer tycker jag är bra som introduktion till någon som är intresserad men inte är bevandrad.
Nu vet jag att Roma är sjukt trött på mig och mitt gaggande, men jag vet också att han är nyfiken. Så, jag lägger länkarna här som en ren service - finns nyfikenheten och intresset där så kolla gärna! Annars, bara gå förbi.

ESOTERIC AGENDA

KYMATICA

En liten repris på vitamin D och grishostan

Om du har dubier om hur du skall göra med vaccination mot svininfluensan, kan den här artikeln vara intressant att läsa;
Klicka Här

Duck & jab

Fasen - den här killen är en slick mutha.

Att dra streck mellan prickarna

För några inlägg sedan lade jag in en länk till en dokumentärfilm som handlar om USA, dess politik och skeenden i världen i stort. Vad filmen tar upp är ”old news” för min del – och det finns en uppsjö liknande filmer, några riktigt bra och andra lite mer… vad skall vi säga? Obskyra kanske, eller lite barnsliga, till och med.
Om man, som jag, är intresserad av att titta lite bakom kulisserna på de politiska och vetenskapliga ”scenerna” märker man snart att det pågår dubbla budskap, ett ”knowhow” som riktar sig mot dem som forskar och undersöker – och ett helt annat som riktar sig mot folk i allmänhet. Det räcker inte med dessa budskap, det finns fler lager och vill man ha reda på lite grejer är det en rejält stor lök man måsta skala.
När jag ”hintar” om någon grej i något ämne, är detta till att börja med bara en pytteliten del av något större, bara en detalj i en större mosaik. Det funkar egentligen inte att slänga in en filmlänk eller en idé och tro att det skall gå att diskutera detta enhetligt. Jag vet faktiskt inte varför jag ändå gör det? Det kan bero på att jag under ungefär 15 års tid plöjt en hel del material som handlar om och knyter ihop ämnen inom just politik, vetenskap, religion och teoretiskt ”vetande” – och att man liksom blir sugen på att dela med sig av det man lär sig. Det är en ständig process och det svåraste är att vara objektiv. Man måste inse att det blir tvunget att refusera invanda tankemönster och att hela tiden uppdatera sitt sinne och utvidga sin syn på saker och ting.
Det är roligt att lära sig nya saker. Det är roligt att vända och vrida på teorier, att anamma några och att avvisa andra. Det är roligt att hela tiden upptäcka att det finns en högst levande dynamik i att lära sig nya saker och upptäcka att gamla idéer och teorier kanske inte alltid fungerar idag.
Hur skall man förmedla den känslan? Jo, man kan försöka att med ett blinkade öga tala om vad man tycker och tänker. Detta medför givetvis att man blir sedd som en kuf och knasboll. Det är ålrajt och gör mig egentligen inte så mycket – men kan givetvis vara lite tröttsamt. Ett annat sätt är att visa en film eller någon artikel som tar upp något man tycker är intressant. Problemet med det är att folk i allmänhet inte är mottagliga för att titta på dokumentärer och läsa artiklar i ämnen som inte intresserar dom. Fullt förståeligt och accepterbart! Men, det går då heller inte att föra ett sansat samtal om de ämnen som dessa filmer eller artiklar handlar om. Grunden för samtalet är alltså inte ställd på lika nivå – och det kan bero på att ett övergripande sammanhang inte existerar. Man diskuterar med flera olika ”manualer” skulle man kunna säga. Om det fanns en enda manual för alla hemmets ”prylar” och en diskuterar sidan 14 i manualen (som kanske handlar om TV:n) och den andre diskuterar sidan 267 (som kanske handlar om tvättmaskinen) så blir diskussionen ganska sned.
Ett av de ämnen som intresserar mig djupt är den gamla torra ”absolut sanna” Darwinismen. Ett ämne som är så söndertrasat av olika grupper att man faktiskt har svårt att hänga med.
Här är en ytterligt bra och lättläst artikel som tar upp detta – och svårigheten att diskutera ämnet, mycket på grund av invanda tankegångar som absolut inte får rubbas.
Klicka här för att läsa artikeln

Passa på att ta en sån här också!

Nu när Grissnuvan härjar som tokstolligast och kanylerna viner i luften - kan det kanske vara läge att trycka in en sån här också - se reklamfilm nedan. USA är världsledande i mycket!

Är denna grejen sann då?

Utan att riskera (tror jag) att idiotförklaras som en galen konspirationsteoretiker så kan man fundera på vem Nobels fredspris gick till detta året...? Jojo, Obama!
Känn på den!
Kanske dags att ge det postumt till Adolf Hitler nästa år? Nej, det går ju inte, då är priset vikt för Netanyahu.

Lite D-vitamin gör susen

Den här är bara drygt sju minuter lång...

En och en halv timme av din tid

Jag skulle vilja uppmana de som frekventerar den här lilla obetydliga bloggen att vika en och en halv timme av tid till att kolla den här dokumentären;
The New American Century
Jag skulle också vilja utmana dig att inte kommentera det här inlägget om du inte sett hela dokumentären.

Jag räknar iskallt med noll kommentarer!

Tyken i Yorkshire

Jag gillar ord, språk och luskar gärna i var vissa, speciellt här i västsverige, ord härstammar ifrån. Det finns ett jävla gôtt ord; tyken, som är lite mystiskt. Hur man än letar kommer det inte så många förklaringar på var ordet tyken (ung. uppkäftig) kommer ifrån, varför ordet "heter" som det gör.
Jag har en liten teori dock; I Yorkshire, England, finns det lokalt en beskrivning på Yorkshireborna - dessa anses allmänt nämligen vara lite buffliga, uppkäftiga, brutala och ouppfostrade. Detta är ju givetvis en grov generalisering - ungefär som att alla Göteborgare är goa å glada. I Yorkshire säger man om lokalbefolkningen att den är; Tyke, vilket betyder just; brutal, ouppfostrad. -"Yes, we are somewhat tyke here in Yorkshire".
Hmm... kanske inte så konstigt att Göteborg traditionellt kallas; Lilla London, eller skulle Göteborg även kunna kallas Lilla Yorkshire?

Just Get Your Damn Vaccine!

22 dagar...

… tog det att återvända hit. Ja, jag kunde inte hålla mig – dels på grund av att jag fått ganska många kommentarer om att det är synd att jag inte bloggar mer, eller rättare sagt, att jag tog en liten timeout – dels också för att jag har lust att skriva ibland. För mig är bloggandet en ventil för att lätta lite på trycket angående saker som jag finner… hmmm… knasiga i tillvaron.
Jag har, tro det eller ej, tittat lite på TV den senaste tiden. TV för mig har alltid varit ett naturligt och trevligt sätt att döda tid på, en typ av avkoppling som är rejält beroendeframkallande. Men, de senaste åren har jag tittat mindre och mindre – för att nu faktiskt inte titta alls under långa perioder. Det tar endast några veckor att inse att tiden då TV:n inte är påslagen är så mycket mer givande. Man hinner med massor av annat och en fantastisk frihetskänsla infinner sig. Det är alltså ett av ”programmen” som raderas i sinnet – man frigör sig från en av myriader av programmeringar som dagligen styr människans tänkande och handlande.
Nåväl, vad som slår en omedelbart när man tittar lite mer regelbundet är hur vanvettigt dåliga TV-program det produceras. SVT gör fortfarande kvalitetsproduktioner men har nu i ett av sina debattprogram anställt en avskyvärd kvinnlig programledare som är så influerad av amerikansk programledarstil att man baxnar. Hon leder ett debattprogram men är själv den enda som får lov att diskutera. Hon avbryter alla deltagare bara några sekunder in i replikerna och tar glasklar ställning för eller emot – vilket en duktig debattledare håller sig för god för.
Detta är det amerikanska sättet att debattera; den som gapar högst är den som har rätt!
Innan jag fortsätter; Nej, jag hatar inte USA och dess människor – hur skulle jag kunna göra det? Min dotter är född i Sverige men uppvuxen i USA och jag har på grund av detta besökt staterna, främst New York, där hon bodde under sin uppväxttid. Amerika är vackert, vansinnigt vackert och människorna där är verkligen vänliga och hjälpsamma, duktiga och fantastiska på alla vis – ja, jag skulle gärna bo där om det var möjligt. Amerikansk kultur är mångfacetterad och innehåller otroligt mycket bra, allt ifrån författare, musiker, konstnärer till vetenskapsmän, forskare o.s.v.
Men, det finns ett stort glapp mellan de amerikaner som använder, eller rättare sagt, tillåts använda sina hjärnor – och de som inte gör det. Mediakulturen, främst TV och musik, är dock designad för att så många människor som möjligt inte skall tänka – det har lagts en bedövande tjock filt över ”hjärnorna” i amerikansk mediekultur under lång tid.
Varför jag tar upp detta är att jag märker en enorm amerikanisering av svensk media. Kolla bara på reklamen. När TV4 startade var reklamblocken satta mellan programmen och det kändes ganska naturligt och OK på något vis. Nu finns det en uppsjö kanaler, och det är ju bra, men också en uppsjö reklamavbrott i programmen. Under ett entimmesprogram var det för några år sedan ”normalt” med tre avbrott – ett var tjugonde minut. Nu är det fyra, och ibland fem reklamavbrott. Ett entimmesprogram är nu egentligen bara ungefär fyrtio minuter långt och snart är reklamtiden lika lång som själva programmet, alltså 50/50.
Men, det är framförallt innehållet i programmen som är viktiga – tittar vi på svenska program finns det än idag en hel del produktioner som är OK, men också väldigt många som är direkt idiotiska. Och kollar vi på amerikanska program och shower så får man verkligen hålla sig i stolskarmarna för att inte svimma.
Om vi bortser ifrån att USA fortfarande ”bleepar” vissa ord, vilket i sig är så korkat att man bara på grund av detta tappar balansen, är det heller inte i amerikanska program tillåtet att nämna vissa kroppsdelar och funktioner. Jag såg för några dagar sedan ett amerikanskt program som riktade sig till yngre människor och som kallades någonting i stil med ”allt du vill veta om kroppen, sex och relationer – men inte vågat fråga om”. Det var en kille i läkarrock som ledde programmet och till sin hjälp hade han en stab på tre stycken, förmodligen läkare och psykologer, också iklädda vita läkarrockar. Man läste upp tittarfrågor och kunde inte riktigt nämna de områden på kroppen som frågorna handlade om – utan gjorde istället vansinniga språkliga omsvep, eller omvägar för att säga det som alla redan vet vad det är…
Tittarna behandlades alltså redan i detta skede som barn eller idioter.
Som om detta inte var nog, så var i stort sett alla råd man gav på de mest fundamentala problemställningar att det fanns en lösning i tablettform… Ja, det är sant! På rent relationsmässiga problem rekommenderades att söka läkarhjälp och i slutändan få ett piller som kunde hjälpa till att lugna och ändra sättet man betedde sig på…
Detta fick mig att faktiskt må illa.
Jänkarna har ett stort problem, och det är att man är otroligt respektfull inför auktoriteter – allt från programledare till politiker. Dessa går helt enkelt inte att ifrågasätta. Skulle du till exempel vilja sitta hos Dr. Phil och bli domderad?
Ålrajt, jag lägger in två youtubelänkar på en programledare som heter Bill O’Reilly (Fox News – go figure) som jag tycker är så vidrig att man måste kolla in honom. Titta på hur han behandlar de som inte delar hans åsikt, hur han låter stänga av ljudet på den andre som talar och framför allt hans samtalsretorik. Det här den programledare som har mest tittare – och de flesta tycker att han är bra… rätt… och riktig…
Vad tycker du?

Timeout

Lite allmänt sådär, kan jag ju berätta att det blir mindre och mindre intressant med blogg-grejen. Jag hade ju tänkt att efter den sensate maratondiskussionen med Roma, för något/några inlägg sedan skulle jag bara lägga in dumroliga grejer - men jag återkommer allt som oftast till inlägg som det nedan; "sjuka svin", och det är ju inte meningen att göra folk förbannade liksom. Att man får mothugg när man tänker stick i stäv med folk i allmänhet har jag inga problem med - men det blir inga konstruktiva diskussioner, utan jag står allena.
Jag tar därför och lägger ner bloggen på obestämd framtid och ägnar mig åt viktigare ting. Burgundy kommer att finnas kvar, men endast för att jag vill behålla merparten av det jag skrivit, som ett litet arkiv, inget annat!
Ha det gôtt, go' vänner - så syns vi irl istället!

Sjuka svin

Jag har börjat få intressanta spam-mejl som enbart uttrycker en enda sak; Vaccinera dig mot svininfluensan! Inget mer, inget mindre...
Ja, nog är det så att det finns någon form av influensa som drar omkring - och det vore ju nästan orättvist om inte jag fick den nu i höst eller vinter. Så, svininfluensan i sig är ju inget kul att eventuellt se fram emot - men min solidaritet gentemot resten av befolkningen är inte så genuin att jag frivilligt vaccinerar mig. Det här är en testrunda, precis som så mycket annat, och vänta bara några år så är det inte en rekommendation från regeringen att man bör vaccineras, utan ett krav och belagt med fängelsestraff om man vägrar. Nåja, vi får se hur saker och ting utvecklas, än finns det tid att fixa till det hela - men det är ont om den!
Klicka här för en intressant artikel i ämnet. Ni som helt skiter i detta kan ju ställa er i slaktkön och vaccinera er!

Mike Garson lirar med Strasse

Jag har fullkomligt älskat Mike Garson sedan jag köpte David Bowie-plattan "Aladdin Sane" 1973. Garson är en makalöst begåvad pianist som spelar så udda och "crazy" att man, på bara några toner, direkt hör att det är han. För den som inte har hört honom kan jag rekommendera att lyssna på låten "Aladdin Sane" - det är en fin introduktion.
En dröm som nu blivit sann är att MG lirar på Strasses nya album, och jag kan lova att det låter... fantastiskt.

(en liten parantes till Roma - som inte handlar om just det här; jag är inte på jobbet på onsdag och kan därför inte svara på mejl som du skickar dit - men, tänk på att det vi snackar om enbart är idéer, tankar och teorier, och vi skall inte ta alltför allvarligt på det hela - antagligen har både du och jag helt fel!)

Här är en film där Garson gör en fin version av Bowielåten "Space Oddity" - lyssna och njut!

Lite läskigt änna

Om dom funderar på att spela in någon ny film med "Exorcisten-tema" skulle den här flickan kunna vara en god kandidat till huvudrollen, eller åtminstone lite sköna spiderwalk-stunts...
Elastigirl

Rökigt

Jag gillar rökiga wiskysorter, som typ Macallan och Lagavulin. Det finns en något billigare sort som heter Black Grouse (samma som Famous Grouse fast rökig) som är helt OK som vardagsdricka.
Igår testade jag en porter som heter Nils Oscar Rökporter, och det var inga dåliga grejer - den kan jag rekommendera!

Spritt språngande galen

Nu, efter de senaste dagarnas controversy här på bloggen, torde det stå klart för alla och en var att; Abby är spritt språngande galen - en Lunatic Fringe-figur som hoppar omkring på bergsklipporna och howlar upp mot månen. En sådan tokstolle kan ju knappast få på sig brallorna rätt bakofram, inte tänka en rak, normal tanke och dessutom inte vara i stånd att hantera ett tangentbord med bokstäver, eller hur?
Ni har helt rätt! Abby är helt frånvänd, har tappat all sans och balans, har vänt Gud och Darwin ryggen - har helt naket börjat genera sig i tredje läroverket - som varken hör religion eller vetenskap till. En avfälling - förtvinad och vilseledd, och intill döden ... förlorad...
Men jag håller på med akvarium också - och det kräver en jävlans närvaro och kunskap. Jag vill bara sträcka upp ett litet pekfinger och säga att här gäller det att veta vad man sysslar med. (Bra, syssla med det då, din jubelidiot - säger ni...)
Här är ett 1000-liters kar med vildfångade Discus-ciklider... och jo, jag klarar av det trots att jag mestadels hoppar och skuttar som en apa omkring här ute i Torslanda, skrämmer barn och vuxna med domedagsprofetior och medelst megafon står och gapar på torget om mobilstrålning och fluortandkräm...
(Det går att klicka på bilden - för större bild... om nu någon överhuvudtaget skulle vilja det...)

Man var 10 år...

Holy moly... Ibland är det skönt att liksom vila i förgångna ting som aldrig återkomma skall.
Med jämna mellanrum måste jag lyssna och kolla på Deep Purple - det är lugnande för själen indeed. Trots att de flesta av oss redan sett klippen nedan slänger jag in dom ändå. Jisses vad Ritchie var före sin tid. Där var givetvis Hendrix... men, fan alltså - som Ritchie kunde trixa med strattan. Han var, är och förblir "min" Hendrix.

Academia said no

Teorin om "The aquatic ape" är intressant, men har på ett typiskt vis blivit undanskuffad av vetenskapens prästerskap.
Då jag själv är helt värdelös på att framföra åsikter tänkte jag att det kunde vara trevligt att låta Elaine Morgan tala om den här idén. Oavsett vad man tror om teorin är det mest intressanta det sätt hon tacklar vetenskapsmännen.

SÄPO får tillgång till FRA-material

Visst, hade vi (eller iallafall jag) väntat oss något annat? Nej, såklart inte! Sverige är en lydstat till USA och kommer inom kort att applicera mycket värre polisfacistiska fasoner. Jag sitter lugnt och rullar tummarna och njuter av showen! Jag kommer inte att vaccinera mig med giftiga kemikalier för skrämselpropagandan "svininfluensan" och förundras fortfarande över att en hel värld lät sig kuvas i ett rökförbud! Det var bara en liten test på vad som komma skall.
Så av med mössan och buga för överheten!
Bonden ser på när bödeln skördar sitt ax.

Vädret och Brüno

Halloj era lata jävla muthafuckers - inte en kommentar så långt ögat når! Skojar lite, det fattar ni va?
Nåja, svin - nu skall jag snacka om det svenska sommarvädret och om en viktig bög... på film.
Vi börjar med vädret. Den svenska sommaren har alltid varit vurmad för, omskriven och hyllad... Svenska vad...? Sommaren säger du/ni och tror att det finns något som kan kallas en svensk sommar. Det gör det inte! Det finns två väderlekar och det är snökall vinter och en mindre vinterlik årstid när en del träd får gröna blad och barn tillåts låta dygnet runt. Den där lite grönare perioden, som pågår i ungefär tre månader, runt juni och juli med omnejd kalendermässigt, är enbart ett mycket kort avbrott i ett styvt vinterklimat då enstaka, oftast bara en eller två, värmeböljor råkar slicka sig upp på våra breddgrader. Trodde du att när det är 30° i luften, att det är den svenska sommaren som kommit? Glöm det! Det är bara en anomalitet i väderleken - ett kortvarigt tokväder som inte har något som helst med "sommar" att göra. För att uppleva sommar (med sol, värme och ljus) måste man knasigt nog befinna sig ovanför polcirkeln - där det normalt borde vara kallare jämfört med de södra och västra delarna av landet. I norra sverige är det sommar, varmt och soligt (dessutom dygnet runt...).
Ja, det finns sålunda ingenting som heter svensk sommar - bara en svensk tvåveckors värmebölja!
Där fick ni den grejen rätt i plytet. Bra det! Och här kommer en grej till ni inte har tänkt på;
Brüno.
Precis som Borat, är det nu ännu en fiktiv figur som gör premiär på biograferna - mycket roligt tycker jag!
När nu Israel tillsammans med USA upprepar andra världskrigets fasor med folkutrotning, murbyggnation för att stänga in en hel befolkning - för senare utrotning - och en värdsomspännande skrämselpropaganda i syfte att skrämma skiten ur vanligt imbecillt folk i mening att det finns terrorister i varje hörn (oh boy)! Visa mig en livs levande terrorist! Engelsmännen har satt sin sista potatis i detta hänseende också - de är tillsammans med USA och dom som utför "terrordåden" - alltså Israel, den sanna "Axis of Evil" som Jubelidioten Bush babblade om.
Det är dessa saker nyheterna borda handla om - Icke så! Idag var den nya filmen Brüno det stora samtalsämnet - han chockar en hel värld med sitt homosexbudskap (och smutskastar Österrike lite i marginalen också...).
Snacka om vilseledning! När USA framför ögonen på en hel värld transformeras till en facistpolisdiktaturstat, tillsammans med England, och med Israel som gör skitjobbet - är det en bögfilm som är det stora samtalsämnet...

Jag har vaknat! Har du?

Bodycentrics

I en värld där yta och polityr, framförallt den egna kroppen, är det mest väsentliga - kan jag inte annat än att lägga upp denna franska pärla. Riktigt bra!

That angel guy just felt me up

Hohooo! Det är bara att titta, läsa och skratta!

Steve...

Ja, det var ju en mäktig uppslutning på Jeff Beck-inlägget...
Jesus lär ju enligt fablerna ha sagt; Fader, föråt dem, ty de veta icke vad de göra - eller nå't i den stilen - när han hängde på träkrysset.
Jag älsakr JB - men har (lite bögigt, enligt Roma) en alldeles särdeles intensiv fäbless för Steve Vai...
Här är ett klipp som är ganska skönt. Nu får vi se hur många som ids se de dryga sju minuterna... För min del är det ett av många exempel på Steves makalösa gitarrförmåga. Och jag säger redan nu; Steve, förlåt dem, ty de veta icke.

Jättekul... Smaka nu på den här!

Man börjar se verkningarna nu

Fan också... Men, jag måste återkomma till mobiltelefoner... igen.
Jag såg precis utanför fönstret här på kontoret en tjej som kom cyklande, hon sms:ade på sin mobil och körde in i ett staket som några byggjobbare har satt upp. Det blev ingen direkt olycka men staketet kunde varit en människa. Instinktivt kände jag för att flabba rätt ut men skrattet satte sig i halsen - jag sitter ju med en bruten arm, just på grund av en mobilidiot.
Att mobilerna gör hjärnan till PlayDoh torde vara uppenbart för de flesta, även att de är djupt beroendeframkallande.
Jag kan bara inte för mitt liv förstå mig på alla dessa sms:ande, gaggande telefonidioter - what's the big fucking deal?

Nu tror jag att jag kan få lov att dö

Musikaliska upplevelser växer inte på träd nu för tiden... ja, möjligtvis dåliga musikaliska upplevelser förvisso, men de är så vanliga att man börjat bli imun.
Något av det bästa och överjävligaste jag hört och skådat på senare tid är Jeff Beck at Ronnie Scott's.
JB, och hans band, är så vansinnigt bra att det faktiskt är svårt att beskriva... orden vill liksom inte hamna rätt.

Trots att det är osannolikt, så kommer någon mentalpatient till recensent (det rimmar ju också...) att skriva illa om den här DVD:n. Hoppas den recensionen hamnar i någon Göteborgspublikation för då behöver jag inte åka så långt. Moppe är ju inte att tänka på i nuläget, så Västtrafik får duga.

Är du, kanske bara rudimentärt, intresserad av gitarrspel så måste du kolla in den här DVD:n

Vänsterhänt

Ja, nu är det 15 dagar sedan jag bröt armen. Det hände på cykelbanan, jag skulle köra om en cyklist. Det var en tjej och hon pratade i mobiltelefon... Javisst, ödets ironi - inte sant? Om det skall hända mig något så skall det så klart utlösas av att någon babblar i sin helvetes jävla förbannade kuk-fitt-mobil!
Nåväl, den cyklande och talande mobilflanen "hörde" att jag kom bakom henne och vred på sitt mobilhuvud åt vänster. I och med att hon enbart styrde med en hand så styrde hon även hela ekipaget åt vänster... rakt ut i banan - med påföljd att jag fick tvärnita. Klart slut - tvärnit är lika med att hojen lägger sig och att man dråsar i asfalten med vurpollonet först och sedan axeln i rask följd. Även höften och högerbenet fick sig en rejäl smäll och nu vet jag vad "lårkaka" innebär.
Armen gick av på två ställen straxt under axelledskulan och i och med att brottet ligger under alla de muskel- och senfästen som sitter fast i kulan och att inga benbitar hamnade snett utan ligger där de skall så beslutade (thank fuck) läkarna sig för att inte operera - utan att det skulle få läka - the long way...
Ja, fy fan - det är läskigt att inte ha någon rörlighet i högerarmen, men nu har sjukgymnastiken satt igång och jag skall förhoppningsvis vara klar inom 6-8 veckor.
En skön grej är att upptäcka vad man kan göra med vänster arm och hand - det känns som någon annan gör det.. på något sätt...

Kul

Lite kul ändå...

I Want To Fuck You

Fin blueslåt här. Han har musiköra, det både syns och hörs. Påminner lite om en svensk minister också...
Tipstack, Svenningsson!

Watch I Want to F*ck You on CollegeHumor

Bloggsvirr

Fan, har riktigt kommit i självsväng här på bloggen.
Läst i Metro de sensate veckorna att fler och fler retar sig på att barn, ända upp i vuxen ålder, sätter sina skitiga skor på sätet mitt emot. Jahapp, då är man inte ensam om att vilja flå de här små fotsvinen levande. Bra att det åtminstone blir en liten ring på vattenytan - för problemet kommer ju inte att lösa sig, skitiga säten kommer att bli lika accepterat som IPRED-lagen.
Detta föranleder mig att stolt berätta att jag lyckats tråckla ur det urladdade batteriet ur moppen - ladda upp detta och sedan montera tillbaka det i hojen. Den här manövern är, för min del, i paritet med vad teknikerna på Ringhals 2 pysslar med!
Nu skall det äntligen blåsa Västtrafikfri vind i ansiktet på mig - och jag slipper alla äckliga skolbarn i ett drygt halvår! Hurra!

Ny spännande blogg

Här är en ny spännande blogg. Där skall jag kommentera lite då och då hade jag tänkt... bara något inlägg kan dyka upp snart så...
http://recentresent.blogspot.com/

Ett förnedrande snubbel

Aha, det förra inlägget var lite för jobbigt... Jag skall förstå.
Då kan jag berätta om ett av oräkneliga pinsamma snubblingar jag gjort. Det skedde idag.
Jag skall bara börja med att säga att jag har en ovanligt frekvent ovana att liksom släpa mina stora fötter, så att säga, framför mig. Jävla lustigt sätt att gå, har jag kommit underfund med - det är liksom som att jag försöker kompensera mina stora blad, och min längd (som förr om åren störde mig - inte nu dock) genom att gå, lite nonchalant, casual sådär... Detta är inte medvetet utan är en gammal rest från skoltiden då jag ville befinna mig på samma låga nivå som mina kompisar.
Det medför att om det kommer en kant som är högre än två centimeter, till exempel en såndär stenruta i marken på till exempel Kungsgatan här i Göteborg, så touchar gärna framkanten på någon av mina skors sulor i denna upphöjning och man gör universums mest osexiga snubbel.
Detta hände idag... igen.
Jag skall till Varberg på lördag - och möta upp en akvariekompis där - vi har köpt mycket exklusiva akvariefiskar som skall hämtas i denna stad. Jag tog mig ner till Centralen i morse för att hämta min tågbiljett och sedan tänkte jag ta en skön promenad till jobbet - via Kungsgatan.
Jag kände mig snygg och vuxet bekväm - hade för en gångs skull ett par ordentliga jeans på mig, ny jacka och nya skor. Så när jag såg en liten grupp unga kvinnor en bit fram på gatan så tänkte jag; OK, ni kommer inte att bemöda mig med en enda blick (those days are forever gone) men jag är ju ändå en cool strutter som varit med ett tag, det vittnar mitt skägg om, om inte annat - så jag tänker inte direkt kolla in er heller, utan se ointresserad ut och, som den gänglige kalla katt jag är, bara liksom slinka förbi er.
När jag var ungefär tre meter fråm damerna så händer det igen; en liten hårfin touch av sulan i en stenrutas retsamt uppstickande kant - och den smidiga katten blev i ett huj en flaxande flodhäst. Jag snubblade till och det räckte inte med ett sånt där lagom snubbel, då man bara tar ett lite större steg framåt och snabbt rättar till gången, utan det blev givetvis ett sånt där jättekliv framåt - som bara kan rättas till med att man får sätta fram den osnubblande foten ett bra stycke längre fram och parera. Den osnubblande fotens parering innebar naturligtvis isättande av hela sulan och ett hårt smällande skoisättningsljud; "smackt" - rätt i asfalten - och sedan några trippande steg för att återfå balansen...
Jag är ju osexig redan som jag är - men nu blev jag en pinsamt osexig clown.
Jag tror inte att tjejerna ens registrerade att någonting hade passerat dem... men, ändå alltså...

Reagerar du?

Det är för mig ofattbart att människor i så hög grad accepterar intrång i den personliga integriteten. Vad jag sysslar med i mitt hem har ingen med att göra. Jag vill inte bli filmad och avlyssnad. Ännu så länge är det ingen som öppnar (tror jag) mina brev, om jag nu skulle skicka ett via snailmail. Men skickar jag ett elektroniskt mejl så är jag givetvis övervakad, liksom allt jag skriver på den här bloggen – jag är dessutom hyfsat övertygad om att min telefon är avlyssnad.
Låter det nojigt? Njaaee, det tycker inte jag – det är bara min uppmärksamhet på den globala övervakningen som har skärpts, inget annat.
Väldigt många har ingen uppfattning om hur hårt bevakade de är, eller bryr sig ens. Nya lagar stiftas hela tiden och dessa accepteras utan omsvep och tanke på hur fientliga de är mot de mänskliga rättigheterna.
Det är ett globalt kontrollsystem som sätts i verket just nu, sakta men säkert. Lagar smygs in i det allmänna undermedvetandet – bara för att ta ett exempel; rökförbudet. Känns det inte det minsta konstigt att något som säljs helt lagligt är förbjudet att nyttja på de flesta ställen? Det är, återigen, inte rökningen i sig, utan själva förbudet. Någon säger till dig att du, från en dag till en annan, inte kan göra en speciell sak – det är från och med nu förbjudet. Vad har den som säger detta till dig för rätt att säga det?
Var går gränsen för människors flata inställning till nya lagar? Om det blir lag på att det skall sitta övervakningskameror i alla rum inklusive toaletten i din lägenhet – reagerar du då? Nej, troligtvis inte. Reagerar du om det blir lag på att alla dina brev skall läsas av en myndighet innan de av postverket skickas till utsatt adress? Nej, såklart inte. Reagerar du om all din privata trafik på nätet övervakas? Givetvis inte!
Jag tror att de flesta människor inte ens skulle få för sig att fundera över sin situation om de så sattes i fängelse på livstid, utan skulle glatt acceptera detta för att en myndighet bestämt det.
FRA har diskuterats – och accepterats. IPRED har sedan 1 april satts i verket och nu accepteras detta inom kort av alla och envar som något fullständigt naturligt och självklart.
Vi människor är en trög fårskock som låter oss vallas och inhägnas av den allseende herden. Det är skönt att vara ett av alla får i skocken. Det är skönt att någon talar om hur det skall vara. Det är tryggt att herden bestämmer när, var och hur vi skall leva. Det är skönt och tryggt – ända in i slaktögonblicket.
Om vi tittar lite på nerladdning av t.ex. musik; Förr i tiden så lånade man skivor av varandra, och spelade in kopior på kassettband med dålig ljudkvalitet. Den faktiska vinylskivan var inhandlad av någon i kvarteret. De, exempelvis, 10 låtarna på vinylskivan kallades ”spår”. Dessa spår spelades in på kassetten, med undermålig ljudkvalitet, och tillsammans bildade de en kopia av vinylskivan. Man kan enkelt uttrycka det som så att kompisarna köpte och lånade skivor av varandra och ”spårdelade”.
Nu för tiden är det CD-skivor som gäller. Det är digitalt media och om man i sin dator gör en kopia på de spår som utgör den digitala skivan, bildas filer… med lika dålig, eller faktiskt sämre, ljudkvalitet än de kassettkopior man gjorde förr. Nu är ”kvarteret” med kompisar som har en skiva man vill låna och ”spela in” mycket större, tack vare nätet, men förfarandet är likadant, även ljudet är lika dåligt, ofta sämre – Det kallas fildelande, och nu skall du i fängelse för att du sysslar med detta.
Förr var det kanske inte så lätt att spela in en kassettkopia, gå med den till ett vinylskivepresseri för att trycka upp några tusen ex. samt att till dessa exemplar även trycka lika många omslag och i slutändan sälja dessa piratplattor via annons eller på gatan. Hade man nu ändå gjort detta och dessutom tjänat pengar på det så skulle till och med jag förstå om polisen var intresserad.
Idag är det såklart lättare att göra en sådan grej, dessutom i stor omfattning – och om så sker är jag också förstående till att myndigheter kan vara intresserade att sätta stopp.
Grejen är bara den att absolut alla som laddar ner något, om aldrig så lite – blir misstänkliggjorda och ses som kriminella. Detta på grund av att det nu är ”någon” som sitter bredvid dig när du spelar in kompisens nya vinylplatta på en dålig kassettbandare.
Men det är klart, det struntar du i, för du tycker ju att det är ok om ”någon” tittar på dig via en kamera när du sitter och skiter också. Snart är vi där!
Vad väldigt många missar, och som aldrig tas upp i diverse debatter, är att fildelandet är tillhandagivit oss av stora företag som tjänar grova pengar på verksamheten. Datorerna, hastigheten på nätet, CD- och DVD-skivor och allting runt omkring detta finns och tillverkas för att vi SKALL ladda ner musik och filmer. Jag skulle vilja se minen på nätleverantörerna när folk börjar säga upp sina abonnemang, eller väljer en mycket långsammare och billigare nätuppkoppling samt slutar köpa tomma CD- och DVD-skivor och all annan utrustning som behövs för nedladdning och nyttjande av nedladdat media.
Har det någonsin slagit dig att t.ex. företaget Sony ger ut musik och film, tillverkar tomma CD- och DVD-skivor och samtidigt producerar apparater för att ladda ner material och sedan lyssna och se på det… tänk musikmobiler… som ett exempel…
Nu måste snart ett förbud komma mot att ”banda” en film eller ett TV-program via den inspelningsbara hårddisken som är kopplad till TV:n. Varför sitter det en DVD-brännare i dessa apparater? Tänk!
Kommer du att reagera när det blir förbjudet att lyssna på musik, eller att titta på film? För det innebär nämligen att det görs en kopia i realtid, i din hjärna. Nej, inte ens då! För du äger snart inte dina egna tankar!

Ranking under; "where are they now-files"

Jo, rubriken är från filmen Spinal Tap... Go figure!
Vi lirade på Jazzhuset (denna helgen också) för ett par veckor sedan. Min dotter Erica var där och tog dessa bilder på sin gamle skäggige far. Trots att jag fortfarande inbillar mig att jag "throws a mean (guitar) tarot" - så är ju looken allt annat än ... ährrmmm ungdomlig... Skall i och för sig inte vara något annat heller - men man man kan kan fråga sig; Är det: Den snälle varulven Bill Lawrence? Är det Wolfman Jack? Är det Christer Ulfbåge?
Svaret är; I don't give a flat flying fuck. Jag säger som Salem Al Fakir; This Is Who I Am!

Popcirkus, Apan, Salem och Olle

Njaaaooo... SvT vill ju så väl med Popcirkus men gör som man brukar då det gäller musik för... yngre - man lallar med publiken på ett ganska trist vis.
Musikministeriet har dock lite stuns. Nu senast tuttade man ihop sveriges störste rockhjälte Owe Thörnqvist med en figur som kallar sig Darin och det var en upplevelse som fick mig att vrida mig i soffan. Owe vet ju hur en slipsten skall dras medan han Darin mest såg ut som en treåring som undrar vad Jultomten egentligen är för en varelse... ja, jisses - det är synd om barnen och deras musikupplevelser idag. Och - JA, det var bättre förr!!!
Men, tillbaka till Popcirkus. Om man jämför med ett engelskt musikprogram (har tyvärr glömt namnet) som leds av Jools Holland och går på kanal 9, blir det uppenbart hur taskigt SvT siktar och skjuter. Hollands program bjuder tittaren på musik, ograverat med fantastiskt ljud, korta, rappa presentationer och någon mycket kort hållen intervju - musik helt enkelt. Popcirkus måste givetvis ha två programledare. Jag har stor respekt för både Luuk och Sinding-Larsen, men Popcirkus tycks handla mer om programledarna än om musik. Däremot är Apan (som man redan för ett par år sedan garvade åt på YouTube) klockren. Den killen skulle kunna vara programledare istället. Nu är det musik-korsord, fikapauser och... musiknyheter... Som om kidsen idag inte håller koll på stuffet själva.
Måste också undra över varför man på SvT envisas med att filma "artyfarty"? När ett band lirar vill åtminstone jag se de som står på scenen, inte närbilder på en hand som håller i en trumstock, en näsa som fyller hela bilden eller en klisterlapp på en förstärkares baksida. Men, det är ju klart - programmet riktar sig till en ung publik och då måste det ju filmas så där fräsigt och ungdomsknepigt, snabbt, flackigt och otydligt - så att man blir uppretad och känner en sjösjuk ångest.
Nåväl - det bästa som hänt i musiksverige på senaste år måste ju vara Salem Al Fakir - vilket musikgeni.
Sedan gick det en fantastisk dokumentär om Olle Ljungström på TV igår (här är SvT förbannat bra!). En person och artist som jag fick revidera min uppfattning om. Jag gillar Olle!

När det svänger så att man blir förbannad

Vissa grooves är så jädra sugande goa så att man nästan blir förbannad när man hör dom. AC/DC är ju så klockrent grymma på detta. Fan, refrängen som går i dur och nästan har ett slags gammeltjofeeling i gunget är så bra!!!

Korthuset faller

Ja, det är ju på det viset att saker och ting runt om kring oss händer med alarmerande hastighet just nu; ekonomin går neråt, jobbuppsägningar och framför allt riktigt pajas-knasiga lagar slås igenom, som folk skulle gå man ur huse för att stoppa bara för några år sedan.
För att förenkla för dig som läsare skall jag ge ett exempel, en liknelse; Ute i Torslanda, där jag tyvärr bor, finns en fiskaffär. Priserna på räkor varierar från dag till dag med någon enstaka 20-lapp, upp och ner - förutom på fredagar, då går priset upp en hundralapp. Knasigt, va? Nej, inte för de flesta, man bara köper på som om ingeting har hänt, reflekterar inte över varför räkorna kostar 100:- mer bara för att det är fredag. Vädret är likadant, räkbåtarna går som vanligt - det är ju inte det att räkorna håller sig undan just på fredagsmorgon och gör sig sällsynta och därmed extra dyra. Det handlar om rak och enkel utsugning - folk vill mysa till det lite extra på fredags kväll - räkor är en standardhit för gemene man denna afton - många vill alltså köpa räkor just på fredag. Konklusion: fredag, räkafton, stor efterfrågan, räkor ett måste för många människor - höj priset en hundring - ingen kommer att ifrågasätta eller klaga - lysande affärer!
Jag har ofta undrat; var går gränsen? Var ligger den "threshold" då folk faktiskt skulle stanna upp och tänka; nej, för fan det här går inte - det är för dyrt, det är något som inte stämmer. Nu är ju just Torslanda ett dåligt ställe att utföra sådana här tanke-experiment på - där ute finns det deg så det räcker... men, bara för skojs skull tänker jag ändå; skulle 1 000:- kilot stoppa en majoritet att inte köpa? 1 500:- kilot kanske...?
Nåväl - det är precis som i exemplet ovan, det som sker i samhället, globalt, just nu. Man kan antingen dra täcket över huvudet och låtsas att det inte är någon fara - det går över snart. Eller så är man lite aktiv i tankebanorna och försöker luska ut vad det är som pågår - och i en förlängning kanske till och med komma på vad man kan göra åt situationen.
Är du intresserad av vad som händer just nu, vill veta och kanske forska vidare?
Då länkar jag en artikel här som summerar ganska så fint hur läget ligger, så man får en hyfsad bild!
Klicka på denna länk för att läsa artikeln

Det är bara att läsa...

... innantill. Här är en mycket kort artikel - tar bara någon minut att läsa - om Fluor.
Vi ser här hur politiker, helt enkelt bara bestämmer att nu skall folk jävlar ha Fluor i kroppen, vare sig dom vill eller inte.
Här snackar vi inte om att de som bestämmer fixar till att folk har tak över huvudet och kan få en chans att leva drägligt - nej, här skall alla klutar till för att folk skall få mindre hål i tänderna - med hjälp av Fluor, that is!
Varför delar dom inte ut tanborstar istället om nu tandhälsan är så in i Helvete viktig?
Hur lång tid skall det ta för människor att begripa att politik inte är till för att göra saker och ting bättre - det är precis tvärtom.
Om politiska strukturer hade fungerat så skulle ju saker och ting vara i ordning nu, tycker man... efter ett antal tusen år av politikerstyre. Det kommer inte att med politikers hjälp, vilken färg man än väljer, bli bättre för folk - det är bara ett uppehållande av ett eländigt status quo - för dig och mig. Och ett uppehållande av makt, rikedom och fördelar för dom som styr.
Klicka här nu för fan och läs

Mobil... igen...

Jag har köpt en mobiltelefon… Jo, det är faktiskt sant! Dom hade en liten käck Nokia för 300 spass nere på ICA-Maxi och anledningen till att jag köpte den var inte att den var billig, utan att det faktiskt har blivit nödvändigt att inneha mobiltelefon.
Har man ingen mobil blir folk förbannade på en. Det är ju så nu att man är helt akterseglad om man (på vanlig telefon, hemma) bestämmer en tid att träffas, låt oss säga några timmar framåt, eller ännu värre, någon dag framåt – det går inte.
Har man bestämt en tid att träffas är det ok att medelst mobiltelefon ändra planerna någon minut innan utsatt tid. Alltså, i och med att alla har mobil är det också ok att precis innan utsatt tid för träffen ringa och säga; du, det har kört ihop sig här, vi får skippa det hela eller synas två timmar senare. Har man inte mobil i det läget blir man stående där och ser korkad ut och fattar ingenting… vi bestämde ju klockan 18.00… Visst, looser, det där funkade förr i tiden när man liksom gjorde det man hade bestämt och höll det.
Att ha mobil innebär att det blir mycket lättare att hålla saker tidsmässigt flytande, att ändra planer minuter eller sekunder innan det skall ske, att helt enkelt släppa all tanke på ansvar och bestämda möten, tider och platser.
Tiderna förändras och det är bara att försöka släppa på det man är van vid och uppfostrad till. Så har det alltid varit. Förr fick äldre acceptera t.ex. ny stenhård rockmusik som Sven-Ingvars och andra liknande samhällsomvälvare. Jag måste också acceptera att världen förändras, att gitarrsolon inte längre existerar och att rockmusiken är stendöd, att Hellström är världens bästa artist alla kategorier, att man måste ha en mobil för att kommunicera med folk.
Det är ok för min del, jag tänker bara slå på och använda mobilen när jag skall någonstans, möta någon eller när jag skall få moppemotorstopp mitt på Älvsborgsbron – då är ju såklart en mobil jävligt bra att ha.
Och det skall faktiskt bli skönt att försöka släppa lite på den programmering som man fått sedan barnsben – att bland annat hålla tider och faktiskt tycka att det är viktigt.
Jag gillar ny teknik. Jag är en sucker för häftiga apparater, gizmos och gadgets.
Vad jag har lite svårare för är apparater som helt uppenbart gör hjärnan till risgrynsgröt, t.ex. mobiltelefoner.
Jag hade en lång diskussion med min dotter Erica för ett tag sedan då vi snackade om det här med att jag har jävligt svårt för gaggande mobilnarkomaner på exempelvis bussen, klockan 07.30 på morgonen. Hon tycker inte att det är det minsta störande att höra folk babbla i sina mobiler, och har heller inte själv något emot att tala öppet i sin egen.
För mig är bussresan, in till jobbet på tidningen, en möjlighet att i lugn och ro samla tankarna inför dagen, att tänka på lite ditt och datt och att liksom kontemplera min egen bubbla av illusionen, det ni kallar verklighet.
När folk babblar är det för min del stört omöjligt att liksom inte ”höra” vad som sägs – jag sugs in i samtalet och blir delaktig – fast det verkligen är det sista jag vill. Kontentan av detta är att jag blir irriterad och förbannad – jag skulle vilja gå så långt och erkänna att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att mörda den som gaggar, eller åtminstone mörda själva mobilen, snappa den ifrån mobilnarkomanen och trampa sönder den – och sedan kanske utdela en hyfsat kraftig lavett, gärna över käften så det blir tyst.
Nåja, det är såhär tankarna går, på bussen, tidigt på morgonen, när det enda jag vill är att det skall vara lite tyst…
Mobilen är ett redskap som effektivt suddar ut högre tankeverksamhet i hjärnan – detta är grundidén och själva designen med apparaten. Den suddar också ut respekt för andra och självrespekt för användaren. Den som talar i mobil kan till exempel gå före kön i en affär, eller på en buss; jag talar ju i telefon – därför kan jag göra vilka knasiga saker som helst, jag är onåbar och kan bete mig hur som helst – min mobil ger mig fripass att göra precis vad som faller mig in.
Om jag t.ex. befinner mig i min chefs kontorsrum och hans telefon ringer, går jag omedelbart ut ur rummet och låter honom tala ostört – jag skulle aldrig få för mig att sitta kvar när han talar i telefonen. Omvänt skulle jag bli oerhört störd om någon satte sig helt nära mig och ”liksom bara satt där” när jag talar i telefonen.
Detta är uppfostran, eller vi kanske skall kalla det prägling av ett program. Jag och en handfull människor till i världen har fortfarande denna prägling och programmet spinner på.
Jag har ytterst svårt för att avprogrammera mig och anpassa mig till ett nytt program – en ny mjukvara som innebär noll respekt och så lite egen tankeverksamhet som möjligt.
Jag måste alltså lära mig på nytt, anpassa mig och se världen, illusionen, för vad den är – och arbeta inom dessa nya lagar.
Jag förstår att det är meningslöst att bli irriterad och förbannad på människor som babblar i sina mobiler, som inte kan gå ett steg utan att till och med ha mobilen i näven, som så fort de sätter sig på ett buss-säte måste knappa och sysselsätta sig med sin mobil – som inte kan ta en kort timeout utan att mobilen är i fokus – som helt enkelt har fått sin hjärna att likna en blåmanet, fått den utraderad, fått den konditionerad att släppa högre tankeverksamhet, fått hjärnan inställd på lägre frekvens – lätt att manipulera och kommendera.
Jag kommer att använda min mobil så lite det bara är möjligt!

As above, so below

Helt fantastiskt - kolla på detta!

En Flying V med ovanligt stort huvud

Fick ner en gitarr till redaktionen. Det var någon variant av Flying V - men jisses vilket stort huvud gitarren har... och ganska liten kropp också, lite oproportionerlig på nåt sätt.

Något känns fel

Ahh... Jag har ju beslutat mig för att inte gå så hårt in i diskussioner som handlar om politik, makt och hur världen styrs. Men, man kan ju för all del dela med sig av artiklar som är intressanta och som möjligen kan få en och annan att börja fundera lite på hur saker och ting hänger ihop.
Jag har en naggande, för att inte säga, alarmerande känsla av att det finns en bakomliggande... hmmmm... struktur i hur världens "makt" är distribuerad. Tänk genast bort New Age-flum och såna grejer - det är inte sådant det handlar om, utan mer en känsla av ett mycket listigt lurendrejeri, bedrägeri - eller kalla det vad du vill.
När man har funderingar som inte riktigt går hand i hand med gängse uppfattningar, studerar olika idéer och frågeställningar, och till slut kommer en, låt oss säga, "grund" sanning på spåren - så får man lust att, inte omvända, men delge andra dessa tankar. Svårigheten är att förklara vad man menar - speciellt om man som jag har varit aktiv sedan många år på olika nyhetssidor där en hyfsat rå rapportering sker utan det fördummande filter som de flesta nyheter passerar när saker presenteras, framför allt i vanligt media.
Jag har ju ofta skrivit om min inställning och mitt förhållande till politiker och politik - och alltid finns detta "vem" och "varför" med i bilden. Det är frågor som jag/vi inte får svar på sådär alldeles lätt, men man kan ju försöka att hela tiden tänka i allt mer expanderande banor. Det mesta hänger ihop och har en fast struktur - till och med de kaosartade skeenden vi ser i världen.
Nåväl, här är en mycket intressant artikel som är värd att läsa - för den hugade!
Klicka här och läs!

Ny anläggning

Jag måste köpa en ny stereo – en gammal stereo – en begagnad stereo.
Jag har överfört alla mina CD-skivor till iTunes-biblioteket på datorn, liksom för att snabbt och behändigt kunna skrolla fram en låt eller en platta på ett kick.
I helgen fick jag lust att lyssna på Visions Of The Emerald Beyond med Mahavishnu Orchestra. Plattan kom 1975 och har ett helt makalöst ljud, en dynamik som är otrolig. Speciellt trummorna är mycket bra inspelade – sedan skall vi inte snacka om själva trumspelet, det är Narada Michael Walden som lirar och på inledningsspåren Eternity’s Breath part 1 & 2 spelar han trummor som om det gällde livet – vilket det på något sätt faktiskt gör. Att John McLaughlin dessutom levererar världens genom tiderna styggaste gitarr-riff gör ju lyssningsupplevelsen bara ännu större.
… Om man hade hört plattan på vinyl och i en bra anläggning…
Så jag klickade fram plattan, satte på den lilla cd-radio-microanläggningen som jag kopplat datorn till, hällde upp ett glas vin och skulle börja njuta. Var fanns den mastiga basen som får revbenen att skallra? Var fanns den pudriga diskanten som likt ett finmalt teflonpulver smörjer öronen?
Ja, inte i rummet där jag befann mig i alla fall!
CD och ännu värre, mp3-filer, låter ju helt enkelt för jävla illa!
Jag har funderat på att dessutom digitalisera alla mina vinylplattor och putta in dom i datorn också – men av detta blir inget, jag skall återvända till vinylen igen.
Jag letade upp min gamla fina skivspelare av märket AR och såg direkt varför jag plockat undan den – pickup-skalet är helt trasigt. Detta går ju att åtgärda – men jag tror att jag faktiskt skall investera i en bra ny skivspelare. Det får bli det moderna tillskottet i min nya anläggning. Sedan skall jag leta upp komponenter som är från ”The Days of Yore” eller åtminstone är byggda med analog teknik, men nya… kanske.
Det kommer nog att bli en rörförstärkare, med enbart en volymratt – inget annat. Vi har en sådan stärkare på jobbet, tidningen, och det är det enda som behövs. Det låter helt underbart om vinylplattorna som vi spisar – och jag minns det maffiga ljud jag hade i en Tandbergstärkare, ett par KLH-högtalare och AR-spelaren. Den anläggningen är borta nu, men jag skall hitta tillbaka till det soundet, kanske ett ännu bättre.
Nu börjar jag också begripa varför jag inte lyssnar lika ofta och intensivt på musik längre – det låter ju inte bra. Vinylen skall fram igen!

Good Riddance

Roma och jag tjafsar, som vanligt, i kommentarsdelen i "fluor"-posten.
Jag tycker att allas åsikter är värda att lyssna på, och är inte ute efter att på något vis pådyvla folk en uppfattning eller idé.
Jag skriver i den här bloggen lite då och då för att jag tycker det är kul att faktiskt kunna göra det. Att få mothugg eller att folk inte tycker likadant som jag är absolut inga bekymmer för min del.
Som man ropar får man svar - skriver Roma till mig, och... ja, det är nog så det ser ut faktiskt.
Bloggen har blivit ett forum där det bara är jag som sitter och luktar på mina egna fisar - och det tillför inget annat än att det, för andra, luktar skit.
Så, vafan, jag lägger ner det här nu!
Hittar jag nåt kul eller spännande så lägger jag såklart upp det här.
Bye!

Åter till verkligheten

Borstar Gud sina tänder med Fluor?

När nu Gud skapade oss som avbilder till sig själv och knåpade ihop det som skulle bli våra tänder, varför fixade han inte så att tänderna skulle kunna hålla sig hela utan Fluor? Det skulle väl vara en smal sak för en omnipotent gud att se till?
När nu alla lägre varelser på Jordens mörka rund faktiskt klarar sig fint i en naturlig miljö och har tänder som håller sig hela utan Fluor - varför fick skapelsens krona, den fantastiska karbonkopian - Guds egen avbild, tänder som inte kan skötas utan Fluor?
Man kan också undra varför alla de andra, lägre djuren och varelserna på just denna planet, förutom människorna, fick rôvhål som kunde släppa ut en skitkorv utan att det skulle behövas 10 meter dasspapper för att få kvarstannade skit att försvinna. Men, det är klart, kanske ett stolpiller med Fluor är lösningen på den gåtan för vår del.
Gud jobbade vidare och satt med sin fina lödpenna och lödde ihop kretskortet till hjärnan - en fantastisk apparat som man kan göra enastående grejer med.
Tänka till exempel...
Uppenbarligen ville Gud inte riktigt att vi skulle fundera så mycket i större utsträckning - och skippade att löda dit ett par tåtar, bara några, sådär lagom många att apparaten ändå funkade men buggade till lite omärkligt med jämna mellanrum så att det nästan inte märks - som ett Microsoft Wordprogram till exempel.
I länken nedan finns en liten kort artikel som tar fem minuter att läsa - men försiktigt nu, så att inte de där lösa tåtarna slår ett par gnistor mellan sig om de hamnar för nära varandra!

If we are dumb, then God is dumb - Frank Zappa.

klicka och läs här

Intressant 09

Ja, vafan, man får väl sätta igång lite efter alla grisfötter och hovmästarsås. Jag har faktiskt redan hunnit att spela ett par gig, redan så tidigt som den 2:a och 3:e januari, med herrar Möller, Tony K. och UlfKen - mycket trevligt!
Så vad tror ni om 09 då?
Jag fick en nyårshälsning av en akvarist, som jag har lite kontakt med på nätet. Han skrev; Gott nytt år - det kan inte bli sämre än skitåret som gick. Jag vet inte om han har haft personliga bekymmer som gjort 08 till ett skitår - men å andra sidan räcker det ju att läsa lite, inte mellan, utan bakom raderna på de konditionerade rapporter världen runt som en samlad lögnaktig mediakår levererar till fårskocken, för att förstå att 08 rent allmänt var ett pissår.
2009 kommer inte att bli bättre - beliv jo me! Skiten kommer bara att paketeras lite snyggare på grund av att den nya världspresidenten Obama har lite bättre talförmåga än chimpansen som satt i ledarstolen innan. Obama kommer att ljuga snyggare.
99% av alla svenskar snackar skit... och behöver inte bekymra sig för att FRA-lagen nu är antagen och i full karriär - utan de ändringsförslag som framlagts. Känns väl "spiffy" va? -Nä, jag har inget att dölja, lyssna på bara - filma gärna också, och välkommen in på dass och ta en snutt när jag torkar rôven, det kan ju komma en terrorist och spränga bort toarullen... säger en trög svensk strålskadad människomassa.
Är det någon som märkt att Israel håller på att systematiskt utrota Palestinierna? Självförsvar säger man och dödar barn och deras föräldrar i ett landsområde som är ett fängelse. Självförsvar låter ju tjusigt, speciellt med tanke på att man har en krigsmaskin som är topputrustad med kärnvapen... man försvarar sig mot några Häxtjutare, Kinapuffar och fyrverkeripjäser... snyggt jobbat! Det påminner mig lite om andra världskriget. Tiden går i cirklar och upprepar sig gång på gång!
Här är en liten film tagen för drygt en vecka sedan. Titta, lyssna och framför allt; Tänk!