Titta noga, men framför allt lyssna!

Här är ett exempel på mänsklig empati, omvårdnad och hjälp. Bilderna talar för sig själva, men lyssna noga på killarna på flaket. Det är så det låter när man fått sin utbildning i världens främsta land vad gäller demokrati och frihet (OBS ironi).

En tragisk generation

En helt underbar snubbe som kan sina saker. Killen med de fräna skinnbrallorna och fin ölkasse är min vän för evigt.

Axlids räfst och rättarting

Har fått en reprimand medelst 1 st. rapp utav 30 cm lång trälinjal över bakdel. Håkan Axlid, eminent turnéledare för E-Types anhang, låter meddela att det ICKE var han som mottog Herr Berkas telefonsamtal, då vederbörande snöpligen blev frånåkt (som jag skrev om i inlägget nedan). Den som fick samtalet var kapellmästare Dereborn. Så var det sagt. Rätt skall vara rätt.
(Undrar bara vad Axlid sysslade med då inräkning av komphjon bedrevs. Det där är ju en turnéledarfadäs av klass och rang, på min ära!)

Green, green grass of Denmark

Jag snubblade över den här rätt sköna bilden från ett gig med E-Type, tror att det kan vara Ljungby… skit samma. Jag och basisten Johan Dereborn brukade, i slutet av showen, kasta våra guror tvärs över scenen, till varandra. Någon knäppte en bild på detta.
Nåväl, jag kom att tänka på några flummiga minnen från de där turnéerna, speciellt minns jag när vi var i Danmark på Smukkeste-festivalen och lirade.
Det finns ett program på TV som heter Så Skall Det Låta, i bandet som lirar där sitter en jävla skön kille, Berka. Han spelar bl.a. keyboard och slagverk, mycket duktig musiker – på i stort sett alla instrument som finns. Berka var med i E-Type-bandet, som slagverkare. En gång när vi hade käkat på nån vägkrog ville det sig inte bättre än att vi faktiskt åkte ifrån honom, och ingen märkte det. Efter en stund ringer det på turnéledarens mobil; ”Ja, tjena, Berka här! Kan du kolla om jag sitter på bussen?”
Skön sägning av frånåkt.
I alla fall, jag visste inte vid tillfället när vi lirade ihop att Berka var så jävlig på så många instrument. Vi kommer till Danmark för festivalgig. Jag kan ju säga direkt att danskarna har en något mer… hm, avslappnad inställning till alkohol och jazztobak än vad vi highly strung svenskar har. Det var med andra ord inte den vanliga backen öl backstage, utan typ hela Carlsbergs bryggeri som tillfälligt hade placerats på området bakom scenerna. Det gick dessutom en helskön ”smokinglady” omkring och delade ut tjocka, feta jointar till hugade smokers.
Efter giget, på natten, var de bestämt att det skulle bli jamsession inför publik. Av någon anledning blev jag ombedd att medverka, likaså Berka. Visst inga problem! Vid det laget hade jag nog satt i mig den sedvanliga svenska backstagebacken med öl helt själv, och dessutom provat the smokingladys erbjudanden flera gånger om. En präktigt larmad Abby går alltså upp på scenen för jam.
Det började hyfsat med nån typ av blues, Berka lirade trummor, jag rev av ett solo och allt kändes frid och fröjd. Jammet gled vidare och jag fortsatte med gott humör. Efter ett tag var det någon gitarrist som lirade jävligt bra, jag vred på skallen för att kolla vem det var – Berka igen. Jag tänkte dimmigt; jävvlarr vad lik Berka den killen är…Jazztobaken slog nu till riktigt bra för i nästa låt lirade Berka bas, som om han aldrig gjort något annat, för att senare magiskt glida över till keyboard o.s.v.
Bra röka med andra ord… jag visste ju inte.
Natten blev till morgon och vi skulle ta oss till hotellet medelst buss. Med tanke på diverse frånåkningar tidigare var inräkningen av oss skorstenar noggrann. Det visade sig att en annan medlem i bandet, keybordisten Frank, saknades, så vi irrade runt en stund och letade. Vi hittade Frank i en soptunna… lite skönt dubbelvikt, med fötterna upp och knäna i ansiktshöjd. När han hade vecklats upp bar det så iväg till hotellet.
För min del var det inte riktigt slut. Jag beslutade mig för att stanna i en av bussens sovhytter… För att göra en långdragen historia kort, kan jag berätta att jag inte riktigt somnade till utan, nu iklädd endast kalsonger och strumpor, fick för mig att en obehörig tagit sig ombord och skulle råna de som valt att sova i hytterna. (Rånaren var dock monitormixaren Steve som lufsade runt i bussen). I efterdyningarna av kvällens excesser fick jag en lätt anstrykning av vanlig hederlig panik och började skissa på en flyktplan, undan rånaren. Min sovhytt låg i golvnivå och jag tänkte att om jag rullar ihop mig till en boll, så kan jag rulla förbi rånaren och på så sätt ta mig ur bussen och tillkalla polis.
Sagt och gjort, jag nystade ihop 1,90 cm kropp till en något större boll än jag visualiserat och rullade på något vis ur bussen. I strumplästen och kalsonger sprang jag gatan fram till hotellet och fick efter ett tag en något undrande portier att ringa det Danske Politi. När polisen kom till hotellet gick jag snällt med dom tillbaka till en lugnt sovande busspersonal för att peka ut rånaren…
Det hela slutade med att poliserna tyckte att jag borde lägga mig och sova som de andra och bad mig ta det lugnt nästa gång jag besökte Danmark.
Som sagt, Green, green grass of Denmark.

Säg hej och välkommen till den nya chefen; exakt samma som den gamla chefen

Ibland kan man undra om man är helt ensam med sina funderingar kring politik och skeenden i samhället överlag. Jag skall inte bli långrandig om vad som händer i USA just nu, bara en snabb överblick; Dummerjönsen med stort W får det alltmer hett om chimpansöronen nu när folk börjar inse att någonting är fel. Det svider givetvis en aning i bajringen efter ganska många års torrt rövknullande. För att mildra klådan på sina undersåtars ömmande bakdelar riggar Apans bossar en ”valvinst” för sina ”motståndare” i senaten. Folk tror att saker och ting skall bli bättre men det hela är bara en avledande manöver. Det är nämligen så att alla de diktatoriska nya lagar som genomförts kommer att finnas kvar oförändrade, oavsett vem eller vilka som vinner nästa val.
Genom att skapa ett problem (och samtidigt ha lösningen i bakfickan) ser man till att människor självmant ”väljer” den ledare som kan trolla bort problemen, alltså densamme som från första början sett till att problemen uppstått.
Jag skall ge ett exempel på detta i det lilla; Under de senaste veckorna har jag fått ett otal knepiga spammejl nästan varje dag. De är omöjliga att spåra, jag har försökt, men de ändar upp i tomma intet. Avsändarna är amerikanska kvinnonamn, och de vill sälja någonting, men fan vet vad? Alltså, helt meningslösa spam som inte leder någonvart. Det är givetvis jävligt irriterande och man börjar fundera på hur i helvete man skall bli av med skiten.
Lo and behold; efter några dagars intensivt spammande dyker så en lösning upp, som ur tomma intet. Jag får ett mejl från Allume Systems där de frågar om jag fått irriterande många spammejl på sistone? Jag kan nu köpa deras helt nya spamstopparprogram som de lovar kommer att göra rent hus i mitt meljprogram…
Convenient, huh?
Problem och lösning!
Givetvis är det asen på Allume Systems som skickat de jävla spammen tidigare, för att jag självmant skall köpa deras ”lösning” på ”problemet”. Glasklart för mig, men tyvärr inte för de allra flesta…
Nu vill jag flytta fokus till svensk politik. Till att börja med vill jag säga att det säkerligen finns politiker som jobbar med en ärlig känsla för människan och en vilja till förbättring, men dessa är få och totalt grundlurade. De är inget annat än marionetter i hårt styrda snören.
All politik syftar till att hålla människor ovetande om vad som sker bakom kulisserna. Tänk på den mäktige trollkarlen, som är en bluff, bakom sitt draperi, i filmen Trollkarlen från Oz.
Om politik hade gagnat människor skulle väl saker och ting ha sett lite bättre ut idag. Politikerna har ju haft ett antal tusen år på sig att komma på bra lösningar på hur ett samhälle skall styras, men det blir bara jävligare och jävligare för var dag som går. Det borde vara självklart att all politik enbart gagnar de i toppskiktet som styr, inga andra!
Om nu all politik strävar åt att se till så de styrande gagnas, borde det vara lika självklart att inse att all politik har en och samma grundläggande idé. Om all politik har samma grundidé kan vi kanske anta att det egentligen bara finns ett enda ”parti”. Alltså; en hjärna kopplad till ett antal kroppar. Kropparna är utformade efter människors olika smak, en del gillar smala, en del tjocka, välbyggda och muskulösa o.s.v.
För att förenkla det hela säger vi att de olika kropparna (partierna) får färger. I Sverige har de två motsatta kroppsgrupperna varsin färg; blått och rött.
Blått och rött spelar Bad Cop – Good Cop, beroende på vilken färg som för tillfället sitter i regeringsmakt och viceversa.
Det har visat sig att den röda kroppen med bihang appellerar till svenskt kynne, efter en ganska lång tids hjärntvätt, gott så!
Men, för att göra stora förändringar (som alltid går ut på att försämra tillvaron för vanligt folk) krävs att människor går med på det hela utan att protestera, förändringarna skall helst inte märkas av för mycket utan bara svida lite i initialskedet, för börjar den hjärntvättade svensken protestera kan det bli rejäla problem (tja, något sådant har inte hänt ännu, kommer troligtvis aldrig att göra det, för kom ihåg; en hjärntvättad population är lugn och inte alltför upprorisk).
Den stora politiska hjärnan vill bl.a. ha mer pengar åt makteliten, och de pengarna tas alltid från folk som har minst. Om nu den röda kroppen, som oftast får jobbet att regera, drar åt tumskruvarna lite för hårt kan det, som sagt, bli lättare upproriska problem.
Den stora politiska hjärnan funderar då listigt ut att; om jag låter den blå kroppen vinna en valperiod och bli syndabock för de nya hårdare lagarna, kan jag låta den röda återinträda som välgörare efter ett tag utan att ändra tillbaka lagarna, de hjärntvättade märker ändå ingen större skillnad, men måste ha någon att skylla på när det känns obekvämt.
Titta på vad som sker i Sverige; Ett blått monster har under lismande och smicker lyckats ta över jobbet som hjärntvättare från det röda monstret. Folk valde det blåa helvetet bara för att efter ett par veckor inse att saker och ting (läs; A-kasse- och fackföreningsavgifter skall chockhöjas, arbetslösa skall bötfällas om de inte hittar jobb o.s.v.) bara blir värre och värre.
Förändringarna är inte de blå eller röda kropparnas förtjänst, utan centralhjärnans.
De svåra förändringarna var noga planerade sedan länge, men det behövdes en syndabock, det fick bli den blå kroppens jobb. Nu går folk lite lagom bananas över de tuffa nya lagarna och jag kan garantera att den röda kroppen vinner nästa val om fyra år. Det är bara det att om fyra år har folk för länge sedan glömt de nya hårda lagarna, man har vant sig vid det nya, allt går sin gilla gång i den grå vardagen, folk blir fattigare, men bara så pass att det inte riktigt märks, inte tillräckligt för att reagera… mer än att rösta rött… ytterligare en gång…
Alltså; en tanke, en idé, söndra och härska. Det som sker idag, och som alltid skett, är så jävla listigt att det nästan gör ont. Låt folk tro att de bestämmer genom demokratiska val på olikfärgade kroppar… vars hjärna är en och densamma.
Så som sker i det stora, sker ock i det lilla.
De politiska händelserna i Sverige är bara en spegelbild av vad som sker globalt.
"Nothing in politics ever happens by accident; if it happens, you can bet it was planned!" - Franklin Delano Roosevelt.
Hur länge till?

Guttas

Locket, Teddy, Freak och Semla.