söndag, mars 29, 2009

Ranking under; "where are they now-files"

Jo, rubriken är från filmen Spinal Tap... Go figure!
Vi lirade på Jazzhuset (denna helgen också) för ett par veckor sedan. Min dotter Erica var där och tog dessa bilder på sin gamle skäggige far. Trots att jag fortfarande inbillar mig att jag "throws a mean (guitar) tarot" - så är ju looken allt annat än ... ährrmmm ungdomlig... Skall i och för sig inte vara något annat heller - men man man kan kan fråga sig; Är det: Den snälle varulven Bill Lawrence? Är det Wolfman Jack? Är det Christer Ulfbåge?
Svaret är; I don't give a flat flying fuck. Jag säger som Salem Al Fakir; This Is Who I Am!

torsdag, mars 05, 2009

Popcirkus, Apan, Salem och Olle

Njaaaooo... SvT vill ju så väl med Popcirkus men gör som man brukar då det gäller musik för... yngre - man lallar med publiken på ett ganska trist vis.
Musikministeriet har dock lite stuns. Nu senast tuttade man ihop sveriges störste rockhjälte Owe Thörnqvist med en figur som kallar sig Darin och det var en upplevelse som fick mig att vrida mig i soffan. Owe vet ju hur en slipsten skall dras medan han Darin mest såg ut som en treåring som undrar vad Jultomten egentligen är för en varelse... ja, jisses - det är synd om barnen och deras musikupplevelser idag. Och - JA, det var bättre förr!!!
Men, tillbaka till Popcirkus. Om man jämför med ett engelskt musikprogram (har tyvärr glömt namnet) som leds av Jools Holland och går på kanal 9, blir det uppenbart hur taskigt SvT siktar och skjuter. Hollands program bjuder tittaren på musik, ograverat med fantastiskt ljud, korta, rappa presentationer och någon mycket kort hållen intervju - musik helt enkelt. Popcirkus måste givetvis ha två programledare. Jag har stor respekt för både Luuk och Sinding-Larsen, men Popcirkus tycks handla mer om programledarna än om musik. Däremot är Apan (som man redan för ett par år sedan garvade åt på YouTube) klockren. Den killen skulle kunna vara programledare istället. Nu är det musik-korsord, fikapauser och... musiknyheter... Som om kidsen idag inte håller koll på stuffet själva.
Måste också undra över varför man på SvT envisas med att filma "artyfarty"? När ett band lirar vill åtminstone jag se de som står på scenen, inte närbilder på en hand som håller i en trumstock, en näsa som fyller hela bilden eller en klisterlapp på en förstärkares baksida. Men, det är ju klart - programmet riktar sig till en ung publik och då måste det ju filmas så där fräsigt och ungdomsknepigt, snabbt, flackigt och otydligt - så att man blir uppretad och känner en sjösjuk ångest.
Nåväl - det bästa som hänt i musiksverige på senaste år måste ju vara Salem Al Fakir - vilket musikgeni.
Sedan gick det en fantastisk dokumentär om Olle Ljungström på TV igår (här är SvT förbannat bra!). En person och artist som jag fick revidera min uppfattning om. Jag gillar Olle!

onsdag, mars 04, 2009

När det svänger så att man blir förbannad

Vissa grooves är så jädra sugande goa så att man nästan blir förbannad när man hör dom. AC/DC är ju så klockrent grymma på detta. Fan, refrängen som går i dur och nästan har ett slags gammeltjofeeling i gunget är så bra!!!