Vill du ha sol på morran och kvällen i samma rum?
torsdag, november 22, 2007
Dom försvarar sig bara...
Det handlar endast om att försvara sig, att bevara det fina som finns innanför de egna gränserna och ingen annan stans, att sprida sitt eget underbara budskap, vare sig om de som får "behandling" vill eller inte, sprida fred och frihet...
tisdag, november 20, 2007
måndag, november 19, 2007
Ljudprov inne på Femman
Hur ofta är du inne på Östra Nordstan eller ”Femman” i Göteborg? Jag är det två gånger varje ”arbetsdag”. Jag hämtar och lämnar post där. Femman är egentligen inget direkt att fundera över, ett vanligt ”Mall” med kommers och människor i grupp. På dagarna och eftermiddagarna är det en så våldsam ljudvolym inne på ”torget” att man knappt kan höra sina egna tankar. De flesta människor har inte ont av det otroliga sorlet utan ”märker liksom bara inte av det, änna, typ…”
Vid niotiden på morgonen är det dock lite annorlunda. Då kan man gå därinne - efter att ha passerat 15-20 stycken gratistidningsutdelare och fyra-fem ”tiggare” på knä, som ibland talar i mobiltelefon och äter pizzaslice från The Hut – och riktigt tycka att det är lite småmysigt därinne. Det doftar av kaffe och frallor från de otaliga fiken och en, på ett mycket underligt vis lockande, dimma av fritösos driver planlöst ut från McDonalds. Blågrönt genomskinliga skolbarn sitter tyst morgonstunnade på Mickey Dee’s och intar en närande frukost bestående av cheeseburgare och kemisk dryck för att orka med skolans betungande arbete.
Diverse musiker ackompanjerar det dova morgonsorlet, bland annat en fin klassisk gitarrist som jag stannat och lyssnat på några minuter. En annan trevlig morgonlåt är dragspelaren som sitter utanför apoteket och kör härliga standards så att man, om man blundar, nästan kan känna att man sitter på något skär i havsbandet, ett riktigt skönt sätt att möta dagen (OBS – ingen ironi).
De senaste månaderna har det hänt något med Femmans morgonatmosfär. Det började väldigt subtilt med fågelkvitter – på otroligt låg volym. Jag tänkte att; det var väldigt vad många inomhusfåglar det ändå måtte finnas inne på ett sånt här ställe, de har nog byggt sina bon här inne och lever inomhus, käkar det folk tappar, fortplantar sig och kanske till slut blir till någon form av arter som aldrig prövar sina vingar utanför Östra Nordstans inhägnad.
Det var bara det att man aldrig såg till fåglarna, de flög aldrig utan satt bara någonstans och kvittrade. Det var ett gäng som uppenbarligen hade ett rejält näste precis ovanför företagspostens entrédörr. De pep speciellt ihärdigt en morgon och jag var tvungen att försöka lokalisera dom. Så jag tittade uppåt för att se var de satt. Jag stod så en stund och spanade men kunde inte få en glimt av dom. Vad jag däremot såg, och hörde, var de ganska stora högtalare, eller rättare sagt, horn, som med jämna mellanrum och i rader satt utplacerade i taket. Det var dessa som kvittrade.
Jag har faktiskt inte tidigare reflekterat över dessa gråvita diskanthorn, men det är klart, de sitter ju där för allmänna utrop, efterlysningar o.s.v.
Fågelkvitter är väl okej, det stör ju liksom inte och kan väl accepteras som en fond till människobruset.
Efter en tid byttes fågelsången ut mot låga synthtoner och oskönt rytmiska pulser som jämfört med fågelkvittret kändes enormt jobbiga. Ingen människa tycktes reagera på detta utom dragspelaren som verkade spela med en ökad frenesi, som för att överrösta synthtonerna. Efter ytterligare någon vecka adderades ytterst märkliga ”körer”, alltså mässande människoröster till tonerna och pulserna – det lät nästan som sån där ”munk-pop”. Förbannat underligt!
Sedan några veckor tillbaka är nu högtalarna inställda på att spela ganska ”normal” muzak, men av en så förkrossande jobbig kvalitet att man undrar vad fan det är frågan om?
Borta är nu det morgontysta sorlet och dragspelaren har satt sig vid den dragiga entrén strax bredvid Akademibokhandeln. Där är nämligen taket lite högre och muzaken en aning lägre. Den klassiske gitarristen är givetvis long gone, han har ingen volym i guran att konkurrera med.
Så, då undrar jag; Vad är detta? Varför? Vad tjänar det för syfte?
Någon mening måste det väl ändå ha?
Jag skulle vilja se vart sladdarna från högtalarna går. Jag skulle vilja se rummet där ljudanläggningen finns. Jag skulle vilja veta om ljudet slås på per automatik eller om någon trycker på en knapp för att starta eländet. Jag skulle vilja veta om ljudet pågår hela dagen, även då ljudnivån inne på Femman är så stark att muzaken överröstas.
Jag skulle vilja lyssnat på det möte som föranledde fågelsången, synthtonerna, pulserna och till slut den vedervärdiga ”musiken”. Har någon sagt; Hörni! Det är för tyst härinne på morgontimmarna. Vi måste genast sätta igång ett muzakväsen. Var kommer den auktoriserade ordern ifrån?
Jag har ju givetvis mina teorier… men för ovanlighetens skull skall jag inte nämna varför jag tror att skiten förorenar luften.
Jag skulle bli jätteglad om du har några idéer kring detta, och vill kommentera det.
Jag skulle vilja höra vad du tror om det hela.
Vid niotiden på morgonen är det dock lite annorlunda. Då kan man gå därinne - efter att ha passerat 15-20 stycken gratistidningsutdelare och fyra-fem ”tiggare” på knä, som ibland talar i mobiltelefon och äter pizzaslice från The Hut – och riktigt tycka att det är lite småmysigt därinne. Det doftar av kaffe och frallor från de otaliga fiken och en, på ett mycket underligt vis lockande, dimma av fritösos driver planlöst ut från McDonalds. Blågrönt genomskinliga skolbarn sitter tyst morgonstunnade på Mickey Dee’s och intar en närande frukost bestående av cheeseburgare och kemisk dryck för att orka med skolans betungande arbete.
Diverse musiker ackompanjerar det dova morgonsorlet, bland annat en fin klassisk gitarrist som jag stannat och lyssnat på några minuter. En annan trevlig morgonlåt är dragspelaren som sitter utanför apoteket och kör härliga standards så att man, om man blundar, nästan kan känna att man sitter på något skär i havsbandet, ett riktigt skönt sätt att möta dagen (OBS – ingen ironi).
De senaste månaderna har det hänt något med Femmans morgonatmosfär. Det började väldigt subtilt med fågelkvitter – på otroligt låg volym. Jag tänkte att; det var väldigt vad många inomhusfåglar det ändå måtte finnas inne på ett sånt här ställe, de har nog byggt sina bon här inne och lever inomhus, käkar det folk tappar, fortplantar sig och kanske till slut blir till någon form av arter som aldrig prövar sina vingar utanför Östra Nordstans inhägnad.
Det var bara det att man aldrig såg till fåglarna, de flög aldrig utan satt bara någonstans och kvittrade. Det var ett gäng som uppenbarligen hade ett rejält näste precis ovanför företagspostens entrédörr. De pep speciellt ihärdigt en morgon och jag var tvungen att försöka lokalisera dom. Så jag tittade uppåt för att se var de satt. Jag stod så en stund och spanade men kunde inte få en glimt av dom. Vad jag däremot såg, och hörde, var de ganska stora högtalare, eller rättare sagt, horn, som med jämna mellanrum och i rader satt utplacerade i taket. Det var dessa som kvittrade.
Jag har faktiskt inte tidigare reflekterat över dessa gråvita diskanthorn, men det är klart, de sitter ju där för allmänna utrop, efterlysningar o.s.v.
Fågelkvitter är väl okej, det stör ju liksom inte och kan väl accepteras som en fond till människobruset.
Efter en tid byttes fågelsången ut mot låga synthtoner och oskönt rytmiska pulser som jämfört med fågelkvittret kändes enormt jobbiga. Ingen människa tycktes reagera på detta utom dragspelaren som verkade spela med en ökad frenesi, som för att överrösta synthtonerna. Efter ytterligare någon vecka adderades ytterst märkliga ”körer”, alltså mässande människoröster till tonerna och pulserna – det lät nästan som sån där ”munk-pop”. Förbannat underligt!
Sedan några veckor tillbaka är nu högtalarna inställda på att spela ganska ”normal” muzak, men av en så förkrossande jobbig kvalitet att man undrar vad fan det är frågan om?
Borta är nu det morgontysta sorlet och dragspelaren har satt sig vid den dragiga entrén strax bredvid Akademibokhandeln. Där är nämligen taket lite högre och muzaken en aning lägre. Den klassiske gitarristen är givetvis long gone, han har ingen volym i guran att konkurrera med.
Så, då undrar jag; Vad är detta? Varför? Vad tjänar det för syfte?
Någon mening måste det väl ändå ha?
Jag skulle vilja se vart sladdarna från högtalarna går. Jag skulle vilja se rummet där ljudanläggningen finns. Jag skulle vilja veta om ljudet slås på per automatik eller om någon trycker på en knapp för att starta eländet. Jag skulle vilja veta om ljudet pågår hela dagen, även då ljudnivån inne på Femman är så stark att muzaken överröstas.
Jag skulle vilja lyssnat på det möte som föranledde fågelsången, synthtonerna, pulserna och till slut den vedervärdiga ”musiken”. Har någon sagt; Hörni! Det är för tyst härinne på morgontimmarna. Vi måste genast sätta igång ett muzakväsen. Var kommer den auktoriserade ordern ifrån?
Jag har ju givetvis mina teorier… men för ovanlighetens skull skall jag inte nämna varför jag tror att skiten förorenar luften.
Jag skulle bli jätteglad om du har några idéer kring detta, och vill kommentera det.
Jag skulle vilja höra vad du tror om det hela.
söndag, november 18, 2007
lördag, november 17, 2007
3D
Här är en fin representation av "naturen". Ganska fantastiskt med tanke på att vi endast ser det som ÄR i tre dimensioner. Tänk när vi får kapacitet att använda oss av fyra...
Tänk att få höra färger och se ljud...
Tänk att få höra färger och se ljud...
fredag, november 16, 2007
Romakov shreds
Jag fick ett gôtt mejl (med bif. rolig Vai-video) av Romakov. Såhär skriver han;
"OK, du gillar den här Vai-snubben men kan du trots det
hålla dig för skratt när du ser honom spela? Kolla när han
bl a totalt omotiverat fixar håret med "fel" hand! Kanske
ingår i den tekniskt avancerade uppvisningen? Han har
absolut noll koll på cool rockgitarrsposer. Även om han
verkar tro det själv. Han sneseglar ju så att jag har svårt
att tro att ens groupisarna kan ta honom på allvar. Tänk
dig hur han ska se ut during a blow job!"
Dom här videosnuttarna där någon mycket listig och lustig människa lagt egen "kasst" lirad gitarr uppepå kända gitarristers filmade alster är hysteriskt roliga. Det är just att se bilder på poser och uttryck ryckta ur sitt sammanhang (musiken) och sammanförda med högst rudimentärt gitarrspel som blir så kul. Om upphovsmannen till videosarna måste dock sägas att det krävs stor musikalitet och kunnande för at "få till det" som han gör.
Så, Roma... då tycks det som vi åter har öppnat "a can of worms" - för jag tänker såklart inte låta din kommentar gå obesvarad ;-)
Till att börja med; Nej, jag kan inte hålla mig för skratt - det här är mycket roligt. Men ungefär där går våra åsikter isär.
Hårfixningen är ju inte en hårfixning utan en ganska så feminint utförd "sexig" gest eller pose. Har man lite bögnoja så reagerar man kanske negativt, men det har inte jag, så jag ser inte gesten som en töntig hårfix utan som en "musikliderlig"... tja, överloppshandling kanske man skulle kunna kalla det - halvt om halvt medveten men samtidigt utstuderad. Förresten, vilken hand är "rätt" när man skall rätta till håret...?
Avancerad teknikuppvisning var det ja! Just Steve Vai är nog den gitarrist idag som faktiskt har den mest avancerade teknik man kan föreställa sig - en annan kandidat är svenske Mattias "IA" Eklundh som är rent ut sagt makalös.
Steve Vai anses av många, pga sin tekniska briljans, vara helt känslolös och töntigt kall...
Ingenting kan vara mer fel och dylika påståenden måste hänföras till okunskap - ungefär som när man inte förstår sig på ett konstverk eller texter skrivna på ett "tekniskt avancerat" sätt.
Jag vill påstå att Vai rör sig precis "rätt" - det är androgynt "lanky" och hans rörelsemönster underbygger på ett magiskt sätt exakt det han spelar - just därför blir videon (se nedan) så inihelvete rolig.
Vem har coola gitarrposer? Till att börja med inte jag själv då jag vet att jag håller på med en massa miner med munnen och kinderna som snarast passar på någon mentalanstalt, dessutom med en kropp som har en rörelseförmåga likt en kundvagn på ICA-Maxi.
Nej vi får la kolla på våra hjältar lite. Mick Ronson? Ja, den killen rörde sig cool men hade faktiskt också androgyna drag i sina rörelser - kan ju ha berott på sångaren han kompade och den scenmiljö det bidrog till. Även Mick såg lidande ut när han tog sina plågade toner - mungiporna ner i en mimik som fick tankarna att dra sig åt frågan om han hade ont? Skitfränt!
Är Angus Young cool? Ja, på ett nästan barnsligt och helt avslappnat sätt. Hur har vi det med Keef? Ja, i min bok är han ultracool... men, sätt lite chimpansljud till någon filmsnutt på honom, så...
Joe Perry i Aerosmith är Mr. Coolness. Robert Fripp? Nja, han sitter ju ner på gigen och är dessutom så tekniskt driven att jag måste vara helt ensam i hela världen om att digga den killen. Hans kompis Adrian Belew? Ja, där finns inga direkta poser men rör sig ändå på ett befriande sätt som underbygger hans spelstil. Och så vidare...
Steve Vai rör sig som han låter... och här har jag lagt upp bollen för straffspark. Självklart, säger ni - han spelar ju så jävla illa och rör sig därför naturligtvis också lika fjantigt. Jag tycker inte det! Jag tycker han spelar förträffligt. Jag tycker också att han rör sig utomordentligt trevligt!
Så har vi det här med avsugningar. Jag måste säga för egen del att jag är MYCKET tacksam att just de bilderna inte är filmade. Jag kan se mig själv i den "posen" och kanske med ett Pavarotti-soundtrack till det...
Jag tror vi hade kunnat hålla oss för skratt... eller?
"OK, du gillar den här Vai-snubben men kan du trots det
hålla dig för skratt när du ser honom spela? Kolla när han
bl a totalt omotiverat fixar håret med "fel" hand! Kanske
ingår i den tekniskt avancerade uppvisningen? Han har
absolut noll koll på cool rockgitarrsposer. Även om han
verkar tro det själv. Han sneseglar ju så att jag har svårt
att tro att ens groupisarna kan ta honom på allvar. Tänk
dig hur han ska se ut during a blow job!"
Dom här videosnuttarna där någon mycket listig och lustig människa lagt egen "kasst" lirad gitarr uppepå kända gitarristers filmade alster är hysteriskt roliga. Det är just att se bilder på poser och uttryck ryckta ur sitt sammanhang (musiken) och sammanförda med högst rudimentärt gitarrspel som blir så kul. Om upphovsmannen till videosarna måste dock sägas att det krävs stor musikalitet och kunnande för at "få till det" som han gör.
Så, Roma... då tycks det som vi åter har öppnat "a can of worms" - för jag tänker såklart inte låta din kommentar gå obesvarad ;-)
Till att börja med; Nej, jag kan inte hålla mig för skratt - det här är mycket roligt. Men ungefär där går våra åsikter isär.
Hårfixningen är ju inte en hårfixning utan en ganska så feminint utförd "sexig" gest eller pose. Har man lite bögnoja så reagerar man kanske negativt, men det har inte jag, så jag ser inte gesten som en töntig hårfix utan som en "musikliderlig"... tja, överloppshandling kanske man skulle kunna kalla det - halvt om halvt medveten men samtidigt utstuderad. Förresten, vilken hand är "rätt" när man skall rätta till håret...?
Avancerad teknikuppvisning var det ja! Just Steve Vai är nog den gitarrist idag som faktiskt har den mest avancerade teknik man kan föreställa sig - en annan kandidat är svenske Mattias "IA" Eklundh som är rent ut sagt makalös.
Steve Vai anses av många, pga sin tekniska briljans, vara helt känslolös och töntigt kall...
Ingenting kan vara mer fel och dylika påståenden måste hänföras till okunskap - ungefär som när man inte förstår sig på ett konstverk eller texter skrivna på ett "tekniskt avancerat" sätt.
Jag vill påstå att Vai rör sig precis "rätt" - det är androgynt "lanky" och hans rörelsemönster underbygger på ett magiskt sätt exakt det han spelar - just därför blir videon (se nedan) så inihelvete rolig.
Vem har coola gitarrposer? Till att börja med inte jag själv då jag vet att jag håller på med en massa miner med munnen och kinderna som snarast passar på någon mentalanstalt, dessutom med en kropp som har en rörelseförmåga likt en kundvagn på ICA-Maxi.
Nej vi får la kolla på våra hjältar lite. Mick Ronson? Ja, den killen rörde sig cool men hade faktiskt också androgyna drag i sina rörelser - kan ju ha berott på sångaren han kompade och den scenmiljö det bidrog till. Även Mick såg lidande ut när han tog sina plågade toner - mungiporna ner i en mimik som fick tankarna att dra sig åt frågan om han hade ont? Skitfränt!
Är Angus Young cool? Ja, på ett nästan barnsligt och helt avslappnat sätt. Hur har vi det med Keef? Ja, i min bok är han ultracool... men, sätt lite chimpansljud till någon filmsnutt på honom, så...
Joe Perry i Aerosmith är Mr. Coolness. Robert Fripp? Nja, han sitter ju ner på gigen och är dessutom så tekniskt driven att jag måste vara helt ensam i hela världen om att digga den killen. Hans kompis Adrian Belew? Ja, där finns inga direkta poser men rör sig ändå på ett befriande sätt som underbygger hans spelstil. Och så vidare...
Steve Vai rör sig som han låter... och här har jag lagt upp bollen för straffspark. Självklart, säger ni - han spelar ju så jävla illa och rör sig därför naturligtvis också lika fjantigt. Jag tycker inte det! Jag tycker han spelar förträffligt. Jag tycker också att han rör sig utomordentligt trevligt!
Så har vi det här med avsugningar. Jag måste säga för egen del att jag är MYCKET tacksam att just de bilderna inte är filmade. Jag kan se mig själv i den "posen" och kanske med ett Pavarotti-soundtrack till det...
Jag tror vi hade kunnat hålla oss för skratt... eller?
torsdag, november 15, 2007
Silence! I'll Kill You
Det är ändå gott att vissa trots allt ser fenomenet för vad det är - ett dött sklettspöke som aldrig existerat.
onsdag, november 14, 2007
Träkillen
Den här killen får det att riktigt klia i skinnet. Jävlar vad man skulle vilja att han fick ordning på grejerna...Klicka Här
fredag, november 09, 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)