Lite kul ändå...
fredag, april 17, 2009
tisdag, april 07, 2009
I Want To Fuck You
Fin blueslåt här. Han har musiköra, det både syns och hörs. Påminner lite om en svensk minister också...
Tipstack, Svenningsson!
Tipstack, Svenningsson!
Watch I Want to F*ck You on CollegeHumor
fredag, april 03, 2009
Bloggsvirr
Fan, har riktigt kommit i självsväng här på bloggen.
Läst i Metro de sensate veckorna att fler och fler retar sig på att barn, ända upp i vuxen ålder, sätter sina skitiga skor på sätet mitt emot. Jahapp, då är man inte ensam om att vilja flå de här små fotsvinen levande. Bra att det åtminstone blir en liten ring på vattenytan - för problemet kommer ju inte att lösa sig, skitiga säten kommer att bli lika accepterat som IPRED-lagen.
Detta föranleder mig att stolt berätta att jag lyckats tråckla ur det urladdade batteriet ur moppen - ladda upp detta och sedan montera tillbaka det i hojen. Den här manövern är, för min del, i paritet med vad teknikerna på Ringhals 2 pysslar med!
Nu skall det äntligen blåsa Västtrafikfri vind i ansiktet på mig - och jag slipper alla äckliga skolbarn i ett drygt halvår! Hurra!
Läst i Metro de sensate veckorna att fler och fler retar sig på att barn, ända upp i vuxen ålder, sätter sina skitiga skor på sätet mitt emot. Jahapp, då är man inte ensam om att vilja flå de här små fotsvinen levande. Bra att det åtminstone blir en liten ring på vattenytan - för problemet kommer ju inte att lösa sig, skitiga säten kommer att bli lika accepterat som IPRED-lagen.
Detta föranleder mig att stolt berätta att jag lyckats tråckla ur det urladdade batteriet ur moppen - ladda upp detta och sedan montera tillbaka det i hojen. Den här manövern är, för min del, i paritet med vad teknikerna på Ringhals 2 pysslar med!
Nu skall det äntligen blåsa Västtrafikfri vind i ansiktet på mig - och jag slipper alla äckliga skolbarn i ett drygt halvår! Hurra!
Ny spännande blogg
Här är en ny spännande blogg. Där skall jag kommentera lite då och då hade jag tänkt... bara något inlägg kan dyka upp snart så...
http://recentresent.blogspot.com/
http://recentresent.blogspot.com/
Ett förnedrande snubbel
Aha, det förra inlägget var lite för jobbigt... Jag skall förstå.
Då kan jag berätta om ett av oräkneliga pinsamma snubblingar jag gjort. Det skedde idag.
Jag skall bara börja med att säga att jag har en ovanligt frekvent ovana att liksom släpa mina stora fötter, så att säga, framför mig. Jävla lustigt sätt att gå, har jag kommit underfund med - det är liksom som att jag försöker kompensera mina stora blad, och min längd (som förr om åren störde mig - inte nu dock) genom att gå, lite nonchalant, casual sådär... Detta är inte medvetet utan är en gammal rest från skoltiden då jag ville befinna mig på samma låga nivå som mina kompisar.
Det medför att om det kommer en kant som är högre än två centimeter, till exempel en såndär stenruta i marken på till exempel Kungsgatan här i Göteborg, så touchar gärna framkanten på någon av mina skors sulor i denna upphöjning och man gör universums mest osexiga snubbel.
Detta hände idag... igen.
Jag skall till Varberg på lördag - och möta upp en akvariekompis där - vi har köpt mycket exklusiva akvariefiskar som skall hämtas i denna stad. Jag tog mig ner till Centralen i morse för att hämta min tågbiljett och sedan tänkte jag ta en skön promenad till jobbet - via Kungsgatan.
Jag kände mig snygg och vuxet bekväm - hade för en gångs skull ett par ordentliga jeans på mig, ny jacka och nya skor. Så när jag såg en liten grupp unga kvinnor en bit fram på gatan så tänkte jag; OK, ni kommer inte att bemöda mig med en enda blick (those days are forever gone) men jag är ju ändå en cool strutter som varit med ett tag, det vittnar mitt skägg om, om inte annat - så jag tänker inte direkt kolla in er heller, utan se ointresserad ut och, som den gänglige kalla katt jag är, bara liksom slinka förbi er.
När jag var ungefär tre meter fråm damerna så händer det igen; en liten hårfin touch av sulan i en stenrutas retsamt uppstickande kant - och den smidiga katten blev i ett huj en flaxande flodhäst. Jag snubblade till och det räckte inte med ett sånt där lagom snubbel, då man bara tar ett lite större steg framåt och snabbt rättar till gången, utan det blev givetvis ett sånt där jättekliv framåt - som bara kan rättas till med att man får sätta fram den osnubblande foten ett bra stycke längre fram och parera. Den osnubblande fotens parering innebar naturligtvis isättande av hela sulan och ett hårt smällande skoisättningsljud; "smackt" - rätt i asfalten - och sedan några trippande steg för att återfå balansen...
Jag är ju osexig redan som jag är - men nu blev jag en pinsamt osexig clown.
Jag tror inte att tjejerna ens registrerade att någonting hade passerat dem... men, ändå alltså...
Då kan jag berätta om ett av oräkneliga pinsamma snubblingar jag gjort. Det skedde idag.
Jag skall bara börja med att säga att jag har en ovanligt frekvent ovana att liksom släpa mina stora fötter, så att säga, framför mig. Jävla lustigt sätt att gå, har jag kommit underfund med - det är liksom som att jag försöker kompensera mina stora blad, och min längd (som förr om åren störde mig - inte nu dock) genom att gå, lite nonchalant, casual sådär... Detta är inte medvetet utan är en gammal rest från skoltiden då jag ville befinna mig på samma låga nivå som mina kompisar.
Det medför att om det kommer en kant som är högre än två centimeter, till exempel en såndär stenruta i marken på till exempel Kungsgatan här i Göteborg, så touchar gärna framkanten på någon av mina skors sulor i denna upphöjning och man gör universums mest osexiga snubbel.
Detta hände idag... igen.
Jag skall till Varberg på lördag - och möta upp en akvariekompis där - vi har köpt mycket exklusiva akvariefiskar som skall hämtas i denna stad. Jag tog mig ner till Centralen i morse för att hämta min tågbiljett och sedan tänkte jag ta en skön promenad till jobbet - via Kungsgatan.
Jag kände mig snygg och vuxet bekväm - hade för en gångs skull ett par ordentliga jeans på mig, ny jacka och nya skor. Så när jag såg en liten grupp unga kvinnor en bit fram på gatan så tänkte jag; OK, ni kommer inte att bemöda mig med en enda blick (those days are forever gone) men jag är ju ändå en cool strutter som varit med ett tag, det vittnar mitt skägg om, om inte annat - så jag tänker inte direkt kolla in er heller, utan se ointresserad ut och, som den gänglige kalla katt jag är, bara liksom slinka förbi er.
När jag var ungefär tre meter fråm damerna så händer det igen; en liten hårfin touch av sulan i en stenrutas retsamt uppstickande kant - och den smidiga katten blev i ett huj en flaxande flodhäst. Jag snubblade till och det räckte inte med ett sånt där lagom snubbel, då man bara tar ett lite större steg framåt och snabbt rättar till gången, utan det blev givetvis ett sånt där jättekliv framåt - som bara kan rättas till med att man får sätta fram den osnubblande foten ett bra stycke längre fram och parera. Den osnubblande fotens parering innebar naturligtvis isättande av hela sulan och ett hårt smällande skoisättningsljud; "smackt" - rätt i asfalten - och sedan några trippande steg för att återfå balansen...
Jag är ju osexig redan som jag är - men nu blev jag en pinsamt osexig clown.
Jag tror inte att tjejerna ens registrerade att någonting hade passerat dem... men, ändå alltså...
torsdag, april 02, 2009
Reagerar du?
Det är för mig ofattbart att människor i så hög grad accepterar intrång i den personliga integriteten. Vad jag sysslar med i mitt hem har ingen med att göra. Jag vill inte bli filmad och avlyssnad. Ännu så länge är det ingen som öppnar (tror jag) mina brev, om jag nu skulle skicka ett via snailmail. Men skickar jag ett elektroniskt mejl så är jag givetvis övervakad, liksom allt jag skriver på den här bloggen – jag är dessutom hyfsat övertygad om att min telefon är avlyssnad.
Låter det nojigt? Njaaee, det tycker inte jag – det är bara min uppmärksamhet på den globala övervakningen som har skärpts, inget annat.
Väldigt många har ingen uppfattning om hur hårt bevakade de är, eller bryr sig ens. Nya lagar stiftas hela tiden och dessa accepteras utan omsvep och tanke på hur fientliga de är mot de mänskliga rättigheterna.
Det är ett globalt kontrollsystem som sätts i verket just nu, sakta men säkert. Lagar smygs in i det allmänna undermedvetandet – bara för att ta ett exempel; rökförbudet. Känns det inte det minsta konstigt att något som säljs helt lagligt är förbjudet att nyttja på de flesta ställen? Det är, återigen, inte rökningen i sig, utan själva förbudet. Någon säger till dig att du, från en dag till en annan, inte kan göra en speciell sak – det är från och med nu förbjudet. Vad har den som säger detta till dig för rätt att säga det?
Var går gränsen för människors flata inställning till nya lagar? Om det blir lag på att det skall sitta övervakningskameror i alla rum inklusive toaletten i din lägenhet – reagerar du då? Nej, troligtvis inte. Reagerar du om det blir lag på att alla dina brev skall läsas av en myndighet innan de av postverket skickas till utsatt adress? Nej, såklart inte. Reagerar du om all din privata trafik på nätet övervakas? Givetvis inte!
Jag tror att de flesta människor inte ens skulle få för sig att fundera över sin situation om de så sattes i fängelse på livstid, utan skulle glatt acceptera detta för att en myndighet bestämt det.
FRA har diskuterats – och accepterats. IPRED har sedan 1 april satts i verket och nu accepteras detta inom kort av alla och envar som något fullständigt naturligt och självklart.
Vi människor är en trög fårskock som låter oss vallas och inhägnas av den allseende herden. Det är skönt att vara ett av alla får i skocken. Det är skönt att någon talar om hur det skall vara. Det är tryggt att herden bestämmer när, var och hur vi skall leva. Det är skönt och tryggt – ända in i slaktögonblicket.
Om vi tittar lite på nerladdning av t.ex. musik; Förr i tiden så lånade man skivor av varandra, och spelade in kopior på kassettband med dålig ljudkvalitet. Den faktiska vinylskivan var inhandlad av någon i kvarteret. De, exempelvis, 10 låtarna på vinylskivan kallades ”spår”. Dessa spår spelades in på kassetten, med undermålig ljudkvalitet, och tillsammans bildade de en kopia av vinylskivan. Man kan enkelt uttrycka det som så att kompisarna köpte och lånade skivor av varandra och ”spårdelade”.
Nu för tiden är det CD-skivor som gäller. Det är digitalt media och om man i sin dator gör en kopia på de spår som utgör den digitala skivan, bildas filer… med lika dålig, eller faktiskt sämre, ljudkvalitet än de kassettkopior man gjorde förr. Nu är ”kvarteret” med kompisar som har en skiva man vill låna och ”spela in” mycket större, tack vare nätet, men förfarandet är likadant, även ljudet är lika dåligt, ofta sämre – Det kallas fildelande, och nu skall du i fängelse för att du sysslar med detta.
Förr var det kanske inte så lätt att spela in en kassettkopia, gå med den till ett vinylskivepresseri för att trycka upp några tusen ex. samt att till dessa exemplar även trycka lika många omslag och i slutändan sälja dessa piratplattor via annons eller på gatan. Hade man nu ändå gjort detta och dessutom tjänat pengar på det så skulle till och med jag förstå om polisen var intresserad.
Idag är det såklart lättare att göra en sådan grej, dessutom i stor omfattning – och om så sker är jag också förstående till att myndigheter kan vara intresserade att sätta stopp.
Grejen är bara den att absolut alla som laddar ner något, om aldrig så lite – blir misstänkliggjorda och ses som kriminella. Detta på grund av att det nu är ”någon” som sitter bredvid dig när du spelar in kompisens nya vinylplatta på en dålig kassettbandare.
Men det är klart, det struntar du i, för du tycker ju att det är ok om ”någon” tittar på dig via en kamera när du sitter och skiter också. Snart är vi där!
Vad väldigt många missar, och som aldrig tas upp i diverse debatter, är att fildelandet är tillhandagivit oss av stora företag som tjänar grova pengar på verksamheten. Datorerna, hastigheten på nätet, CD- och DVD-skivor och allting runt omkring detta finns och tillverkas för att vi SKALL ladda ner musik och filmer. Jag skulle vilja se minen på nätleverantörerna när folk börjar säga upp sina abonnemang, eller väljer en mycket långsammare och billigare nätuppkoppling samt slutar köpa tomma CD- och DVD-skivor och all annan utrustning som behövs för nedladdning och nyttjande av nedladdat media.
Har det någonsin slagit dig att t.ex. företaget Sony ger ut musik och film, tillverkar tomma CD- och DVD-skivor och samtidigt producerar apparater för att ladda ner material och sedan lyssna och se på det… tänk musikmobiler… som ett exempel…
Nu måste snart ett förbud komma mot att ”banda” en film eller ett TV-program via den inspelningsbara hårddisken som är kopplad till TV:n. Varför sitter det en DVD-brännare i dessa apparater? Tänk!
Kommer du att reagera när det blir förbjudet att lyssna på musik, eller att titta på film? För det innebär nämligen att det görs en kopia i realtid, i din hjärna. Nej, inte ens då! För du äger snart inte dina egna tankar!
Låter det nojigt? Njaaee, det tycker inte jag – det är bara min uppmärksamhet på den globala övervakningen som har skärpts, inget annat.
Väldigt många har ingen uppfattning om hur hårt bevakade de är, eller bryr sig ens. Nya lagar stiftas hela tiden och dessa accepteras utan omsvep och tanke på hur fientliga de är mot de mänskliga rättigheterna.
Det är ett globalt kontrollsystem som sätts i verket just nu, sakta men säkert. Lagar smygs in i det allmänna undermedvetandet – bara för att ta ett exempel; rökförbudet. Känns det inte det minsta konstigt att något som säljs helt lagligt är förbjudet att nyttja på de flesta ställen? Det är, återigen, inte rökningen i sig, utan själva förbudet. Någon säger till dig att du, från en dag till en annan, inte kan göra en speciell sak – det är från och med nu förbjudet. Vad har den som säger detta till dig för rätt att säga det?
Var går gränsen för människors flata inställning till nya lagar? Om det blir lag på att det skall sitta övervakningskameror i alla rum inklusive toaletten i din lägenhet – reagerar du då? Nej, troligtvis inte. Reagerar du om det blir lag på att alla dina brev skall läsas av en myndighet innan de av postverket skickas till utsatt adress? Nej, såklart inte. Reagerar du om all din privata trafik på nätet övervakas? Givetvis inte!
Jag tror att de flesta människor inte ens skulle få för sig att fundera över sin situation om de så sattes i fängelse på livstid, utan skulle glatt acceptera detta för att en myndighet bestämt det.
FRA har diskuterats – och accepterats. IPRED har sedan 1 april satts i verket och nu accepteras detta inom kort av alla och envar som något fullständigt naturligt och självklart.
Vi människor är en trög fårskock som låter oss vallas och inhägnas av den allseende herden. Det är skönt att vara ett av alla får i skocken. Det är skönt att någon talar om hur det skall vara. Det är tryggt att herden bestämmer när, var och hur vi skall leva. Det är skönt och tryggt – ända in i slaktögonblicket.
Om vi tittar lite på nerladdning av t.ex. musik; Förr i tiden så lånade man skivor av varandra, och spelade in kopior på kassettband med dålig ljudkvalitet. Den faktiska vinylskivan var inhandlad av någon i kvarteret. De, exempelvis, 10 låtarna på vinylskivan kallades ”spår”. Dessa spår spelades in på kassetten, med undermålig ljudkvalitet, och tillsammans bildade de en kopia av vinylskivan. Man kan enkelt uttrycka det som så att kompisarna köpte och lånade skivor av varandra och ”spårdelade”.
Nu för tiden är det CD-skivor som gäller. Det är digitalt media och om man i sin dator gör en kopia på de spår som utgör den digitala skivan, bildas filer… med lika dålig, eller faktiskt sämre, ljudkvalitet än de kassettkopior man gjorde förr. Nu är ”kvarteret” med kompisar som har en skiva man vill låna och ”spela in” mycket större, tack vare nätet, men förfarandet är likadant, även ljudet är lika dåligt, ofta sämre – Det kallas fildelande, och nu skall du i fängelse för att du sysslar med detta.
Förr var det kanske inte så lätt att spela in en kassettkopia, gå med den till ett vinylskivepresseri för att trycka upp några tusen ex. samt att till dessa exemplar även trycka lika många omslag och i slutändan sälja dessa piratplattor via annons eller på gatan. Hade man nu ändå gjort detta och dessutom tjänat pengar på det så skulle till och med jag förstå om polisen var intresserad.
Idag är det såklart lättare att göra en sådan grej, dessutom i stor omfattning – och om så sker är jag också förstående till att myndigheter kan vara intresserade att sätta stopp.
Grejen är bara den att absolut alla som laddar ner något, om aldrig så lite – blir misstänkliggjorda och ses som kriminella. Detta på grund av att det nu är ”någon” som sitter bredvid dig när du spelar in kompisens nya vinylplatta på en dålig kassettbandare.
Men det är klart, det struntar du i, för du tycker ju att det är ok om ”någon” tittar på dig via en kamera när du sitter och skiter också. Snart är vi där!
Vad väldigt många missar, och som aldrig tas upp i diverse debatter, är att fildelandet är tillhandagivit oss av stora företag som tjänar grova pengar på verksamheten. Datorerna, hastigheten på nätet, CD- och DVD-skivor och allting runt omkring detta finns och tillverkas för att vi SKALL ladda ner musik och filmer. Jag skulle vilja se minen på nätleverantörerna när folk börjar säga upp sina abonnemang, eller väljer en mycket långsammare och billigare nätuppkoppling samt slutar köpa tomma CD- och DVD-skivor och all annan utrustning som behövs för nedladdning och nyttjande av nedladdat media.
Har det någonsin slagit dig att t.ex. företaget Sony ger ut musik och film, tillverkar tomma CD- och DVD-skivor och samtidigt producerar apparater för att ladda ner material och sedan lyssna och se på det… tänk musikmobiler… som ett exempel…
Nu måste snart ett förbud komma mot att ”banda” en film eller ett TV-program via den inspelningsbara hårddisken som är kopplad till TV:n. Varför sitter det en DVD-brännare i dessa apparater? Tänk!
Kommer du att reagera när det blir förbjudet att lyssna på musik, eller att titta på film? För det innebär nämligen att det görs en kopia i realtid, i din hjärna. Nej, inte ens då! För du äger snart inte dina egna tankar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)