söndag, augusti 20, 2006

Svenningssons revben

Göran Svenningsson, en av Göteborgs finaste bluesgitarrister, bjöd mig och Ulf Zackrisson, chefredaktör på gitarrtidningen FUZZ, tillika eminent gitarrist även han, samt några andra musikerkollegor på en helt formidabel BBQ med de godaste revbenspjäll jag någonsin käkat.

Jag var tvungen att fråga hur han burit sig åt för att få till spjällen på detta makalösa vis. Göran berättade att det tar tid och förberedelser i anspråk, men har man bara lite tålamod så blir det hur gott som helst. Tricket är Liquid Smoke och Tigersås, som går att köpa i välsorterade livsmedelsaffärer.

Jag gjorde en liten BBQ-are själv häromsistens, efter Görans recept (Bilderna).
Saluhallen i Göteborg har finfina råvaror och billiga priser, så det var där jag inhandlade stuffet. Jag köpte lite tjockare revben, bara för att testa, men bäst resultat får man nog med konventionella, tunna revben.

Dagen innan man skall ha sin BBQ förbereder man sig med ett revbenskok.
Koka ribsen i vatten med några klyftor pressad vitlök, svartpeppar, salt och några matskedar Liquid Smoke, som ger en härlig, rökt smak på köttet. Koktid; 20 minuter.
Låt ribsen svalna i buljongen.
Marinad att lägga de kokta ribsen i;
2 dl Heinz Chillisås
1 dl Tigersås
2 msk Liquid Smoke
4 pressade vitlöksklyftor
1/2 dl matolja
1/2 dl soya
Låt marineraden dra i köttet över natten.

Salsa till ribsen;
Använd överbliven marinad som bas.
Hacka och stek 1 gul lök och en paprika
Rör ihop och addera lite matolja
1 dl Heinz Chillisås
1 msk Tigersås
Sedan är det bara att grilla.
Jag gjorde, precis som Göran, även potatis på grillen. Förkoka stora tjocka skivor potatis, låt svalna och grilla dessa.

Till efterrätt plockade jag lite röda vinbär från min buske och serverade dessa med lite glass!

Jag skall villigt erkänna att min BBQ kanske inte riktigt kom upp i samma klass som Görans, men för att vara första gången jag testade att göra detta var resultatet mycket gott.

Christer Ostbåge



EM i Göteborg är över och slutade med att en känd höjdhoppare åkte fast för att ha luktat på lite Tomteskur.
Jag kom att tänka på en grej som hände på det glada 80-talet (igen). Vi var på Café Opera, i huvudstaden, för en rejäl rotblöta.
Fram på småtimmarna såg jag Christer Ost... hm, Ulfbåge, TV-sportens okrönte konung.
Han hade hinkat en del och spände simmigt men bestämt ögonen i mej, bökade sig fram åt mitt håll och utbrast; Hej, fan, ööh... Patrik, vad häääärligt att se dej.
Jamen, fan, ööh du måste berätta om det faaaantastiska hoppet på... öh, tre och femtiofyra... Oj, oj, hur käääändes det, öh, va..?
Jag sade att han nog misstagit mej för någon annan och han mumlade; Viiist, fan, visst, jag förstår att du inte vill snacka nu, men kanske en annan gång, va... ööh?
Vid tiden då detta hände hade jag en lustig mulletfrisyr. Kan den ha lurat Mr. CheezDoodles?

lördag, augusti 19, 2006

En fantastisk pianist

Kolla in det här.
Jojomensan, det är faktiskt sant. I höst och vinter skall Strasse samarbeta med Mike Garson, på nya Strasse-CD:n. Du som inte vet hur den killen kliar elfenben kan ta en beginners guide på låten Aladdin Sane med David Bowie. Helt otroligt pianospel! Att Mike lägger lite sköna pianomoves på vår nästa platta är... Tja, vad säger man... mindboggling!

Bon Appetit

Hungrig? Sugen? Törstig?
hit och ta en titt.

fredag, augusti 18, 2006

Fel och namn

Det är la jävla skönt när man talar med myndigheter o.d. och skall få sitt ärende eller efternamn rätt? Jag inhandlade en sketafrän moppe för några månader sedan, för övrigt något av det bästa och klokaste jag någonsin gjort, med den absolut bästa fördelen att jag slipper åka Västtrafiks vedervärdiga bussar samt är fri att ta mig vart, och när, jag vill. Man måste ha en trafikförsäkring så jag ringde mitt försäkringsbolag och beställde en enkel trafikförsäkring för runt 1 100:- p/år att delas upp månadsvis. Vi talade svenska med varandra och i och med att jag inte har några talfel samt uttrycker mig tydligt när jag talar med myndigheter trodde jag saken var biff. Några dagar senare kom ett inbetalningskort på 4 800:- för Helförsäkring inkl. allt, att betala omgående. Det var bara att ringa en gång till för att undra och ändra. Visst, inga problem, man hade tryckt på fel knapp meddelades det mig. Ytterligare ett par dagar senare kom så en ny inbetalningslapp, nu med rätt belopp men inte uppdelad månadsvis utan hela beloppet på en gång. Fick ringa en tredje gång och påtala ytterligare en knapptrycksfadäs.
Tja, stor sak i det, men man undrar hur jädra svårt det kan vara att trycka på rätt knapp direkt.
En annan skön och ibland riktigt rolig grej är namnfel. Jag beställde en låda papper till skrivaren häromdagen och uppgav mitt namn för fakturan; Bryzell, så tydligt jag kunde. Det är ju ett Z och två L, så det borde vara ganska tydligt, åtminstone för den som klarat av årskurs 1, att betoningen är ett långt Y- och ett kort E-ljud, med betoningen på ell som i t.ex. Lundell. Figuren som skötte min beställning fnittrade till och sade; Precis som staden då eller? Nej, svarade jag vänligt (man är ju van), Bryssel heter Bryssel på svenska, inte Brysell, och stavas dessutom Bruxelles. Såååå, jag stavade mitt namn ytterligare en gång B-R-Y-Z-E-L-L, och det verkade som om det blev rätt. På fakturan som jag fick vid leveransen läste jag mitt efternamn; Dryzel...
Jag kom att tänka på några härliga namnfel som jag hörde om på 80-talet när jag lirade med Anne-Lie Rydé. Det var några killar i det bandet med lite knepiga efternamn. Till exempel saxofonisten Erik Häussler som på ett inbetalningskort fick namnet Erik Hånslev. Eller trumslagaren Rolf Alex (som om man bokstavsvänder, så där kuligt, blir Alf Rolex) som skulle få en guldplakett (i form av en snusdosa!?!) för sin medverkan på en framgångsrik platta och turné med Eva Dahlgren. Alla skulle skriva sina namn tydligt med stora bokstäver så att guldgravören inte skulle kunna göra några fel. När det så blev dags för guldsnusdoseutdelning kollade Roffe in sin dosa och på den stod; Rolf Axel. Det är väl klart som korvspad, måste gravören ha tänkt, att man kan bara inte heta Alex i efternamn, nej, killen heter säkert Rolf Axel i förnamn, och så får det bli oavsett vad han skrivit på lappen. Basisten Tommy Cassemar skulle ringa sin tjej på jobbet, någon svarade och Tommy sade sitt namn och undrade om han kunde få tala med så och så. Killen släppte luren och Tommy hörde; Ööööh, det är nån Tom i kassan som vill snacka med dig...

En klubba i Berlin

En story som jag på något vis inte kommer undan är den när jag lirade med Ultravox i Berlin, någon gång i slutet av 1986. Nästan varenda gång jag träffar lite folk och man är på ett behagligt öl-tryck blir jag ombedd att berätta om den där strippklubben på någon av Berlins mörkare bakgator…
Vi hade, som sagt, spelat i den stora staden och, digga detta, Iggy Pop var förband!?!
Du kan förstå själv att efter Iggys gig fanns det liksom inga finesser kvar att värna om. Jag och resten av Voxarna blev så inihelvete upplaxade av Iggy så vi beslöt att vår tyske promotor helt enkelt var tvungen att ta oss till något riktigt Berlindekadent ställe där vi kunde "koppla av".
Jag är inte helt säker, men jag har för mig att promotorn hette Dieter, och han visste precis vart kosan skulle ställas.
Ach, zåå, jaaa, ni fill ze freuleins, zpritt zprångades, nein? Alkohoool? Gnarkotische preparaaaten? Aber naturlich!
Jojo, Dieter började blossa upp sig och tycktes riktigt mysa över tanken på vad staden kunde erbjuda ett gäng hårdföra britter, skottar och en lång bögig svensk.
Vi började bli lite rödflossiga själva också, Dieters entusiasm smittade nämligen av sig, de senaste veckornas excesser med sexuell anstrykning hade ju ärligt talat bara varit att sitta på hotellrummet med högernäven i ett stadigt tag om köttficklampan för att blinka lila.
Nåväl, vi fick på oss lite anständiga kläder och blev instuvade i en buss för avgång till Berlins ruffigare områden. Väl framme stegade vi allezusammen fram till en sån där trädörr med tittlucka som man bara ser i gamla svartvita och tecknade filmer. Promotorn knackade på, knock-tock-tockelli-tock, luckan öppnades och ett viskande (hörde vi även fnitter?) samtal mellan promotorn Dieter och vakten utspann sig… och vi blev insläppta.
Innanför dörren var det varmt och mörkt. Vi såg en spiraltrappa och nedanför den dämpat ljus, sorl av uppsluppna människor, tung rökdoft. Det fanns en annan lite släpande dunkel doft till - dock inte av narkotiska preparat, men av mer kroppslig natur - dålig svett kanske, mer dovt, lite kväljande. Men, va fan, vi var på gott humör, för här skulle supas och hade vi bara lite tur skulle det nog bli uppträdande med lite Deutsche Ficken und Spritze också!
När vi så skridit ner för spiraltrappan öppnade sig en lokal som såg ut som en gammal Vaudevilleteater. En ganska så stor teaterscen, röda draperier, mörka murriga tapeter med tavlor i olja på väggarna. Borden var små och runda, bordsdukarna röda, levande ljus. Det fanns en pytteliten scen till, alldeles vid foten av trappan, en kvadratmeter stor ungefär och några decimeter hög. En spotlight var riktad mot det lilla scengolvet. Aha, där skulle nog någon liten vitsminkad skön Cabaret-snubbe stå och tala om vad som komma skulle. Jävlar, det här kändes som film - och vilken film det skulle bli…
Vi blev placerade vid ett bord ganska nära scenen och jag ville ha en öl; Ein bier, bitte! Servitören skakade bara på huvudet och sade; Whisky oder Wasser, nåh! Det fanns bara whisky i alkoholväg att dricka och så var det bra med den saken. I lokalen var stämningen på topp och det låg en, nästan ångestladdad, air av förväntan runt borden. Vi satt och gaggade lite; Ja, vad tror ni boys? Blir det nakna damer? Klart som wurstsaft, att det blir damer, där på scenen, vänta bara! Hihihi och Hähähä.
Efter en stund, kan faktiskt ha handlat om ett par timmar, dämpades belysningen i lokalen, ett tyst sus gick genom publiken, draperierna framför scenen drogs sakta undan och en ensam naken spot med vitt ljus riktades mot en punkt mitt på golvet. Musiken som spelades var av gammalt klassiskt strippsnitt, du vet, som signaturen till radioprogrammet Kvällstoppen med Kersti Adams-Ray, da-doobi-da-da-doo-bidoobedoo…
Nuså, skulle det bli stripp på Düskt manér.
På scenen, i strålkastarljuset, dansade en ofantlig, riktigt stöddig blåsvart neger in, med ett stort leende på läpparna. Han såg nöjd och belåten ut men hade dock ett par bekymmersrynkor runt munnen, som om han höll andan - eller nåt åt det hållet.
Klart som fan, tänkte man, han måste ju koncentrera sig, få fjong och allt det där som hör till, det är nog så svårt ibland. Och få ståndis med en sådan jättezeppelinare som han drog fram ur tangabrallorna måste det vara jävligt jobbigt, klart han anstränger sig.
Negern dansade runt och kråmade sig, som gjorde han sig i ordning för en riktig holmgång. Detta bådade gott och vi såg nickande och gillande på varandra. Nu var det bara tjejen som fattades.
Tiden gick och dansen böljade fram och åter. Visst, jag uppskattar tjusningen i en rejäl jättepenis, men vill gärna se organet in action, så att säga. Svetten började pärla sig på den store mannen och nu gick han ner från scenen och dansade runt bland borden så att folk riktigt kunde se, och kanske känna doften av "The Meaty Member".
Det här var ju i sanning freakigt, men nu tyckte vi att vi hade sett nog av Big Dick. Var fanns bruden som skulle ta emot detta paket, vi ville liksom få kolla in henne också.
Någon av oss vände sig till Dieter; What the fuck, Deet, a big black fella with an angry nob? Han svarade; Aah, juzt feit ant zee, you fill enjoy tzis, beliif me!
Folk i publiken började nu ställa sig upp och applådera, stämningen piskades upp till ett inferno. Nu var det saker i görningen, äntligen skulle tjejen komma fram.
Killdansaren var nu framme vid den lilla upplysta scenen vid trappan, stod där och josade upp sig med lite småsteg och juck.
Jamen, självklart, det var ju på den lilla scenen det skulle ske. De tyska jävla filurerna hade ju givetvis klurat ut att det blir mycket intimare och tuffare om ett knullande par får stå på en kvadratmeter stor scen och trängas. Nu bara måste ju bruden fram!
Negern var nu genomsur av svett och gjorde hukande steg och stannade till slut i en hukande, sittande ställning. Publiken tjöt. Artisten gjorde en ansträngd grimas…




…och började skita.
Ett rejält lass med skit, i en prydlig pyramid.
Det var över.
Artisten försvann bakom ett draperi (antagligen för att torka av sig både svett och skit).
På den lilla scenen fanns, som vi tidigare inte lagt märke till, en masonitskiva, som nu en butlerliknande servitör plockade upp. Han förevisade den förtjusta, applåderande publiken masonitskivan med dess ovanpå liggande resultat av kvällens dansföreställning, gick genom lokalen och försvann bakom den stora scenen.
Lita på att vi drack oss Reich-Dyng-Raka den kvällen.

4:3

Det borde numera vara ställt bortom allt rimligt tvivel, åtminstone för de med en något exklusivare blandning än murbruk i huvudet, att mobiltelefoner är livsfarligt att använda sig av. Vad det borde vara totalförbud för, på ställen som krogar, bussar och allmänna platser, är mobiler och inte tobak. Jag menar nu givetvis ren tobak och inte cigaretter som givetvis är farliga i viss mån, men inte på grund av tobaken utan de hundratals tillsatser som finns i denna - undrar varför?
Om man skulle kunna avlägsna tillsatserna i cigaretter och dessutom få bort alla tusentals miljögifter i luft, mat och dryck skulle det vara intressant att se statistik på till exempel lungcancer.
Nåväl, en mycket, mycket större hälsorisk är TV-apparaten som fullkomligt förslavar och fördummar människor på ett långt mer djupgående plan. De subliminala signaler som ständigt tillför hjärnan order om att inte tänka själv, att äta och dricka ren skit kommer snart att ha passiviserat en hel planets befolkning, låt politiker och regeringar bestämma över din vardag och ditt liv, fortsätt glo på TV!
Visst, det är jävligt skönt att sätta sig ner och slötitta på dumburken nån gång då och då. För min del är TV perfekt att se bra filmer på. Nu för tiden kan man ju faktiskt inte gå på bio längre. Vem vill sitta mitt i en apskock som gapar och skriker, kastar godis och popcorn överallt, och försöka se en bra film? Nej, självklart är bio bäst hemma.
Då kommer vi till ett problem, nämligen bildformatet. Vi som införskaffat en hemmabioanläggning med dvd-spelare och 5.1-sound behöver oftast inte bekymra oss om bildformatet, ty dvd-skivans innehåll är så beskaffat att man faktiskt i de flesta fall får se hela filmen (bilden).
Dömda äro de som fortfarande använder sig av vhs-bandare eller är så inihelvete korkade att de försöker se en film sänd av någon av TV-stationerna. Här vill jag dock ge Sveriges Television en eloge, för de sänder ganska ofta filmer i rätt format, alltså i en ratio av 16:9. Det är förvisso inte riktigt hela filmbilden som kommer med, även i detta format, men ändå hyfsat nära 100%.
En vanlig, gammaldags TV har en bildskärm med ratio 4:3. Ett ganska fyrkantigt och oharmoniskt bildformat som inte lämpar sig för filmvisning, därför att filmer (om vi bortser från gamla stumfilmer och filmer med en ålder av sisådär 50-60 år) inte har formatet 4:3, utan är långt "bredare".
Det finns olika tekniker för att "få in" en vanlig film i TV-rutan. Ett ovanligt, men förekommande vis är att trycka ihop filmen på längden, men detta får till följd att bilden blir avlång på höjden. Ansikten, människor, ja, allt blir liksom avlångt och mycket konstigt att titta på. Det mest förekommande sättet är vad man i branschen kallar "Pan Scan", som går ut på att man kapar bilden i sidorna. Man har alltså folk som sitter och panscannar fina filmer för TV-bruk. Det går till så att man har hela filmen, alltså 100% av den, i en monitor och sedan för man en "ruta" i formatet 4:3 (vanligt hederligt TV-format) fram och tillbaka över filmens bildyta. Det som hamnar i 4:3-rutan är det som man får se i den totala TV-bilden.
Låt oss ta en dynamisk scen där två skådespelare, så att säga, befinner sig i varsin ände av filmbilden. Då får Herr Panscannaren som sitter och redigerar filmen för TV-bruk, föra sin ruta från den ena skådisens ansikte till den andre när de har sina repliker. Ett mycket pinsamt exempel på detta är när man har en scen filmad genom en vindruta på en bil. Oftast är hela den breda vindrutan i bild och man kan obehindrat se de båda skådisarna framföra sina repliker, men icke sa Nicke i 4:3 TV-format, då "glider" panscanningen från den ena till den andre och oftast blir det nästan komiskt då man inte hinner panna över till den som talar utan liksom fastnar på en skådis när han talat färdigt och man bara hör den andre. Om det är snabba replikskiften tar panscannaren det säkra före det osäkra och låter 4:3-rutan ligga mittemellan skådisarna. Resultatet blir en bild på bilinteriören i mitten och två halva ansikten i vardera kanten på 4:3-rutan… fantastisk TV-bild!
Detta förfarande är att likställa vid att man på musik-cd:s, för att få plats med ljudbilden i högtalarna, kapar av, tja, låt oss ta de otroligt onödiga gitarrsolona i en låt, eller varför inte allt baslir, det hörs ju knappt ändå. (Ibland skulle jag nästan önska att man kunde "ljud-panscanna" bort vissa sångare från en del cd-skivor…) Men detta är ju givetvis helt otänkbart i musiksammanhang - dock inte när det gäller film!
Vad tycker regissörerna om detta egentligen?
Hursomhelst, SVT, och i sällsynta fall, en del andra stationer sänder nu ibland film i sitt rätta format, alltså man förminskar bilden så att den får plats i TV-rutan i sin helhet. Då uppstår ett problem som den degenererade TV-publiken har svårt för; nämligen att det blir två svarta fält i över- och underkant på TV-skärmen. Jag har, tro det eller ej, diskuterat med folk som faktiskt tror att de ser en kapad bild då widescreenformat visas. De säger; jamen, TV-bilden är ju inte helt fylld, allt syns ju inte på skärmen, jag har ju köpt en jättestor 29-tummare för att få en härlig filmupplevelse å så sänder de en jävla liten avlång, "smal" film som knappt syns i rutan därför att de har lagt in två förbannade svarta remsor över bilden, phaff, nymodigheter, bara för att de skall sälja sånadäringa jädra widescreenapparater.
Det är SANT! De tror att en film visad i widescreenformat är en "remsad" 4:3-bild för att det skall se "modernt" och nymodigt ut, nej film skall fylla hela TV-bilden, då ser man ju ordentligt, eller hur?
Då kommer vi ju osökt in på fenomenet Widescreen TV-apparater, alltså bredbilds-TV. Dessa apparater har en bredare bild och en ratio på 16:9, ett, för ögat, mycket behagligare format som dessutom går hyfsat bra att kolla film på. En vanlig biofilm har ju mycket bredare format än 16:9, men de svarta kanterna blir tunnare i över- och underkant om man skall se "hela" filmen, än på en vanlig 4:3-TV. Och trycker man ut filmen i rutan så 16:9-bilden helt fylls så missar man inte så särskilt mycket av kanterna i sidorna och det går att genomlida en film trots att den är litegrand kapad.
16:9-formatet sägs vara det nya standardformatet… Ja, när det gäller TV-apparater, men inte sändningar. Det sänds fortfarande glatt i 4:3 och nu tittar de som (vansinnigt nog, änna lite nyrikt och tidigt, sådär) har köpt widescreen-TV på en 4:3-bild och drar ut den för att fylla 16:9-formatet och bilden blir avlång på bredden istället.
Om man skall se 4:3-sändningar i en widescreen-TV måste det bli två svarta fält i vänster- och högerkant, men, nej, nu har man ju för fan gått och handlat en satans dyr bredbilds-TV, då skall jävlarimej bilden fyllas, oavsett om det blir avlångt och förvrängt, så det så.
En intressant grej är att i TV-program, som typ Bingolotto och liknande - som sänds i 4:3 - så fäller de in två svarta fält i över- och underkant när det skall visas någon musikartists senaste hitlåt. När låten är slut och artisten gjort sitt drar sig de båda svarta fälten tillbaka och vips är vi tillbaka i det trygga 4:3-formatet igen. Konstigt, va? Och hur konstigt måtte inte detta te sig i en widescreen-TV som idiotiskt nog är felinställd från början?
Detta är samhällsdesign på hög nivå. Man skapar problem för att folk skall efterfråga en lösning. Vem skall tillhandahålla lösningen? Jo, de som sitter i toppen på pyramiden och bestämmer över dig och mig!
Nu är det ju digitalteknik och Fan å hans moster på gång, det är digitalboxar som måste lanseras, digital bild- och ljudkvalitet, skit i om man knappt märker någon skillnad, skit också i om man med de nya boxarna inte kan kolla ett program och spela in ett annat - fan va bra, då säljer vi två boxar till mentalhjonen, dubbel vinst! Toppen, skit verkligen i att det redan finns busenkel teknik med två mottagare i en och samma box, vänta ett par år med den lösningen tills alla köpt på sig en box till varje rum och TV, och skall vi sälja boxarna med dubbel mottagare så skall de vara svindyra, ja, jävlar va me deg vi skall ro hem! Hur skall vi få idioterna att gå med på digitalomställningen som ingen egentligen är intresserad av?
Jo, börja med att sända filmer i fel format, lansera senare bredbilds-TV som ingen egentligen har någon nytta av, börja snacka om digital media, hur mycket bättre det är (för att inte snacka om HD-TV som också den kommer att kräva ytterligare en annorlunda box), men det tar vi senare när alla fåntrattar sitter med vanliga widescreens och inte fattar halv sju. När folk börjar fatta galoppen och tröttnar på att titta på 4:3 sändningar i sina bredbildsapparater, då kan ni ge er fan på att folk kommer att KRÄVA en digital omställning, slopa de analoga sändningarna, släck ner genast och ge oss, för FAAAN, digital-TV nu! Och analogsläckningen känns inte så påtvingad.
Visst, så går det på!
Problem och lösning.
Flytta nu över problemställningen på samhället.
Varför var det så långa köer på banken?
Jo, för att folk skulle sluta använda cash och använda kort istället.
Problem och lösning.
Varför finns det så få fungerande bankomater och varför är det ett sånt jävla hassle att använda sina kort, med avgifter och skit?
Jo, därför att i en förlängning skall inte heller kort vara gångbart, det blir mycket lättare för människor att handla säkert och snabbt om själva kortets chip sitter under huden, i t.ex. underarmen. Det gäller bara att få folk själva att kräva dessa förändringar.
Problem, lösning och kontroll.
Hur skall regeringarna få folk att vilja ha ett chip i armen, som kan synas överallt via t.ex. satellitövervakning - så som man idag håller koll på boskap och husdjur?
Jo, indoktrinering via TV och mobiler, skitmat och gifter som Aspartam och Fluor, med rädsla som t.ex. terrorhot och sjukdomar som fågelinfluensan, AIDS och många andra.
Problem, lösning, kontroll och övertagande av dina mänskliga rättigheter.
Detta händer i det stora landet i väst just nu, och snart över hela planeten.
Jag har en mycket stark känsla av att det, innan det är för sent, är dags att vakna upp och börja tänka lite själv och inte låta TV:n göra jobbet!

Så jobbar vi

Håhåjaja, så har den eminenta orkestern Strasse klarat av ytterligare ett gig med bravur. Vi lirade på en nattklubb i Göteborg som kallas Park Lane. Nattklubben kan liknas vid interiören på Danmarks- eller Finlandsfärjorna - modell större. Ju större klubben är desto större bekymmer har arrangören… och bandet i sin tur.
Får man inte spela förband till Depeche Mode på Scandinavium så får man väl se till att vara huvudattraktion på nämnda bands officiella efterfest, som skulle hållas på Park Lane. Så jobbar vi.
Söndag 26 feb. Det datumet sätter sig nog inte i historieböckerna av den anledningen att Strasse skall lira på stor efterfest. Nej, snarare går detta datum till historien därför att Sveriges Tre Kronor skall spela OS-guldfinal mot Finland, sisådär vid klockan 14.05.
Exakt vid samma tidpunkt skall Strasse på anmodan av arrangör infinna sig vid klubben för inroddning av X-antal ton utrustning. En inroddning som föregicks av ett käckt antal timmars roddande av X-antal ton utrustning från studio/replokal. Så jobbar vi.
Trots att Strasse har rykte kring sig att vara spacklade morsgrisar - (enligt Susanne Ljung och Erik Hörnfeldt i olika tabloider på 80-talet. Figurerna var musikrecensenter när det begav sig. Det säger väl allt!) - var nu de helt vuxna morsgrisarna extremt sugna på att se Guldfinalen. Så för att vara på den säkra sidan tog det tekniska geniet Charles Storm med sig en satellitantenn och en TV, modell färg. På så vis var vi garanterade att se matchen samtidigt som vi roddade upp utrustning på scenen. Så jobbar vi.
Prick klockan 14.00 var stuvarbetarna i Strasse på klubb och inroddningen tog sin mödosamma början. Vi fick in grejerna och i samma veva fick Charles igång TV:n, precis lagom i tid att se Finlands 1-0 mål. Där någonstans sattes standarden för resten av eftermiddagen. Nu klarade Sverige biffen trots allt, men en typ av standard var ändå satt.
När utrustningen var uppsatt och klar började dagens bekymmer, om vi bortser från 1-0 målet.
Det visade sig att arrangören helt missat att skall man ha band som spelar tarvas en fullt utrustad PA-anläggning. Fanns inte, kan jag säga. Medhörning, mikar, stativ, kablar, mixerbord, lineboxar m.m. saknades…
Du som spelar musik och, som de flesta av oss musicerande grovarbetare, har till uppgift att lyfta skrot i två dygn för ett gig på 40 minuter, kanske någon gång sådär skämtsamt sagt till bandkompisarna efter ett lyckat rodd; Nämen vafan killar, nu lyfter vi tillbaka all backline till lokalen och gör om alltsammans igen. Det vore väl kul. Hahaha, hohoho! Såna saker häver man på skämt ur sig ibland därför att man är så lättad att man roddat klart och att sannolikheten för ett sådant dubbelrodd är, typ, lika med noll.
Strasse fick göra nämnda dubbelrodd! Så jobbar vi.
Sverige stod på grund av OS-finalen helt still. PA-utrustning fanns ej. Utsikter för en lyckad soundcheck och ett lyckat gig var nu som bortblåsta. Vi har spelat så pass länge och har så mycket erfarenhet att vi visste att denna gig-kväll var doomed, marooned to oblivion. Så här dåligt uppstyrda gig tar vi helt enkelt inte i med tång ens.
Vi bestämde oss för att packa ner stuffet, forsla tillbaka det till studio/replokal så fort det bara gick för att sedan kanske få se de sista fem minuterna av OS-finalen. Så jobbar vi.
Sagt och gjort. Efter utfört värv kilade jag, som fortfarande har stråk av morsgrisism i kroppen, hem till morsan där jag blev serverad mat och kaffe… och TV.
Rustan och Charlie beslöt resolut att nu var det dags för en blåfinsk praktfylla på någon av de loppfyllda bösiga hak som ligger nära Herr Rydéns bostad. Så jobbar vi.
Jag hade inte hunnit ta mer än ett par klunkar på kaffet när morsans telefon började värma upp sig för ett par timmars paniktelefonerande. Det skall tilläggas att morsan som bor mittemot Park Lane är lite av en artistmagnet så hennes telefonnummer är vida känt i musikerkretsar. Det var alltså inte svårt att få tag på mig.
En mycket god vän till Strasse, Mikael Almse - kallad "Semla" (han har en lillebror som kallas "Locket" - läs; det sockerpudrade vetebrödslocket som ligger ovanpå grädden på semlan. OBS; detta är Göteborgshumor) får tag i mig och har alarmerande information från arrangören som nu vaknat upp ur OS-dvalan och insett att han har ett arrangemang på en stor klubb, inte fixat PA-bitarna och dessutom loosat det stora dragplåstret Strasse inför kvällens begivenheter. Han är mycket upprörd över att Strasse har mage att ställa in ett, på lösa boliner och muntligt avtalat, gig. Dom får vad dom vill ha, sprit, knark, brudar, ja, vad som helst - till och med ett fungerande PA och kanske… men bara kanske, pengar, bara dom kommer och spelar ikväll, låter han meddela via Semla.
Nu börjar bandjakten för min del. Till saken hör att nycklarna till studio/replokal ligger tryggt i Storms byxficka. Storm och Rydén äger inte mobiltelefon och är nu på god väg in i en fylla av öststatsmått.
Jag börjar ringa runt till sketställena som Rustan och vänner brukar frekventera. Jag satte igång med La Vacca där Herr Sångaren brukar inta sina frukostpizzor.
Jag frågar; Har ni två figurer sittandes i baren måhända? En är lite kortare, gapig som fan, med lång stereolugg, säkert med någon jävla toppluva på sig och GAIS-halsduk, Charlie heter han. Den andre är lite längre och tystare, tjuvrökare - där det ryker, där är Rustan.
Kan du ta den där "Dagens Rätt"-mikrofonen och ropa ut deras namn och kolla om dom sitter på etablissemanget - det är viktigt, det gäller gig eller död!
Såklart fick jag inte tag på dom medelst, på bruten svenska, utropade meddelanden;
-Hallåå, kompis, finns Schaani och Rabstan här inte, kompis säger till er han skall döda med gigen!
Så vad göra? Jo, ta spårvagn till de skumma kvarter och barer där jag anade att de två fyllesvinen skulle kunna sitta och löga sig.
Efter en stunds vandrande till olika barer, där inte ens Fantomen skulle våga ta sig ett stop mjölk, hittade jag de båda herrarna på ett tveksamt ställe som kallas Holländaren, eller nåt i den stilen.
Där satt de, Rikstankade. Tja, jag fick snabbt stjälpa i mig en stadig starköl - som Charlie fick betala - för att sedan lotsa de två drinkarna, i tankens riktning, att det trots allt vore fint om de kunde tänka sig att ta nya tag och fundera på om vi inte skulle ta och genomföra giget i alla fall.
Fylla sprider värme och generositet och de två var efter en stunds sluddrande redo att ta sig ut till stället där vi har allt backline - och vi roddade tillbaka stuffet, ytterligare en gång denna dag.
Basisten Ulf hittade vi snabbt hemma hos sig. Lite värre var det med trumslagaren Petter som dagen till ära hade passat på att fixa till sig ett trumgig med Staffan Hellstrand på självaste Bingolotto.
Vid 20.00-tiden var alla samlade på klubb för upprodd och soundcheck. Detta pågick till ungefär 22.30-tiden. Ganska lång dag för ett sketgig som gick av stapeln vid pass halv två på natten. Men det blev lyckat till slut, stället var fullpackat och folk jublade. Pengarna har vi fortfarande inte sett röken av… Så jobbar vi.

Nagelbitarthriller

Jag förvånas fortfarande över att så många inom media inte kan uttala bokstaven R.
Fick ett sånt underbart flabb härom veckan när Emma Grey i Filmkrönikan sade; - Det häg äg vegkligen en giktig nagelbitagthgilleg...

Musikgräddan växer

Det är alltid lika skräckroligt att titta på de svenska musikgalor där det delas ut pris till Sveriges, och därför, världens bästa musiker och sångare. På TV gick nyligen en gala; P3-Guld, och någon vecka senare gick samma program i repris, knasigt nog i en annan kanal och med ett annat namn, och kallades då Grammisgalan… Ööh?
Sveriges intelligentsia har sagt sitt och nu vet vi vilka av landets artister som är bäst. Det känns skönt, så nu kan vi återgå till sömnen, fortsätta dricka Aspartamspetsad läskeblask och ha den strålande mobiltelefonen nära tillhands.
Nåväl, alla vet ju att gitarrister som kan spela ordentligt på sina instrument är gamla, helt känslobefriade och bara vill runka gitarr dagen lång. Jag är en av dom, det har musikälskande kritiker på GP sagt i alla fall.
Två stycken av dessa (enligt kritikerasen) värdelösa gitarrister är Ulf Wakenius och Mattias "IA" Eklundh, som i min bok knäcker det mesta.
Uffe kunde vi se på TV för ett tag sedan i en helt fantastisk upptagning med Oscar Peterson Band, så inihelvete bra att tårarna forsade ner på mina kinder. Wakenius senaste platta fick ingen nominering på någon av galorna.
Inte ett enda brus hörs heller i media om Mattias soloplattor eller med bandet Freak Kitchen… undrar varför?
Jag har en teori om hur juryn och folk i allmänhet väljer ut vilka som skall prisas på galorna, en teori som måste stämma för jag blir inte klok på det annars.
Det är längden det hänger på. Alla dom som vinner är jättelånga, i medel runt 2, 85 meter, killar som tjejer. Tänk efter. Beviset är podiet och mikrofonstativen där stjärnorna står och tackar för sina plaketter. Kolla in att alla pristagare knappt når ner till podiet och måste vika sig dubbelt för att kunna tala i mikrofonen. Där har vi det. Det är så det går till. Some Cats got it, some Cats ain´t.
Så, för att kunna göra musik i Sverige och hamna i nåd hos psykopatrecensenter samt slutligen bli accepterad av en bredare publik, måste man vara stöpt i en speciell mediaform, utskuren efter en speciell mall som, som sagt, passar skivbolagsfolk, kritikerdrägg och… tyvärr, gemene man. Glöm allt annat, det är längden det hänger på, minst 2, 50.

Julmys med Coke

Åååhh, vad härligt. Nu är det juletider igen. Denna helg då människor måste ränna på stan, påtända som julgranar av Aspartamet i dietläsken, rödkindade och rödörade av mobiltelefonen som strålar sin värmande julstrålning tvärs igenom hjärnans alla celler.
Handsfree hade en helt annan innebörd än den jag visualiserade när jag först hörde talas om det. Handsfree innebär att du skall vara totalt uppmärksam enbart på din mobiltelefon. Det går ju inte att ha nallen i näven och kanske göra något helt annat med den fria handen. Nej, du skall ha telefonen i en hand och med den andra varsamt hålla sladden med den lilla mikrofonen mot munnen och hörsnäckan tryggt inkörd i örat… Cuuh, what people you have to deal with, som Basil Fawlty sade.
Basil är ju engelsman. Britterna har som tradition att klockan 15.00 på julafton sätta sig med familjen och lyssna på Drottningens Jultal till nationen. Här i Sverige sätter vi oss klockan 15.00 med familjen framför TV:n och tittar på Kalle Anka… Fan vet vilket som är mest korkat?
Julen är, om man bortser ifrån att 99% av alla människor är totalt genomlurade och i klorna på marknaden, faktiskt en ganska mysig tid. Jag tror att de flesta någonstans, inom sig, har en dröm och en önskan att få vara i den där lilla stugan i skogsbrynet, där snön ligger vit och djup, röken ringlar upp från skorstenen och där det tindrar av varmt ljus genom de små, snöpudrade fönstren.
Ungefär den bilden försöker Coca-Cola sälja till oss genom sin asäckliga reklam som går på TV-jäveln just nu. I Coca-Colabyn är det som vanligt fullt upp med bestyr inför den jovialiske tomtens besök. Välkammade pappor, som skulle göra Jehovas Vittnen dyngsura i kalsongerna av stolthet, låter barnen rasa i snödrivorna, ljus och lyktor överallt, helmysigt… men det är något som fattas, vad kan det vara?
Jo, något uppiggande som får julstämningen i turboläge. Så en stor lång jävla långtradare med Cola kommer väl farande och dundrar tvärs igenom byn, ploppandes ner läskeblaskflaskor i snödrivorna. Meddelandet är; drick ingenting som är naturligt och nyttigt för kroppen. Låt den härliga Colan genomsyra ditt system så blir julefriden bestående. Här handlar det inte om glögg, julbärs, nötter, frukt, russin eller färskpressad juice från naturens perfekta skafferi. Nej, det skall inmundigas en toppsöt, jolmig, giftig, kemisk dekokt som normalt funtade människor inte ens vill fundera på att släppa ut i blodet.
Farfar sitter med barnbarnet i knäet och de har en mysig stund med lite sagoläsning. Antagligen somnar de båda, dästa av de efterslängar som Colans uppåtkickar ger, för plötsligt förvandlas den öppna spisen till den förbannade långtradaren som nu far tvärs igenom stugan de befinner sig i. De båda får följa med långtradaren på sin nådeskänkande läskefärd genom byn och landskapet. Men, det var ju bara en dröm. Farfar och barnet sitter där tryggt i fåtöljen och sover. Bilden panoreras ut och man ser de sovande tu, och på bordet bredvid står en halvt urdrucken Coca-Cola. Farmor vakar leende över de sovande, tittar ut genom fönstret, över det snötäckta landskapet, ser Cola-långtradaren vina iväg mot horisonten och tycks tänka: håhåjaja, vi har Coca-Cola att tacka för den underbara julefriden… Tack ske pris.
När jag ser den här reklamen vill jag spy floder, CC kan ta sitt jävla imperium och dra till sitt hemland och fortsätta koncentrera sig på att hålla sin chimpansörade idiot till president Gudsfruktande och Aspartamstinn.
Skall jag drista mig till att trippa på en sockerkick i jul, så tar jag hellre den svenska varianten - Julmust, det smakar ju ändå hyfsat gott… fortfarande.
God jul!

Ännu fler bokstavsvändningar

Jahaja, det var tydligen uppskattat med lite bokstavsgottis, från förra inlägget. Då får jag väl bjuda på några till, to get you started.
Vi kan börja med Christer Sandelin som blir jävligt kul på båda sätten att vända; Sister Chrandelin eller Saster Chrindelin.
Några exempel på skojsiga namn;
Phena Lilipsson
Flingo vs. Oyd
Toktoria Vilstoj
Sjöter Chrisgren
Baffan & Stengt
Ringo Bimér
Simas Tholver
Feter Perm
Jom Tones
Singen & Kulvia
Bajsa Kergkvist
Öngt Beste
Scouro Macco
Foter Persberg
Brats Myzell
Hägnus Marenstam
Wets Mastling
Mean Dartin
Wahnilla Perlgren
Huan Inter
Dammy Savis
Sank Frinatra
Strander Fetocaster
Paus Lel
Wirry Jelliams
Jack Migger (tänk om han hade hetat Nick istället för Mick…)
Wovie Stender
Aktor Dolban
Ströklas Nimstedt
Fägneta Altskog
Anny Bendersson
Ja, Gerre Hud, man kan ju hålla på i evighet…
Hitta nya roliga vändningar på namn, filmer, pop/rockgrupper etc. du också!
Preidas Just
Purp Deeple
Strolling Ones
Zed Leppelin
Lor Theifs
Brio med Tumba
Nongmar Irdström-Paxsarty
Djuderna Bröp
Pix Sestols
Och så vidare…

Ett litet P.S.

I förra inlägget tog jag upp Sister Chrandelin i den eminenta orkestern Style. Vi får ju inte glömma Hagi Gimilton och Emmy Tokman, som givetvis måste vara med.

Byta bokstäver

En grej som mina goda vänner Rustan och Charlie tycker är väldigt roligt är när jag byter begynnelsebokstäver på namn, eller ting.
Ibland blir det en rolig effekt när man säger det högt, I vissa fall är det skojigare när man läser det skrivet.
En klassiker är ju sägningen; Det var på hittefåret. Här har vi en fin bokstavsvändning som har sin upprinnelse i ordet fitthåret. Man lägger gärna in ett dialektalt e så blir det lättare och roligare att säga.
En annan vanlig vändning är; Det är inte lätt att vara fet i hettan, eller vara het i fettan. Denna vändning gör sig bäst när man säger den högt och med en aning dialekt.
Ni som var unga på 60-talet minns säkert Tant Maud i TV, hon som presenterade program och till barnens förtjusning ofta hade med en hamster som sidekick. Tant Maud skulle en gång hallåa en dokumentär om biskop Natan Söderblom. Kvällen innan, när hon förberedde sig för sin påa, blev hon orolig att hon av misstag skulle göra en fatal vändning på Natan Söderblom. Det hade ju blivit en helskön vändning; Godkväll. Vi skall nu få se en dokumentär om Ärkebiskop Satan Nöderblom…
Fan, vad härligt om den hade gått in!
Det finns två grundläggande tekniker när man gör vändningar. Den första går ut på att bara byta själva begynnelsebokstaven.
Exempel; bostadsområdet Hisings Backa i Göteborg. Om vi bara byter ut de första bokstäverna blir resultatet; Bisings Hacka, och det är kanske inte sååå roligt.
Den andra tekniken innebär att man byter ut de första stavelserna istället, alltså Hi-sings Ba-cka. Då blir det Basings Hicka, och det är mycket roligare.
Ibland måste man använda "första stavelsetekniken". Ett lysande exempel på detta är namnet (nu blir han glad) Charlie Storm. Vänder vi bara på begynnelsebokstäverna blir det; Sharlie Ctorm, och det faller ju platt till marken. Nej, då är det mycket effektivare med stavelsevändning. Såhär; Storlie Charm.
Ett namn som funkar fint med bara begynnelsebokstaven är, tyvärr för tidigt bortgångne, Hosse Bögberg.
Ett exempel till på en vändning som gör sig bäst uttalad är; en burk majs. Efter vändning; en murk bajs.
Vi har även; en chokladbit, som efter vändning blir; en bokladchit. Säg det högt för dig själv.
Givetvis blir många namn roliga med båda teknikerna, skrivet och uttalat, ett exempel är; Nils Poppe, som blir Pols Nippe eller Pils Noppe.
Läs Pils Noppe högt för dig själv.
Exempel på roliga vändningar (uttala gärna högt);
panerad skedda - skenerad padda
(ny)-kokta kräftor - (ny)-kräkta koftor
Här följer namn på kändisar som jag tycker är sköna. Jag skriver bara det färdigvända resultatet;
Esta Gökman
Monet Gryllvig
Ravel Pomel
Lacka Penger
Eltas Moriksson
Sax von Mydow
Er Poskarsson
Ginga Ill
Uv Lillman
Bill Labs
Maw Silmquist
Zenica Motterlund
Thunte Svaresson
Skore Thogman
Cowa Tarsson
Wrevia Sylthammar
Wasten Örnebring
Woppe Belgers
Tasse & Hage
Hynnart Leland
Mycket 60- och 70-tal där, men så var det fina namn också!
Man kan även göra ett trippelbyte. Låt oss ta namnet Max von Sydow. Som du såg i listan ovan bytte jag bara bokstäverna M och S, men man kan med fördel ta med V:et i von också. Då blir det Vax son Mydow.
Vi skall väl ha med lite snusk också, eller hur?
Kungpulor
Flicka Sitta
Fikad Ratta
Dunka i Ruschen
Valla i Knutten
Bulla Knakifrån
Bappa Pikifrån
Kulla i Knöket
Köppa i Piket
Golla på Knulvet
Rulla i Knöven
Dilla på Knuskbänken
Dippa på Piskbänken
Balla i Knudkaret
Oga på Sullonet
Fika Smettan
Onsflest
Makbus
Ja, Kresus Jistus, det var bara en bråkdel av allt kul. Prova själv så får du se många olika skojiga varianter det kan bli med lite bokstavsvrängeri.
Språket är fantastiskt!

Sover du?

OK, jag skall inte lägga fram detta på ett dogmatiskt vis, utan bara ställa några frågor.
Känner du att det liksom klickar till har du antagligen börjat ta dig ur djupsömnen och är på väg att vakna.
Har det någonsin föresvävat dig att det är jävligt konstigt att man föds som gödkalv?
Är vi fria människor, som kan göra det vi vill och känner oss manade till?
Vem bestämmer att du måste följa ett regelsystem från första sekunden du föds, och sedan genom hela livet?
Får du någon gång känslan av att vara styrd av något eller någon? Hur mycket människor än strävar mot fred och samarbete så finns det alltid konflikt, som om någon kraft manade till krig och elände.
Man skulle kunna tänka sig att det, efter så många årtusenden som människan har försökt med olika politiska och samhällsbyggande system, skulle bli bättre. Men det blir bara värre och värre. Får du någonsin tanken att detta som är vår vardag helt enkelt har för många felparametrar.
Har du tänkt på att människan är det enda djur som enligt Darwins evolutionsteori, om man nu tar den bokstavligt, utvecklats i rak motsats till naturen. Människan är det enda djur på jorden som helt enkelt inte passar in i sin omgivning och gör allt för att förstöra den. Vi är inte längre styrda av naturen, eller ens i symbios med den. Och ändå passar vår miljö perfekt för oss, som om den, och människan, var specialdesignad.
Har du tänkt på att de världshärskare som för krig tjänar enorma summor pengar, och att krig faktiskt är en lönande affär?
Kan du förlika dig med tanken att människosläktet inte är kronan på verket, att vi kanske har "skötare" som styr och ställer med våra liv, så som vi tar hand om hundar, katter, kreatur, akvariefiskar och vandrande pinnar. För att inte tala om hur vi plågar "våra" djur med diverse försök och vidriga förhållanden.
Människan föder upp djur för konsumtion.
Gäller detta även för människor, i ett vidare led som vi inte känner till men kanske anar? Kanske i flera dimensioner?
Tänk om det finns andra som talar om oss i samma ordalag som vi gör om djuren vi utnyttjar.
Det är "våra" människor, vi har fött upp och avlat fram dem så att de passar våra konsumtionskrav säger dessa osynliga.
Osynliga för oss liksom vi är osynliga för t.ex. en snigel.
Det är ungefär som om någon sade till dig just när du förbereder dig att komma ut ur moderlivet;
- Hejsan! Välkommen till Jorden, världen vi ställt i ordning just för dig.
- Ööhh, tack, jag är lite yrvaken just nu, vad handlar det om?
- Vänta ett ögonblick, vi skall bara dra igång lungorna på dej så att du kan andas vår härliga luft. Den är full av utsläppta giftiga kemikalier som är viktiga för dig. Kemikalier som gör att din nya fina hjärna inte riktigt triggar som den ursprungligen var tänkt att göra. Kommer du att börja röka tobak längre fram?
- Tobak? Jag har inte en aning om vad det är för något.
- Tobak, förstår du, har vi bestämt, är det som du kan skylla på om/när du får en sjukdom kallad lungcancer.
Du kan glömma direkt ALLA andra gifter som pyr i luften, vattnet, maten… hmmm, överallt i miljön. De gifterna är inget att bry sig om, förstår du, bara glöm bort dom så fort som möjligt och koncentrera dig på att inte röka.
Vi kommer dock att erbjuda dig tobak, för det är väldigt gott.
- Allright, jag kanske röker ett tag då, jag kan väl alltid lägga av, va?
- Visst, blossa på bara och försök lägga av sedan, vi vill ju inte att du skall få funderingar på vad som egentligen orsakar sjukdomarna du garanterat kommer att utveckla senare i livet.
Innan vi går på de tyngre, absolut nödvändiga gif… hrm, preparat som du måste ta, t.ex. Fluor, Aspartam, Glutamat bland tusentals andra, och för att inte tala om de osynliga, vad skall vi kalla dem så du förstår, "energivågor" kanske, som riktigt kommer att massera och mjuka upp din hjärna så att du mår finfint och inte får några knasiga idéer i skallen, så vill vi ta upp frågan om du i detta liv tänkt vara hungrig eller mätt?
- Hold it, dom där osynliga vågorna låter intressant, hur får jag tag i dom?
- Åh, det är inga problem. Vi har bakat in dom, For Free, i en grunka som kallas mobiltelefon. Du kommer att vilja ha en redan innan du börjat vår obligatoriska utbildning, eller "Skola", som vi brukar säga. Skolan kommer du att bli tvungen att gå i när du är i sjuårsåldern. I skolan börjar avtrubbningen av din hjärna på allvar. Vi vill att du skall lära dig så lite som möjligt. Vi har under ett antal årtionden haft en mycket lyckad fördumning i USA. Där är ungefär 94% av befolkningen så avtrubbade att de har problem att läsa tryckt textmaterial och dessutom kan väldigt få ens peka ut sitt eget land på en världskarta.
Men, som sagt, redan innan skolan sätter igång kommer du känna ett svidande behov av att be dina föräldrar att införskaffa en mobiltelefon till dig.
- Vad gör jag med en mobiltelefon?
- Du talar med andra människor, som också har en mobiltelefon.
- Kan vi inte prata med varandra ändå, alltså till varandra, nära, utan att använda den där grejen? Vi har ju munnar, talorgan och öron, eller hur?
- Nja, det funkade ett tag, men människor fick "dåliga" idéer och började ifrågasätta sin roll här, på just denna planetkula. Vi tyckte det var bäst att dämpa behovet av kunskap och vetgirighet om hur saker och ting hänger ihop.
Vi började med en helt fantastisk grej, som du också kommer att gilla, TV.
Ju mer du tittar på den, desto mindre tänker du själv. Det är bäst att vi tänker åt dig istället, och vi skickar korrekta tankar till dig via reklam.
Med reklam, som upprepas i ett närmast vansinnigt intervall, når vi din hjärna och det känns skönt för dig att slippa tänka själv, det är jättejobbigt skall du veta.
Tricket med TV är att den inte är påslagen dygnet runt, därför var vi nödgade att hitta på en liten grej som man kan ta med sig överallt och som alltid är påslagen.
Så fort du sätter dig på en buss så vill du ringa och säga det till någon vän som också sitter på en buss, och då frågar vännen var du är någonstans och då säger du att du sitter på bussen och skall gå av om tio minuter, och då svarar vännen att han/hon också sitter på en buss och skall gå av om tio minuter, skall vi träffas? Nä, jag ringer dig istället för jag skall byta buss och då får du reda på att jag har hoppat på en ny buss och att jag skall gå av om tio minuter.
Det är jätteroligt att berätta att man sitter på bussen, speciellt i en mobiltelefon.
Du kommer också att märka att mobilen nästan är omöjlig att låta bli att använda. Knapparna är så inihelvete roliga att trycka på att all din tid kommer att spenderas till att sitta och knappa på mobilen, samtidigt som hjärnan badar i och genomsköljs av energivågor, eller strålning som det också kallas.
Det är det som är hela grejen, mobilen skall alltid vara nära hjärnan. Vill du ha en cigg?
- Nej tack, inte riktigt än.
- Okelydokely, då kanske vi kan fortsätta med frågan om du har lust att vara hungrig? Eller mätt?
- Hunger? Är det den där knipande känslan jag börjar känna i magen när jag ser morsans härliga strutar, och som jag instinktivt vill suga på?
- Jajamensan, men vi rekommenderar inte att dricka den där smörjan, det är nämligen nyttigt och skyddande och ger resistens mot diverse sjukdomar som vi tycker det kan vara intressant för dig att uppleva. Vi förespråkar ett vitt pulver som fungerar som mjölkersättning, fullproppat med kemikaliska godsaker. På tal om vitt pulver…
- Stopp ett tag, medans du babblade på om mjölkpulver tog jag ett par rejäla drag ur strutarna och nu känner jag mig riktigt mätt och belåten, skön känsla, så jag väljer att vara mätt, som svar på din förra fråga.
- Bra! Vänj dig inte alltför mycket vid den känslan bara, nothing in life is free, det kostar nämligen pengar att vara mätt. Pengar kan du få genom att stjäla eller jobba arslet av dig. Jobb är designat att ta all din lediga tid i anspråk. Det skall vara jobbigt och bekymmersamt att jobba, och så dåligt betalt att din tankeverksamhet ständigt kretsar kring ekonomi och varför man aldrig har tillräckligt med pengar. Kort sagt, ständig oro och vånda.
I och med att alla människor, i stort sett, är kopplade efter samma blåkopia antar vi att du även vill ha någonstans att bo, betala räkningar för allt möjligt du kan komma på, att du vill vara lycklig, älskad, nöjd, bekymmersfri och framför allt slippa tänka.
Pengar tillfredställer alla dessa behov, tro oss.
- Jamen, det här känns ju som en riktigt bra deal.
- Just det. Så var det faktiskt tänkt.
- När jag nu börjar mitt liv, finns det någon jag kan fråga om råd eller någon jag kan lita på, som hjälper mig på vägen?
- Vi kan väl avslöja såhär strax innan din minnesradering av det här samtalet att det finns två instanser, som du kan överlåta alla bekymmer och all din makt till. För det första; Politiker.
Dessa människor kommer inte att säga ett enda ord av sanning, någonsin. De politiska system som finns, funnits och kommer att finnas har bara ett mål; Att ljuga in dig i fållan. Du skall inte tänka självständigt. Inget politiskt system kommer någonsin att fungera i praktiken. Har aldrig gjort det förr heller. Politikerna vet detta men vill gärna behålla makten. Genom att käbbla sinsemellan får dom dig att tro att om bara din representant får ta över rodret kommer allt bli bra.
Jävla bra killar det där, politikerna. Vi har en riktig jubelidiot i det stora landet i väster just nu som sköter sitt jobb extremt väl och gör precis som vi säger. Tja, vi kan ju lika gärna avslöja hur vi snackar med tönten; Vi använder oss av den andra instansen, som du kan lita fullständigt på: Religion. Ja, jösses vilken förbannat bra idé det där är, och har varit. Funkar garanterat alltid.
Religion är det ultimata sättet att totalt snärja människor till absolut lydnad och underkastelse. Vi använde oss av några gamla dokument som en annan typ av människor, långt före nutidens variant, skrev som varning och rättesnöre till efterkommande.
De beskrev en världsbild och sanning som låg/ligger mycket närmare verkligheten än vad människor idag begriper sig på. Vi kunde ju självklart inte tillåta att de dokumenten kom till allmän kännedom. Vi begrep dock att människor skulle komma sanningen på spåren så därför tog vi vissa delar av skrifterna och blandade upp dem med rent påhitt. På så sätt kunde vi, så att säga, styra hur människan, enligt oss, skall tänka och tycka. Vår påhittade Gud talar till Jojje borta i staterna och ger killen instruktioner, och folk tror på honom lika mycket som på Gud själv. Perfekt.
Smärta, lidande, rädsla, hat, krig och allt annat elände ligger oss väldigt varmt om hjärtat. Vi lever på människans negativa energi. Ni är för oss vad era grisar, kor och andra kreatur är för er. Människan är boskap och vi tänker icke ge upp det härliga farmarlivet. Vi har det jävligt bra som vi har det.
- Detta låter ju fruktansvärt, jag har massor av tankar om hur man skulle kunna ändr…
- App app app, sisådärja. Det går inte mer än ett par minuter så börjar du tänka själv. Tyvärr en väldigt stark mänsklig egenskap. Det måste vi sätta P för. Dags för minnesradering och omprogrammering.
- Innan jag får min hjärna raderad vill jag fråga; Vilka är ni, vad vill ni? Helt enkelt Vad, Hur, Varför?
- Vi vet inte säkert själva vad vi vill eller vilka vi är. Vi vet bara att det känns väldigt bra för oss som det är nu, med en bra boskapsstock och massor med mat.
Hur otroligt det än kan tyckas, har ni människor dock en fantastisk framtid att gå emot. Bara ni kommer på hur gåtan skall lösas. Ni människor är någonting mycket mer, större och storslagnare än vad ni ens kan fantisera om. Ni har, var och en, ett unikt och specifikt uppdrag. Det är bara det att vi tycker att ni är enormt attraktiva i det stadiet ni befinner er i just nu; rädda, vilsna, hatiska och oerhört produktiva när det gäller negativ energi, som vi älskar att konsumera. Vi vill att det skall vara som det är, statiskt. Vi söker inte uppåtstigande, vi söker entropi.
Människan ingår i vår idé om välbefinnande… för oss.
Seså… dags för… ZZZZZAAPPPPPP…
- Gooo, goo daaa, dada, mam, booighfst!
Har du känslan av att ha blivit redigt lurad? Undrar du varför det känns som om alla nyhetsprogram läser upp färdigtuggat, lättspytt material? Undrar du om det kanske finns något viktigt bakom hörnet, som du inte riktigt kan se eller sätta fingret på? Blir du besvärad när det kommer reklam i TV? Blir du förbluffad när du läser det senaste om Amerikas president, hur han struttar omkring och flinar snett? Undrar du varför planetens ledande nation är befolkad med människor som faktiskt verkar korkade? Undrar du hur det har gått till och varför? Du kanske har funderat på hur det är möjligt att några killar i nån bergsgrotta kan planera årtusendets kupp och sänka två skyskrapor i New York utan att militären gör ett jota för att förhindra det, när inte ens en gummiflotte kan komma i närheten av en kustremsa innan det går ett larm. Funderar du på om det kanske är möjligt att jänkarna själva, eller med hjälp av vissa andra nationer kanske planerade hela skiten, för att få igång ett krig? Tänk Pearl Harbour, för skojs skull.
Funderar du på vad din egen roll i allt detta kan vara, vad du kan göra? Känner du att du vill börja försöka förstå? Undrar du om allt är som det skall, eller om saker och ting kan bli bättre?
Är det verkligen meningen att det skall bli bättre?
Funderar du överhuvudtaget på något?
Eller sover du?
Vill du läsa nyheter som inte är censurerade och filtrerade, som ligger öppna framför ögonen för dina egna slutsatser att dra, kan du kolla länken som finns i marginalen här intill, Signs of the times.
Läs gärna resten av sajten också, där finns tusentals sidor och massor av stuff som får dina sinnen att hoppa till.

Pgata på G

Äg det inte jättekonstigt att så många inom media pgatag med ett speciellt g-ljud? Så fogt det handlag om kultug, film elleg musik så vegkag det som om det blig mega kgeddigt att alla tungvibgegande gullande G-ljud låteg som om man uttalade bokstaven G. Det bögjade med Folke Gydén, men långt innan den killen gjogde sin bubblande stämma högd fanns det en hel del som pgatade ogent, bland andga en kägging i pgoggammet Vetenskapens Vägld. Sen hag vi ju hon tjejen i Filmkgönikan, Emma Ggey tgog jag att hon heteg. Det gåg nästan inte att höga vad hon sägeg. En annan tjej äg Chaglotte Pigelli, hon som sjungeg och pgesentegag pgoggam, du vet.
Men, det äg väl som vanligt jag som äg knasig, lite cgazy, sådäg. Antagligen fögståg ingen vad jag vill med det häg tokgoliga inslaget.
Men, lyssna lite extga nästa gång du sitteg fgamfög dumbugken så fögståg du vad jag menag.

Universums rövhål

Universum… Detta ofantliga rum. Miljarder och åter miljarder galaxer samsas här, i hopar och mer utspritt. I en av dessa galaxer, en som kallas vintergatan, i dess ytterområden av oräkneliga stjärnsystem finns en stjärna kallad Sol.
Runt Sol snurrar, i ännu ett system, denna gång planeter, ett litet runt stoftkorn, Jorden.
På Jorden har en primat, en hårlös apa, Homo Sapiens, lyckats med bedriften att skaffa sig ett hyfsat självmedvetande.
Uppfattningen om tid och rum finns bara i den eländiga apans eget medvetande. Det är enbart i apuslingens illa använda hjärna som tid och rum existerar. En programmering som är total och jättelyckad. Programmeringen blockerar nämligen vår syn på alltet och det enda apan vill är att äta, sova, knulla och vara taskig mot sina artfränder och lägre stående djur. Det bästa är ändå att apan tror att den är ensam i det stora, stora intet. Därför tror den också att den är störst, bäst och viktigast.
Antagligen, detta är bara vad denna bloggapa tror, är Universum en levande organism, tänkande och ytterst självmedvetet. Det finns säkert flera andra Universum, lika och olika det som vi själva befinner oss i, som bubblor i ett skum.
Ibland undrar jag om Universum behöver skita, lite då och då. För att skita behövs ett rövhål. Frågan då blir var detta rövhål befinner sig?
I och med att det luktar rejält med skit i våra, alltså släktet Homo Sapiens, trakter, ligger svaret nära tillhands att Universums rövhål kan befinna sig någonstans runt Sol, kanske på planeten Jorden, kanske till och med i Sverige?
Jaha, ropar Sverige och Stockholm, då är Göteborg Universums rövhål, helt säkert asså.
Visst, svarar jag, Göteborg är jävligt brunt och trångt, så det kan nog stämma. Men, jag skulle vilja dra åt bajringen en aning, snöra åt och tajta till omkretsen lite. Göteborg är inte Universums rövhål, men sagda hål befinner sig dock i Göteborg och kallar sig självt… Västtrafik.

Sockerhoax

Har du tänkt på att det i reklamen talas väldigt mycket om att varan ej har tillsatt socker eller att den är helt sockerfri? Och ändå smakar det sött så att man går på framtänderna. Konstigt va? istället för socker använder företagen sötningsmedlet Aspartam. Om du vågar, så gör en Googlesökning på Aspartam och kolla själv vad det är för något. Inte underligt att folk som dricker dietcola är som hårt uppskruvade cymbalapor. Herr Vingmutter i det stora landet i väst, sägs konsumera ett stort antal burkläsk om dagen, toppat med giftet Aspartam... och han verkar ju vara en lugn och sansad snubbe. Not.

Kärt barn...

… har många namn, brukar man säga. Vad är det för ett konstigt namn du går omkring och slänger dig med? Som nån jädra engelsk kyrkoherde, eller nåt. Den frågan har man fått ett antal gånger under åren.
Nej, det är klart, jag heter inte Max Abbey på riktigt, liksom. En gång i tiden var det Mats Claesson, numera är det Mats Bryzell. Efternamnet Bryzell är ett gammalt släktnamn som jag antagit, anledningen är oviktig.
Jag har av någon anledning kallats Abby sedan jag gick i plugget. Jag tror det var en tjej som började kalla mig för Abby, hon tyckte väl att det var passande på nån vänster.
När jag blev medlem i musikgruppen Strasse i början av 80-talet var det otänkbart att heta något svensk-klingande. Nej, vafan, vi skulle ju lämna den två millimeter djupa ankdammen som Göteborg och Sverige utgjorde. Det var de Brittiska öarna som hägrade, och dit kom vi så småningom.
Mats gick ju att göra om till Max, det klingade käckt och rappt och var taget direkt, men det där efternamnet… Enter Abby. Det var bara att slänga in ett e mellan b och y så var saken biff.
När Strasse sedermera alltmer hade England som bas, vi jobbade ju mycket tillsammans med Ultravox sångare Midge Ure, var namnet Max Abbey riktigt gångbart och låg rätt i mun på engelsmännen.
Det nära samarbetet med den, för tiden, hyperkände Midge Ure (idag känner nog ingen till honom och hans grupp Ultravox) ledde till att jag antogs som gitarrist i Ultravox på gruppens världsturné åren 1986-87.
Midge tyckte alltid att det var ett konstigt namn, Abbey, som en kyrkoherde, men ville the crazy swede heta på det viset så fick han.
Namnet hänger med fortfarande och Strasse likaså. Vi släpper ett nytt album hösten 2005. Transylvanian Flower.