Och så var det de där knasiga gitarrsounden - men här spelat ganska så konventionellt...
Klicka här för att lyssna på en ny låt med STRASSE
fredag, december 31, 2010
söndag, december 19, 2010
Dom där knasiga ljuden
Roma nämnde i gagadodo-bloggen att jag hade gjort en liten summering i tidningen Studio, om Adran Belews sound, speciellt då han lirade med Talking Heads och Bowie. Här är en liten film där AB spinner på rätt bra. Detta var gitarrspel som jag var tvungen att försöka behärska - and if I may be so bold, lyckades ganska bra med!
Ett nutida exempel på detta är en helt nyinspelad låt med Roma, där jag medverkar - och använder i stort sett samma utrustning som Adrian kör med i filmklippet. Hoppas vi får höra låten snart, Roma. Du filmade också, va?
Ett nutida exempel på detta är en helt nyinspelad låt med Roma, där jag medverkar - och använder i stort sett samma utrustning som Adrian kör med i filmklippet. Hoppas vi får höra låten snart, Roma. Du filmade också, va?
fredag, december 17, 2010
The Genius of Komeda
När den här plattan kom 96 höll jag på att gå av på mitten - bättre än så här blir det inte! Lyssna och Lär!
lördag, december 04, 2010
måndag, november 15, 2010
Produkt
Tänk hur man bara för några år sedan funderade på hologram. Jag har ofta tänkt att man kanske skulle få uppleva att film, med riktiga eller animerade skådisar, skulle kunna projiceras i rummet där man sitter. Ett mardrömscenario är ju att ha tjejen i Exorcisten eller kanske Alien-monstret bara någon meter ifrån sig i soffan i full 3D...
Hmm, kolla japsen nu - här är en ny idol som är ett hologram, kompad av riktiga musiker.
Hmm, kolla japsen nu - här är en ny idol som är ett hologram, kompad av riktiga musiker.
torsdag, november 11, 2010
Stenhårt
Jo, man har ju diggat Pontiak ett tag och det var kul att få se honom i Ullaredprogrammet. Fan, han är ju riktigt bra, en slags Bruno K. fast ett par våningar längre ner. Digga den här;
fredag, november 05, 2010
En liten titt i fyra delar
Med jämna mellanrum syltar jag in mig i sköna holmgångar med Roma, i kommentarsektionen här på bloggen. Det handlar av någon anledning alltid om rökandets vara eller icke vara, och ibland även om lite esoterika. Vi har våra ståndpunkter ganska klara och är ytterligt medvetna om vad den andre tycker - och har förståelse för detta... men träter på vänskaplig basis ändå.
Jag brukar tjafsa om en "manual" i tid och otid - det är en omskrivning för en kunskapsbas som man hämtar referenser ur. Jag och Roma hämtar fakta ur samma "manual", tro det eller ej.
Med åren som gått sedan jag i tidig skolålder började intressera mig för vetenskap i allmänhet, astronomi, arkeologi m.m. har jag mer och mer fått en känsla att den vetenskapliga bas som ligger till grund för det "vetande" som finns idag inte riktigt håller måttet.
Vetenskap är ett vitt begrepp och jag använder det ordet generellt svepande. Vetenskap är och skall vara exakt, och till stora delar är det som vetenskapen säger riktigt och sant - vi kan med andra ord förlita oss på att det vetenskapen säger är rätt och riktigt.
Vad som i mina ögon sticker ut väldigt tydligt är när vetenskapen inte vill veta. Man behandlar områden med så otroliga begrepp att man som lekman undrar om det är rena fantasier som avhandlas - detta är dock otroligt roligt och intressant att läsa och ta del av. Det är kvantfysik, strängteorier och koncept där man konstruerar dimensioner i tjogtal för att förklara och fastställa teorier. Man letar efter UFT, the Unified Field Theory - en teori som förklarar allt, skulle man kortfattat kunna säga. Vi har här alltså en vetenskap som är så avancerad och med sådan sprängkraft flyttar gränserna för vad man kan föreställa sig, att man som, återigen, mycket okunnig lekman faktiskt får svindelkänslor.
Samma svindelkänsla får jag då man inom olika områden av vetenskapen plötsligt uppträder som griniga småbarn i en sandlåda. När enkla koncept som rör sig i ytterkanterna på det man kan mäta och se helt enkelt inte får plats i det vetenskapliga tänkandet; att flytta gränser och testa teorier. Vad jag menar med detta är att; man å ena sidan bejakar idéer som är så utopiska att det gränsar till fantasier - och å andra sidan inte ens kan förmå sig ett; "tänk om..."
Vad gör man då man är intresserad av just de idéer som "går utanför boxen" så att säga, när man är öppen för att det kan finnas förklaringar inom vissa områden som tarvar lite mer vågade koncept än de redan fastslagna, när de fastslagna koncepten, av någon anledning, inte får ruckas på?
Då jag började intressera mig för dessa saker fanns inte Internet, utan man fick gå till biblioteket och plöja sig igenom en mängd böcker skrivna av entusiaster som ville veta mer än vetenskapen tillät att veta, men som samtidigt i sina böcker verkligen bad vetenskapen om att följa med i tankebanorna, att åtminstone testa teorierna - att inte stänga dörren för annorlunda idéer. De flesta författarna var inte emot vetenskapen, utan ville helt enkelt att vetenskapen skulle vara med, att delta och vara öppen, i alla fall för att tänka sig att göra det vetenskapen är till för; att testa.
Författarna och böckerna var otroligt många, och det tog år att plöja igenom. Givetvis var Erich von Däniken en av dessa författare som man läste igenom. Jag nämner det namnet därför att just EvD var den som så att säga öppnade dörrarna för allmänheten om ett begrepp som kallas The Ancient Astronaut Theory. Detta är en idé om att astronauter från någon annan planet varit här och hjälpt till att både kunskapsmässigt och genetiskt boosta mänskligheten på ett tidigt stadium.
Teorin är attraktiv då den skulle kunna förklara enorma mysterier som hur pyramider i Egypten och Sydamerika har konstruerats och byggts o.s.v.
De arkeologiska fynd som gjorts och som man inte kan förklara med den vanliga vetenskapliga synen – har helt enkelt negligerats och plockats undan. Allt som är oförklarligt förklaras med att forntida människor hade en enorm känsla för att berätta religiösa myter och bygga obegripliga monument, endast för att begrava kungar i…
Det gör ont att ha fel. Det gör ont att revidera sig. Antingen så accepterar man att man har fel och tänker i nya banor eller så fastnar man i gamla, väl ingångna koncept.
Många av författarna till dessa pseudovetenskapliga verk fick sina teorier något omkullkastade – inte av vetenskapen dock, utan av andra forskare i utkanten av vetenskapen. Teorierna vändes och vreds på och formades om – detta är en utveckling som sker än idag. Vetenskapen känner till denna utveckling men vill fortfarande inte vara med – man är rädd för någonting.
Så vad gör man när man har så många lösa trådar att nysta i? Till att börja med så har, i alla fall jag försökt att hitta gemensamma punkter i de gamla, idag ofta reviderade teorierna som man läste om i böcker från biblioteket, och nya, hela tiden nydanande teorier. Man får ganska snabbt en känsla för vad som är rena spekulationer till mer ”vetenskapligt” betonade tankar.
Idag finns dessutom Internet och dess enorma källa till kunskap. Det gäller att träda försiktigt och vara kritisk – men systemet är självsanerande och man lär sig ”hitta rätt”.
Några forskare och tänkare som jag tycker lyser speciellt kraftigt är bland andra; Richard C. Hoagland som med sin bok; ”The Monuments of Mars: A City on the Edge of Forever” har satt en standard för teorierna om Mars.
Det finns en uppsjö andra författare också – men jag måste speciellt nämna Laura Knight-Jadczyk och hennes episka bok; ”The Secret History of the World”. Det är ett verk som inte lämnar någon oberörd. Hon har också skrivit en serie böcker, jag tror det finns 7 stycken nu, som heter; ”The Wave”, som är en fantastisk resa genom mänskligheten.
Det är främst ur L. K-J:s arbeten som jag hämtar fakta och inspiration.
Sedan finns ett stort antal föredragshållare som är ytterligt intressanta att höra – främst kan man göra detta på YouTube, då man inte är så ofta i staterna där de flesta föredrag hålls.
Jag såg ett nio timmar långt föredrag med Naseem Haramein som var helt enastående – kolla upp den killen, jag lovar att du får en resa som är värd de nio timmarna framför datorn!
Jag länkar till ett litet utdrag på 40 minuter, i fyra delar om vardera 10 minuter – där han talar lite om just pyramiderna – mycket intressant. Kopiera länken, kolla och gå sedan vidare med de andra tre delarna!
http://www.youtube.com/watch?v=ItsM1QOLoac
Jag brukar tjafsa om en "manual" i tid och otid - det är en omskrivning för en kunskapsbas som man hämtar referenser ur. Jag och Roma hämtar fakta ur samma "manual", tro det eller ej.
Med åren som gått sedan jag i tidig skolålder började intressera mig för vetenskap i allmänhet, astronomi, arkeologi m.m. har jag mer och mer fått en känsla att den vetenskapliga bas som ligger till grund för det "vetande" som finns idag inte riktigt håller måttet.
Vetenskap är ett vitt begrepp och jag använder det ordet generellt svepande. Vetenskap är och skall vara exakt, och till stora delar är det som vetenskapen säger riktigt och sant - vi kan med andra ord förlita oss på att det vetenskapen säger är rätt och riktigt.
Vad som i mina ögon sticker ut väldigt tydligt är när vetenskapen inte vill veta. Man behandlar områden med så otroliga begrepp att man som lekman undrar om det är rena fantasier som avhandlas - detta är dock otroligt roligt och intressant att läsa och ta del av. Det är kvantfysik, strängteorier och koncept där man konstruerar dimensioner i tjogtal för att förklara och fastställa teorier. Man letar efter UFT, the Unified Field Theory - en teori som förklarar allt, skulle man kortfattat kunna säga. Vi har här alltså en vetenskap som är så avancerad och med sådan sprängkraft flyttar gränserna för vad man kan föreställa sig, att man som, återigen, mycket okunnig lekman faktiskt får svindelkänslor.
Samma svindelkänsla får jag då man inom olika områden av vetenskapen plötsligt uppträder som griniga småbarn i en sandlåda. När enkla koncept som rör sig i ytterkanterna på det man kan mäta och se helt enkelt inte får plats i det vetenskapliga tänkandet; att flytta gränser och testa teorier. Vad jag menar med detta är att; man å ena sidan bejakar idéer som är så utopiska att det gränsar till fantasier - och å andra sidan inte ens kan förmå sig ett; "tänk om..."
Vad gör man då man är intresserad av just de idéer som "går utanför boxen" så att säga, när man är öppen för att det kan finnas förklaringar inom vissa områden som tarvar lite mer vågade koncept än de redan fastslagna, när de fastslagna koncepten, av någon anledning, inte får ruckas på?
Då jag började intressera mig för dessa saker fanns inte Internet, utan man fick gå till biblioteket och plöja sig igenom en mängd böcker skrivna av entusiaster som ville veta mer än vetenskapen tillät att veta, men som samtidigt i sina böcker verkligen bad vetenskapen om att följa med i tankebanorna, att åtminstone testa teorierna - att inte stänga dörren för annorlunda idéer. De flesta författarna var inte emot vetenskapen, utan ville helt enkelt att vetenskapen skulle vara med, att delta och vara öppen, i alla fall för att tänka sig att göra det vetenskapen är till för; att testa.
Författarna och böckerna var otroligt många, och det tog år att plöja igenom. Givetvis var Erich von Däniken en av dessa författare som man läste igenom. Jag nämner det namnet därför att just EvD var den som så att säga öppnade dörrarna för allmänheten om ett begrepp som kallas The Ancient Astronaut Theory. Detta är en idé om att astronauter från någon annan planet varit här och hjälpt till att både kunskapsmässigt och genetiskt boosta mänskligheten på ett tidigt stadium.
Teorin är attraktiv då den skulle kunna förklara enorma mysterier som hur pyramider i Egypten och Sydamerika har konstruerats och byggts o.s.v.
De arkeologiska fynd som gjorts och som man inte kan förklara med den vanliga vetenskapliga synen – har helt enkelt negligerats och plockats undan. Allt som är oförklarligt förklaras med att forntida människor hade en enorm känsla för att berätta religiösa myter och bygga obegripliga monument, endast för att begrava kungar i…
Det gör ont att ha fel. Det gör ont att revidera sig. Antingen så accepterar man att man har fel och tänker i nya banor eller så fastnar man i gamla, väl ingångna koncept.
Många av författarna till dessa pseudovetenskapliga verk fick sina teorier något omkullkastade – inte av vetenskapen dock, utan av andra forskare i utkanten av vetenskapen. Teorierna vändes och vreds på och formades om – detta är en utveckling som sker än idag. Vetenskapen känner till denna utveckling men vill fortfarande inte vara med – man är rädd för någonting.
Så vad gör man när man har så många lösa trådar att nysta i? Till att börja med så har, i alla fall jag försökt att hitta gemensamma punkter i de gamla, idag ofta reviderade teorierna som man läste om i böcker från biblioteket, och nya, hela tiden nydanande teorier. Man får ganska snabbt en känsla för vad som är rena spekulationer till mer ”vetenskapligt” betonade tankar.
Idag finns dessutom Internet och dess enorma källa till kunskap. Det gäller att träda försiktigt och vara kritisk – men systemet är självsanerande och man lär sig ”hitta rätt”.
Några forskare och tänkare som jag tycker lyser speciellt kraftigt är bland andra; Richard C. Hoagland som med sin bok; ”The Monuments of Mars: A City on the Edge of Forever” har satt en standard för teorierna om Mars.
Det finns en uppsjö andra författare också – men jag måste speciellt nämna Laura Knight-Jadczyk och hennes episka bok; ”The Secret History of the World”. Det är ett verk som inte lämnar någon oberörd. Hon har också skrivit en serie böcker, jag tror det finns 7 stycken nu, som heter; ”The Wave”, som är en fantastisk resa genom mänskligheten.
Det är främst ur L. K-J:s arbeten som jag hämtar fakta och inspiration.
Sedan finns ett stort antal föredragshållare som är ytterligt intressanta att höra – främst kan man göra detta på YouTube, då man inte är så ofta i staterna där de flesta föredrag hålls.
Jag såg ett nio timmar långt föredrag med Naseem Haramein som var helt enastående – kolla upp den killen, jag lovar att du får en resa som är värd de nio timmarna framför datorn!
Jag länkar till ett litet utdrag på 40 minuter, i fyra delar om vardera 10 minuter – där han talar lite om just pyramiderna – mycket intressant. Kopiera länken, kolla och gå sedan vidare med de andra tre delarna!
http://www.youtube.com/watch?v=ItsM1QOLoac
tisdag, november 02, 2010
Legalize it
Jag läste i Metro att kalifornien skall rösta om en legalisering av gräsrökning. Fan, det var ju en frisk fläkt från landet Oz. Då kanske dom kan få igenom en legalisering av tobaksrökning också. Och sedan när det har gått igenom där borta hos mastertrollkarlen och fårskocken, kanske det sprider sig hit - för vi gör ju som dom som bestämmer vill att vi skall göra. Gôtt, nu kan presidenten ta sig en joint i lugn och ro, och slippa smussla med det!
söndag, oktober 31, 2010
Jisses...
Looken, håret, rösten.. ja, fy fan alltså... världens snyggaste människa - den störste artist man skådat!
söndag, oktober 24, 2010
John McLaughlin
Ja, när det gäller "fusion" är det "Mackan" som gäller för min del. Gitarrspel på hög nivå. Det här är ett litet guldkorn;
torsdag, oktober 21, 2010
Guld
Ja... jag säger då det.... det finns och kommer inte att finnas något band som någonsin plockar de här gossarna!
måndag, september 13, 2010
onsdag, september 01, 2010
tisdag, augusti 24, 2010
måndag, augusti 23, 2010
fredag, augusti 20, 2010
Är det en spanjor?
Nej, det är en spann skit!
För några inlägg sedan visade jag en bild på en djurplågare, en tjurfäktare som fick vad han förtjänade. Jag hoppas det värker riktigt gott i käkpartiet på den killen när skadan har läkt ihop hjälpligt.
Det inlägget renderade inga kommentarer, och det passar mig utmärkt för det kommer inte detta inlägg att göra heller – vilket betyder att jag kan ösa på rejält.
Såg på nyheterna igår att en tjur vid en tjurfäktningsarena hoppade upp på publikläktaren och stångade ett ganska stort antal människor. Mina sympatier ligger helt och hållet hos tjuren, ett stort vackert djur som utan att förstå någonting befinner sig i en helt omöjlig situation, hetsad till vanvett och plågad i en stegrande kurva av smärta, och till slut när ryggens muskelsenor är så perforerade av tjurfäktarens stickredskap och svärdhugg att benen knappt kan bära upp det magnifika djuret kommer så en långsam, men befriande död…
Detta utstuderade djurplågeri kallas i Spanien för en nationalsport och anses vara en stor konstform. Här är det självklart att matadoren, hela staben av djurplågare som är involverade samt de människor som betalar och njuter av att se eländet måste vara psykopater – alltså helt befriade från känslomässiga impulser.
Hämnd och vedergällning är en låg känsloyttring och befrämjar aldrig ett högre syfte – därför skall jag försöka att inte ge utlopp för de känslor (att se rött, med andra ord – precis som tjuren sägs göra) jag genomfors när jag såg klippet på nyheterna igår då tjuren i vanvett och panik hoppar upp bland publiken. Jag kände en intensiv känsla av hat mot de människor som satt där och jag hoppades på att tjuren skulle döda och lemlästa så många som möjligt, män, kvinnor och barn.
Likadant känner jag när jag ser de där tjurrusningarna där en massa folk springer på gatorna och har ett antal tjurar bakom sig – varje gång hoppas jag att ett stort antal människor skall få sig en rejäl läxa, att bli dödade eller åtminstone rejält skadade.
Ja, jävlar – nu kom de hatiska känslorna igen, de som jag skulle försöka att inte ge utlopp för.
I Katalonien har man beslutat att förbjuda tjurfäktning inom en snar framtid, det är ett bra ställningstagande och man kan ju bara hoppas att Spanien tar förnuftet tillfånga och förbjuder eländet mycket snart de också. I nyhetsinslaget om det katalanska förbudet intervjuades en tjurfäktare som nästan grät av sorg över förbudet. Han menade att tjurfäktning är en stor konstform och att en stor del av landets kultur kommer att gå i graven.
Visst, man kan spekulera om vad som är stor konst – jag skall inte ens gå in på vad jag själv tycker är bra eller dåligt inom konsten – men, vi kan kanske konstatera att konst ändå är en skapande handling, eller hur?
Om vi satte matadoren helt naken, utan skynken och stickredskap till hands, i en arena ensam med en tjur och han skulle försöka ta sig undan en tjurs attacker så skulle matadorens flyktförsök åtminstone bli ett konststycke – under förutsättning att tjuren överhuvudtaget skulle vara intresserad av att attackera människan, den skulle nämligen, i detta tankeexperiment, inte få bli hetsad eller provocerad på något vis.
Djurplågeri finns överallt, för nöje och avkoppling och hunger – men just i detta inlägg är Spanien i fokus.
Så vad kan man möjligtvis göra åt detta vansinne? Jag vet inte riktigt, men jag skall försöka ta reda på om det finns listor man kan skriva på, eller om man på något annat sätt kan framföra missnöje till landets regering. Hmmm… fat chance att det kan gå hem…
Man kan dock, i det tysta, bojkotta ett land genom att inte åka dit och inte konsumera deras varor. Det är ett ganska skönt, långsamt och förhållandevis enkelt sätt att visa missnöje.
Jag lägger mig vinn om att i största möjliga mån inte konsumera varor från Israel till exempel. Inte en apelsinkärna kommer över tröskeln hos mig. Allt som jag kan dokumentera är tillverkat i Israel eller på annat vis är kopplat till den staten är absolut förbjudet att köpa eller förtära. Nu åker även Spanien upp på den listan, och det kommer att tillkomma fler länder.
Aha, säger du som har läst detta, men USA då? Detta land som du är så missunnsam emot.
Ja, helt rätt, där är en svår nöt att knäcka – Jag spelar på amerikanska gitarrer och använder mycket amerikansk teknik och liknande, och visst, det är bara att erkänna att man är dålig på att leva som man lär. Men, jag försöker åtminstone att vara observant. Till att börja med så kan man låta bli att lyssna på USA:s lögner, undersöka vad de sysslar med i världen på deras korståg av invasioner och ockuperingar, sluta upp att gå på lögnerna om Fluor, Aspartam, svininfluensavaccin, inte dricka Coca-Cola och äta McDonalds, att se hur hela USA är en nation som sakta men säkert dras ner i ett fullständigt inferno där förlorarna är de människor som tror på lögnen om den amerikanska drömmen. Man måste nämligen sova för att den drömmen skall bli verklighet.
För några inlägg sedan visade jag en bild på en djurplågare, en tjurfäktare som fick vad han förtjänade. Jag hoppas det värker riktigt gott i käkpartiet på den killen när skadan har läkt ihop hjälpligt.
Det inlägget renderade inga kommentarer, och det passar mig utmärkt för det kommer inte detta inlägg att göra heller – vilket betyder att jag kan ösa på rejält.
Såg på nyheterna igår att en tjur vid en tjurfäktningsarena hoppade upp på publikläktaren och stångade ett ganska stort antal människor. Mina sympatier ligger helt och hållet hos tjuren, ett stort vackert djur som utan att förstå någonting befinner sig i en helt omöjlig situation, hetsad till vanvett och plågad i en stegrande kurva av smärta, och till slut när ryggens muskelsenor är så perforerade av tjurfäktarens stickredskap och svärdhugg att benen knappt kan bära upp det magnifika djuret kommer så en långsam, men befriande död…
Detta utstuderade djurplågeri kallas i Spanien för en nationalsport och anses vara en stor konstform. Här är det självklart att matadoren, hela staben av djurplågare som är involverade samt de människor som betalar och njuter av att se eländet måste vara psykopater – alltså helt befriade från känslomässiga impulser.
Hämnd och vedergällning är en låg känsloyttring och befrämjar aldrig ett högre syfte – därför skall jag försöka att inte ge utlopp för de känslor (att se rött, med andra ord – precis som tjuren sägs göra) jag genomfors när jag såg klippet på nyheterna igår då tjuren i vanvett och panik hoppar upp bland publiken. Jag kände en intensiv känsla av hat mot de människor som satt där och jag hoppades på att tjuren skulle döda och lemlästa så många som möjligt, män, kvinnor och barn.
Likadant känner jag när jag ser de där tjurrusningarna där en massa folk springer på gatorna och har ett antal tjurar bakom sig – varje gång hoppas jag att ett stort antal människor skall få sig en rejäl läxa, att bli dödade eller åtminstone rejält skadade.
Ja, jävlar – nu kom de hatiska känslorna igen, de som jag skulle försöka att inte ge utlopp för.
I Katalonien har man beslutat att förbjuda tjurfäktning inom en snar framtid, det är ett bra ställningstagande och man kan ju bara hoppas att Spanien tar förnuftet tillfånga och förbjuder eländet mycket snart de också. I nyhetsinslaget om det katalanska förbudet intervjuades en tjurfäktare som nästan grät av sorg över förbudet. Han menade att tjurfäktning är en stor konstform och att en stor del av landets kultur kommer att gå i graven.
Visst, man kan spekulera om vad som är stor konst – jag skall inte ens gå in på vad jag själv tycker är bra eller dåligt inom konsten – men, vi kan kanske konstatera att konst ändå är en skapande handling, eller hur?
Om vi satte matadoren helt naken, utan skynken och stickredskap till hands, i en arena ensam med en tjur och han skulle försöka ta sig undan en tjurs attacker så skulle matadorens flyktförsök åtminstone bli ett konststycke – under förutsättning att tjuren överhuvudtaget skulle vara intresserad av att attackera människan, den skulle nämligen, i detta tankeexperiment, inte få bli hetsad eller provocerad på något vis.
Djurplågeri finns överallt, för nöje och avkoppling och hunger – men just i detta inlägg är Spanien i fokus.
Så vad kan man möjligtvis göra åt detta vansinne? Jag vet inte riktigt, men jag skall försöka ta reda på om det finns listor man kan skriva på, eller om man på något annat sätt kan framföra missnöje till landets regering. Hmmm… fat chance att det kan gå hem…
Man kan dock, i det tysta, bojkotta ett land genom att inte åka dit och inte konsumera deras varor. Det är ett ganska skönt, långsamt och förhållandevis enkelt sätt att visa missnöje.
Jag lägger mig vinn om att i största möjliga mån inte konsumera varor från Israel till exempel. Inte en apelsinkärna kommer över tröskeln hos mig. Allt som jag kan dokumentera är tillverkat i Israel eller på annat vis är kopplat till den staten är absolut förbjudet att köpa eller förtära. Nu åker även Spanien upp på den listan, och det kommer att tillkomma fler länder.
Aha, säger du som har läst detta, men USA då? Detta land som du är så missunnsam emot.
Ja, helt rätt, där är en svår nöt att knäcka – Jag spelar på amerikanska gitarrer och använder mycket amerikansk teknik och liknande, och visst, det är bara att erkänna att man är dålig på att leva som man lär. Men, jag försöker åtminstone att vara observant. Till att börja med så kan man låta bli att lyssna på USA:s lögner, undersöka vad de sysslar med i världen på deras korståg av invasioner och ockuperingar, sluta upp att gå på lögnerna om Fluor, Aspartam, svininfluensavaccin, inte dricka Coca-Cola och äta McDonalds, att se hur hela USA är en nation som sakta men säkert dras ner i ett fullständigt inferno där förlorarna är de människor som tror på lögnen om den amerikanska drömmen. Man måste nämligen sova för att den drömmen skall bli verklighet.
fredag, augusti 06, 2010
Äntligen hemma
Fan, vad jag tycker illa om FaceBook - där händer det inte mycket av värde... What utter crap! Nä, då är det mycket bättre här hemma på Burgundy - här är det ingen som kommer och stör, kommenterar och lägger sig i - man får vara ifred och njuta, helt enkelt!
"Äntligen hemma" är det även i mitt hus, som jag älskar så jag kan gå i småbitar - och "äntligen hemma" är det numera också när det gäller musikanläggningen.
Jag har kvar min gamla fina AR-skivspelare från 60-talet - men den behöver renoveras en aning för att bli optimal. Så, jag köpte en ny Pro-Ject, men beslöt mig för att leta upp lite sköna vintageprylar till ljudet i övrigt. En kompis till mig och tillika ljudbög, Anders Evling, skaffade fram högtalarna och en helt underbar Radiola-stärkare från 1961. Radiolan funkade tyvärr inte riktigt med skivspelaren (man behöver förstärka phono-ingången) men låter helt fantastiskt med CD och mp3... knasigt nog...
Jag beslöt därför att gå tillbaka till mina ungdoms dagars favoritstärkare; Tandberg. De tidiga 70-talarna har ett formidabelt mättat, komprimerat och helt jävla bombastiskt sound som inte finns i dagens hjärnfrekvensalternerande ljud som bara består av diskant och lågfrekventa pulser som inte örat, men hjärnan uppfattar - det är därför mp3 och liknande format finns (go figure). Bra ljud nuförtiden, kan bara genereras av vinyl och adekvat förstärkning. Stackars, stackars, stackars arma unga satar av idag - som inte får uppleva musik som den skall upplevas - och som dessutom inte har någon vettig musik att lyssna på - oh, fuck, jag måste nästan spy när jag tänker på det!
Jag hittade en begagnad Tanderg TR-200 idag, hos Helmer på Vasagatan - kopplade upp det snart fyrtio år gamla systemet... Och det låter helt jävla otroligt fantastiskt!
Det var en fröjd att köra jungfrusvarven med Genesis fina vinylbox som jag införskaffat - alla de klassika albumen i duktigt tung vinyl och graverad på halvfart så att nålen får ta ut svängarna - dessutom omslag i härlig, styv papp - precis som det var förr!
Vilket jävla blast alltså - och nu när man bor i kåk kan ju inga grannar whina om för hög volym heller, ännu en styv uppgradering!
"Äntligen hemma" är det även i mitt hus, som jag älskar så jag kan gå i småbitar - och "äntligen hemma" är det numera också när det gäller musikanläggningen.
Jag har kvar min gamla fina AR-skivspelare från 60-talet - men den behöver renoveras en aning för att bli optimal. Så, jag köpte en ny Pro-Ject, men beslöt mig för att leta upp lite sköna vintageprylar till ljudet i övrigt. En kompis till mig och tillika ljudbög, Anders Evling, skaffade fram högtalarna och en helt underbar Radiola-stärkare från 1961. Radiolan funkade tyvärr inte riktigt med skivspelaren (man behöver förstärka phono-ingången) men låter helt fantastiskt med CD och mp3... knasigt nog...
Jag beslöt därför att gå tillbaka till mina ungdoms dagars favoritstärkare; Tandberg. De tidiga 70-talarna har ett formidabelt mättat, komprimerat och helt jävla bombastiskt sound som inte finns i dagens hjärnfrekvensalternerande ljud som bara består av diskant och lågfrekventa pulser som inte örat, men hjärnan uppfattar - det är därför mp3 och liknande format finns (go figure). Bra ljud nuförtiden, kan bara genereras av vinyl och adekvat förstärkning. Stackars, stackars, stackars arma unga satar av idag - som inte får uppleva musik som den skall upplevas - och som dessutom inte har någon vettig musik att lyssna på - oh, fuck, jag måste nästan spy när jag tänker på det!
Jag hittade en begagnad Tanderg TR-200 idag, hos Helmer på Vasagatan - kopplade upp det snart fyrtio år gamla systemet... Och det låter helt jävla otroligt fantastiskt!
Det var en fröjd att köra jungfrusvarven med Genesis fina vinylbox som jag införskaffat - alla de klassika albumen i duktigt tung vinyl och graverad på halvfart så att nålen får ta ut svängarna - dessutom omslag i härlig, styv papp - precis som det var förr!
Vilket jävla blast alltså - och nu när man bor i kåk kan ju inga grannar whina om för hög volym heller, ännu en styv uppgradering!
tisdag, augusti 03, 2010
När man hittar ett lik
Den 2 augusti slutade min semester och vi åkte in för att starta 2010 års höst- och vintersäsong – en trevlig ”hösttermin”, som många andra jobbande hatar, men som jag själv gillar i allra högsta grad – därför att jag (och A-K) är privilegierade att faktiskt ha ett jobb vi gärna går till…
När vi kom på våra hojar, till jobbet, såg vi, vad vi (eller åtminstone jag…) trodde var en skyltdocka – liggandes på gatan precis utanför vårat kontorsfönster.
Jag parkerade hojen, sa att; jävlar vad knasigt – där ligger en jädra docka – den måste jag ta bort – bära bort till soprummet, där kan den ju inte ligga – folk kan ju tro att det är en riktig människa – och då kommer snuten och grejer, och så blir det en massa frågor och skit…
Jag stegade alltså fram till ”skyltdockan”, i en så stark tro att detta faktiskt var en docka, att jag inte tittade på vare sig armar eller ben – utan höll någon sorts koncentration på fejset, i tron om att få se en ”Ken-skyltdocka” ligga där och flina upp mot mig…
Vad jag i stället såg var ett axelparti, hals, nacke och ett delvis mosat ansikte – som faktiskt för en sekund fick mig att tro att det var en jättestor gris (som någon hade torterat ihjäl), klädd i röd skjorta, VCT-brallor och strumplöst seglarskorbeklädda fötter, liggandes där – istället för den människa det faktiskt handlade om. Ett lik helt enkelt – en människa – som det uppenbarades för mig då jag såg händerna som helt glasklart var mänskliga – och när jag tittade ner mot benen som var brutna på det mest knasiga ställen ben kan vara brutna på… och såg att fötterna var klädda i seglarskor... utan strumpor...
När detta uppdagades – där jag stod lutad, typ tjugo centimeter över den före detta människan – som nu bara var ett skal av sitt forna jag – stacks ett spett av glödande kol rakt in där revbenens nedersta tapp sitter – rakt in i Solar Plexus på mig…
När vi kom på våra hojar, till jobbet, såg vi, vad vi (eller åtminstone jag…) trodde var en skyltdocka – liggandes på gatan precis utanför vårat kontorsfönster.
Jag parkerade hojen, sa att; jävlar vad knasigt – där ligger en jädra docka – den måste jag ta bort – bära bort till soprummet, där kan den ju inte ligga – folk kan ju tro att det är en riktig människa – och då kommer snuten och grejer, och så blir det en massa frågor och skit…
Jag stegade alltså fram till ”skyltdockan”, i en så stark tro att detta faktiskt var en docka, att jag inte tittade på vare sig armar eller ben – utan höll någon sorts koncentration på fejset, i tron om att få se en ”Ken-skyltdocka” ligga där och flina upp mot mig…
Vad jag i stället såg var ett axelparti, hals, nacke och ett delvis mosat ansikte – som faktiskt för en sekund fick mig att tro att det var en jättestor gris (som någon hade torterat ihjäl), klädd i röd skjorta, VCT-brallor och strumplöst seglarskorbeklädda fötter, liggandes där – istället för den människa det faktiskt handlade om. Ett lik helt enkelt – en människa – som det uppenbarades för mig då jag såg händerna som helt glasklart var mänskliga – och när jag tittade ner mot benen som var brutna på det mest knasiga ställen ben kan vara brutna på… och såg att fötterna var klädda i seglarskor... utan strumpor...
När detta uppdagades – där jag stod lutad, typ tjugo centimeter över den före detta människan – som nu bara var ett skal av sitt forna jag – stacks ett spett av glödande kol rakt in där revbenens nedersta tapp sitter – rakt in i Solar Plexus på mig…
fredag, juli 30, 2010
torsdag, juli 29, 2010
BOA
BOA... Nej, inte Benny Onderssons Arkester, utan; Black Oak Arkansas. Jisses vilket rökargäng - där skulle man ju varit med...
Undrar om lille Diamond Dave kollat in Jim Dandy och drömt om framtida excesser...?
Undrar om lille Diamond Dave kollat in Jim Dandy och drömt om framtida excesser...?
måndag, juli 19, 2010
Gods
Det är möjligt att jag lagt upp denna tidigare, men skit samma - det är så grymt att kolla på!
Och så är det kul att höra killen snacka...
Och så är det kul att höra killen snacka...
Världens Sista Land
Jag har precis sett det sista avsnittet av Fredrik Lindströms helt formidabla programserie – ”Världens modernaste land”.
Jag har sett hela serien – bara för att klargöra den lilla grejen också…
Till hjälp och sidekick har Fredrik använt sig av historikern Peter Englund som verkligen sätter sköna svenska standardnormer i ljuset, både i nutida och dåtida speglar.
Fredrik Lindström har fantastiskt känsliga ”känselspröt” vad gäller svensk mentalitet och lyckas, tycker jag, oftast sätta en svenskt genuin känsla på vad som pågår i det här landet, vad vi som folk tycker och vad vi tycks ha gemensamt.
Min nya idol är dock Peter Englund (jo, jag har läst honom tidigare men inte hört honom tala) som inte blundar ett ögonblick för det ”genuint svenska” och, som tvärt emot alla andra tyckare, faktiskt försvarar det som vi, här – eller vad man nu skall kalla det… i detta nu, kallar för; svenskt.
I seriens olika avsnitt har man fått tagit del av en rad, ähum, svenska individer – alltså människor som härstammar från andra länder och kulturer men som nu bor och lever i Sverige, som har fått ge sin bild av svensken och Sverige i allmänhet.
Många beskrivningar av Sverige och svenskens mentalitet av dessa människor kan möjligtvis på ytan te sig sanna och igenkännande – men de är, precis som så många andra floskler – helt osanna, eller åtminstone; oriktiga.
En massa exempel har radats upp, då jag suttit och nickat igenkännande och hållt med i beskrivningarna – men ännu fler gånger har jag, skakande på huvudet, sagt högt; Nej, du har FEL!
Bara för att ta ett exempel (jag skall ta ett ytterligare exempel lite längre fram i texten); detta med att ställa sig i kö.
I, vad som tycks, resten av världen, är det en styggelse att ställa sig i kö. Att ställa sig i kö är vad som ter sig för resten av världens folk, att inordna sig i ett statligt system, att underordna sig en regerings utformande av lag och efterföljande – ett socialistiskt utformande av mänskliga rättigheter inordnat system av ordning och lydnad.
Det var så inihelvete skönt, när Peter Englund fick frågan om vad han tyckte om detta och svarade; Vad finns det för alternativ…? Och fortsatte; Kösystemet är ju det enda demokratiska system som finns att tillgå – det är ju det enda riktigt rättvisa sättet att ta sig ”in genom en dörr” när flera människor står utanför dörren.
Alltså; allt fler ”svenska” människor tycker; svensken står i kö, därför att staten har sagt att man skall göra det… FEL!
Att svensken står i kö beror inte på att staten har lagt ett påbud att man skall stå i kö, utan detta beror att man i gemenskap bestämt att det är rätt och riktigt att den som väntat längst skall få snabbast väg in genom dörren… ganska enkel matematik, eller hur?
Detta kallades förr för sunt bonnförnuft – en serie ganska enkla regler för hur folk borde bete sig i större samlingar än tre personer – en serie enkla regler som folk fick i modersmjölken upp till i början av 60-talet – men slutade abrupt därefter.
En liten sak som ofta tas upp i serien (Sveriges modernaste land) – och här kommer exempel två (kommer du ihåg att jag skulle ta upp två exempel…? Nej, såklart inte…!) är svenskens oerhörda rädsla, eller respekt för de som regerar – svenska regeringen.
Exempel två, från programmet: En spansk-svensk kvinna, som bor i sverige, säger; Det är så konstigt, ett helt svenskt folk och regering kan utesluta och avsätta en regeringsmedlem på grund av att denne har köpt en ask Toblerone på ”statens” kontokort… I Spanien, där jag är uppfödd, är det inga konstigheter om någon regeringsman köper något – utan att någon vet om – eller bryr sig om från vilket konto det är taget…
Det är JUST DET – Här i lilla Svedala – sätter vi oss nämligen upp mot överheten (hitintills), utan att rädas, vare sig politiker eller polismaktens vedergällningar – vi blundar fanimej inte för att avsätta en jävla kärring som vågar köpa en kockelabit på vår bekostnad – Här skall inte köpas vare sig kockela eller något annat som inte är godkänt av det ”arbetande folk som har subventionerat hennes kort” – utan hennes jävla kreditkort skall användas till enbart det som gagnar den svenske medborgaren!
Sverige är antagligen det sista landet i världen där folk inbillar sig att de som är valda skall göra vad som är rätt och riktigt, och vågar kritisera och avsätta de politiker som dabbar sig - naivt möjligtvis - men ändå rätt.
Jag har sett hela serien – bara för att klargöra den lilla grejen också…
Till hjälp och sidekick har Fredrik använt sig av historikern Peter Englund som verkligen sätter sköna svenska standardnormer i ljuset, både i nutida och dåtida speglar.
Fredrik Lindström har fantastiskt känsliga ”känselspröt” vad gäller svensk mentalitet och lyckas, tycker jag, oftast sätta en svenskt genuin känsla på vad som pågår i det här landet, vad vi som folk tycker och vad vi tycks ha gemensamt.
Min nya idol är dock Peter Englund (jo, jag har läst honom tidigare men inte hört honom tala) som inte blundar ett ögonblick för det ”genuint svenska” och, som tvärt emot alla andra tyckare, faktiskt försvarar det som vi, här – eller vad man nu skall kalla det… i detta nu, kallar för; svenskt.
I seriens olika avsnitt har man fått tagit del av en rad, ähum, svenska individer – alltså människor som härstammar från andra länder och kulturer men som nu bor och lever i Sverige, som har fått ge sin bild av svensken och Sverige i allmänhet.
Många beskrivningar av Sverige och svenskens mentalitet av dessa människor kan möjligtvis på ytan te sig sanna och igenkännande – men de är, precis som så många andra floskler – helt osanna, eller åtminstone; oriktiga.
En massa exempel har radats upp, då jag suttit och nickat igenkännande och hållt med i beskrivningarna – men ännu fler gånger har jag, skakande på huvudet, sagt högt; Nej, du har FEL!
Bara för att ta ett exempel (jag skall ta ett ytterligare exempel lite längre fram i texten); detta med att ställa sig i kö.
I, vad som tycks, resten av världen, är det en styggelse att ställa sig i kö. Att ställa sig i kö är vad som ter sig för resten av världens folk, att inordna sig i ett statligt system, att underordna sig en regerings utformande av lag och efterföljande – ett socialistiskt utformande av mänskliga rättigheter inordnat system av ordning och lydnad.
Det var så inihelvete skönt, när Peter Englund fick frågan om vad han tyckte om detta och svarade; Vad finns det för alternativ…? Och fortsatte; Kösystemet är ju det enda demokratiska system som finns att tillgå – det är ju det enda riktigt rättvisa sättet att ta sig ”in genom en dörr” när flera människor står utanför dörren.
Alltså; allt fler ”svenska” människor tycker; svensken står i kö, därför att staten har sagt att man skall göra det… FEL!
Att svensken står i kö beror inte på att staten har lagt ett påbud att man skall stå i kö, utan detta beror att man i gemenskap bestämt att det är rätt och riktigt att den som väntat längst skall få snabbast väg in genom dörren… ganska enkel matematik, eller hur?
Detta kallades förr för sunt bonnförnuft – en serie ganska enkla regler för hur folk borde bete sig i större samlingar än tre personer – en serie enkla regler som folk fick i modersmjölken upp till i början av 60-talet – men slutade abrupt därefter.
En liten sak som ofta tas upp i serien (Sveriges modernaste land) – och här kommer exempel två (kommer du ihåg att jag skulle ta upp två exempel…? Nej, såklart inte…!) är svenskens oerhörda rädsla, eller respekt för de som regerar – svenska regeringen.
Exempel två, från programmet: En spansk-svensk kvinna, som bor i sverige, säger; Det är så konstigt, ett helt svenskt folk och regering kan utesluta och avsätta en regeringsmedlem på grund av att denne har köpt en ask Toblerone på ”statens” kontokort… I Spanien, där jag är uppfödd, är det inga konstigheter om någon regeringsman köper något – utan att någon vet om – eller bryr sig om från vilket konto det är taget…
Det är JUST DET – Här i lilla Svedala – sätter vi oss nämligen upp mot överheten (hitintills), utan att rädas, vare sig politiker eller polismaktens vedergällningar – vi blundar fanimej inte för att avsätta en jävla kärring som vågar köpa en kockelabit på vår bekostnad – Här skall inte köpas vare sig kockela eller något annat som inte är godkänt av det ”arbetande folk som har subventionerat hennes kort” – utan hennes jävla kreditkort skall användas till enbart det som gagnar den svenske medborgaren!
Sverige är antagligen det sista landet i världen där folk inbillar sig att de som är valda skall göra vad som är rätt och riktigt, och vågar kritisera och avsätta de politiker som dabbar sig - naivt möjligtvis - men ändå rätt.
torsdag, juni 24, 2010
Vi behöver se detta
Ja, det är bara klicka och titta... och...
Frågan är hur man skall gå tillväga för att få slut på det här jävla eländet - jag funderar på det varje dag.
Klicka och titta
Frågan är hur man skall gå tillväga för att få slut på det här jävla eländet - jag funderar på det varje dag.
Klicka och titta
tisdag, juni 22, 2010
No Bullshit
Whooaahh... Det här är rätt starkt att kolla på. Men, jag är intensivt emot alla former av djurplågeri och tjurfäktning tycker jag är så vidrigt att det borde vara dödsstraff på de som utövar själva handlingen och de som går och tittar på eländet. Den här jävla matadoren får vad han förtjänar. Förbjud det här vidriga hetsdjurplågeriet, typ nu!
Ni som inte pallar (knappt att jag gjorde det) att se filmen kan ju få en liten hint om vad djurplågaren får för behandling. Klicka gärna på bilden så blir den ännu större...
Ni som inte pallar (knappt att jag gjorde det) att se filmen kan ju få en liten hint om vad djurplågaren får för behandling. Klicka gärna på bilden så blir den ännu större...
fredag, juni 18, 2010
Fotbollstryne
Jag är begåvad med en lagom färskpotatis till näsa - en knöl som buffrat många eventuella mål i diverse fobollsmatcher på skolgårdar runt om i Göteborg. Jag hade en gympamajje på Hvitfeldska gymnasiet (där jag under två års tid fick upp en häpnadsväckande förmåga att avvika från själva skolområdet för att öva gitarr...) som tidigt upptäckte att jag hade näsa för bollar av olika slag. Jag var lång redan på den tiden och majjen, som ännu inte upplevt min totala avsaknad av bollkänsla, såg till att placera mig i skolans basketlag. Det blev disaster redan första övningsmatchen då jag käckt och utan motstånd la bollen i mitt egna lags korg - det gick ju liksom lite lättare och det var inte så mycket folk som var i närheten och viftade.
Jag var alltså helt omöjlig i bollsporter och då jag blev sist vald i alla lagutagningar till skolgårdens gymnastikmatch (då det ofta stod brudar på skolgården och kollade också) och lufsade runt på planen hade jag den egenheten att liksom alltid få bollen på mig - hårt och träffsäkert.
Detta såg magistern och placerade mig i mål - "Du får ju ändå bara bollen på dig, då kan det vara bra att du står i mål - för då räddar du åtminstone en del målskott" - Jag fick en trea i betyg, trots allt, med motivationen från magistern; Du är ändå glad på nåt sätt och byter om till lektionerna, det skall du ha en trea för!
Men som sagt, mången boll har träffat plytet under skolåren.
Stora fötter hade jag också tidigt - en gång skulle vi ha en övning i ribbstolarna, där vi skulle stoppa in fötterna bakom ribborna och hänga med huvudet ner mot golvet - och göra nån grej... Min ena doja fastnade bakom en ribba så att vaktmästarn fick komma och skruva bort ena sidan på ribbstolen. Man kan säga att jag inte bara var högröd av skam över situationen i sig och att tjejerna fnissade - utan också av det faktum att jag hängde en god stund uppåner.
Men, vafan, jag lirade hyfsat gitarr - och det gillade brudarna, och de hade inte något emot min lätt Teddybjörnsliknande uppsyn, tack vare den truliga näsan.
Det är fotbolls-EM eller nåt i den stilen just nu, va? Jag har inte sett en match ännu...
tisdag, juni 15, 2010
Psykopater
Här är en jävla intressant artikel om psykopater - både vanliga och de som blir framgångsrika politiker.
Kolla gärna in filmen; I, Psychopath - ett måste för den vetgirige!
Klicka här för att läsa
Kolla gärna in filmen; I, Psychopath - ett måste för den vetgirige!
Klicka här för att läsa
måndag, juni 14, 2010
Snackskallar
Vi snackade lite om Adrian Belew på Gagadodo-bloggen. Tänkte bara sätta in en Talking Headslåt där han solar så jävla gôtt. Det här var mitt "Jimi Hendrix moment" och ändrade helt mitt sätt att spela gitarr...
tisdag, juni 08, 2010
Diskret, fin humor
Hon den där mörka tjejen som modellar för Gina Tricot... är ju lite halvsnygg...
Jag körde förbi en reklampelare med henne på bilden och gubbscannern tog sin vanliga runda över det hela. Blicken fastnade på "Bikinibyx Hill" och jag såg att det satt någon liten lapp på "mitten" där. Jag körde fram för att kolla och fick mig ett jävla gott flabb. Någon skön figur har ändå fått dit den där klisterlappen jävligt bra - jag tog några bilder;
Jag körde förbi en reklampelare med henne på bilden och gubbscannern tog sin vanliga runda över det hela. Blicken fastnade på "Bikinibyx Hill" och jag såg att det satt någon liten lapp på "mitten" där. Jag körde fram för att kolla och fick mig ett jävla gott flabb. Någon skön figur har ändå fått dit den där klisterlappen jävligt bra - jag tog några bilder;
Memory serves
80-talet var ju, nu när man tänker lite på det, faktsikt ganska spejsat ändå... Jag gillade aldrig de där stora posörgrupperna riktigt, spandau ballet, human league, ultravox (fast jag ironiskt nog skulle spela med just voxarna senare...) - det fanns så många andra fräna gäng att kolla in. Det jag var ute efter var naturligtvis gitarrister som kunde få en att fundera lite... Några av de största influenserna är/var ju givetvis Adrian Belew och Robert Fripp - m.fl. En annan är Fred Frith, kolla in Material - Memory Serves, och ett skönt solostycke;
fredag, juni 04, 2010
Girl got rhythm
Den där japanska tjejen som lirar trummor så man storknar... Senri... Här är ett par klipp till;
tisdag, juni 01, 2010
Some cats got it
Japp, det har varit tonvikt på trumslagare ett tag här nu, och jag är fortfarande helt amazed över den japanska tjejen som lirar skinn i förra inlägget... Men, spana nu in Mr. Showmanship i detta klipp. Holy Hell... den killen skulle man haft med i nån orkester - undrar bara om man hade fått gjort nåt vettigt gitarrspel då - jag hade liksom bara kollat på honom...
onsdag, maj 26, 2010
Lekande lätt
... och så drar hon på små sköna flin lite då och då också, lugnt och avslappnat - lätt som en plätt!
tisdag, maj 25, 2010
Kolla Wilko
Ah, jag måste bara visa ett par klipp med Dr. Feelgood (jag har alltid velat lira i nåt tributeband till dessa - och då skulle namnet såklart vara Dr. Feelmjölk) - speciellt frän var/är ju gitarristen Wilko Johnson, sicken jävla skön stajl. Lägger in en låt efter det att Wilko fått focken också - Milk and Alcohol. Sångaren Lee Brilleaux, tyvärr bortgången, går inte heller av hackor - han ser ut att vilja klippa till nån på käften hela tiden.
Tillbaka till verkligheten
Nu när den toppenfina bloggen gagadodo finns och man kan spendera långa stunder med att kika på häftiga filmklipp och upptäcka skön musik där, så gör det kanske inte så mycket om jag i ensamhet går i retrograd bana här på Burgundy och länkar till en mycket bra artikel om förgiftat vatten i kranarna - ännu så länge inte här i sverige (vad jag vet) men skrämmande intressant läsning hur som helst.
Jag vill bara varna Roma - om han skulle få för sig att läsa artikeln - att det finns en referens till det gamla Rom i den, och att jag hoppas att den referensen är hyfsat riktig...
Klicka här för att läsa artikeln
Jag vill bara varna Roma - om han skulle få för sig att läsa artikeln - att det finns en referens till det gamla Rom i den, och att jag hoppas att den referensen är hyfsat riktig...
Klicka här för att läsa artikeln
tisdag, maj 18, 2010
Posemaster
Dom är rätt sköna, de här snuttarna från inspelningar av videos, speciellt när man får gotta sig åt DB:s poserande, lite längre än en halv sekund.
onsdag, maj 12, 2010
Lordy me...
Jag skulle ha svimmat ihjäl mig om jag fått sett detta när det begav sig... Woohooo!
Och, kolla in denna för säkerhets skull;
Klicka här för Alice
Och, kolla in denna för säkerhets skull;
Klicka här för Alice
fredag, april 30, 2010
I hope it's true - 'cause it should be!
Den här bloggen måste besökas - där blir det en massa kul grejer;
http://gagadodo.blogspot.com/
Klicka här för direkt transport till gagadodo
Här är ett jävla gôtt klipp på Lemmy där han berättar en story om Vad Ritchie, den spjuvern, kan hitta på!
Och när vi ändå är inne på Lemmy, kolla den här låten - redigt frän!
Jag har haft äran att träffa Lemmy - det var på en festival i norrland någonstans och jag ingick i E-Types band vid tillfället. Lemmy drog in oss boys i Motörheads loge och bjöd på lite förfriskningar. Han var ytterligt gentlemannamässig, trevlig och framför allt enormt rolig!
http://gagadodo.blogspot.com/
Klicka här för direkt transport till gagadodo
Här är ett jävla gôtt klipp på Lemmy där han berättar en story om Vad Ritchie, den spjuvern, kan hitta på!
Och när vi ändå är inne på Lemmy, kolla den här låten - redigt frän!
Jag har haft äran att träffa Lemmy - det var på en festival i norrland någonstans och jag ingick i E-Types band vid tillfället. Lemmy drog in oss boys i Motörheads loge och bjöd på lite förfriskningar. Han var ytterligt gentlemannamässig, trevlig och framför allt enormt rolig!
fredag, april 23, 2010
Inte för alla
Helt klart står jag ju ensam i mycket av det jag skriver om här - men jag har fått indikationer på att några ändå är lite intresserade av de artiklar jag länkar till. Här är en om mobilstrålning och dess faror, speciellt för unga människor.
Klicka här och läs
Klicka här och läs
Lite bredare
Fan, jag har märkt att YouTube-filmer inte riktigt får plats i bloggen, så jag har ändrat lite så att man kan dra ut sidan och få plats med hela bilden. Jag satte lite ny färg på tillvaron också.
Här är ett klipp som är riktigt bra - kolla gärna på det! Jaja - tjôta, det är ett tråkigt, viktigt klipp.
Här är ett klipp som är riktigt bra - kolla gärna på det! Jaja - tjôta, det är ett tråkigt, viktigt klipp.
onsdag, april 21, 2010
The Very Best... Ever!
Holy Hell... Här ser vi Ritchie Blackmore, endast 24 år gammal, 1969. Han totalt sopar alla tänkbara banor med sina samtida. Att inte RB har fått mer cred genom åren är ofattbart - han borde ha befunnits högst upp på alla listor över världens bästa gitarrister. Kolla in sweep-pickingen i första klippet och hur han regerar en strata i andra klippet. MÄSTERLIGT!!!
tisdag, april 20, 2010
Här får ni skoj
Ja, det är ju en förjävla trist blog detta, så då får jag väl sätta in en bild som är lite rolig - tycker iallafall jag.
Skratta nu då, för fan! ;-)
Skratta nu då, för fan! ;-)
torsdag, april 15, 2010
Wow, säger jag bara...
Harrejävvlar vilken succé det förra inlägget hade, med länkarna till de fina artiklarna. Jösses, vilket drag alltså!
Ja, faxen går varm här med tack och intressanta kommentarer. När nu detta föll i så god jord är det väl lika bra att fortsätta med ännu en toppenartikel. Men, ta det sakta och vackert nu bara - det är inte bra att vakna upp ur djupsömn alltför snabbt, man kan få lite huvudvärk då - så gäspa igång hjärnan en stund först och gnugga ögonen ordentligt så går läsningen lite lättare!
Klicka här och läs
Ja, faxen går varm här med tack och intressanta kommentarer. När nu detta föll i så god jord är det väl lika bra att fortsätta med ännu en toppenartikel. Men, ta det sakta och vackert nu bara - det är inte bra att vakna upp ur djupsömn alltför snabbt, man kan få lite huvudvärk då - så gäspa igång hjärnan en stund först och gnugga ögonen ordentligt så går läsningen lite lättare!
Klicka här och läs
torsdag, april 08, 2010
Och nu; Dags för lite nyttig läsning
Åh, du gäspar och tycker det här inlägget är jättetrist - såklart!
Men jag kan inte göra annat än att lägga in några länkar till fina artiklar som är bra att läsa.
Sesådärja, då har jag gjort dagens goda gärning - till inga nytta!
Signs of the times finfina månadssummering av verkliga händelser i världen - alltså inte den fabricerade barnmat du får via "nyheterna" i TV och tidningar;
Klicka här och läs
Sanningar om Amerika;
Klicka här och läs
Nu när nästan hela Jordens befolkning har dött av svininfluensan, kan det vara intressant för oss som överlevde den enorma pandemien att läsa detta;
Klicka här och läs
Här kan vi läsa lite om hur vi kan navigera oss fram i en värld ledd av psykopater;
Klicka här och läs
Nej, självklart är jag inte riktigt så korkad att jag tror att någon kommer att läsa ens en halv mening av dessa artiklar - men, som sagt, nu har jag ändå lagt ut dom - bara den lilla grejen känns riktigt bra!
Men jag kan inte göra annat än att lägga in några länkar till fina artiklar som är bra att läsa.
Sesådärja, då har jag gjort dagens goda gärning - till inga nytta!
Signs of the times finfina månadssummering av verkliga händelser i världen - alltså inte den fabricerade barnmat du får via "nyheterna" i TV och tidningar;
Klicka här och läs
Sanningar om Amerika;
Klicka här och läs
Nu när nästan hela Jordens befolkning har dött av svininfluensan, kan det vara intressant för oss som överlevde den enorma pandemien att läsa detta;
Klicka här och läs
Här kan vi läsa lite om hur vi kan navigera oss fram i en värld ledd av psykopater;
Klicka här och läs
Nej, självklart är jag inte riktigt så korkad att jag tror att någon kommer att läsa ens en halv mening av dessa artiklar - men, som sagt, nu har jag ändå lagt ut dom - bara den lilla grejen känns riktigt bra!
fredag, april 02, 2010
onsdag, mars 31, 2010
Överjordiskt
Ja, det här var ju på gamla Soft Machine tiden, med en vit SG och några stringbends lite här och var. Allan Holdsworth i högform.
söndag, mars 21, 2010
fredag, mars 12, 2010
Där satt den!
Här är beviset att USA är en fasciststat. Lieberman och McCain lägger ett lagförslag som tillåter den amerikanska militären att fängsla medborgare på obestämd tid utan åtal och utan rättslig hjälp - bara genom misstanke att personen kan vara ett hot mot regeringen. Detta är vad terrorbluffen går ut på - att kriminalisera amerikanska oskyldiga medborgare och helt ta bort de sista flämtande lågorna av av åsiktsfrihet - och till och med fritt tänkande.
Det här är en supermakt. När det amerikanska folket är fullständigt kuvat finns inga hinder att göra så med resten av världen. Är det någon som fortfarande tror att jänkarna kommer att hålla sig till sitt eget land...? Tänk!
Det här är en supermakt. När det amerikanska folket är fullständigt kuvat finns inga hinder att göra så med resten av världen. Är det någon som fortfarande tror att jänkarna kommer att hålla sig till sitt eget land...? Tänk!
torsdag, mars 04, 2010
Lätt som en plätt
Det pågår ett globalt folkmord. Det vet alla vi som har en hjärna att tänka med. USA går i spetsen och leder resten av världens regeringar, som givetvis är införstådda i sammanhanget. Gifter, vacciner, strålning o.s.v. är bara toppen på ett enormt isberg. USA är en "öppen" diktaur - det har tills alldeles nyligen inte behövts några landsgränser att förbjuda folk att resa in eller ut över. Istället är amerikanen så konditionerad att; alla länder som inte är amerika - helt enkelt inte existerar, det finns bara amerika, resten är... ingenting. Detta vet vi alla om, och snart får även vi känna på dessa regler.
När man talar om det här är det ytterst svårt att sätta fingret på hur det fungerar och liksom... varför?
Du är givetvis inte intresserad av detta och kommer såklart inte att läsa den artikel jag länkar till - så varför skriver jag detta då - för blinda ögon? Jo, för om man plöjer den ganska långa artikeln får man svar på en del frågor, och en ganska stor bit av pusslet får enkla bitar att lägga sig på plats.
Här kommer du inte att klicka för att läsa artikeln
När man talar om det här är det ytterst svårt att sätta fingret på hur det fungerar och liksom... varför?
Du är givetvis inte intresserad av detta och kommer såklart inte att läsa den artikel jag länkar till - så varför skriver jag detta då - för blinda ögon? Jo, för om man plöjer den ganska långa artikeln får man svar på en del frågor, och en ganska stor bit av pusslet får enkla bitar att lägga sig på plats.
Här kommer du inte att klicka för att läsa artikeln
Down Memory Lane
Kollade på SVT-programmet "Dom kallar oss artister" igårkväll. Det var Ola Salo som visade lite från sin karriär med The Ark och inspelningen av nya plattan. Jävla skön kille, Ola. Han har "det där" som man brukar säga. Det är faktiskt ganska kul att jag ändå har fått lira ihop med honom vid ett tillfälle för några år sedan då han gästade ett band jag lirade med. Vi körde några riktigt fräna covers, Alice Cooper bland andra - jävligt kul, och man måste säga att han är en tung scenpersonlighet.
I det där programmet får artisten berätta om en musikalisk händelse som präglat musiksmak och inriktning. Ola valde ett tillfälle då han för första gången hörde Hendrix - och berättade intressant om detta.
Jag drömde mig bort ett litet tag och tänkte på vilken musikalisk händelse jag skulle tagit fram om det vore jag som satt där i programmet...
Det är ju många musikaliska tillfällen som gensat pockar på uppmärksammhet, men jag kom att tänka på två som distinkt utmärker sig. Tillfällen då man faktiskt upplever någon form av upphöjt själsligt tillstånd.
Första gången var 1973 framför den stora Radiola-radioapparaten som hade ett formidabelt bra ljud. Det var Kjell Alinge som i sitt radioprogram Pop 73 Special spelade Rat Bat Blue med Deep Purple. RBB är en låt som har ett styggt riff och som, hör och häpna, saknar gitarrsolo - så just denna gången var det inte Ritchies gitarrspel som var den stora grejen utan trumspelet och framför allt Jon Lords Hammondsolo - lyssna på låten och digga det solot. Vid ett ställe får han orgeln att låta som om den spyr, ja, crazy, men lyssna själv - och i slutet höftkickar han den tunga Hammondorgeln så att reverbet får slutspel och det liksom bara sprakar om ljudet. Då, framför radion, fattade man ju inte att han gjorde så - det såg man live många år senare - men det soundet...
Det andra tillfället av "Total Bliss" hände hemma hos min kompis, den fantastiska trumslagaren Birger Löfman, några år senare - 1975. Birgers farsa Sten, som är musiker, pianist, hade en rent överjävlig stereoanläggning. Han ropade på oss kids och sa; lyssna nu - och lade på ett vax som fick mina inälvor att vilja sprängas. Det var Mahavishnu Orchestra - med låten Eternitys Breath. Det går inte att beskriva The Wickedness i det gitarr-riffet. Det finns, enligt mig, inga gitarr-riff i värdshistorien som slår detta - period! Låten börjar underbart sublimt, mjukt och trevande - sedan kommer så det otroligt stygga riffet. Trumslagaren här är Narada Michael Walden, och han spelar så otroligt bra att jag än idag får tårar i ögonen när jag hör detta. Harmoniken går i österled och det är så här jag önskar att musik låter... "på andra sidan".
I det där programmet får artisten berätta om en musikalisk händelse som präglat musiksmak och inriktning. Ola valde ett tillfälle då han för första gången hörde Hendrix - och berättade intressant om detta.
Jag drömde mig bort ett litet tag och tänkte på vilken musikalisk händelse jag skulle tagit fram om det vore jag som satt där i programmet...
Det är ju många musikaliska tillfällen som gensat pockar på uppmärksammhet, men jag kom att tänka på två som distinkt utmärker sig. Tillfällen då man faktiskt upplever någon form av upphöjt själsligt tillstånd.
Första gången var 1973 framför den stora Radiola-radioapparaten som hade ett formidabelt bra ljud. Det var Kjell Alinge som i sitt radioprogram Pop 73 Special spelade Rat Bat Blue med Deep Purple. RBB är en låt som har ett styggt riff och som, hör och häpna, saknar gitarrsolo - så just denna gången var det inte Ritchies gitarrspel som var den stora grejen utan trumspelet och framför allt Jon Lords Hammondsolo - lyssna på låten och digga det solot. Vid ett ställe får han orgeln att låta som om den spyr, ja, crazy, men lyssna själv - och i slutet höftkickar han den tunga Hammondorgeln så att reverbet får slutspel och det liksom bara sprakar om ljudet. Då, framför radion, fattade man ju inte att han gjorde så - det såg man live många år senare - men det soundet...
Det andra tillfället av "Total Bliss" hände hemma hos min kompis, den fantastiska trumslagaren Birger Löfman, några år senare - 1975. Birgers farsa Sten, som är musiker, pianist, hade en rent överjävlig stereoanläggning. Han ropade på oss kids och sa; lyssna nu - och lade på ett vax som fick mina inälvor att vilja sprängas. Det var Mahavishnu Orchestra - med låten Eternitys Breath. Det går inte att beskriva The Wickedness i det gitarr-riffet. Det finns, enligt mig, inga gitarr-riff i värdshistorien som slår detta - period! Låten börjar underbart sublimt, mjukt och trevande - sedan kommer så det otroligt stygga riffet. Trumslagaren här är Narada Michael Walden, och han spelar så otroligt bra att jag än idag får tårar i ögonen när jag hör detta. Harmoniken går i österled och det är så här jag önskar att musik låter... "på andra sidan".
måndag, februari 22, 2010
onsdag, februari 17, 2010
Yngve liksom...
Fasen, han blastar ändå på rätt skönt, får man säga. En rolig grej är det lilla flabbet precis i slutet.
fredag, februari 05, 2010
Les Paul, Jeff Beck & Imelda May
En av mina absolut största gitarridoler är Les Paul. En vansinnigt fin låt är How High The Moon som Les gjorde tillsammans med Mary Ford. Grymt at se att en annan gitarridol, Jeff Beck gör just denna låt i en fantastiskt (och not-trogen) version här med Imelda May, i en hyllning till den nu bortgångne Les Paul. Titta. lyssna och njut!
torsdag, februari 04, 2010
Om inte Freddy hade...
Roma tyckte att jag skulle liva upp bloggen med denna film. Det tycker jag var en bra idé!
tisdag, januari 26, 2010
Dagenefterögon
För min egen del brukar det räcka med en präktig riksfylla...
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
onsdag, januari 20, 2010
Vad hände med; Du skall icke döda...?
Aaaaahhh... OK. Om inte nedanstående filmsnutt får det att svindla i magen på dig...
fredag, januari 15, 2010
Vända papper, bevaka en telefon - öppna en dörr...
Ja, jag vet... Bill Dance i förra inlägget var kul - och jag skulle ju fan inte skriva om politik, men jag måste ändå.
Det finns inga ord som kan beskriva det avgrundsdjupa förakt jag känner för politiker. Dessa satans jävla as som styr och ställer för tillfället - den hundvalpsögde Reinfeldt och hans falkögde partner Borg. Hela alliansen och deras facistiska gatloppspolitik är vidrig att ta del av. Psykopaters lek med besjälade människor.
Dessa djävular till politiker skall nagelfaras in i minsta skrymsle och vrå - inte en lugn stund skall de ha. Och de skall granskas och kritiseras 24 timmar om dygnet - de blå likaväl som de röda, det är ju ett och samma "parti" ändå.
Ett av de sista mediaorganen i världen som faktiskt har mod att göra detta är SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en fröjd att se hur makthavare kläms åt, när de vrider och vänder sig framför kameran för att slingra sig undan - men också hisnande att se och höra hur beklämda och beklagande de är när de ställs inför mänskliga fakta. De odjur som styr över oss har ingen uppfattning om hur vi vanliga människor lever, de ömkar sig med fraser de lärt sig repetera och framför dom med inövade gester och miner... Det är så man vill spy!
Om du missade premiärvisningen av Uppdrag Granskning i SVT så kan du se programmet på SVT-Play, här är en länk också. Det är väl värt att kolla på!
Klicka här för att se Uppdrag Granskning
Det finns inga ord som kan beskriva det avgrundsdjupa förakt jag känner för politiker. Dessa satans jävla as som styr och ställer för tillfället - den hundvalpsögde Reinfeldt och hans falkögde partner Borg. Hela alliansen och deras facistiska gatloppspolitik är vidrig att ta del av. Psykopaters lek med besjälade människor.
Dessa djävular till politiker skall nagelfaras in i minsta skrymsle och vrå - inte en lugn stund skall de ha. Och de skall granskas och kritiseras 24 timmar om dygnet - de blå likaväl som de röda, det är ju ett och samma "parti" ändå.
Ett av de sista mediaorganen i världen som faktiskt har mod att göra detta är SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en fröjd att se hur makthavare kläms åt, när de vrider och vänder sig framför kameran för att slingra sig undan - men också hisnande att se och höra hur beklämda och beklagande de är när de ställs inför mänskliga fakta. De odjur som styr över oss har ingen uppfattning om hur vi vanliga människor lever, de ömkar sig med fraser de lärt sig repetera och framför dom med inövade gester och miner... Det är så man vill spy!
Om du missade premiärvisningen av Uppdrag Granskning i SVT så kan du se programmet på SVT-Play, här är en länk också. Det är väl värt att kolla på!
Klicka här för att se Uppdrag Granskning
Bill Dance
Ja, man får säga att han tar det riktigt easy ändå, när allt går haywire. Spöt i takfläkten, och bilbatteriet... titta och njut!
tisdag, januari 12, 2010
Stenhårt
Max Raabe tar dig till garanterat högre höjder
Men undrar om inte denna ändå är lite saltare
Men undrar om inte denna ändå är lite saltare
Tål att ses igen
Fan, jag kommer ihåg när man såg det här ryska rikstankade fyllot första gången, men klippet tål att tittas på igen. Jävlar vad gott packad han är, och så är det så jädra fint att se hur han riktigt mulat trynet i leran... Det är nästan så jag längtar efter en sån här rotblöta!
söndag, januari 10, 2010
Nöff nöff
Hur är läget nu? Det var ett bra tag sedan man hörde något om svininfluensan, eller hur? Jag skulle jättegärna vilja veta lite mer om alla de offer som pandemien skördar, jag menar, hur många om dagen och hur sjukhusen arbetar med alla de överfulla avdelningar där folk ligger och dör i svinsjukan. Man tycker ju att en pandemi av den här kalibern borde rendera åtminstone en notis i medierna dagligen och en sammanställning av dagens dödsoffer. Eller är det redan över...? Är svinet bortmotat nu, av alla de duktiga som tagit sin giftspruta - giftigt för svinet då, menar jag ju såklart - självklart mycket nyttigt och helt ofarligt för den människa som tagit vaccinet. Självklart!
Nä, fan, på löpen är det Kalle Ankas kärring och någon jävla golfare som tar upp spejs med sina viktiga och intressanta krumsprång. Det är nyheter det! Vem i hela Helvete bryr sig en endaste sekund om en golfare som heter Tiger, och vem han behagar sätta på mellan golfrundorna? Eller att Kajsa Anka suger kuk vareviga morgon? Jo, jävligt många tydligen - och det är precis så som det skall vara; bländas av vad de rika och glamourösa pysslar med, medans ditt eget välbefinnande - kroppsligt och själsligt - krymper till ett intet, samtidigt som GlaxoSmithKline Plc, Sanofi-Aventis SA, AstraZeneca Plc och Baxter International Inc skrattar hela vägen till banken!
Nä, fan, på löpen är det Kalle Ankas kärring och någon jävla golfare som tar upp spejs med sina viktiga och intressanta krumsprång. Det är nyheter det! Vem i hela Helvete bryr sig en endaste sekund om en golfare som heter Tiger, och vem han behagar sätta på mellan golfrundorna? Eller att Kajsa Anka suger kuk vareviga morgon? Jo, jävligt många tydligen - och det är precis så som det skall vara; bländas av vad de rika och glamourösa pysslar med, medans ditt eget välbefinnande - kroppsligt och själsligt - krymper till ett intet, samtidigt som GlaxoSmithKline Plc, Sanofi-Aventis SA, AstraZeneca Plc och Baxter International Inc skrattar hela vägen till banken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)