torsdag, oktober 04, 2007

Jösses...

Fuck me sideways with a broomstick! Han lillebrorsan kan flåsa trynorgel så det räcker å blir över - hade man bara en bråkdel av dom chopsen som den lille 12-åringen har så hade det varit fine and dandy.
Jahapp, dom kom till final iallafall och killen gör ett par riktigt sviniga räkor mot slutet. Give it a coupla minutes - and be blown away!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Ja du Abbot... Nu har vi snart suddat ut gränserna mellan musik och matematik!!! Ärligt talat. Jag tycker det är jätteroligt när någon kan traktera The Mississippi saxophone på ett förtjänstfullt sätt men när ens musikaliska?kunnande lämnar musiken för att framhäva "fort, mycket, samt mer och dessutom rätt." Då blir det matte C och väldigt lite annat.

Svenningsson

Max sa...

Jag hade streck i matte när jag gick i plugget...
Förstår jag dig rätt, att du inte gillar blåset?

Jag tycker inte det har så mycket med matte att göra - utan mer den där "eländiga" tekniken som alla har så svårt för. Alltså; är man teknisk och, så att säga, kan spela till exempel fort och mycket (och som du säger - dessutom rätt) så saknar man per automatik musikalisk känsla. Den grejen får jag inte ihop, Sorry!
Jag kan faktiskt inte riktigt fatta varför en god teknik inte kan sammanföras med musikalitet.

Vi tar sportvärlden som exempel; När man ser en vältränad och tekniskt (nästan) fulländad hockeylirare göra snabba, hisnande åkningar och drag, för att avsluta med ett mål, så applåderar vi och säger; vilken lirare! Vilken känsla han har för spelet - WOW, den killen ÄR hockey förkroppsligad o.s.v.

Det tycks vara så att enbart inom musiken är det fult och dåligt att vara bra på sitt instrument.

Svenningsson! Kommer du ihåg när du visade mig Lapsteel-grejer? Jag vill verkligen kunna lira lite Lapsteel - och kan säkert få till det hyfsat om jag lägger manken till. Det du visade mig innehåller en teknik som jag inte behärskar - en teknik som kanske i detta fallet skulle kunna härledas till matematik - för jag hör nämligen musiken i mitt huvud och hör vad du kan åstadkomma - men kan inte för teknikens skull få fram det på samma enastående sätt.

Om vi hårddrar det exemplet så har jag isåfall mer feeling för jag behärskar inte tekniken. Detta sagt enbart som ett tankeexperiment!

Sedan tycker jag också att det är lite, nästan äckligt när småbarn behärskar vad som tar åratals att uppnå, redan när de är typ 10 år gamla.

Max sa...

En liten grej till;
Jag tycker givetvis också att det är trist när teknik blir ett ändamål och musikalitet inte skiner igenom - om där finns någon...

Anonym sa...

Ditt långa utlägg först håller jag naturligtvis med om. Du summerar det JAG menar, i ditt tilläg sen.
Alltså, att använda en musikalisk bakrund till att sätta sin tekniska röv på, åka rutchbana ovanpå utan att spela MED musiken. Det är det jag menar. Jag gillar massa jätteforta spelare. Både i idrott och musik. Men man måste vara lagspelare.

S.Venn.Ing.Sson

Max sa...

Jag tror... att jag hajar vad du menar.
Tekniska sketrövar som inte har något att säga och som bara åker kana brukar ju vara självsanerande
Ett instrument tycker jag är just, ett instrument. Ett redaskap att förmedla det man har inombords och att via instrumentet låta den både sinnliga OCH motoriska förmågan få utlopp.
Jag blir lika imponerad, eller vad man skall kalla det, hänförd kanske - när någon förmedlar en musikalisk känsla på ett enkelt, djupt, primitivt - kallat va du vill - sätt, som jag blir av någon som gör det med bländande teknik. Finns innebörden där och den lyckas bli förmedlad till mig som lyssnare - så är saken biff!

Men vi skulle kunna vända på det också. Det finns t.ex. gitarrister som har en enorm känsla inombords, och vill förmedla denna - men kan inte - på grund av att en viss tekniknivå saknas. Det är nog ännu värre...
Jag skall sticka ut hakan och ge ett exempel; Santana. Den killen säger inte ett smack till mej när han spelar - jag förstår när jag ser honom spela att det finns en hel jätteklump med musik i honom - men han spelar så förbannat krattigt att det bara blir störande. Han har dock slipat volymrattsvridandets teknik till perfektion. Det finns nog ingen som vrider på volymratten så många gånger under en låt som Carlos - en överloppshandling, så klart, han vet inte om att han gör det.

Nu åter till munspelskillen; trots att det är en äppelkäck amerikansk liten gris på 12 år, så känner jag på någon konstig vänster att han har musik i sig och förmedlar denna riktigt hyfsat. Visst, han behöver ett bra band att samspela med, men det tror jag han kommer att skaffa sig såsmåningom.

Jag tror... att vi är överens då, eller hur?

Anonym sa...

Jo, i det stora hela får jag säga att vi är ense.
Ytterligare en metafor i detta ämne:

"Bara för att man lärt sig alla orden i en ordbok på ett språk och kan säga dom alla fort, innebär inte att man gör sig förstådd hos folk som förstår detta språk."

Sevenson

Anonym sa...

Sorry Max,

Snabbt redigerat såhär istället:

Jo, i det stora hela får jag säga att vi är ense.
Ytterligare en metafor i detta ämne:

"Bara för att man lärt sig alla orden i en ordbok på ett språk och kan säga dom alla fort, innebär inte att man kan tala till folk som förstår detta språk."

Sevenson

Max sa...

Mycket bra metafor - då är vi helt överens!
Det är just så jag menar - gör man som i metaforen är innebörden tom och det förmedlas ingen känsla eller musikalitet. Man känner inte till koden och kan inte knäcka den - hur teknisk man än är.