måndag, november 19, 2007

Ljudprov inne på Femman

Hur ofta är du inne på Östra Nordstan eller ”Femman” i Göteborg? Jag är det två gånger varje ”arbetsdag”. Jag hämtar och lämnar post där. Femman är egentligen inget direkt att fundera över, ett vanligt ”Mall” med kommers och människor i grupp. På dagarna och eftermiddagarna är det en så våldsam ljudvolym inne på ”torget” att man knappt kan höra sina egna tankar. De flesta människor har inte ont av det otroliga sorlet utan ”märker liksom bara inte av det, änna, typ…”
Vid niotiden på morgonen är det dock lite annorlunda. Då kan man gå därinne - efter att ha passerat 15-20 stycken gratistidningsutdelare och fyra-fem ”tiggare” på knä, som ibland talar i mobiltelefon och äter pizzaslice från The Hut – och riktigt tycka att det är lite småmysigt därinne. Det doftar av kaffe och frallor från de otaliga fiken och en, på ett mycket underligt vis lockande, dimma av fritösos driver planlöst ut från McDonalds. Blågrönt genomskinliga skolbarn sitter tyst morgonstunnade på Mickey Dee’s och intar en närande frukost bestående av cheeseburgare och kemisk dryck för att orka med skolans betungande arbete.
Diverse musiker ackompanjerar det dova morgonsorlet, bland annat en fin klassisk gitarrist som jag stannat och lyssnat på några minuter. En annan trevlig morgonlåt är dragspelaren som sitter utanför apoteket och kör härliga standards så att man, om man blundar, nästan kan känna att man sitter på något skär i havsbandet, ett riktigt skönt sätt att möta dagen (OBS – ingen ironi).

De senaste månaderna har det hänt något med Femmans morgonatmosfär. Det började väldigt subtilt med fågelkvitter – på otroligt låg volym. Jag tänkte att; det var väldigt vad många inomhusfåglar det ändå måtte finnas inne på ett sånt här ställe, de har nog byggt sina bon här inne och lever inomhus, käkar det folk tappar, fortplantar sig och kanske till slut blir till någon form av arter som aldrig prövar sina vingar utanför Östra Nordstans inhägnad.
Det var bara det att man aldrig såg till fåglarna, de flög aldrig utan satt bara någonstans och kvittrade. Det var ett gäng som uppenbarligen hade ett rejält näste precis ovanför företagspostens entrédörr. De pep speciellt ihärdigt en morgon och jag var tvungen att försöka lokalisera dom. Så jag tittade uppåt för att se var de satt. Jag stod så en stund och spanade men kunde inte få en glimt av dom. Vad jag däremot såg, och hörde, var de ganska stora högtalare, eller rättare sagt, horn, som med jämna mellanrum och i rader satt utplacerade i taket. Det var dessa som kvittrade.
Jag har faktiskt inte tidigare reflekterat över dessa gråvita diskanthorn, men det är klart, de sitter ju där för allmänna utrop, efterlysningar o.s.v.
Fågelkvitter är väl okej, det stör ju liksom inte och kan väl accepteras som en fond till människobruset.
Efter en tid byttes fågelsången ut mot låga synthtoner och oskönt rytmiska pulser som jämfört med fågelkvittret kändes enormt jobbiga. Ingen människa tycktes reagera på detta utom dragspelaren som verkade spela med en ökad frenesi, som för att överrösta synthtonerna. Efter ytterligare någon vecka adderades ytterst märkliga ”körer”, alltså mässande människoröster till tonerna och pulserna – det lät nästan som sån där ”munk-pop”. Förbannat underligt!
Sedan några veckor tillbaka är nu högtalarna inställda på att spela ganska ”normal” muzak, men av en så förkrossande jobbig kvalitet att man undrar vad fan det är frågan om?
Borta är nu det morgontysta sorlet och dragspelaren har satt sig vid den dragiga entrén strax bredvid Akademibokhandeln. Där är nämligen taket lite högre och muzaken en aning lägre. Den klassiske gitarristen är givetvis long gone, han har ingen volym i guran att konkurrera med.

Så, då undrar jag; Vad är detta? Varför? Vad tjänar det för syfte?
Någon mening måste det väl ändå ha?
Jag skulle vilja se vart sladdarna från högtalarna går. Jag skulle vilja se rummet där ljudanläggningen finns. Jag skulle vilja veta om ljudet slås på per automatik eller om någon trycker på en knapp för att starta eländet. Jag skulle vilja veta om ljudet pågår hela dagen, även då ljudnivån inne på Femman är så stark att muzaken överröstas.
Jag skulle vilja lyssnat på det möte som föranledde fågelsången, synthtonerna, pulserna och till slut den vedervärdiga ”musiken”. Har någon sagt; Hörni! Det är för tyst härinne på morgontimmarna. Vi måste genast sätta igång ett muzakväsen. Var kommer den auktoriserade ordern ifrån?

Jag har ju givetvis mina teorier… men för ovanlighetens skull skall jag inte nämna varför jag tror att skiten förorenar luften.
Jag skulle bli jätteglad om du har några idéer kring detta, och vill kommentera det.
Jag skulle vilja höra vad du tror om det hela.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med. Min fru och jag tog, p.g.a tidsbrist, en frukostfika mitt i femman vid ett tillfälle. Vi överraskades bägge av att det mot alla föreställningar var gemytligt. Som om man var utomlands på någon sätt. Strano.
Ljuden du pratar om har jag inte hört, fågelsång kan jag nog frammana ur det omedvetna. Men det handlar nog bara om smak, eller brist på smak, och det är ju ett känsligt issue, det vet vi ju alla SV:are.

Anonym sa...

Eftersom jag jobbar extra i 5:an ibland så hörde jag på omvägar att det var någon tondöv jävel i företagareföreningen som tyckte att det skulle vara lugnande både för personal (i viss mån) och framför allt för kunderna. Han fick tydligen sin vilja igenom... Men jag spelar rock för mina kunder, så jag är lika glad ändå...och skiter i vilket!

Locket

Max sa...

Aaahh, det är rätt! Rocka te dom bare!