Vi lirade på Jazzhuset (denna helgen också) för ett par veckor sedan. Min dotter Erica var där och tog dessa bilder på sin gamle skäggige far. Trots att jag fortfarande inbillar mig att jag "throws a mean (guitar) tarot" - så är ju looken allt annat än ... ährrmmm ungdomlig... Skall i och för sig inte vara något annat heller - men man man kan kan fråga sig; Är det: Den snälle varulven Bill Lawrence? Är det Wolfman Jack? Är det Christer Ulfbåge?
Svaret är; I don't give a flat flying fuck. Jag säger som Salem Al Fakir; This Is Who I Am!
8 kommentarer:
Jag tycker att du ger ett lite blekt och konturlöst intryck på bilderna...
Locket
Jo, jag var lite suddig den kvällen!
Abbot e alltid helrätt!!!
Svenningsson
Jag hoppas att ni, i sann "Spinal Tap"-anda, gick vilse på väg till scenen och även hyrde in dvärgar som dansade runt en miniatyrkopia av Stonehenge...
Alldeles riktigt Oldsberg!
Hello Jazzhuset! Rock And Roll!
Vi gick fullkomligt vilse och vi hade hela scenen inbäddad i en såndär plastkokong - därav suddigheten.
Dvärgarna dansade dock runt en liten miniatyrkopia av Scandinavium.
Hello Cleveland!!!
Locco
Ja... men nu var vi på Jazzhuset...
Fan, det är ju på Jazzhuset man ska hänga den här sommaren: kokonger, dvärgar dansandes runt modeller av kända Göteborgs-landmärken, band som irrar omkring helt planlöst... Jag ska aldrig mer gå till Andra Långgatan!
Skicka en kommentar