Holy moly... Ibland är det skönt att liksom vila i förgångna ting som aldrig återkomma skall.
Med jämna mellanrum måste jag lyssna och kolla på Deep Purple - det är lugnande för själen indeed. Trots att de flesta av oss redan sett klippen nedan slänger jag in dom ändå. Jisses vad Ritchie var före sin tid. Där var givetvis Hendrix... men, fan alltså - som Ritchie kunde trixa med strattan. Han var, är och förblir "min" Hendrix.
4 kommentarer:
Det blir inte mycket bättre än så här...
Jon Lock
Nädu - det är fortfarande lika makalöst bra och ofattbart att inte RB anses vara den främste av de brittiska gitarristerna från 60- och 70-talen.
Såg den här uppsättningen på Perfect Strangers-turnén. Man hoppades att de åtminstone skulle var hälften så bra som på Made In Japan, då skulle man var nöjd. Men jösses....! Det var extas! Fullt i nivå med Marilyn Manson för nåt år sedan och Motorhead på Park Lane.
Angående RB, samma sak har också slagit mig.
Kommer ihåg den spelningen, Scandinavium 1986, som jävligt hård och att RB även då var i gammal god form. Då klarade ju Gillan någorlunda de höga tonerna också. Dock måste jag flagga för Gillans spelning på Magasinet 1993 som något av det bästa jag upplevt. Stod och fick Gillans härliga spott på mig under Black night, vilken body lotion! Roma, kul att du nämner Motorhead på Park Lane. En sådan käftsmäll lär man inte åka på ånyo i första taget
Locket
P.S.
En gammal kär vän "musicquizz á la Lock" är påtänkt under slutet av nästa månad. Kan de va nåt´? D.S.
Skicka en kommentar