Årets sista dag

Det är årets sista dag och jag känner liksom att det blir bra att skriva några rader. Det har varit ett ganska händelserikt år med en hel del ”trubbel”. Anna-Karin fick cancer igen och jag själv drattade på arslet, eller rättare sagt axeln, och bröt armen på ett oskönt sätt. Året som gått har också, för min del, upplevts som oerhört segt – förutom på en punkt, och det är att jag och en mycket god vän till mig hittat ännu en gemensam nämnare; världen och hur den ter sig i nuläget.
Detta innebär att vi kommer att starta upp en helt ny plattform för de tankar som jag dryftat här på Burgundy med jämna mellanrum. Tankar som absolut inte är mina egna (även om jag ofta vill tro så) utan delas av många. Samarbete är bästa vägen och jag ”försvinner” alltså härifrån med mina ”tokstollerier”. Det blir skönt för er (få) som läser bloggen, men främst för min egen del.
Burgundy Mist fortsätter som vanligt, när det dyker upp små lustiga ting som kan vara roliga att mysa över en stund!
Jag spenderade gårdagen med lite TV-tittande. Det var Rapports årskrönika, en dokumentär om Frank Sinatra och slutligen ett riktigt bra musikprogram med en hel del bra artister.
Nyheternas årskrönika visar i ett koncentrat hur illa ställt det är med politik och de människor politiken är till att gagna. Man måste vara blind och kanske en aning korkad för att inte se eller upptäcka vilket oerhört falskt spel politikerna använder för att behålla sin makt och att kuva massorna som håller maskinen igång. Att människor inte ännu förstår att de enbart är obetydliga brickor i ett spel spelat av psykopater är för mig en gåta – men en intressant gåta att vrida och vända på, då man delvis känner till svaret på gåtan. Det är så många genomskinliga strategier och finter att man blir paff över att folk sväljer all dynga: svininfluensa, terrorhot, climategate o.s.v.
Här hemma går bilan med vass klinga över folk som gör allt vad som står i deras makt för att vara en duglig kugge. Folk skall sättas i arbete om det så är det sista dom gör innan döden. Vi kan ta min sambo som exempel; trots att hon kämpar dagligen efter att ha överlevt fyra cancerattacker – och jobbar 75%, vill den nuvarande regeringen att hon skall jobba 100%. Utredningarna duggar tätt och läkarna skriver i sina intyg att det måste bli ett stopp på klappjakten.
I Frank Sinatra-dokumentären fick man en inblick i det diktatoriska USA som visade sitt fula tryne i jakten på kommunister och oliktänkande. Fullständigt vidrigt att se och än värre blev det när jag tänkte på alla som fortfarande tror att det landet är ett fritt och öppet samhälle. Jag tror att 2010 kommer att avslöja en ganska stor bit av hur det egentligen ligger till!
Nåväl, lite skön musik fick man i alla fall, och från SVT kan jag väl tillägga. Det var en rad fina artister i onsdagskvällens program, perfekt ”gubbrockiga” för att passa min smak. Jeff Beck… ja, jag säger då det…
Ha nu ett underbart gott nytt år!