Ett metalband som jag bara har hört namnet på är Anvil. De har kämpart tappert i ungefär 30 år men aldrig riktigt fått ett rejält genombrott. Nu finns det en alldeles förbannat bra dokumentärfilm om detta kanadensiska band. Jag såg filmen i helgen och vill rekommendera den å det varmaste. Dels känner jag igen mig själv i de flesta scener och sedan är filmen faktiskt riktigt gripande. Jag var på lipen ett par gånger för det är sådan kämpaglöd i sångaren och gitarristen "Lips" och trumslagaren Robb att man dras med i detta äventyr - och så är det roligt också.
Klicka här och se trailern
7 kommentarer:
Det här verkar vara bättre än bra! Finns den i handeln eller måste man ut i cyberrymden för att kolla in den?
God Jul önskas Burgundy
Locket
Tjena Mats! Tony nämnde din blogg i bilen. Man känner ju sig onekligen som en nybörjare i sammanhanget. Kul läsning!
/Andy Firestone
halloj göteborgs-lipps, kan vara den bästa rockumentary ever made! tack för tipset.
- för dig som ej sett den än, kolla här:
http://www.novamov.com/video/27z55bxv33new
å så ser vi till att köper varsitt exemplar, så de så
nu lyfter det abbey,
// st.ORM
Spanat in filmen om Anvil. Mycket bra (tack for länken Storm) men är det inte väl mycket Spinal Tap? De verkar själv vara medvetna om det, "Hello Cleveland" ropas det i nån korridor. Men hur kan man då på fullt allvar ta sig till Stonehenge? "Dobly"-tjejen finns också med... Bröllopsmottagningen är ju fantastiskt kul med motsvarighet i Spinal Tap. Men det är väl så det är, Steven Tyler lär inte fattat att Spinal Tap var parodi.
Har nu sett den! Ett mästerverk som accentuerar Bon Scotts gamla dänga: "It´s a long way to the top if you wanna rock n roll" Man kan ju inte annat än känna empati för Lips och hans trummarkumpan. De ska visst komma till Sweden Rock i år också. Det är väl bara att åka ner och köra lite "Metal on metal"...eller inte.
Locks
Den i särklass mest bisarra "Spinal Tap"-kopplingen måste väl ändå vara att Anvils trummis, Robb Reiner, delar namn med regissören Rob Reiner, som regisserade "Spinal Tap" och spelar Marty DiBergi i filmen. Näst intill surrealistiskt.
Det som gör "Anvil: The Story of Anvil" så fantastiskt bra som musikdokumentär är att den för en gångs skull handlar om två människor som verkar vara genuint sympatiska och att det inte är en så kallad typisk "comeback"-dokumentär. Här handlar det snarare om ett band som vill ha den respekt de förtjänar inom genren. Fantastiskt bra!
Den påminde mig om en annan otroligt bra dokumentär som kom i början av 00-talet, "American Movie", som handlar om independent-filmaren Mark Borchardt och hans pårökta kompis Mark. Den rekommenderas varmt till alla som gillade "Anvil".
God fortsättning!
"Gothenburg Movie" the story of ...
Mark: Would you buy this movie for $14.95?
Mike: Yeah. Hell, yeah, man. You know?
Mark: If I can find 3000 people like you across this country, I'm in business
Mike: haha..eeh..ha..eeh.. Of course, man. I mean, shit that's what RUSH tickets were...
bekant... kusligt på nått sätt
olsdberg, tack! kanon film...
// st.ORM
Skicka en kommentar