Ja, det var ju en mäktig uppslutning på Jeff Beck-inlägget...
Jesus lär ju enligt fablerna ha sagt; Fader, föråt dem, ty de veta icke vad de göra - eller nå't i den stilen - när han hängde på träkrysset.
Jag älsakr JB - men har (lite bögigt, enligt Roma) en alldeles särdeles intensiv fäbless för Steve Vai...
Här är ett klipp som är ganska skönt. Nu får vi se hur många som ids se de dryga sju minuterna... För min del är det ett av många exempel på Steves makalösa gitarrförmåga. Och jag säger redan nu; Steve, förlåt dem, ty de veta icke.
11 kommentarer:
Tack för kaffet! Givetvis har jag redan denna utmärkta DVD med Vai-ponken, så det så!
Locket
Jo, jag har den också!
Kaffet smakar bara surt för dom som inte gillar kaffe - vi andra njuter!
Bögigt? Har jag sagt det...? Det kan jag inte erinra mig. Vai syns ju vara så påtagligt hetero att det verkar väl utsiktslöst...
Den utmärkta videon har inte jag och efter att ha sett klippet (mycket riktigt, stod ut till 1.22) har jag inga planer på att inför den införskaffa den heller. Tröstlöst är ordet, sa Bull.
Kan inte någon förse stackarn med låtar? Så kanske hans fingerflink kan komma till nytta...
hrm...massa retliga fel där, men ni har väl överseende, I presume? Precis som ni har med min bristande musiksmak?
Ah, det är gôtt Roma, på dom bara!
En vanlig grej i recensentvärlden är ju att man dissar på grund av utseende och ålder. Åldersgrejen är ju extra jobbig då man uppenbarligen inte får spela och helst inte hålla i ett instrument efter det att man fyllt 25 år.
Det värsta är dock när recensenterna dissar en grej, liksom i förväg - låt oss säga att det kommer en ny Toto-skiva. Den plattan tar gärna, till exempel han Ollonet - tror han heter Johan någonting - på GP hand om - enbart därför att han på förväg har sin uppfattning klar; hata Toto. Spelar ingen roll hur det låter eller om det faktiskt finns ett par goa låtar på albumet - plattan måste skrivas ner, helst olyssnad.
Så jobbar kritiker! Kritiker kan ingenting by hand - de har bara lärt sig vad som alla de andra i samma kritikerkoncensus har bestämt är rätt.
Tänk att ha ett jobb som innebär att stå i en balja med skit upp till hakan - och se och höra när andra utför ett hantverk - och sedan skriva om det.
Det är därför all musik som kritiker gillar är och låter skit!
Ibland undrar jag om det inte är vi som har fel ändå. Smak och brist på smak är ju ändå så ruskigt individuellt.
Du ser ju bara på dig och mig och Vai. Jag fattar inget - mer än att han faktiskt är skitbra på gitarr - medan du sitter och njuter till kaffet. I mina öron är det bara ljudet av teknik, i dina ljuv musik. (Eller...?) Hamnar vi sedan på Bowie är vi rörande överens - ända in till det dentistiska ingreppet. Hur ska vi egentligen förklara det?
Vad jag menar är att Johan Ollonkvist på GP kanske tycker "rätt" när en medioker Bruce Springsteen kan få en hel värld uppenbarligen att gråta av Boss-lycka. Bruce når fram (dock inte till mig) medan en briljant Vai bara når dig, kaffe-Locket och några andra fikare till förhoppningsvis. Hur värderar man det?
Kanske är det så att vi som - kanske lite förmätet - tycker att vi har lite "koll" i högsta grad ogillar att trängas i ett Rock-IKEA som Springsteenkonserterna är? De är till för alla som ser ut som Lindqvist och hans damer (om han nu har några).
Gillade du Bowie på Ullevi -83? Inte riktigt? Scandinavium -76 då? Mm, just. Samma som jag då.
Att de dissar nåt i förväg är väl inte att förvåna sig över. Känner du inte den påtagliga lukten av topprecensioner av kommande Springsteenkonsert redan nu?
Jo, här är vi rörande överens!
Klart att vi har fel - det går inte att "mäta" smak och musikupplevelser. Det finns fler gitarrister som du inte skulle gilla men som jag däremot älskar - och tvärtom. En av dom är John McLaughlin - som i mitt tycke har knåpat ihop (och spelat) det mest makalösa gitarr-riff som existerar (Eternitys Breath).
Musik är lite som mat. Jag kan bara inte med frukt i mat - däremot älskar jag frukt för sig.
Såna här flygande Jansson, eller vad det heter, med fruktbitar i, är något av det vedervärdigaste jag kan tänka mig att äta.
Så tycker även Håkan Axlid - medan han hatar potatis och älskar ris, och jag tycker tvärtom. Potatis är något av det godaste som finns - det är maten nr. 1 som jag skulle ta med mig på en öde ö - andra skulle välja myrä...ris. Jag tar helt klart potäter.
Såhär är det bara. Men, det är egentligen inte själva smaken som jag retar mig på när det gäller kritiker, utan det är deras jobb - bara att de får lön för att tycka överhuvudtaget, utan att egentligen ha ens ett par strumpor på fötterna, gör mig galen. Grejen är att de tycker saker om någonting som de inte kan. Det är lika korkat som att jag skulle skriva recensioner om kärnkraftverk eller sport i någon tidning.
Jag kan uppskatta en ishockey- eller tennismatch, men vad ger det mig för rätt att i en recension överhuvudtaget uttala mig om det, eller kritisera det. Jag kan på min höjd kanske skriva att; det var en trevlig och spännande match - eller att; det var en lite trist match med få mål. Glädjer en sådan recension de som "kan" sporten? Glädjer en sådan recension de som vill ha en adekvat redogörelse för hur matchen spelades och vad den innehöll för prestationer? Svaret är enkelt; NEJ!
Och här har vi det absurda i recensentens arbete - det blir bara en betraktelse utan någon som helst betydelse och skulle sålunda enbart ha en plats, låt oss säga, med några få meningar längst bak i tidningen, bredvid serierna - exempelvis. Dessutom skall recensentens lön vara 0 runda enkronor.
Men de får ju inte pynt för att de kan något om musik utan för att andra strumplösa gillar att läsa deras sörja, som i sin tur säljer blaskan. Det handlar inte om något annat än lösnummer. Eller få fler besökare på nätet vilket ger fler annonsörer.
Kvalitetskrav har de väl gett upp för länge sedan. Du ser ju bara på Expressen igår, när de dreva en Wanja-look-alike. (Hon vägrade visst svara också! ) Hur mycket "strumpa" har man på sig då? Nada. Det är lite O'Reilly över det hela.
Du har rätt igen - skönt för en gångs skull att vi är överens.
Jag får helt enkelt ta ett jobb på tidningen Kärnkraftstrumpeten, som som drift- och anläggningsrecensent.
Tidningen har ju dessutom en egen radiostation - töntigt nog kallad Radio Active - gammalt dammigt skämt. Men de har ett strålande husband som brukar lira på personalfesterna, som jag skulle kunna få fråga om jag kan lira med, bandet Wring Neck 3.
Jag skall redan ikväll börja skissa på en debattartikel om USA:s upptrappning av kriget mot Uran.
Kul och se att Roma är tillbaka med sina tydliga åsikter. Jag ser fram emot härliga inlägg såsom de här ovan. Max vs Roma är lite som Alis matcher mot Smokin´Joe Frazier på tidigt 70-tal: Alltid hårt, alltid spännande, alltid jämnt och man kan knappt vänta tills nästa returmatch! Och inläggen får gärna - som deras fighter - vara långa! Tillskillnad från GP-Ollonet är jag inte sämre än att jag kan ändra min uppfattning. Nog med röv-lapning för mig på ett tag nu!
Locket
Gôtt!
Ärligt talat, om vi skippar musiksmak, preferenser, teknik- och ljuduppvisning utan låtar etc.
Jag tror att ni båda herrar Max och Roma skulle köra en blogg tillsammans - jag kan också hoppa in - där ni recenserar recencenternas (kvällstidningarnas) artiklar över nyrecenserade plattor, konserter och popkrönikor i största allmänhet.
Tror faktiskt att det blir en bloggsuccé (tänk på det, sincere...) då tidens tand handlar om offentliga tasksparkar, tuffa 'jurybedömningar' i otaliga 'talangprogram' och medialt självförhärligande. Ni/vi går till botten med de mest lästa/populära/creddiga personernas litterära hyllningar och sågningar - och svarar med samma mynt, fast tiofallt värre, såklart! De ska förlöjligas och deras tillkortakommanden och självgodhet ska exponeras än mer. Trodde de ville synas i media!?
Vi skulle t o m kunna skriva stora delar av vår motrecension innan deras texter publicerats, t ex Springsteens senaste konserter i Sverige, Kent på Stadion, Håkan Hellströms nya cd osv. Gäller bara att ha koll på när 'det är dags'. Vänta lite nu, är det kanske så de gör när de...?
Har för mig att jag nämnt detta tidigare på Recent resent (eller vad Romas blogg nu heter - dålig koll av mig)?
Succé tror jag - slänger in en dörröppnande annonsbanner på aftonbladet.se - resten blir blogghistoria och pengarna rullar in.
Ont ska med ont fördrivas!
Semla
Skicka en kommentar