"Äntligen hemma" är det även i mitt hus, som jag älskar så jag kan gå i småbitar - och "äntligen hemma" är det numera också när det gäller musikanläggningen.
Jag har kvar min gamla fina AR-skivspelare från 60-talet - men den behöver renoveras en aning för att bli optimal. Så, jag köpte en ny Pro-Ject, men beslöt mig för att leta upp lite sköna vintageprylar till ljudet i övrigt. En kompis till mig och tillika ljudbög, Anders Evling, skaffade fram högtalarna och en helt underbar Radiola-stärkare från 1961. Radiolan funkade tyvärr inte riktigt med skivspelaren (man behöver förstärka phono-ingången) men låter helt fantastiskt med CD och mp3... knasigt nog...
Jag beslöt därför att gå tillbaka till mina ungdoms dagars favoritstärkare; Tandberg. De tidiga 70-talarna har ett formidabelt mättat, komprimerat och helt jävla bombastiskt sound som inte finns i dagens hjärnfrekvensalternerande ljud som bara består av diskant och lågfrekventa pulser som inte örat, men hjärnan uppfattar - det är därför mp3 och liknande format finns (go figure). Bra ljud nuförtiden, kan bara genereras av vinyl och adekvat förstärkning. Stackars, stackars, stackars arma unga satar av idag - som inte får uppleva musik som den skall upplevas - och som dessutom inte har någon vettig musik att lyssna på - oh, fuck, jag måste nästan spy när jag tänker på det!
Jag hittade en begagnad Tanderg TR-200 idag, hos Helmer på Vasagatan - kopplade upp det snart fyrtio år gamla systemet... Och det låter helt jävla otroligt fantastiskt!
Det var en fröjd att köra jungfrusvarven med Genesis fina vinylbox som jag införskaffat - alla de klassika albumen i duktigt tung vinyl och graverad på halvfart så att nålen får ta ut svängarna - dessutom omslag i härlig, styv papp - precis som det var förr!
Vilket jävla blast alltså - och nu när man bor i kåk kan ju inga grannar whina om för hög volym heller, ännu en styv uppgradering!
20 kommentarer:
Står inte högtalarna lite väl tätt?
Jo, det kan man kanske tycka - men det beror på två faktorer; den ena är att vi inte riktigt har möblerat klart och därför inte velat buckla med att placera högtalarna permanent ännu. Den andra är att dessa högtalare jobbar mycket med indirekt ljud, alltså; de är riktade uppåt och soundet blir väldigt bra om man placerar dom så att en eller flera väggar reflekterar ljudet. Jag gillar att sitta i en skön fåtölj, ganka nära högtalarna, just precis där det blir ett formidabelt ljud via väggarna. Stereobilden som sådan bryr jag mig mindre om - föredrar i de flesta fall mono, och skulle väl egentligen införskaffa en monoanläggning och försöka få tag på så mycket monovinyl det bara går...
Du är en riktig ljudgormé. Jag känner mig lite novis när jag inser ditt kunnande. Själv är jag så störd av min "konstnärliga" läggning att jag ständigt eftersöker symmetri. En anslag av pedanteri gör inte saken "bättre" när jag ska placera högtalare.
Är det Calsson original du har fått tag på?
/C90
Ja, Carlsson ska det ju stå...
Halloj C90! Jag är osäker på om det är Carlsson original - dessa är helt utan märkningar. Anders som hjälpte mig att fixa dom säger att det kan vara mycket bra kopior - så, som sagt, jag vet inte...
Men, de låter formidabelt - djup, fin malmklangsbas och spröd, krispig diskant!
"Pumping on the stereo..."
Tjaba tjena abby dabby doooo!
Kul att du "landat" i en tillvaro tillägnad stereo/mono - var ska sleven vara...?
Att du dessutom kör gamla Genesis-vinyl på anläggningens jungfruresa gör dig heder.
Trots att bilden på grammofonen visar en snurrande vinyletikett så är jag rätt säker på att du vid fotograferandet lyssnade till Selling England by the pound. En av mina favoritplattor - alla kategorier!
Snart får jag uppleva din ljudbild i realtid.
Semloque
Det var faktiskt "Lamb lies down.." Charismaetiketten såg ju likadan ut på plattorna - men på lamb var det en bild på Rael på sidan två på plattorna - synd att det inte var den sidan, då hade du gissat rätt.
Eller kollade du på spåren och dess bredd och utseende? - det var så jag alltid satte på rätt sida av en skiva innan jag kunde läsa....
Aha... men efter det att du fyllt Sexton så behövde du inte förlita dig på vinylens "låtbredd" - måste underlättat?
Det var nog vid arton, nitton snarare...
;-)
Lustigt nog kollade jag in de olika sidorna på samma sätt. Och det hade inget med läskunnighet att göra. Fast det gällde bara favoritplattorna.
Hur låter sub-basen på E-Types plattor i dom högtalarna?
Klarar dom verkligen av trycket neråt 50 Hz?
Ps. Fejsboken e visst sköjj
Svenningsson
:-D
Liiite avis e ja på grejjerna! Har inte den klassen på grejjerna. Men ändå rätt ok. Å fick ju ta fram alla goa vinyler när jag köpte hus senast. Där allt får plats framme på display. Hög trivselfaktor, tillbakalutad i soffan, center högtalarna me ny kopp kaffe framför sig Wes Montgomery i örat och konvolutet till plattan i handen. YeahSvenningsson
Haha, nja E-types plattor finns ju bara på CD och såndäringa värdelös mp3 - och det är ju inga höjdarmedium direkt... men jag tror nog att högtalarna pallar trycket, fan rutorna håller ju på att trilla ur karmarna när man drar på.
Och det där facebook... ja, jag vetefan alltså... Hur jag än bär mig åt när jag kollar in där så kan jag inte hitta nåt direkt av värde... men dina små filmer och musiktips är bra!
http://mattsjansson.blogspot.com/
härligt att det finns en till som spelar lp skivor
Då är vi två iallafall!
Då är vi två iallafall!
Fan vad clowncrazy - just när jag skrev att vi var två - så kom inlägget in två gånger...
Vi ser det. Läste bägge. Förstod redan första gången.
Skicka en kommentar