Mats har tagit körkort

Precis efter det att jag tagit mig loss från den oerhört krävande och framtidsbejakande, tvååriga Sociala linjen på gymnasiet, hade vi en genomgång då klassföreståndaren skulle ge lite goda råd och likaledes goda ord inför framtiden till oss ”elever”. Han tackade alla för ett par givande år och kände nog genuint att han ledsagat de flesta lammen till en säker framtid i ett Sverige som på den tiden fortfarande svullnade av förväntansfulla samhällsadepter. ”Tack-skall-du-ha”-samtal och ”lycka-verkligen-till”-dunk i ryggen utdelades till alla utom… till… just… Ja, du gissar såklart rätt; Moi!
När jag stegade fram för att emottaga de bibelpapperstunna ark som innehöll mina betyg – de bestod mest av nollor och enstaka ettor – så sade han bara; Jaha Mats, det skulle vara intressant att veta vad det skall bli av dig?

För en gångs skull, och jag lovar, det är inte ofta, hade jag mål i munnen och svarade, precis så snabbt som en tvåårig-social-linje-utbildad yngling ofta gör; Det, majjen, skall du få läsa om i tidningarna! (På den tiden visades inte pop och rock i TV, datorer fanns inte, utan sådant dravel skrevs det om i papperstidningar…)

Fränt svar, va? Jo, och jag vet att han läste om och såg mig i tidningarna några år senare.

MEN, som Tony Irving i Let’s Dance säger, innan jag blev den framgångsrika Rockstjärna jag är idag var jag tvungen att ”göra några hundår” som det brukar heta.
Mitt första gig, direkt efter gymnasiet, var en ettårig anställning som assistent åt en handikappad kille, Anders, på Kungsladugårdsskolans särbehandlingsavdelning för utvecklingsstörda, här i GBG. Jag sökte jobbet själv – av den anledningen att jag alltid har känt för de avvikande och de med handikapp och svårigheter.
Under tiden jag var assistent åt Anders lärde jag mig de utvecklingsstördas, CP-skadades och Downs syndrom- (mongos) -drabbades lingo. Jag lärde mig att förstå deras ”jive”, deras ”vibe” och deras fullkomligt 100% vänliga mänsklighet.
Om det är några människor på den här planeten som har fullkomlig kvalitet, när det gäller mänskligt hyfs och vett, så är det dessa bröder och systrar!

Så kommer då en TV-serie; I en annan del av Köping – som jag tittar på med en igenkännande glädje. Här är ett gäng ”knärtar” som det faktiskt är svårt att inte gilla. Vi måste dock ha klart för oss att ”allt” de gör inte är spontant – mycket är manus – för att vi ”normala” skall känna igen oss. De här människorna ”kanske inte riktigt” har det så lätt som serien vill få oss att tro – det ligger mycket mer svårigheter och ”hardships” bakom det vi, ganska glättat, får se.

Nu är det så här; Jag heter Mats… I TV-serien finns det en tjock kille som också heter Mats. Vi är väldigt lika! Vi är tjocka båda två. Vi blir trötta och gnider oss i ögonen när någon ställer enormt svåra men helt nomala frågor till oss. Vi har svårt att ge tjejen en vettig present på årsdagen av förhållandet. Vi har samma frisyr. Vi har under en längre period velat ha körkort båda två. Vi har båda två kört in i staket och hört bilskolläraren säga; Det här får vi ta om nästa gång. Vi har båda svarat, Jaaadå – det gör vi!
Skillnaden är att TV-seriens Mats fanimej fick ett jävla körkort – jag fick inget när jag körde upp…
Jaja, OK – han fick bara ett moppe-bil-körkort… Men vilken jävla cool moppe-bil han ändå kör. Den går bara i 45, but what the fuck – det är ju en jävla bil… fyra hjul med dörrar och grejer och prylar… mycket mer avancerat än den tvåhjulade moppe jag kör… så nu jävlar SKALL jag ta ett sånt moppe-bils-kort som han Mats i TV-serien har tagit – EN SÅN BIL SKALL JAG HA – sådetså!
Kan han – så kan jag!

Erica publicerad i Sveriges största tidning

Ähuumm, min dotter Erica skriver sköna, bra, roliga och "witty" inlägg i sin blog och jag har sagt till henne att hon gott kan skicka in sina alster till någon av dagstidningarna och bli publicerad som krönikör.
Och... ja, nu jävlar har hon blivit det. Klicka och kolla här
Om det är något jag är stolt över här i livet så är det my pride and joy - Erica!
Good on ya!

Fuckinest FUCK

American Youth

Du som spikar jiven, kan du översätta åt mig, Stella-Honey?
Det enda jag ser och hör är en ledsen tös...
Btw, är Rådjurshövvet därbak i det andra rummet White-trash-bling?

Få se nu, torkade jag mig ordentligt...

klicka för att se där bak

The boy in black

Spooky! 15 år. klicka här, om inte annat än för att det är en jävla bra låt

Dubai - stan med choklad i

Här händer det tydligen grejer. Inte omöjligt att jag flyttar dit. klicka här så får du se en happenin' town

Hypnotisk kvalitet

Man blir änna som hypnotiserad när man ser på denna.

Fantastiskt instrument

Kolla in det här instrumentet - helt otroligt att man inte har snappat upp detta någongång... Theremin hade man ju koll på, men detta...

Hundvalpsfajt

yeah, and fook yew too!

...för man kan ju läsa i den undre raden, på skylten, att det bland andra är jag som förtjänar ett fook...

En jääääv-la kistaffär...

Många sklatt utrovas

Oooh Man... Om jag vill flabba av mig redigt bra så brukar jag göra ett besök på;
http://www.engrish.com/
Hua! Det är något alldeles marijuanamagiskt kul med östländernas engelska - dom skiter så underbart fullkomligt i att kolla engelskan och skriver som dom tror eller har hört att det heter på engelska.
Jag tycker iallafall att detta är skitbra underhållning!!!

klicka här nu på direkten och börja flabba

En logisk slutsats

Nu kostar en dosa portionssnus 40 svenska riksdaler… I och med att jag är vän av tobaksnyttjande anser jag att priset/prishöjningen är en skandal större än Krügeraffären och 9-11-katastrofen tillsammans.
Regeringen (som tar sig flera olika namn i alla länder världen över) vill uppenbarligen att folk skall sluta röka – det är en logisk slutsats.
Samma regering sänker däremot priserna på mobiltelefoner och dess avgifter. Snart är det gratis att ringa och använda övriga funktioner i mobilen – och snart delas mobiltelefoner ut gratis till alla nyfödda. Regeringen vill uppenbarligen att folk skall öka sitt mobilanvändande – det är en logisk slutsats.
Politik, politiker och dess regeringar har aldrig och kommer aldrig att arbeta för människors väl och ve – det är precis tvärtom!
Om politik hade gagnat människor så hade de flesta problem varit lösta idag, efter X-antal år med politiskt styre i världen – det är en logisk slutsats.
I och med att all politik är designad för att göra människor så lite nytta och så mycket ont som det är möjligt, måste man konstatera att det är mobiltelefonerna som är farliga för människan – det är en logisk slutsats.

Internt

Den här snajdiga plattan gick varm på kontoret innan jul. Billy är alltid Billy. Det som är lite kul (på ett oerhört internt vis) är att en av låtarna heter; "Frosty, the Snowman"

Ni som inte fattar ett dugg - Sorry! Hoppa bara över detta inlägg!

Aliens under vattnet

Wow, det är ju helt otroligt, kolla in bläckfisken i slutet...
Klicka här

Den läskigaste av alla clowner

Ja, det var ju ett jävla pajas-åka. Tydligen är clowner en ganska otäck företeelse för väldigt många. Den överjävligt läbbigaste av alla måste ju vara Ronny McDee. Det är något überknasigt med den här pajasens förhållande till barn... Bara att klä på sig de surrealistiska kläderna, att sminka sig på det sättet och att anlägga en sån frisyr tyder på att något är mycket galet med den här killen. Som vi ser på bildsviten nedan så syns det tydligt vad han är ute efter. Först minspelet, sedan en mycket tveksam pose med barnen och sist faktiskt ett snapshot när han åker dit. Hujedanemej!

Mer Clowner

Aha! Det gicks igång på otäcka, uppsminkade retards! Man får tacka för era fina insikter i ämnet!
Här är några bilder som sänts in till redaktionen.

P3 Guld

P3 Tårar

Clownskräck

Jag läste idag om en undersökning där det berättas att många barn är clownrädda. Det går nog att applicera på vuxna också – åtminstone på mig…
Jag vet inte vad det är, men så länge jag kan minnas så har jag haft en mycket obehaglig känsla för clowner, i alla de former. Det spelar ingen roll om det är den där ”tjusige”, välklädda herr/dam-clownen i vit spets och en sockertoppshatt, knästrumpor och lågskor, eller clownfyllot med röd näsa. De här figurerna vill mig illa – det är jag övertygad om.
När jag var liten kunde jag få spader om det kom ett fyllo inraglandes på t.ex. spårvagnen – och varje gång tänkte jag att fyllot liknade en clown.
Clowner är ju inte heller det minsta roliga, de ramlar ju för fan bara omkring och kan inte få en enda grej uträttad på ett vettigt sätt. Ofta är han den där vita clownen elak och säger åt fylleclownen att allt den gör är fel, och man känner bara att det vore bäst om fylleclownen kunde få bli uppäten av något cirkuslejon.
Clowner verkar vara en sån där älska/hata-grej – och jag hatar verkligen de här efterblivna, onda figurerna…