Pappa Zappa

Fan, vad jag saknar honom... Hade en skön Zappa-session härom dagen då jag plöjde igenom några plattor. Tinseltown Rebellions var det länge sedan jag lyssnade på, men vilket album alltså - allt är svinbra, och vilka musiker... phew!
Vinnie Colaiutas trumspel på Bamboozled by Love - ett enkelt 4/4 blueskomp, men med så mycket "kryddor" att varje rytmnerv vibrerar. Han gör ett par riktigt äckliga räkor i interludiet på Easy Meat också, ja, han lirar trummor så det svartnar överlag. Texterna är ju så förbannat roliga också. Rimmen och innehållen är så mästerligt sammanvävda. Fine Girl; Her head´s kinda flat, but the hair cover that. Eller som i slutet på Easy Meat, mitt emellan de två sista; EASY och MEAT: Saw her tiny titties through her seethrough blouse, gotta take that girl to my house. Det var inte alla som fattade vilket samhällsengagemang Zappa hade - han var så insatt i Amerikas politik och orättvisor. Genom ett ironiskt skimmer gick ändå allvaret igenom. Kvinnomisshandel t.ex. Känn på det isande allvaret i textraderna;

I ain’t the type for beggin’
I ain’t the type to plead
If she don’t change those evil ways
I’m gonna make her bleed
She can scream and she can holler
Bang her head all along the wall
If she don’t give me what I want
She ain’t gonna have no head at all


Bamboozled by Love

Som gitarrist var ju Frank helt fenomenal. Vilket makalöst personligt gitarrspel - och så underskattat av så många!
Som sagt, jag saknar Zappa innerligt...