torsdag, maj 03, 2007

Dagens

Läste lite nyheter, åtkomligt för "normalt" folk, idag. Kul!
Expressens och GT:s löpsedlar basunerade ut, i krigstidstypsnitt, den oerhörda nyheten att om man betalar 59 spass för dagens blad får man en James Bondfilm "på köpet". Behöver dom få upp försäljningssiffrorna månne?
Har inte hunnit ladda upp batteriet i moppen ännu, så jag fick ta bussen - och därmed läsa Metro en stund.
En trend bland allt fler barn/ungdomar är att kasta sig och hoppa mellan hustak och väggar - i Spindelmannnen-stil. Det kallas; le parkour. Ett av barnen berättade att det känns befriande och att aggressionerna rinner av som vatten på en oljad blixt efter ett livsfarligt pass. Tja, det är väl OK tycker jag - själv har jag bankat på en elgitarr i 30 år för att uppnå samma resultat. Skönt förresten att den delen av livet äntligen är till ända - det är i stort sett slutspelat för min del!
Tanken som ändå börjar ta form i mitt huvud när jag läser det är att ett likadant beteende kunde ses hos ett fåtal människor förr i tiden som hade en "äventyrsgen" påkopplad, alltså en lust att utmana ödet genom att klättra på höga höjder, gå på lina mellan skyskrapor o.s.v. Det fanns alltså folk som gillade att utsätta sig för livsfara - men ganska få. Nu är det en vanlig hobby och sysselsättning. Det är en enorm energi som måste få utlösas - hmmmm, undrar varför...?

Mitt under kommande folkfest; Göteborgsvarvet, får staden, och sverige faktiskt, besök av NATO i form av den största marina militärövningen i modern historia. 17 nationer deltar och gissa var de tänker parkera sina örlogsfartyg? Jo, i Frihamnen...
Göteborgs stad, kommun och människor har inte fått någon förfrågan om vi tycker detta är OK. Nej, regeringen har gett klartecken - vi måste lyda. Vi har en kärnvapenfri zon här och dessa fartyg kan vara bestyckade med kärnvapen. Det är förvisso något jag inte bryr mig speciellt mycket om, men det är principen, sättet det går till på som får mig att tänka i ytterligare en sväng. Göran Johansson säger att när man frågar de länder som har båtarna (USA) om de är kärnvapenbestyckade, får man överhuvudtaget inget svar på detta. Men anlägga här skall man oavsett om stadens folk vill det eller ej. Sedan kan vi snacka om neutralitet och kärnvapenfria zoner hur mycket vi vill.
Tänk i ett större, lite allvarligare scenario nu; vad hindrar sagda makter att lägga till här, när de vill och under vilka omsttändigheter som helst. Om vi i "fredstid" inte har ett skit att säga till om, vad har vi att komma med i en krigssituation? Nada!
Ungefär som att gå in på HA:s motorgård och slå upp ett tält och säga; jag skall tälta här, för jag är neutral... Fat Chance!

George Bush har inlagt veto mot en lag i kongressen om att inleda reträtten från Irak. Han säger; "Att sätta en frist för reträtt är som att bestämma tid för misslyckande och det vore oansvarigt"...
Läs det citatet ett par gånger och fundera en stund. Det är ungefär samma sak som att råna en bank för att skaffa pengar till sin familj och samtidigt veta att det man gör är helt fel och från början helt misslyckat. Dessutom är banklokalen för längesedan tom och huset en rivningskåk.
Apan är där för att stanna - period! Take that to the bank!

De manliga musikjournalisterna skjuter sats efter sats av kritiker-jizz i byxorna, och de kvinnliga lämnar långa snigelspår efter sig över sommarens nya fantastiska plåga; "Dunka mig gul & blå", en låt som lagts ut på nätet av en tjej som heter Frida.
Det är bra jobbat av Frida tycker jag - helt OK. Låten har laddats hem 65 000 gånger redan och en singel skall släppas, och i sommar kommer debut-CD:n. Allt är med andra ord smort och klart - inga problem, toppenmusik och, som sagt, recensenterna jublar...
Kommentarer överflödiga!

11 kommentarer:

Anonym sa...

"...det är i stort sett slutspelat för min del!" calls for an explaination!"

Max sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Max sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Max sa...

När det är självaste Steve Vai som frågar, får jag väl kliva lite försiktigt fram...
Vad jag menar med "att det är i stort sett slutspelat för min del" är att jag accepterar att nya förmågor skall fram och göra karriär - en helt naturlig ordning. Jag känner att jag gjort mitt på något sätt - att spela med glädje i ett musikaliskt klimat och massmedial omgivning som hatar att man försöker vara unik och nyskapande, (även om mina influenser är glasklara) i ett bandsammanhang och som instrumentalist blir alltmer svårt - och faktiskt tråkigt.
Läs mig rätt nu; jag är inte sur och bitter eller känner mig orättvist behandlad - det är helt enkelt bara över för min del, jag har haft min prövotid - och inte gjort så mycket av den...

Anonym sa...

Som sagt, skit i massmedia. Totalt! Strassegiget på Sticky var skitbra (missade Musikens hus). Ro i hamn giget med Garson på nästa Strasseplatta så blir det bergis också annat ljud i skällan på skribenterna.
Och på tal om det musikaliska klimatet, min son Luddeman 14 - och hans kompisar vad jag förstår - lyssnar på mycket musik från 70-talet (inte Bowie dock, för mycket farsan över det), så var inte alltför säkert på hur det musikaliska klimatet ser ut.

Max sa...

Du har rätt! Det musikaliska klimatet ändrar sig och formas om ideligen. Klimatet är alltid rätt för dem som klär sig rätt. Just nu är det lite kallt att klä sig i gitarr bara!
Det är dags att byta kostym!

Anonym sa...

Jag fattar inte vad du snackar om. Faktiskt. Du snurrar runt perifiera snubbar som skriver strunt. Sonen igen, han älskar Angus, diggar Hendrix och en kompis till honom sitter själv och lirar till Voodoo Chile så hur kallt är det med gitarrer? En gitarr/ist med attityd kan aldrig bli kall. Ever. Come rain or come shine.

Max sa...

öööhh, jag fattar inte heller... Jag älskar gitarr... jag tycker det är jättebra att det finns unga som älskar gitarr....

När hörde du en gitarrlåt på radio eller tv senast?
När gjordes ett reportage i tidningsmedia, förutom FUZZ, om gitarr eller gitarrist eller gitarrbaserad musik?
Enda comunityt som gitarr är är tillåtet i är hårdrock, vackert så, det är sanna fans det!

När läste du senast en recension om ett band, där gitarr ingår, där inte gitarren/gitarristen blir sågad för att han överhuvudtaget har kopplat in den?

Gitarr och gitarrbaserad musik är enbart OK om gitarristen spelar ostämt, larmigt, charmigt och springer omkring på scenem med ÄKTA känsla.

Står man hyfsat still med gitarren, för att gitarrspelet kräver det, så är man trött och duktig. Spelar man två toner i rad snabbare än med en minuts mellanrum är man en gitarronanist.
Låter man en ton ringa mer en tre sekunder är det pudelrocksyl.

Att vettiga kids är intresserad av gitarr tycker jag bådar för gott klimat. Jag snurrar inte runt perifera snubbar som snackar strunt - jag snurrar runt struntpratare som styr klimatet.

Anonym sa...

Jag tror du har fel. Alltså vad gäller lyssnarna. De lyssnar inte på det recensenterna gillar. Eller på vad de skriver.

Anonym sa...

...och du, förresten, hur är det med gitarrfrekvensen hos de som fyller Ullevi sommar efter sommar? Tämligen påtaglig. Och i år spelar några vars "skötebarn" själv har vuxit upp till den milda grad att de har egna barnbarnskötebarn. "Sorry" mate, kräng av dig bitter suiten nu. Den passar dig ändå inte.

Anonym sa...

Abbeys vara eller inte på musikscenen kan ju bara Abbey påverka, så nog om det! Däremot om det skulle komma en liten B-B-Q- inbjudan från den gode gitarrtrakteraren så vill jag bara nämna att jag befinner mig i Shanghai 29/5-8/6. Börjar känna mig marinadsugen...Grillchips någon?

Locket