Gissa om jag har skrivit många krönikor, kolumner, inlägg eller vad man nu skall kalla det, som handlar exakt om det som Alex Schulman skriver i dagens punkt.se.
Jag brukar de facto putta in mina inlägg här på burgundy, men tar oftast bort dom direkt för att ni som trots allt kikar in här genast tycker att jag är en gammal tjock, bitter och vresig gubbe. Nåväl, då får väl Alex ta den smällen denna gången. Jag kan bara säga att jag håller med honom till 1000%.
Här är en länk till krönikan;
http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/alexschulman/article2039810.ab
Och jag klipper in själva texten också, omutifallatt.
Textklipp;
”Mellanbarnen” är vidriga på många sätt
Alex Schulman, 31, är krönikör och nöjesjournalist.
Jag har inget emot varken barn eller ungdomar, tro inget annat. Barn är söta-gulliga-rara. Och ungdomar är skönt bråkiga i största allmänhet. Men det finns en mellanålder som jag inte klarar av. Jag talar om ungarna som varken är barn eller ungdomar. De befinner sig i mellanlandet däremellan.
De här ungarna, i regel mellan elva och fjorton år, är vidriga på så många olika sätt. Jag brukar ofta se dem när de sitter på bussar och tunnelbanor och käkar chips direkt ur påsen. Jo, det är sant, de gör det.
De sitter där med sina flottiga fingrar och käkar chips med tom, dum blick. Jag betraktar dem motvilligt. Det finns något oformligt över dem. De har just börjat växa, men de växer ojämnt. De har armar som apor, men näsor som små ärtor. Det finns ingen symmetri i dem över huvud taget.
Och klumpiga som as är de. Går runt och stöter i saker, säger ”oj” och så stöter de i något annat.
Och kåta är de. Killarna i den åldern har just upptäckt det här med onani och då sitter de där och runkar sju, åtta, nio, tio gånger om dagen. Om och om igen.
Det räcker med att de skymtar klasskompisen Saras vita bh under t-shirten och så blir de fulla i fan och måste kuta in på någon toalett och runka.
Och svett luktar de. Deras kroppar har just utvecklat svettporer, men pappa har inte hunnit introducera deodorant för dem. De behöver duscha ofta, men smiter gärna efter gympan. Säger att de ”duschar hemma”, mest för att det blir så pinsamt att visa upp det bara fläckvis utvecklade könshåret där nere. Då struntar de hellre i det och går till tjorren och köper chips. Och så sätter de sig med sina mjukisbrallor på någon buss och äter chips direkt ur påsen.
Och de har ingen smak eller stil. De tar på sig det som ligger överst i tvättkorgen.
Hade de varit barn hade de kommit undan med det. ”De är ju bara barn, låt dem ha mjukisbrallor”, skulle man säga. Men nu är de inte barn och de kommer inte undan med det.
Om det finns någon karaktär i de föräldrar som i dag förfogar över söner och döttrar som är mellan elva och fjorton år så borde de hålla sina ungar inomhus.
Stäng i dem i ett rum och dra för persiennerna.
Låt det gå några år och låt dem åter se dagens ljus som ungdomar.
Tack så mycket.
6 kommentarer:
Tjena, gamla, tjocka, bittra och vresiga gubbe, 46 år. Värre är det med Alex Schulman, gnällig kärring redan vid 31. Vilken svettigt manisk runkande "mellanåring" måtte han inte varit mellan elva och fjorton? Det där han radar upp vet han av egen erfarenhet, var så säker.
Frågan är, håller du med honom av samma anledning, Abby?
Haha.. Kärring redan vid 31, det var riktigt kul!
Visst hade man klipulver i brallan när man var mellanåring, och visst är det igenkännadet han radar upp.
Det är ett känsligt ämne detta, det märker man om man bara nämner helt tyst att man inte direkt älskar tonåringar. Många tror att det handlar om avundsjuka, att man önskar tonåren tillbaka. I mitt fall är det tvärtom - jag skulle hellre välja... jag vet inte vad, istället för att vara tonåring idag.
Att vara tonåring nuförtiden måste vara det mest hemska människoarten någonsin upplevt.
Jag tycker i själva verket synd om dom - inte illa. Jag skulle vilja gå fram till de här tomt stirrande och uppkäftiga små figurerna och ge dom en kram, hålla om dom lite, och säga; det ordnar sig, det blir bra...snart...
Det handlar mycket om distansering. Unga människor hatar och vill inte veta av oss äldre för att vi är okänd mark, vi inkräktar på deras glödheta egon, vi tar plats som dom känner att vi har förbrukat rätten till, vi står helt enkelt i vägen på deras väg frammåt, vi är något dom skall bli senare...
Jag tror att livet och tillvaron går i cykler och när man blir "gammal" som jag så reagerar man precis som många tonåringar gör - man revolterar mot det som inte är bekant - och beter sig dumt. Det är OK att som tonåring inte gilla äldre, att vara tyken och så vidare, men gör man likadant som vuxen så blir det knepigare, då får ens ogillande nästan en rasistisk ton i andras ögon.
Det handlar givetvis väldigt mycket om kommunikation också, och då menar jag inte språket i sig. Jag kommer exakt ihåg när jag för första gången blev "gubbjävlad". Det var inte så länge sedan. En regnblöt morgon skulle jag som vanligt ta bussen som var knôkfull av... yngre människor som skulle till skolan. Är bussen full, eller nästan full, så brukar jag helst stå - liksom bara ställa mig tyst och försöka stänga ute alla ljud och intryck och bara "ta mig" till målet.
Denna morgon kände jag dock för att sätta mig och det fanns en plats ledig bredvid en liten blek kille med en cola-burk i näven.
Nu är ordet ledig inte riktigt rättvisande för killens båda kängor "satt" på den lediga platsen. Jag sade rakt och enkelt till honom; Kan jag sätta mig här? Killen drog då motvilligt bort sina fötter och på sätet fanns en stor blöt lerfläck som det helt enkelt inte gick att sitta på.
Jag sade; Äh, skit i det, det går ju inte att sitta där nu när du har haft dina dojor där...
Jag undrar om det överhuvudtaget gick upp för snubben att; "fan, det kanske inte är så lyckat att sätta upp de blöta skorna på sätet, folk kan ju inte sitta där då efteråt, hmm jag skall inte göra det i fortsättningen när jag har blöta dojor, jävlar nu blev gubben sur... och han har nog lite rätt ändå..."
Killen kände inte av den där lite pinsamma känslan av att ha blivit "tillsagd" - i hans värld var händelsen betydelselös - noll och intet.
När jag alltså inte satte mig ner på det nerlerade sätet utan i stället bara stod rakt upp, satte han tillbaka sina kraftiga kängor på sätet och sade högt och tydligt - utan ens en skiftning av rött på kinderna - Gubbjävel!
Detta skedde inte så ofta på min tid, för att använda en sliten klysha. Det tror fan att vissa även då satte upp dojorna på ett säte, men tog nog oftast bort dom ganska beskedligt om någon bad om det - därför att det gick att kommunicera, det gick att använda kommunikation som medel för att tillfälligtvis göra sig förstådd, ung som gammal.
Om nu sko-killen sagt; "oj, fan, det blev visst lite blött där, tänkte inte på det - sorry farbrorn..." så hade det iallafall känts en aning bättre, lite mer förlåtande. Då kunde man kanske ha tänkt; javafan, killen växer upp och lär väl sig ett å annat... nån gång.
Det är alltså den totala alienationen som gör att jag väldigt ofta inte riktigt är vrålförtjust i mellanåringarna - förr kunde man ju iallafall snacka hyfsat tydligt med varandra.
Det blev ju lite långt detta, och du brukar inte läsa så noga, så jag går rakt på det viktiga;
Så, vad sägs, baklängeskille där, en öl snart igen?
Självklart lite pilsner, skärtorsdag? Lite försiktigt då, så det inte blir som förra året när Semla och jag blev utslängda hos mr Frost(!).
Visst, som förväntat har du empati med kidsen, trots allt. Alex dock tycks bara ha sitt egna ego för ögonen och gläfser likt en kortbent tax åt allt och alla utan eftertanke.
Den där snubben med skorna på sätet, honom hittar du i alla tider och en förklaring till beteendet får du högst troligt om du skulle träffa föräldrarna. Ungar föds inte med smak och stil och folkvett, som AS tycks tro, de måste få det någonstans ifrån och tja, inte mycket vettigt som bjuds i den vägen kan man väl lite snabbt summera...?
Håller till fullo med i vad Roma anser om föräldrars på- och inverkan på sina halvkopior. Sedan vill jag också bejaka Abbys klysha "det hände inte på min tid". Gick själv i gymnasiet 83-86 och tycker någonstans att vi åtminstone på lektionerna hade ett vårdat språk till varandra och till våra lärare. Givetvis så var det ju en råare och skojfriskare jargong på raster mellan oss high-scool kids. Och så skall det ju vara. Nu är Locket tillbaka på brottsplatsen som lärare och jag måste tillstå att språket och de tillmälen eleverna har idag inte riktigt svarar upp mot vad jag hade väntat mig. Det där med manlig onani verkar vara en gråvit tråd, om ni förstår...och det skall sägas att kidsen på min skola i huvudsak kommer från medelklass (vad det nu är). Så att skylla på olika sociolekt är inget jag tror på.Här följer några utvalda exempel på vad man kan få höra de små rogivande eleverna kalla varandra under lektionstid:
Masterwanker
Kalsonggrottaren
Spermis
Fiso-mania
Knullamannen
Smygjuckarn
Kletvecket
Det här är bara ett litet axplock som kidsen (läs grabbar) kallar varandra inför allt och alla utan att rycka på ögonbrynet. Som ni säkert förstår så går inte det riktigt hem hos mig, för att inte tala om tjejerna i klassen. Sedan blir grabbarna förvånade när deras trevande inviter mot de täcka könet, som sker under rasterna, inte riktigt går som de förväntat sig...hm, vad kan det bero på?
Jag tror inte att begreppet "diskret stil och obesvärad elegans" inte riktigt finns i deras värld, om man säger...
Locket, läraren utan öknamn, men inte så länge till kanske...
Och vilka ska vi skylla på att det blivit så här (även om man blir skogstokig ibland)? För inte är det ungarna. Likt en dator som inte kan styra om man lägger ner John Holmes eller Sokrates på hårddisken, lika ohjälpligt utlämnade är barn i vuxnas händer. Sedan att de som ungdomar följer inslagen väg är ju knappast knepigt.
Skicka en kommentar