Här är en jävla intressant artikel om psykopater - både vanliga och de som blir framgångsrika politiker. Kolla gärna in filmen; I, Psychopath - ett måste för den vetgirige! Klicka här för att läsa
6 kommentarer:
roma
sa...
Intressant. Men jag tror inte man alltid behöver vara så växlad som filmaren gör gällande. Det är något med Sam som känns fel, anas i slutscenen framför den gröna skärmen, men jävligt svårt att sätta fingret på. Något i ansiktsuttrycket. Här, med Sam, behöver man ju inte undra vad.
Edit; fanihelvete vad jag stavar fel och skriver illa - jag fick ta bort inlägget och rätta till... Faahaaan - men här, igen då...;
Jag är inte riktigt säker, men jag tror att jag fattar vad du menar. "Felet" med Sam är att han är medveten om att han är psykopat och dessutom medveten om att vi är medvetna om det - och han är medveten om att han inte har en själ och att "vi andra" har det, fastän han inte har en aning om vad det innebär att ha en en slik. Psykopatens avsaknad av empati och förståelse för medkänsla till den näste (och många andra detaljer) är lika oförståeligt för oss, som det är för psykopaten att förstå dessa känslor - han äger dem icke och ikläder sig en passande mask (läs för övrigt Mask of Sanity av Hervey M. Cleckley och Political Ponerology - The Scientific Study of Evil Adjusted for Political Purposes av Andrew M. Lobaczewski för djupare förståelse) som är ett ypperligt skickligt - men härmat - skådespeleri. Du kan ha en fullfjädrad psykopat i din familj utan att veta om det - snacka om att inte kunna sätta fingret på vad som är "fel" i dom lägena... Intressant ämne detta, eller hur? Speciellt när vi upptäcker att världen är styrd av dessa monster! Nu uppstår frågan; Är psykopater egentligen människor? Eller något helt annat, en obesjälad vareslse på pricken lik "oss andra"? Är du öppen för svar på den frågan skall jag med glädje förse dig med material.
Håller med men vad jag syftar på med "fel" på Sam är något som ligger på ett annat, omedvetet plan. Det är något som skymtar till i hans väsen (f-n vad pretentiöst det låter!) och, som jag sa, svårt att sätta fingret på men det röjer på något sätt hans känslolöshet. Jag är säker på att han inte själv är medveten om det, därför kan han heller inte parera eller dölja det. Det gäller bara för andra att uppfatta det...kan inte riktigt förklara märker jag. Jag kanske är ute och cyklar men jag uppfattar det ändå som något avgörande avvikande.
Frågan är ju om de skapas eller om de föds sådana. De berör det i filmen. Jag är heller inte bekväm med att man inte skulle kunna veta om om man har en psykopat i familjen/ i sin närhet. Jag vill tro att man kan/ska lita på sin magkänsla. Sedan att man inte gärna vill tro detta om personer och därför blundar är en annan tröskel. Läser just nu en historisk faktabok som domineras av en – måste vara – psykopat. Mycket obehagligt. Man bara väntar på att han ska avslöjas långt tidigare än han gör. Men, det är ju historia, man vet hur det kommer att gå och det är bara att tugga i sig ett skeende som författaren på sätt och vis påstår påverkar oss indirekt i dag, tvåtusen år senare.
Edit; Jamen, det var väl då självaste glödheta satan - vad jag skriver illa! Oaaah - fick ta bort och rätta fastän jag läste igenom inlägget 478 gånger. Men nu så;
Hmm, ja, du har en bra poäng där - han kanske faktiskt inte är medeveten om just det du talar om... Måste tänka lite på detta - hursomhaver, Sam är en udda fågel i psykopatsammanhang - men vi kommer att se alltmer av dessa skrupellösa psykopater som visar sina fula trynen öppet, snart är ju agendan fulländad...
Dom föds till detta - det bestäms innan, i en annan ordning och klass än för "oss andra", en annan "pool"...
6 kommentarer:
Intressant. Men jag tror inte man alltid behöver vara så växlad som filmaren gör gällande. Det är något med Sam som känns fel, anas i slutscenen framför den gröna skärmen, men jävligt svårt att sätta fingret på. Något i ansiktsuttrycket. Här, med Sam, behöver man ju inte undra vad.
Edit; fanihelvete vad jag stavar fel och skriver illa - jag fick ta bort inlägget och rätta till... Faahaaan - men här, igen då...;
Jag är inte riktigt säker, men jag tror att jag fattar vad du menar. "Felet" med Sam är att han är medveten om att han är psykopat och dessutom medveten om att vi är medvetna om det - och han är medveten om att han inte har en själ och att "vi andra" har det, fastän han inte har en aning om vad det innebär att ha en en slik.
Psykopatens avsaknad av empati och förståelse för medkänsla till den näste (och många andra detaljer) är lika oförståeligt för oss, som det är för psykopaten att förstå dessa känslor - han äger dem icke och ikläder sig en passande mask (läs för övrigt Mask of Sanity av Hervey M. Cleckley och Political Ponerology - The Scientific Study of Evil Adjusted for Political Purposes av Andrew M. Lobaczewski för djupare förståelse) som är ett ypperligt skickligt - men härmat - skådespeleri. Du kan ha en fullfjädrad psykopat i din familj utan att veta om det - snacka om att inte kunna sätta fingret på vad som är "fel" i dom lägena...
Intressant ämne detta, eller hur? Speciellt när vi upptäcker att världen är styrd av dessa monster!
Nu uppstår frågan; Är psykopater egentligen människor? Eller något helt annat, en obesjälad vareslse på pricken lik "oss andra"?
Är du öppen för svar på den frågan skall jag med glädje förse dig med material.
Håller med men vad jag syftar på med "fel" på Sam är något som ligger på ett annat, omedvetet plan. Det är något som skymtar till i hans väsen (f-n vad pretentiöst det låter!) och, som jag sa, svårt att sätta fingret på men det röjer på något sätt hans känslolöshet. Jag är säker på att han inte själv är medveten om det, därför kan han heller inte parera eller dölja det. Det gäller bara för andra att uppfatta det...kan inte riktigt förklara märker jag. Jag kanske är ute och cyklar men jag uppfattar det ändå som något avgörande avvikande.
Frågan är ju om de skapas eller om de föds sådana. De berör det i filmen. Jag är heller inte bekväm med att man inte skulle kunna veta om om man har en psykopat i familjen/ i sin närhet. Jag vill tro att man kan/ska lita på sin magkänsla. Sedan att man inte gärna vill tro detta om personer och därför blundar är en annan tröskel.
Läser just nu en historisk faktabok som domineras av en – måste vara – psykopat. Mycket obehagligt. Man bara väntar på att han ska avslöjas långt tidigare än han gör. Men, det är ju historia, man vet hur det kommer att gå och det är bara att tugga i sig ett skeende som författaren på sätt och vis påstår påverkar oss indirekt i dag, tvåtusen år senare.
Edit;
Jamen, det var väl då självaste glödheta satan - vad jag skriver illa! Oaaah - fick ta bort och rätta fastän jag läste igenom inlägget 478 gånger.
Men nu så;
Hmm, ja, du har en bra poäng där - han kanske faktiskt inte är medeveten om just det du talar om... Måste tänka lite på detta - hursomhaver, Sam är en udda fågel i psykopatsammanhang - men vi kommer att se alltmer av dessa skrupellösa psykopater som visar sina fula trynen öppet, snart är ju agendan fulländad...
Dom föds till detta - det bestäms innan, i en annan ordning och klass än för "oss andra", en annan "pool"...
Skicka en kommentar