måndag, juni 14, 2010

Snackskallar

Vi snackade lite om Adrian Belew på Gagadodo-bloggen. Tänkte bara sätta in en Talking Headslåt där han solar så jävla gôtt. Det här var mitt "Jimi Hendrix moment" och ändrade helt mitt sätt att spela gitarr...

4 kommentarer:

gagadodo sa...

OK, vasst. Har givetvis hört detta förr man jag har inte hookat på låten... eller Talking Heads. Gillade deras koncept men inte speciellt ofta låtarna. Tyvärr. Samma sak gäller för Belews medverkan på Bowie-plattor. Stage var ju inget vidare och inte Lodger heller, Red Sails som du nämnde på gaga, hoppade jag mest över, de få gånger jag spelade plattan.
Men jag förstår mycket väl att man som gitarrist reagerar man på Belews spelstil. Men det är så extremt så några låtar i rad och det blir tjatigt.
Det lustiga är att jag tyckte Belew var kanon på scen under de konserter jag såg honom ('78 och '90) men sen när jag fick tag i live-inspelningar var det inte riktigt lika kanon.
Summasumarum, han gör sig bättre med Talking Heads och Zappa än med Bowie.

Max sa...

Man kan säga somsisåhär; Belew passar mycket bra på vissa av Bowies låtar. När det kommer till gitarrspel av Ronsonkaraktär känns inte Belew lika träffsäker. I den typen av låtar passar heller inte Fripps spel så bra.
Men det är som jag alltid haft på känn - Bowie skulle haft med sig Abbey - killen som klarar alla stilarna... (yeah right!) ;-D

gagadodo sa...

Nu låter det ju jävligt inställsamt, men jag håller med. Utan att skämta. Det där Dojjangigget jag likt en papegoja tjatar om har lämnat outplånliga står i mitt gitarrist-tyckade. Jag vet inte om du var speciellt loose den kvällen och släppte alla "krav" på hur du "ska" spela men, ja vet inte när jag var så knockad av en gitarrist. Och då har jag ändå sett Ronson, Slick, Belew, Blackmore, Clapton, Mick Taylor, Steve Via, Tony Iommi, Angus (nja, han ligger nog i fas. Martin Barre också) behöver jag fortsätta...?

Ronson och Slick var klockrena på de perioder de var med (Ricky Gardiner hade nog funkat på det mesta också) Fripp är en luring. Tydligen kriminellt bra, enligt Greg Lake. Något som han av någon anledning inte visat fullt ut på vare sig platta eller gig.

Nu ska du ju tampas med MG på några låtar, så vem vet, de kanske hittar vägen från LA till NY. Stäm upp. Charlie! Hallå, Charlie?

Max sa...

Japp, det skall bli crazy-loose kan jag lova!