Jag åkte dit

Så här är det; människan är en ”reaction machine”, och har varit det sedan urminnes tider. Allt vi gör dagligdags och som vi tycker känns som helt naturliga gärningar är egentligen små program som hela tiden sätts på och stängs av. Inte nog med att våra hjärnor redan på designstadiet är, som engelsmännen säger; ”tampered with”, utan direkt från födseln startar dessutom omedelbart en lavin av programmeringar som konditionerar vårt sätt att tänka och bete oss. Om vi bortser från de tusentals pyttesmå, men effektiva program som hela tiden strömmar genom våra sinnen kan man, om man är lite intresserad, börja fundera på att försöka få grepp på de större programmen som t.ex. Religion och Politik, som bara är två exempel på jätteprogram som snärjer oss i kampen om våra egna fria tankar. När man börjar frigöra sig från de uppenbara, stora programmen, blir de mindre alltmer tydliga och man kan, kanske, börja träna på att försöka få grepp även om de små.
Jag ser mig själv som en hyfsat frigående höna, ja, du läste rätt – höna. En höna därför att jag dagligen blir fuckad och är tvungen att lägga ägg, mot min vilja. Men tricket är att äggen kommer med större mellanrum numera och blir allt mindre i omfång.
Fortfarande alltså – en höna – hyfsat frigående.
Men, frigående eller inte… jag åkte dit, med buller och bång, på grund av politik, som jag svurit inför mig själv att försöka att inte trigga så hårt på. Ett "reaction machine"-program startades med omedelbar verkan.

Förutom musik arbetar jag med att skriva i den svenska gitarrtidningen FUZZ. Det innebär att jag lyfter en månadslön och därmed är medlem i en fackförening och A-kassan. Min avgift för detta har varit styvt 130 spänn, eller däromkring, i månaden. Nu har, tack vare den nya blå regeringen, avgiften höjts till 352 blanka enkronor i månaden.
Utan att för en sekund tänka mig för blev jag så vitglödgat ursinnig över detta att ett domestic jättebråk med min sambo gick av stapeln, inte hemma dock utan, pinsamt värre, på bussen. (Västtrafik, som jag hatar innerligt, är ett annat program jag inte bearbetat klart ännu, sorry to say).
Min omedelbara reaktion var ju såklart att utan omsvep gå ur alla jävla organisationer som kräver mig på höjda avgifter. Givetvis var den reaktionen mums-mums för högre ”makter”, men efter en stund, då jag lugnat ner mig började jag fundera på de politiska krumsprång vi ser i samhället idag.
Återigen ser vi ett gammalt beprövat knep taget direkt ur den politiska svarta bibeln; genom att utan skrupler, på ett psykopatiskt vis, höja avgifter gör man en stor, trängd grupp människor väldigt arga och oroliga. Man skapar alltså ett problem, som senare skall få en lösning, via politiska val och där slutmålet handlar om att inskränka vår frihet och sno våra pengar.
Det är självklart tanken att så många som möjligt skall reagera precis så som jag gjorde. Vad kan vara bättre för Reinfeldt och gänget än att så många som möjligt gör sig av med de enda livlinor som finns kvar och som kan komma till stor nytta om man skulle bli sjuk eller arbetslös.
"Gå ur och klipp av bara", säger dom i maktens korridorer, "sedan kan ni gnälla och skära tänder när det kniper, kom inte till oss och lipa! Vi höjer och ni lyder!"
Låt oss en gång för alla fastslå att det inte är några dumskallar som för tillfället sitter och bestämmer i Stockholm. Nej, allt är uträknat. Det är självklart att det Blå Tågets konduktörer är fullt medvetna om vad de ställer till med.
Tror du för en sekund att gänget sitter och oroar sig för svenska folkets reaktioner, Sifotabeller och så vidare? Eller att de inte vet att deras tid och ”kontrakt” bara gäller 4 år? Nähäädå, allt går precis enligt planerna; politiken är en homogen organism, det spelar ingen roll om det är Röda Djävlar eller Blå Demoner som håller i rodret, så länge folk tror att de bestämmer genom att gå och rösta.
Det röda blocket behövde en paus för att omstrukturera leden och samtidigt byta personal i ledningen. Persson behövde bytas ut och nytt blod pumpas upp och in i toppen. Man tog ett gemensamt beslut om att det behövdes en fyraårig blå viloperiod. En period som så till den milda grad skulle göra folk förbannade att det nästa val blir en förkrossande röd seger, med en attraktiv ny partiledare, av folket och inte mindre viktigt, kvinna (vilket är helt naturligt och rätt enligt min åsikt).
Märk väl, när de röda vinner nästa val, kommer inga av de tokstolliga beslut som de blå drivit igenom att förändras, åtminstone inte tillbaka till hur det var innan och verkligen inte så att folk kan dra nytta av det. De blå finns i politiken för att spela rollen som "scapegoats" och de röda står för det hemvävda, trygga och naturligt svenska.
Även politiker drivs av samma program som du och jag. Det är alltså högst sannolikt att Fredrik och Mona tror att de jobbar för en ”bättre sak”. De är båda två instrument för en mycket listigare struktur. Lyssna noga till vad de säger i valdebatterna om några år. De kommer att säga precis exakt samma sak, men med skiftande meningsbyggnad, kommatering och utropstecken. Om du inte visste vilken ”färg” de har på sin politik skulle du aldrig kunna gissa vilket parti de representerar. De representerar samma parti. Samma parti som håller alla människor på planeten i ständig kontroll.