Tyvärr åkte jag buss idag och läste Metro. Där var ett reportage om en grupp som heter Manic Street Preachers och "journalisten" skrev att -"På senaste plattan låter dom som ett stort dumt rockband".
Hmm... stort dumt rockband. Undrar vad det egentligen betyder? Att ett helt band, alltså att alla medlemmarna är korkade och kontentan således blir att hela bandet är dumt? Eller kan det på vanlig "rockjournalistisk" lingo betyda att ett rockband som är stort av naturliga skäl måste vara dumt. Jaja, så är det när man är musikskribent och bara har kapacitet att ta in Stora Dumma Rappare i sin musikaliska sfär. En grej som faktiskt ändå fick mig att tro att "journalisten" trots allt har en poäng var att sångaren i MSP, som tydligen gjort en duett med CardigansNina, sade att hon är en kvinnlig Sinatra
Ajdå, där tog visst bläcket slut i datorn...
17 kommentarer:
Det var nog tur att bläcket tog slut annars hade du nog ondgjort dig å det grövsta, men att jämföra Ol`blue med Cardiganssparven är att förolämpa sina läsare på flera sätt. Kör hårt Max!
Locket
Den jämförelsen förolämpar inte mig, och jag är ju en läsare. Sinatras storhet är lika uppblåst som Springsteens.
David Bowie och Håkan Hellström då...?
...som jämförelse alltså!
Jämföra Bowie och Hellström? Tja, det låter sig väl göras om man utgår från senare tids Bowie. Men pratar vi Bowie på sin sångrösts zenit, dvs större delen av sjuttiotalet, så är han untouchable. Ingen, none, kommer i närheten av sångprestationer som de på ex.vis "Lady Grinning Soul" eller "Win". Inte ens Svenne Hedlund.
Tja... Jag hade ju hellre lyssnat på DB:s brakskitar de senaste åren, inspelade och samlade på en dubbel-CD, än en enda sekund av HH.
Håhå, var det på så vis? Jo, man kan förundras över Hellströms rise to fame. Hellre Bowies brakskitar? Då inkluderar du väl inte You Belong In Rock & Roll, antar jag? (Jaja Tin Machine då om man ska vara petig, men han är ändå in control.) För något sämre än den låten går ju inte att uppbringa på denna jord. Hur he.. kan man (allra minst han!) haspla ur sig sån skit? Och agerandet i videon som om låtjäveln vore bra, och han själv cool?! Patetisk var ordet, sa Bull. Har all jävla kola till sist gett honom hybris beyond belief? Jag vägrar tro att det är samma snubbe som satt och snörvla i limon i Yentobs Cracked Actor och levererade makalösa versioner av Moonage Daydream och Sweet Thing. Och ändå är tänderna desamma (skulle ju annars kunna vara en rimlig förklaring till frånvaron av allt vad smak heter).
Om det finns möjlighet till en lukt-CD av DB:s brakskitar så skulle jag med fördel beställa flera ex. Det skulle kunna hålla mig och Oldsberg borta från krogen och andra dåligheter flera månader!
Håll utskit!
Lock
Jag håller med er! Vad fick mig att skriva de där dumheterna från början?
Jag är förundrad över att ni diskuterar överskattade band/artister utan att nämna det mest överskattade bandet i hela universum, nämligen de äckliga engelska pottfrillorna Beatles! De dundrar in på musikscenen nån gång på 60-talet och lyckas egenhändigt att förstöra rock´n´rollen och allt vad den byggt upp. Innan det hade vi en galen Jerry Lee Lewis som fjuttade eld på sitt piano på scen och sen fick vi tre töntar som ylar "She loves you, yeah yeah yeah". Jag vet vad jag väljer... Urk! Tacka Jesus att Iggy & the Stooges ställde saker tillrätta några år senare.
Och jag är förundrad över att man som argument till att påstå att Beatles är överskattade tar exemplet "She Loves You".
Varför inte istället dra till med "Strawberry Fields Forever"? Eller "Tomorrow Never Knows"? Eller "Carry That Weight"? Eller "Golden Slumbers"? Eller "Come Together"? Eller "Dear Prudence"? Eller "Happiness Is A Warm Gun" etc, etc? Kanske för att påståendet då inte ter sig lika övertygande? Snarare oinitierat.
En låt som "She Loves You" kan ju knappast betytt något alls, förutom för beatlarnas egna
plånböcker, och numer nostalgiska själar. Nä, bättre argument så kanske någon till sist håller med.
PS.Vet inte om jag missförstod men menade du att Bowie är överskattad? Gillar du "Raw Power"?, "The Idiot"?, "Lust for Life"?, "TV Eye"? Voila! DS.
Öh, Dead Dude! Varför tog du bort din kommentar? Jag hann läsa den!
Eller slipar du på en ny?
Det har du helt rätt i, a... De Beatles-låtar du nämner är ju minst lika överskattade som "She loves you". Det var dumt av mig att glömma det. Tack för påminnelsen! Och ja, jag gillar Iggy. Rätt mycket, faktiskt. Majoriteten av hans skivor är dock skitdåliga och detta håller nog de flesta Iggy-fans med om, så därför vet jag inte om jag vill kalla dem överskattade. (Det är jag som är the Dead, Abbey!)
OK, du gillar inte Beatles. Och ingen av deras låtar. Självklart din fulla rätt säga så utan att bli påhoppat av något Beatlesfan (tro det eller ej, jag är inte en av dem. Har fler Iggy + Stooges plattor än jag har Beatles.) Men egentligen, vad är det som bestämmer vad som är betydelsefullt eller inte? Hade Beatles lagt av 1965 någonstans hade de mest blivit ihågkomna för att de initierade långt hår.
Nu gjorde de inte det utan Lennon, exempelvis, fick för sig att skriva en låt med ett enda ackord, slänga in lite indiska influenser, vända tapen och spela in baklänges." Jaha, och?" Med tanke på hur allt annat gjordes och lät på hitslistorna kring den tiden så inser man snabbt att den låten, Tomorrow Never Knows, vare sig man tycker det är bra eller inte, är något helt annat. Och som startade en helt ny genre, psykedelisk rock. Efterföljare är i allafall för mig kvitto på att någon betytt något. Och hur många band genom rockhistorien har inte Beatles på sin influenslista? En sådan i sammanhanget osannolik figur som Ozzy hyllar Beatles no end (har för mig att det är samma sak med Lemmy). Något år efter att Sgt Pepper släpptes bildades en band som hette The Psycadelic Stooges. There you are. Själv försöker jag begripa mig på Springsteens fullständigt omåttliga populäritet. Lyckas inte speciellt bra, kan jag säga. Inte för att jag tycker att han är så urbota dålig utan för att allt och alla ger honom ständigt sju "fyrar" av fem möjliga. A riddle indeed! Han har inte kommit med något ny musikalisk infallsvinkel någonsin. Även om t o m jag kan tycka att en och annan låt är bra (tills Clemmons brölspyr i saxen! I varenda dj-a låt!) så harvar han på i redan utlagda spår. Man kan gilla Beatles eller inte men att de kom med ny banbrytande musik kan ingen ta ifrån dem.
Skicka en kommentar