onsdag, april 18, 2007

Generalfel

Jag har gjort ett stort fel. Generalfel nr. 1 klass A.
Jag skall förklara mig i det här inlägget och sedan blir det inte fler av den här typen, i alla fall inte på den här bloggen.
För sisådär 5 – 6 år sedan kände jag att det var någonting i vårt samhälle, både det svenska och andra samhällen världen över, som inte tycktes stämma. Till skillnad från att samhället, och hur människor agerar gentemot varandra, hela tiden ändrar sig, strukturerar om sig, kändes det som om något fundamentalt var på gång – någonting annat än att unga revolterar mot vuxna o.s.v. vilket är rätt och riktigt – och inte fel på något vis. Förändring för saker och ting framåt!
Nej, det var snarare så att jag började fundera på min egen och andras plats i tillvaron, vad har vi för roll – bestämmer vi själva vad vi spelar för roll? Eller är det någon eller något som bestämmer hur vi skall vara och agera.
Jag kunde helt enkelt inte se varför t.ex. det politiska system vi har idag och har haft sedan tusentals år – och som är exakt likadant nu som då – faktiskt inte fungerar.
Samma frågor ältas och får sina lösningar, om och om igen, utan att någonting händer och förändras. Alltså, om systemet hade fungerat så skulle ju saker och ting vara lösta nu, tycker man… efter tusentals år av testande. Hunger, krig, makt och framför allt; pengar är fortfarande det som styr vår tillvaro.
Jag beslutade mig för att försöka ta reda på om det fanns andra som kände som jag – och att försöka hitta en djupare sanning om hur det egentligen står till med vår värld och vår tillvaro. Sanningen får vi nog aldrig riktigt reda på, men man kan skrapa på ytan.
Ett spår och en öppning till ett helt nytt tänkande om mänskligheten hittade jag i en bok som heter ”Secret History of the World”. Nej det handlar inte om UFO:n och andra new wave-flummerier, utan om en revidering av den skrivna mänskliga historien. Historia skrivs ju alltid av det ”lag” som vinner matchen!
Författaren har också en hemsida där tusentals och åter tusentals artiklar finns att läsa i ämnet. Trots att det gått många år har jag inte läst igenom allt ännu.
Det som avslöjades i detta material fick mig att börja tänka i lite nya banor – därmed inte sagt att det som står i materialet eller det jag tänker är rätt och att allt annat är fel – utan bara nya banor.

När jag började skriva i den här bloggen ville jag, naivt nog, trigga lite känslor hos andra genom att skriva betraktelser av samhället – grova betraktelser.

Här kommer Generalfelet nu; Om man skall få människor intresserade av någonting måste man, inser jag nu, ta en tes, idé eller teori, så att säga, och förklara från början – inte bränna av lösryckta fragment av idén och tro att folk skall hänga med på HELA idén. Jag har postat olika små tanke-”triggers” här på bloggen i tron om att någon kanske skulle känna ett sting av igenkännelse och liksom hänga på.
Detta har inte funkat och det är mitt eget fel – min retorik har varit totalt av banan sedan första ordet.
När man uttrycker sig i skrift måste man vara mycket noga med hur man betonar det man skriver. Om man skriver något som man upplever som negativt eller konstigt är det nästan 100% säkert att den som läser det uppfattar saken som att den som skriver är ömfotad, magsur, bitter och gnällig. Med all rätt!
Jag har alltså skrivit mycket dåligt och framför allt inte förklarat VAD det är jag vill ha sagt. Jag har alltså inte lagt fram teorin, tesen eller idén som ligger bakom det skrivna – tanken bakom. Det är därför inte så konstigt att människor uppfattar det jag ofta skriver om här på bloggen som gubbsura gnälligheter.
Svårigheten och misstaget med det här är att den bakomliggande idén är så omfattande så att jag helt enkelt inte kan återge den eller ens börja skriva om den här. Mediet tillåter inte det.
Därför lägger jag ner detta nu och fortsätter med att blogga om det som står i min devis i bloggens ”brevhuvud” – Musik och annat som ploppar upp.
Det blir roligare för både dig och mig!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Njae,vadå roligare för mig och dig. Du skall fortsätta att reagera på saker som ibland upprör,väcker känslor och stimulerar till skriftlig diskussion. Det är utvecklande både för de som skriver och de som läser inläggen. Om du känt förtret eller surhet, och sedan blir bemött med motsatta åsikter anser jag att du har lyckats med just väcka debatt. Om du sedan självkritiskt anser att du haft en lite negativ framtoning så kanske det ligger något i det, men det är ju så som du uppfattat saken som du vill skriva om. Och det är verkligen ingen anledning till åsiktsreträtter från din sida, menar jag! Vad som är viktigt i kråksången är att "vi" fortsätter att föra ett deliberativt samtal med ibland lite svinhugg här och där. Som bekant är så brukar ju dessa gå igen... För mig har aldrig konsenus varit det primära i sådana sammanhang utan diskussionen. Vad vi mäter är ju värderingar och inget annat, så Max, du kan väl fortsätta att skriva om det som ibland trycker dig och inte bara Strassegig och någon ny Stratta med specialmickar...
Locket

Anonym sa...

Och det kanske kommer en liten kaja och läser din blogg flera år senare och tänker. Den här killen snackar om allt som jag är uppväxt med.
Men se han är inte en antis, han är en "normal" svensk.
Och då blir man som glad (det är inte bara knäppa-skadade antisar som tänker annorlunda) och känner stark för att fortsätta sitt spår...

vi har inte bara akvarier gemensamt, utan en syn på samhälle också. coolt!