Tjipp på er, eller Chip kanske?
Bloggen har tagit en ny form och utvecklats en aning. Inga fler gubbsura magsafter från mitt håll i fortsättningen.
Jag vill passa på att tacka alla läsare då de enhälligt tyckt att nu jävlar får vara nog med mitt skitprat.
En rätt så skönt syrlig diskussion har däremot blossat upp i kommentarsektionen. Där diskuteras nu om de mystiska chip som snart sitter i var mans arm.
Jag är inte någon konspirationsteoretiker, men försöker att tänka i nya banor - hela tiden!
Jag hittade den här ganska informativa videon på Google. Om det är någon mystisk organisation som producerat den vet jag inte - men jag har inget samröre med dem iallafall!
11 kommentarer:
Jo, jag har sett det där tidigare. Man kan ju komma ihåg att redan i Bibelns Johannes Uppenbarelsebok talas det om odjurets tecken (inget nytt för alla hårdrockare), vilket man ska ha intatuerat i pannan eller handen för att kunna köpa och sälja varor. Om man nu vill vara fatalist.
Bibeln som vi läser idag, alltså den av den Kristna bestämmande eliten, reviderade och sammanställda upplagan skulle man nog kunna döpa om till Lambi Kräpp, eller nåt i den stilen. Bibeln varar länge på dass, många och tunna ark.
Däremot glimmar några få passager från ursprungskällorna igenom - trots hård redigering. Det stycke du refererar till är ett sådant - och därför hyperintressant med tanke på vad som sker idag. Tiden är inte linjär utan cyklisk.
En bok som dock inte lämpar sig på dass är den drygt 1 000 sidor tjocka "Secret History of the World", den skulle riva upp allt för många skrapsår i röven. Det räcker med att man får sina tankebanor upprivna!
Hur bra mår du av att läsa "Secret History..."? Och hur vet du att den är sann? Den kanske tjänar ett syfte, den kanske är ett medvetet verktyg för att hålla sådana som dig sysselsatta, precis som i Orwells "1984"? Vill man ha sina tankebanor upprivna? Vill man kränga allt obekvämare i tillvaron på grund av vetskapen, eller tron om saker som man klarar sig utan? Och därmed känna sig maktlös.
Vill man inte hellre ta hand om sina ungar, smutta på gott vin, intaga god mat och få krypa på emellanåt?
Läs noga vad jag skriver i den långa posten "generalfel" - eller orkade du inte med den...?
Jag skriver att boken fick mig att tänka i andra banor - och att det som står i den och det jag tänker inte behöver vara sant eller riktigt.
Jag mår mycket bättre av att läsa den boken än de zombies jag ser på stan dagligen. Jag är inte nöjd med de "sanningar" som kablas ut via (amerikanska) media. Jag vill veta sanningen, så nära den iallafall, som jag kan komma.
Författaren säger själv det du säger; -Och hur vet du att den är sann? Den kanske tjänar ett syfte, den kanske är ett medvetet verktyg för att hålla sådana som dig sysselsatta, precis som i Orwells "1984"?
Vi vet inte om någonting är sant - det enda man kan göra är att gräva vidare och djupare och undersöka en massa saker på egen hand.
Bara för att jag vill veta mer än vad som bjuds på Neanderthal-nivå - så intager jag både gott vin och god mat (alldeles för mycket och ofta, som du vet) tar hand om barn och kryper på - det ena utesluter inte det andra.
Men jag kan inte göra som makthavarna vill när de säger - Nothing to see here, go back to sleep.
När folk i TV säger; nej, det är ingen fara - det kommer inte att hända i vår livstid (välj ämne) - det är då jag tycker det verkligen känns farligt. Jag tänker inte vända mig om och fortsätta sova, det är just det TV, Mobiler, Aspartam o.s.v. konditionerar hjärnan att vilja göra.
En grej till; Beskriv gärna vad; "sådana som du" (jag alltså) är för något.
Alla!
Låt oss ha en god diskussion - jag tycker det är spännande och intressant att ta del av era tankar och åsikter - och jag lovar; no hard feelings från mitt håll - vi gaggar bara lite, OK? ;-D
No offence. Med "sådana som du" menar jag de som engagerar sig på ett djupare plan. Det krävs ju trots allt ett hyfsat engagemang och vilja för att ta sig i genom nämnda böcker (med tanke på din bestämda åsikt angående Bibeln utgår jag från att du också läst den).
Jo, jag skummade igenom "Generalfel" (missade en hel del tydligen). Och vi tycker nog mycket samma. Skillnaden är kanske(?) att jag inte behöver läsa mig till min skeptisism, jag är det till min natur. Det innebär att jag t o m är skeptisk till det skeptiska. Hmm, låter som en lattjo snubbe...
Men om vi skulle förenkla ämnet genom att istället likna den vid en politisk diskussion så pratar jag blått med en röd och pratar rött med en blå. Mao alltid skeptisk mot den som vill påbracka mig en åsikt. Och orsaken till det ligger inte i att vilja vara motvallskärring utan precis som Ian Hunter skrev "I don't vote for the left wing, I don't for the right. I gotta have both to make me fly."
I rättvisans namn kan jag vara den som själv försöker bracka på någon annan en åsikt, eller provocera. Men det är uteslutande när jag dyker på någon påtagligt "enögd". Röd eller blå, kristen eller ateist, misstänktsam eller godtrogen, Beatles eller Stooges makes no difference.
Ålrajt Romy!
Jag förstår!
Men har du tänkt på en grej? Jag är ytterligt noga med att just INTE pracka på någon något. Jag har lagt ut små "triggers" för att sondera om någon så att säga hakar på och verkar intresserad. Det skall i sanningens namn sägas att jag har varit exeptionellt kass på detta och mest framstått som en naivt surmulen gubbgris, jag medger detta!
Därav en ny inriktning på bloggen - inga mer uppstötningar från min sida, även om jag kommer att lägga in små sköna "samhällsgrejer" då och då!
Om någon till exempel hade kommenterat; -Du abby, det där du snackar om, vad har du fått dina idéer från, förklara lite, det låter spännande o.s.v. hade jag brett ut mig lite mer.
Vidare, den där boken jag har snackat om är ingen "bibel" för mig - den är mycket genomarbetad med vetenskapliga källhänvisningar. Det är alltså inte en vanlig "run of the mill" konspiratorisk genomgång av olika skeenden i historien, som är så vanligt i den gängse new-wave-flum-litteraturen.
Jag har den faktiskt i PDF- form också (pga den snabba datorsökningen och direkt uppkoppling på nätet),något reducerad men ändå mycket läsvärd. Vill du ha ett ex? Men du får jobba med hänvisningarna - jag har slitit med den i över ett år, det förgrenar sig nämligen väldigt lätt om man börjar gräva själv.
Nej, jag har inte läst hela bibeln, men faktiskt ganska stora delar av den, det ingår i jobbet, så att säga. Stora delar av Bibeln är rent påhitt (har jag en uppfattning om iallafall), då de ursprungliga texterna har blivit så omarbetade och anpassade till att forma ett kristet intellekt att man faktiskt baxnar när direkta jämförelser görs - där källmaterialet fortfarande existerar för allmän läsning.
En "light" introduktion är Apokryferna, Thomasevangeliet och översättningen av Döda havsrullarna.
Det finns stora hjälpguider att tillgå på nätet.
Vad som är mycket kontroversiellt i stora delar av dessa skrifter är synen på Jesus och vem han var och vad han sysslade med samt uppkomsten av det vi idag kallar kristendomen. Det tycks inte, när man gräver lite i källskrifterna och hänvisningarna, vara så enkelt att kristendomen uppkommit på det vis vi tror - det verkar snarare vara som med alla de andra organiserade religionerna på det viset att de konstruerats för att bibehålla makt över människor - enkelt uttyckt!
Jag kan alltså inte redogöra för allt det jag är intresserad av och de idéer, som ännu så länge bara är i sin linda, jag har här på bloggen, men den som har lust att fördjupa sig kan få länkar av mig, men som sagt då får man jobba lite!
Självklart har religioner, bland dem kristendomen, medvetet formats som ett ok för att hålla folk på plats. Jag känner till Thomasevangeliet och att det uteslöts från bibeln för att det bökade för mycket med det tänkta innehållet. Men ändå finner jag Jesus-storyn fascinerande och tankeväckande. Det finns händelser där som jag har svårt att tro att någon annan diktat ihop, just av den anledningen att "hans" tankebanor är något helt annat än hos vanligt folk, inklusive präster och "författare". Kalla det exceptionell fyndighet om du vill, men nåt speciellt är det. Iallafall i mina ögon.
Sedan tycker jag då att faktumet att de som allra mest fördömde honom var de som allra mest borde ha välkomnat honom, dvs präster, är talande. Vem vill dissa sig själv på ett sådant sätt? För man får utgå ifrån att det är kyrkans män som har haft hand om bibelns revideringar och texturval. Men samma sak skulle upprepas idag. Tänkt dig exempelvis hur sådan som Ulf & Alf (Ekman & Svensson) skulle reagera om en kostym & slipssnubbe skulle utge sig för att vara en återvändande Jesus. De skulle reagera precis som Caiafas & och Hannas gjorde för knappt två tusen år sedan. Trots att de, iallafall Ulf Ekman, svamlat sig löjeväckande rusig i Jesu namn. Nä, Ulf & Alf skulle stå i första ledet för att få slänga den första stenen.
Hade tänkt att först inte delta i den här diskussionen, men vad fan lite trosfrågor (hehe) kan alltid pigga upp. Vad som är viktigt för mig om man skall blanda in någon form av trosbegrepp är att jag tycker att tro och förnuft kompletterar varandra. Om man skall utgå från ett kristet perspektiv så kanske gamle Thomas av Aquinos påstående att dess sanningar alltid är förnuftiga och därmed kan man ju säga att tro går före vetandet i hans tankevärld. Om man ser till USA:s politik är detta en sanning (dogma) som är högst aktuell. Det har ju man blivit varse om ett flertal gånger den senate tiden. Däremot tror jag att utan förnuft blir tron farlig och främmande för det samhälle den finns i. Blind tro kan leda till/leder till världsfrånvändhet och till fanatism. En annan sak som kan tas med i den här kontexten är att förnuft utan tro kan bli en källa till högmod, mao den som själv tror sig kunna hitta alla svaren på tex skapelsens gåtor och livets alla svårigheter riskerar kanske att själv jämföra sig med något översinnligt som han inte är. Och då kan man ju ställa sig frågan om människan är alltings måttstock som den sanne humanisten skulle påstå. Jag tror att man måste se att tron kommer av erfarenheter och att varje människas liv bygger på en oändlig lång rad av handelser. Den som avgärdar tron eftersom vetandet alltid kommer i första rummet, kommer att ha gjort tron onödig och tillslut har en alltför begränsad förståelse av vad trons funktion är. Det är stor skillnad på att se på tro i bemärkelsen att något existerar och tro i bemärkelsen att tro på någon. Det behöver inte vara en ständig fråga om Gud existerar, utan att lita på Gud, eller vad man nu väljer att lita på här i livet; sin mamma, frugan, plånboken eller Jack Daniels1
Locket, din agnostiker i bukten
Håller med Softlocket. Mitt mer "religiösa" inlägg triggades av Abbys vanvördiga hållning mot något som faktiskt har ett bra budskap, och ett budskap man kan följa utan att man bokstavligt behöver tror på vad som står i bibeln (N.T. that is).
Skicka en kommentar