Ja, det här var ju på gamla Soft Machine tiden, med en vit SG och några stringbends lite här och var. Allan Holdsworth i högform.
onsdag, mars 31, 2010
söndag, mars 21, 2010
fredag, mars 12, 2010
Där satt den!
Här är beviset att USA är en fasciststat. Lieberman och McCain lägger ett lagförslag som tillåter den amerikanska militären att fängsla medborgare på obestämd tid utan åtal och utan rättslig hjälp - bara genom misstanke att personen kan vara ett hot mot regeringen. Detta är vad terrorbluffen går ut på - att kriminalisera amerikanska oskyldiga medborgare och helt ta bort de sista flämtande lågorna av av åsiktsfrihet - och till och med fritt tänkande.
Det här är en supermakt. När det amerikanska folket är fullständigt kuvat finns inga hinder att göra så med resten av världen. Är det någon som fortfarande tror att jänkarna kommer att hålla sig till sitt eget land...? Tänk!
Det här är en supermakt. När det amerikanska folket är fullständigt kuvat finns inga hinder att göra så med resten av världen. Är det någon som fortfarande tror att jänkarna kommer att hålla sig till sitt eget land...? Tänk!
torsdag, mars 04, 2010
Lätt som en plätt
Det pågår ett globalt folkmord. Det vet alla vi som har en hjärna att tänka med. USA går i spetsen och leder resten av världens regeringar, som givetvis är införstådda i sammanhanget. Gifter, vacciner, strålning o.s.v. är bara toppen på ett enormt isberg. USA är en "öppen" diktaur - det har tills alldeles nyligen inte behövts några landsgränser att förbjuda folk att resa in eller ut över. Istället är amerikanen så konditionerad att; alla länder som inte är amerika - helt enkelt inte existerar, det finns bara amerika, resten är... ingenting. Detta vet vi alla om, och snart får även vi känna på dessa regler.
När man talar om det här är det ytterst svårt att sätta fingret på hur det fungerar och liksom... varför?
Du är givetvis inte intresserad av detta och kommer såklart inte att läsa den artikel jag länkar till - så varför skriver jag detta då - för blinda ögon? Jo, för om man plöjer den ganska långa artikeln får man svar på en del frågor, och en ganska stor bit av pusslet får enkla bitar att lägga sig på plats.
Här kommer du inte att klicka för att läsa artikeln
När man talar om det här är det ytterst svårt att sätta fingret på hur det fungerar och liksom... varför?
Du är givetvis inte intresserad av detta och kommer såklart inte att läsa den artikel jag länkar till - så varför skriver jag detta då - för blinda ögon? Jo, för om man plöjer den ganska långa artikeln får man svar på en del frågor, och en ganska stor bit av pusslet får enkla bitar att lägga sig på plats.
Här kommer du inte att klicka för att läsa artikeln
Down Memory Lane
Kollade på SVT-programmet "Dom kallar oss artister" igårkväll. Det var Ola Salo som visade lite från sin karriär med The Ark och inspelningen av nya plattan. Jävla skön kille, Ola. Han har "det där" som man brukar säga. Det är faktiskt ganska kul att jag ändå har fått lira ihop med honom vid ett tillfälle för några år sedan då han gästade ett band jag lirade med. Vi körde några riktigt fräna covers, Alice Cooper bland andra - jävligt kul, och man måste säga att han är en tung scenpersonlighet.
I det där programmet får artisten berätta om en musikalisk händelse som präglat musiksmak och inriktning. Ola valde ett tillfälle då han för första gången hörde Hendrix - och berättade intressant om detta.
Jag drömde mig bort ett litet tag och tänkte på vilken musikalisk händelse jag skulle tagit fram om det vore jag som satt där i programmet...
Det är ju många musikaliska tillfällen som gensat pockar på uppmärksammhet, men jag kom att tänka på två som distinkt utmärker sig. Tillfällen då man faktiskt upplever någon form av upphöjt själsligt tillstånd.
Första gången var 1973 framför den stora Radiola-radioapparaten som hade ett formidabelt bra ljud. Det var Kjell Alinge som i sitt radioprogram Pop 73 Special spelade Rat Bat Blue med Deep Purple. RBB är en låt som har ett styggt riff och som, hör och häpna, saknar gitarrsolo - så just denna gången var det inte Ritchies gitarrspel som var den stora grejen utan trumspelet och framför allt Jon Lords Hammondsolo - lyssna på låten och digga det solot. Vid ett ställe får han orgeln att låta som om den spyr, ja, crazy, men lyssna själv - och i slutet höftkickar han den tunga Hammondorgeln så att reverbet får slutspel och det liksom bara sprakar om ljudet. Då, framför radion, fattade man ju inte att han gjorde så - det såg man live många år senare - men det soundet...
Det andra tillfället av "Total Bliss" hände hemma hos min kompis, den fantastiska trumslagaren Birger Löfman, några år senare - 1975. Birgers farsa Sten, som är musiker, pianist, hade en rent överjävlig stereoanläggning. Han ropade på oss kids och sa; lyssna nu - och lade på ett vax som fick mina inälvor att vilja sprängas. Det var Mahavishnu Orchestra - med låten Eternitys Breath. Det går inte att beskriva The Wickedness i det gitarr-riffet. Det finns, enligt mig, inga gitarr-riff i värdshistorien som slår detta - period! Låten börjar underbart sublimt, mjukt och trevande - sedan kommer så det otroligt stygga riffet. Trumslagaren här är Narada Michael Walden, och han spelar så otroligt bra att jag än idag får tårar i ögonen när jag hör detta. Harmoniken går i österled och det är så här jag önskar att musik låter... "på andra sidan".
I det där programmet får artisten berätta om en musikalisk händelse som präglat musiksmak och inriktning. Ola valde ett tillfälle då han för första gången hörde Hendrix - och berättade intressant om detta.
Jag drömde mig bort ett litet tag och tänkte på vilken musikalisk händelse jag skulle tagit fram om det vore jag som satt där i programmet...
Det är ju många musikaliska tillfällen som gensat pockar på uppmärksammhet, men jag kom att tänka på två som distinkt utmärker sig. Tillfällen då man faktiskt upplever någon form av upphöjt själsligt tillstånd.
Första gången var 1973 framför den stora Radiola-radioapparaten som hade ett formidabelt bra ljud. Det var Kjell Alinge som i sitt radioprogram Pop 73 Special spelade Rat Bat Blue med Deep Purple. RBB är en låt som har ett styggt riff och som, hör och häpna, saknar gitarrsolo - så just denna gången var det inte Ritchies gitarrspel som var den stora grejen utan trumspelet och framför allt Jon Lords Hammondsolo - lyssna på låten och digga det solot. Vid ett ställe får han orgeln att låta som om den spyr, ja, crazy, men lyssna själv - och i slutet höftkickar han den tunga Hammondorgeln så att reverbet får slutspel och det liksom bara sprakar om ljudet. Då, framför radion, fattade man ju inte att han gjorde så - det såg man live många år senare - men det soundet...
Det andra tillfället av "Total Bliss" hände hemma hos min kompis, den fantastiska trumslagaren Birger Löfman, några år senare - 1975. Birgers farsa Sten, som är musiker, pianist, hade en rent överjävlig stereoanläggning. Han ropade på oss kids och sa; lyssna nu - och lade på ett vax som fick mina inälvor att vilja sprängas. Det var Mahavishnu Orchestra - med låten Eternitys Breath. Det går inte att beskriva The Wickedness i det gitarr-riffet. Det finns, enligt mig, inga gitarr-riff i värdshistorien som slår detta - period! Låten börjar underbart sublimt, mjukt och trevande - sedan kommer så det otroligt stygga riffet. Trumslagaren här är Narada Michael Walden, och han spelar så otroligt bra att jag än idag får tårar i ögonen när jag hör detta. Harmoniken går i österled och det är så här jag önskar att musik låter... "på andra sidan".
måndag, februari 22, 2010
onsdag, februari 17, 2010
Yngve liksom...
Fasen, han blastar ändå på rätt skönt, får man säga. En rolig grej är det lilla flabbet precis i slutet.
fredag, februari 05, 2010
Les Paul, Jeff Beck & Imelda May
En av mina absolut största gitarridoler är Les Paul. En vansinnigt fin låt är How High The Moon som Les gjorde tillsammans med Mary Ford. Grymt at se att en annan gitarridol, Jeff Beck gör just denna låt i en fantastiskt (och not-trogen) version här med Imelda May, i en hyllning till den nu bortgångne Les Paul. Titta. lyssna och njut!
torsdag, februari 04, 2010
Om inte Freddy hade...
Roma tyckte att jag skulle liva upp bloggen med denna film. Det tycker jag var en bra idé!
tisdag, januari 26, 2010
Dagenefterögon
För min egen del brukar det räcka med en präktig riksfylla...
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
onsdag, januari 20, 2010
Vad hände med; Du skall icke döda...?
Aaaaahhh... OK. Om inte nedanstående filmsnutt får det att svindla i magen på dig...
fredag, januari 15, 2010
Vända papper, bevaka en telefon - öppna en dörr...
Ja, jag vet... Bill Dance i förra inlägget var kul - och jag skulle ju fan inte skriva om politik, men jag måste ändå.
Det finns inga ord som kan beskriva det avgrundsdjupa förakt jag känner för politiker. Dessa satans jävla as som styr och ställer för tillfället - den hundvalpsögde Reinfeldt och hans falkögde partner Borg. Hela alliansen och deras facistiska gatloppspolitik är vidrig att ta del av. Psykopaters lek med besjälade människor.
Dessa djävular till politiker skall nagelfaras in i minsta skrymsle och vrå - inte en lugn stund skall de ha. Och de skall granskas och kritiseras 24 timmar om dygnet - de blå likaväl som de röda, det är ju ett och samma "parti" ändå.
Ett av de sista mediaorganen i världen som faktiskt har mod att göra detta är SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en fröjd att se hur makthavare kläms åt, när de vrider och vänder sig framför kameran för att slingra sig undan - men också hisnande att se och höra hur beklämda och beklagande de är när de ställs inför mänskliga fakta. De odjur som styr över oss har ingen uppfattning om hur vi vanliga människor lever, de ömkar sig med fraser de lärt sig repetera och framför dom med inövade gester och miner... Det är så man vill spy!
Om du missade premiärvisningen av Uppdrag Granskning i SVT så kan du se programmet på SVT-Play, här är en länk också. Det är väl värt att kolla på!
Klicka här för att se Uppdrag Granskning
Det finns inga ord som kan beskriva det avgrundsdjupa förakt jag känner för politiker. Dessa satans jävla as som styr och ställer för tillfället - den hundvalpsögde Reinfeldt och hans falkögde partner Borg. Hela alliansen och deras facistiska gatloppspolitik är vidrig att ta del av. Psykopaters lek med besjälade människor.
Dessa djävular till politiker skall nagelfaras in i minsta skrymsle och vrå - inte en lugn stund skall de ha. Och de skall granskas och kritiseras 24 timmar om dygnet - de blå likaväl som de röda, det är ju ett och samma "parti" ändå.
Ett av de sista mediaorganen i världen som faktiskt har mod att göra detta är SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en fröjd att se hur makthavare kläms åt, när de vrider och vänder sig framför kameran för att slingra sig undan - men också hisnande att se och höra hur beklämda och beklagande de är när de ställs inför mänskliga fakta. De odjur som styr över oss har ingen uppfattning om hur vi vanliga människor lever, de ömkar sig med fraser de lärt sig repetera och framför dom med inövade gester och miner... Det är så man vill spy!
Om du missade premiärvisningen av Uppdrag Granskning i SVT så kan du se programmet på SVT-Play, här är en länk också. Det är väl värt att kolla på!
Klicka här för att se Uppdrag Granskning
Bill Dance
Ja, man får säga att han tar det riktigt easy ändå, när allt går haywire. Spöt i takfläkten, och bilbatteriet... titta och njut!
tisdag, januari 12, 2010
Stenhårt
Max Raabe tar dig till garanterat högre höjder
Men undrar om inte denna ändå är lite saltare
Men undrar om inte denna ändå är lite saltare
Tål att ses igen
Fan, jag kommer ihåg när man såg det här ryska rikstankade fyllot första gången, men klippet tål att tittas på igen. Jävlar vad gott packad han är, och så är det så jädra fint att se hur han riktigt mulat trynet i leran... Det är nästan så jag längtar efter en sån här rotblöta!
söndag, januari 10, 2010
Nöff nöff
Hur är läget nu? Det var ett bra tag sedan man hörde något om svininfluensan, eller hur? Jag skulle jättegärna vilja veta lite mer om alla de offer som pandemien skördar, jag menar, hur många om dagen och hur sjukhusen arbetar med alla de överfulla avdelningar där folk ligger och dör i svinsjukan. Man tycker ju att en pandemi av den här kalibern borde rendera åtminstone en notis i medierna dagligen och en sammanställning av dagens dödsoffer. Eller är det redan över...? Är svinet bortmotat nu, av alla de duktiga som tagit sin giftspruta - giftigt för svinet då, menar jag ju såklart - självklart mycket nyttigt och helt ofarligt för den människa som tagit vaccinet. Självklart!
Nä, fan, på löpen är det Kalle Ankas kärring och någon jävla golfare som tar upp spejs med sina viktiga och intressanta krumsprång. Det är nyheter det! Vem i hela Helvete bryr sig en endaste sekund om en golfare som heter Tiger, och vem han behagar sätta på mellan golfrundorna? Eller att Kajsa Anka suger kuk vareviga morgon? Jo, jävligt många tydligen - och det är precis så som det skall vara; bländas av vad de rika och glamourösa pysslar med, medans ditt eget välbefinnande - kroppsligt och själsligt - krymper till ett intet, samtidigt som GlaxoSmithKline Plc, Sanofi-Aventis SA, AstraZeneca Plc och Baxter International Inc skrattar hela vägen till banken!
Nä, fan, på löpen är det Kalle Ankas kärring och någon jävla golfare som tar upp spejs med sina viktiga och intressanta krumsprång. Det är nyheter det! Vem i hela Helvete bryr sig en endaste sekund om en golfare som heter Tiger, och vem han behagar sätta på mellan golfrundorna? Eller att Kajsa Anka suger kuk vareviga morgon? Jo, jävligt många tydligen - och det är precis så som det skall vara; bländas av vad de rika och glamourösa pysslar med, medans ditt eget välbefinnande - kroppsligt och själsligt - krymper till ett intet, samtidigt som GlaxoSmithKline Plc, Sanofi-Aventis SA, AstraZeneca Plc och Baxter International Inc skrattar hela vägen till banken!
torsdag, december 31, 2009
Årets sista dag
Det är årets sista dag och jag känner liksom att det blir bra att skriva några rader. Det har varit ett ganska händelserikt år med en hel del ”trubbel”. Anna-Karin fick cancer igen och jag själv drattade på arslet, eller rättare sagt axeln, och bröt armen på ett oskönt sätt. Året som gått har också, för min del, upplevts som oerhört segt – förutom på en punkt, och det är att jag och en mycket god vän till mig hittat ännu en gemensam nämnare; världen och hur den ter sig i nuläget.
Detta innebär att vi kommer att starta upp en helt ny plattform för de tankar som jag dryftat här på Burgundy med jämna mellanrum. Tankar som absolut inte är mina egna (även om jag ofta vill tro så) utan delas av många. Samarbete är bästa vägen och jag ”försvinner” alltså härifrån med mina ”tokstollerier”. Det blir skönt för er (få) som läser bloggen, men främst för min egen del.
Burgundy Mist fortsätter som vanligt, när det dyker upp små lustiga ting som kan vara roliga att mysa över en stund!
Jag spenderade gårdagen med lite TV-tittande. Det var Rapports årskrönika, en dokumentär om Frank Sinatra och slutligen ett riktigt bra musikprogram med en hel del bra artister.
Nyheternas årskrönika visar i ett koncentrat hur illa ställt det är med politik och de människor politiken är till att gagna. Man måste vara blind och kanske en aning korkad för att inte se eller upptäcka vilket oerhört falskt spel politikerna använder för att behålla sin makt och att kuva massorna som håller maskinen igång. Att människor inte ännu förstår att de enbart är obetydliga brickor i ett spel spelat av psykopater är för mig en gåta – men en intressant gåta att vrida och vända på, då man delvis känner till svaret på gåtan. Det är så många genomskinliga strategier och finter att man blir paff över att folk sväljer all dynga: svininfluensa, terrorhot, climategate o.s.v.
Här hemma går bilan med vass klinga över folk som gör allt vad som står i deras makt för att vara en duglig kugge. Folk skall sättas i arbete om det så är det sista dom gör innan döden. Vi kan ta min sambo som exempel; trots att hon kämpar dagligen efter att ha överlevt fyra cancerattacker – och jobbar 75%, vill den nuvarande regeringen att hon skall jobba 100%. Utredningarna duggar tätt och läkarna skriver i sina intyg att det måste bli ett stopp på klappjakten.
I Frank Sinatra-dokumentären fick man en inblick i det diktatoriska USA som visade sitt fula tryne i jakten på kommunister och oliktänkande. Fullständigt vidrigt att se och än värre blev det när jag tänkte på alla som fortfarande tror att det landet är ett fritt och öppet samhälle. Jag tror att 2010 kommer att avslöja en ganska stor bit av hur det egentligen ligger till!
Nåväl, lite skön musik fick man i alla fall, och från SVT kan jag väl tillägga. Det var en rad fina artister i onsdagskvällens program, perfekt ”gubbrockiga” för att passa min smak. Jeff Beck… ja, jag säger då det…
Ha nu ett underbart gott nytt år!
Detta innebär att vi kommer att starta upp en helt ny plattform för de tankar som jag dryftat här på Burgundy med jämna mellanrum. Tankar som absolut inte är mina egna (även om jag ofta vill tro så) utan delas av många. Samarbete är bästa vägen och jag ”försvinner” alltså härifrån med mina ”tokstollerier”. Det blir skönt för er (få) som läser bloggen, men främst för min egen del.
Burgundy Mist fortsätter som vanligt, när det dyker upp små lustiga ting som kan vara roliga att mysa över en stund!
Jag spenderade gårdagen med lite TV-tittande. Det var Rapports årskrönika, en dokumentär om Frank Sinatra och slutligen ett riktigt bra musikprogram med en hel del bra artister.
Nyheternas årskrönika visar i ett koncentrat hur illa ställt det är med politik och de människor politiken är till att gagna. Man måste vara blind och kanske en aning korkad för att inte se eller upptäcka vilket oerhört falskt spel politikerna använder för att behålla sin makt och att kuva massorna som håller maskinen igång. Att människor inte ännu förstår att de enbart är obetydliga brickor i ett spel spelat av psykopater är för mig en gåta – men en intressant gåta att vrida och vända på, då man delvis känner till svaret på gåtan. Det är så många genomskinliga strategier och finter att man blir paff över att folk sväljer all dynga: svininfluensa, terrorhot, climategate o.s.v.
Här hemma går bilan med vass klinga över folk som gör allt vad som står i deras makt för att vara en duglig kugge. Folk skall sättas i arbete om det så är det sista dom gör innan döden. Vi kan ta min sambo som exempel; trots att hon kämpar dagligen efter att ha överlevt fyra cancerattacker – och jobbar 75%, vill den nuvarande regeringen att hon skall jobba 100%. Utredningarna duggar tätt och läkarna skriver i sina intyg att det måste bli ett stopp på klappjakten.
I Frank Sinatra-dokumentären fick man en inblick i det diktatoriska USA som visade sitt fula tryne i jakten på kommunister och oliktänkande. Fullständigt vidrigt att se och än värre blev det när jag tänkte på alla som fortfarande tror att det landet är ett fritt och öppet samhälle. Jag tror att 2010 kommer att avslöja en ganska stor bit av hur det egentligen ligger till!
Nåväl, lite skön musik fick man i alla fall, och från SVT kan jag väl tillägga. Det var en rad fina artister i onsdagskvällens program, perfekt ”gubbrockiga” för att passa min smak. Jeff Beck… ja, jag säger då det…
Ha nu ett underbart gott nytt år!
måndag, december 21, 2009
The story of Anvil
Ett metalband som jag bara har hört namnet på är Anvil. De har kämpart tappert i ungefär 30 år men aldrig riktigt fått ett rejält genombrott. Nu finns det en alldeles förbannat bra dokumentärfilm om detta kanadensiska band. Jag såg filmen i helgen och vill rekommendera den å det varmaste. Dels känner jag igen mig själv i de flesta scener och sedan är filmen faktiskt riktigt gripande. Jag var på lipen ett par gånger för det är sådan kämpaglöd i sångaren och gitarristen "Lips" och trumslagaren Robb att man dras med i detta äventyr - och så är det roligt också.
Klicka här och se trailern
Klicka här och se trailern
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)