Konspirationsidioten

Tjaha, det skulle kunna vara jag det! Nu är det dock så att jag inte har funderat ut några konspirationsteorier för egen maskin utan mer är intresserad av att läsa om samhället, hur det styrs och vad det är för mekanismer som får ”maskineriet” att fungera. Fungera för vem är frågan… visst fungerar det på det stora hela för dig och mig. Vi sover, äter, jobbar, går på krogen och tar oss en god öl och en ci… nej, vi tar oss en god öl bara och umgås med trevligt folk. Verkligen fungerar gör det dock bara för dom som har pengar och makt. De kan göra allt det vi egentligen vill göra bortsett från alla de mysiga saker jag har räknat upp ovan.
Vi har ju återigen haft en riktigt mäktig diskussion på kommentarsplats angående det allmänna rökförbudet. Det är speciellt jag själv och signaturen Romakov som växlat lite åsikter. Jag vet att Roma är mycket påläst och har massor med intressanta projekt inom skrivandets konst – så jag vill bara säga att diskussionen är spänstig och att jag hyser den största respekt för Romakov.
Mitt perspektiv i frågan kommer från det lite ”konspiratoriska” hållet – med andra ord så har jag bildat mig en uppfattning om att det pågår ett större spel och en annan agenda än att politiker sitter där de sitter bara för människans bästa. Ett spel bakom ridåerna som det inte är meningen att vi skall kika bakom och upptäcka. Tänk på scenen i Trollkarlen från Oz där det står en liten man bakom ett skynke och talar i en mikrofon – den lille är hjärnan bakom trollkarlens stora skrämmande figur. Ett praktexempel är Jubelidioten i staterna. Kan någon normalt funtad människa tro att han har kommit på ett iota av det som han hasplar ur sig? Nej, han är ju endast en puppet, en average Joe som skall skänka ett igenkännande hos populasen – fiffigt men lätt genomskådat.
Ordet konspiration är tyvärr belagt med ett löjets skimmer. Så fort man hänvisar till idéer som har konspirationsteoretiska undertoner, eller att idéerna hämtas från tänkare som anses vara konspiratoriskt lagda så faller de argument man/dessa har platt till marken i ett löjets skimmer och måste läggas i samma mapp som ufo, gröna män från Mars, Elvis lever, att månen är en ost o.s.v.
Nu säger en del av er; Men för fan Abby, kläm fram dina jävla teorier då och berätta för oss vad det är du tror lurar bakom ridån. Det enkla svaret är att jag inte kan klämma fram det – det tar för lång tid och för mycket plats. Jag själv har bara skrapat på ytan och ändå har jag läst, sållat, ratat, reviderat en sjuhelvetes massa material i fem-sex års tid. Detta är Akilleshälen när man hamnar i diskussioner där man bör kunna föra fram sina argument med skärpa. Jag kan bara hänvisa vidare – medan den som inte köper mina (vaga) idéer kan hänvisa till; hur det är… – helt enkelt!

Jag erkänner utan omsvep att många av de böcker, artiklar och avhandlingar som jag läst genom åren senare visat sig bestå av ytterst tunna och genomskinliga funderingar. Det svåraste som finns när man är intresserad av stora ämnen är att svälja förtreten då man inser att man blivit förd bakom ljuset, när man inser att man naivt och godtroget har anammat en idé som visar sig vara ren bluff eller skojeri. Men det är också på det viset man tränar sin varseblivning för om något klingar sant eller falskt.
Det finns en författare som heter Alan Alford som skrivit en bok som heter Gods of the new Millennium – som jag svalde med hull och hår. Den handlade om människans historia, vad vi har för ursprung och möjliga teorier om att människan kunde vara manipulerad av forntida, från rymden kommande ”gudar”, astronauter från andra planeter o.s.v. Själva idén som begrepp är tilltalande och jag utesluter inte att jorden haft besök och att dessa kanske påverkat en tidig människa.
Nåväl, forskning gjorde i alla fall att Alan Alford, till bok nummer två, helt reviderade sina teorier och lade fram mycket mer ”genomtänkta” teser. Bara det faktum att han hade modet att ändra på en väl inarbetad teori och ägna ett saftigt kapitel åt detta i sin nya bok gjorde ett starkt intryck på mig.
I min jakt på material som intresserar mig letar jag just efter de människor som vågar ha fel, kan erkänna detta och senare kan låta sina ”felaktiga” argument stå kvar för allmän beskådan, kritisera dessa själv och framlägga nya eller reviderade uppgifter.
Just en sådan hemsida är Signs of the Times som jag har länkar till här på bloggen. Signs är nyhetsdelen av en mycket omfattande sida med i många fall svårgenomträngligt material, som verkligen ”ber om” att få kritik. Speciellt av människor som inte kan begripa sig på en begreppsvärld som man inte kan se och ta på. Just därför att jag får mina invanda och förprogrammerade idéer omskakade – och ständigt ändrade – gör att jag gärna läser materialet på dom sidorna. Där finns inte en enda idé som är allenarådande, ingen konsensus – så här skall du tycka och tänka, ingen ledare att se upp till, inga tvång eller krav på medlemskap – utan bara en öppen gruva att ösa ur för den som är vetgirig.
Inte konstigt då att sidan har fått stämpel som extremt konspiratorisk och även beskylld för att vara en fasad för en kult… Givetvis beskyllningar som kommer från folk som inte kan eller vill förstå sig på vad det handlar om – fri information.
Man skall alltid vara på sin vakt och inte köpa saker och ting utan att tänka, och jag kan givetvis aldrig vara helt säker – men så länge det inte finns några krav eller restriktioner och ingen ”husgud” att tillbedja, känner jag att jag kan läsa ofiltrerade nyheter och material från den sidan utan att känna mig som en konspiratorisk sektmedlem.
Återigen så hänvisar jag till t.ex. signs-sidan på grund av det massiva innehållet – men detta får givetvis enbart fäste på den som är orienterad i samma intressesfär som jag – jag kan alltså inte pådyvla eller tvinga någon att ta del av eller dela mina åsikter, och jag har full förståelse för att flertalet inte är med på det jag orerar om på bloggen.

Slutligen vill jag citera, som jag även gjort i marginalen här på bloggen, Franklin Delano Roosevelt angående det vi diskuterat om politiker, om östblocket föll för att folk tog saken i egna händer, om hur det ligger till med 911-katastrofen och alla andra politiska skeenden I världen.
Han säger;
"Nothing in politics ever happens by accident; if it happens, you can bet it was planned!"