Unhappy Hoj eller Olycklig Cykel

Precis när semestern var slut och jag skulle börja höstsidan av jobbet med några månaders skönt pendlande medelst moppe - tog mina moppedagar slut. Hojsatan är väck! Nej, den är inte stulen men jag har tagit bort den... Hade funderingar på att slå ihjäl den, liksom klubba den to smithereens eller skjuta den med älgstudsare.
Moppen har aldrig varit glad, den har helt enkelt aldrig gått nåt vidare värst bra.
Vad är sannolikheten att man får motorstopp just exakt mitt på Älvsborgsbron (eller vad den nu heter - den stora, höga...)?
Njaha, det fick jag iallafall förra året! Och då tänkte jag att; detta kan liksom bara hända en gång... och aldrig mer. Jag fick leda moppemongot ner för bron och ringa efter släpvagnshjälp.
Igår, tisdag, hände exakt samma sak - Muthafoogin' unbelievable! Jag fick leda moppemongot ner för bron och ringa efter släpvagnshjälp.
Två gånger på exakt samma ställe med exakt samma moppe! Då är det någonting inom mig som säger, lite försynt sådär; Skall du inte ta och lämna in den här mackapären till skroten nu?
Min gode vän Jens har förbarmat sig över fanskapet och skall fixa upp den och sälja den - så får någon annan få motorstopp på bron! Jag kommer inte att vilja se moppen igen - ever!

Sedan kan jag ju inte låta bli att sätta in en liten filmsnutt på Chimpansen, Vingmuttern och Världsledaren Dubya, där han tar sig an Zombiefrågan;