Kingda Ka & Top Thrill Dragster

Lodrät upp- och nerförsbacke...

BOA

BOA... Nej, inte Benny Onderssons Arkester, utan; Black Oak Arkansas. Jisses vilket rökargäng - där skulle man ju varit med...
Undrar om lille Diamond Dave kollat in Jim Dandy och drömt om framtida excesser...?

Gods

Det är möjligt att jag lagt upp denna tidigare, men skit samma - det är så grymt att kolla på!



Och så är det kul att höra killen snacka...

Världens Sista Land

Jag har precis sett det sista avsnittet av Fredrik Lindströms helt formidabla programserie – ”Världens modernaste land”.
Jag har sett hela serien – bara för att klargöra den lilla grejen också…
Till hjälp och sidekick har Fredrik använt sig av historikern Peter Englund som verkligen sätter sköna svenska standardnormer i ljuset, både i nutida och dåtida speglar.
Fredrik Lindström har fantastiskt känsliga ”känselspröt” vad gäller svensk mentalitet och lyckas, tycker jag, oftast sätta en svenskt genuin känsla på vad som pågår i det här landet, vad vi som folk tycker och vad vi tycks ha gemensamt.
Min nya idol är dock Peter Englund (jo, jag har läst honom tidigare men inte hört honom tala) som inte blundar ett ögonblick för det ”genuint svenska” och, som tvärt emot alla andra tyckare, faktiskt försvarar det som vi, här – eller vad man nu skall kalla det… i detta nu, kallar för; svenskt.
I seriens olika avsnitt har man fått tagit del av en rad, ähum, svenska individer – alltså människor som härstammar från andra länder och kulturer men som nu bor och lever i Sverige, som har fått ge sin bild av svensken och Sverige i allmänhet.
Många beskrivningar av Sverige och svenskens mentalitet av dessa människor kan möjligtvis på ytan te sig sanna och igenkännande – men de är, precis som så många andra floskler – helt osanna, eller åtminstone; oriktiga.
En massa exempel har radats upp, då jag suttit och nickat igenkännande och hållt med i beskrivningarna – men ännu fler gånger har jag, skakande på huvudet, sagt högt; Nej, du har FEL!
Bara för att ta ett exempel (jag skall ta ett ytterligare exempel lite längre fram i texten); detta med att ställa sig i kö.
I, vad som tycks, resten av världen, är det en styggelse att ställa sig i kö. Att ställa sig i kö är vad som ter sig för resten av världens folk, att inordna sig i ett statligt system, att underordna sig en regerings utformande av lag och efterföljande – ett socialistiskt utformande av mänskliga rättigheter inordnat system av ordning och lydnad.
Det var så inihelvete skönt, när Peter Englund fick frågan om vad han tyckte om detta och svarade; Vad finns det för alternativ…? Och fortsatte; Kösystemet är ju det enda demokratiska system som finns att tillgå – det är ju det enda riktigt rättvisa sättet att ta sig ”in genom en dörr” när flera människor står utanför dörren.

Alltså; allt fler ”svenska” människor tycker; svensken står i kö, därför att staten har sagt att man skall göra det… FEL!
Att svensken står i kö beror inte på att staten har lagt ett påbud att man skall stå i kö, utan detta beror att man i gemenskap bestämt att det är rätt och riktigt att den som väntat längst skall få snabbast väg in genom dörren… ganska enkel matematik, eller hur?
Detta kallades förr för sunt bonnförnuft – en serie ganska enkla regler för hur folk borde bete sig i större samlingar än tre personer – en serie enkla regler som folk fick i modersmjölken upp till i början av 60-talet – men slutade abrupt därefter.
En liten sak som ofta tas upp i serien (Sveriges modernaste land) – och här kommer exempel två (kommer du ihåg att jag skulle ta upp två exempel…? Nej, såklart inte…!) är svenskens oerhörda rädsla, eller respekt för de som regerar – svenska regeringen.
Exempel två, från programmet: En spansk-svensk kvinna, som bor i sverige, säger; Det är så konstigt, ett helt svenskt folk och regering kan utesluta och avsätta en regeringsmedlem på grund av att denne har köpt en ask Toblerone på ”statens” kontokort… I Spanien, där jag är uppfödd, är det inga konstigheter om någon regeringsman köper något – utan att någon vet om – eller bryr sig om från vilket konto det är taget…

Det är JUST DET – Här i lilla Svedala – sätter vi oss nämligen upp mot överheten (hitintills), utan att rädas, vare sig politiker eller polismaktens vedergällningar – vi blundar fanimej inte för att avsätta en jävla kärring som vågar köpa en kockelabit på vår bekostnad – Här skall inte köpas vare sig kockela eller något annat som inte är godkänt av det ”arbetande folk som har subventionerat hennes kort” – utan hennes jävla kreditkort skall användas till enbart det som gagnar den svenske medborgaren!
Sverige är antagligen det sista landet i världen där folk inbillar sig att de som är valda skall göra vad som är rätt och riktigt, och vågar kritisera och avsätta de politiker som dabbar sig - naivt möjligtvis - men ändå rätt.

Vi behöver se detta

Ja, det är bara klicka och titta... och...
Frågan är hur man skall gå tillväga för att få slut på det här jävla eländet - jag funderar på det varje dag.
Klicka och titta

No Bullshit

Whooaahh... Det här är rätt starkt att kolla på. Men, jag är intensivt emot alla former av djurplågeri och tjurfäktning tycker jag är så vidrigt att det borde vara dödsstraff på de som utövar själva handlingen och de som går och tittar på eländet. Den här jävla matadoren får vad han förtjänar. Förbjud det här vidriga hetsdjurplågeriet, typ nu!




Ni som inte pallar (knappt att jag gjorde det) att se filmen kan ju få en liten hint om vad djurplågaren får för behandling. Klicka gärna på bilden så blir den ännu större...

Fotbollstryne

Jag är begåvad med en lagom färskpotatis till näsa - en knöl som buffrat många eventuella mål i diverse fobollsmatcher på skolgårdar runt om i Göteborg. Jag hade en gympamajje på Hvitfeldska gymnasiet (där jag under två års tid fick upp en häpnadsväckande förmåga att avvika från själva skolområdet för att öva gitarr...) som tidigt upptäckte att jag hade näsa för bollar av olika slag. Jag var lång redan på den tiden och majjen, som ännu inte upplevt min totala avsaknad av bollkänsla, såg till att placera mig i skolans basketlag. Det blev disaster redan första övningsmatchen då jag käckt och utan motstånd la bollen i mitt egna lags korg - det gick ju liksom lite lättare och det var inte så mycket folk som var i närheten och viftade.
Jag var alltså helt omöjlig i bollsporter och då jag blev sist vald i alla lagutagningar till skolgårdens gymnastikmatch (då det ofta stod brudar på skolgården och kollade också) och lufsade runt på planen hade jag den egenheten att liksom alltid få bollen på mig - hårt och träffsäkert.
Detta såg magistern och placerade mig i mål - "Du får ju ändå bara bollen på dig, då kan det vara bra att du står i mål - för då räddar du åtminstone en del målskott" - Jag fick en trea i betyg, trots allt, med motivationen från magistern; Du är ändå glad på nåt sätt och byter om till lektionerna, det skall du ha en trea för!
Men som sagt, mången boll har träffat plytet under skolåren.
Stora fötter hade jag också tidigt - en gång skulle vi ha en övning i ribbstolarna, där vi skulle stoppa in fötterna bakom ribborna och hänga med huvudet ner mot golvet - och göra nån grej... Min ena doja fastnade bakom en ribba så att vaktmästarn fick komma och skruva bort ena sidan på ribbstolen. Man kan säga att jag inte bara var högröd av skam över situationen i sig och att tjejerna fnissade - utan också av det faktum att jag hängde en god stund uppåner.
Men, vafan, jag lirade hyfsat gitarr - och det gillade brudarna, och de hade inte något emot min lätt Teddybjörnsliknande uppsyn, tack vare den truliga näsan.
Det är fotbolls-EM eller nåt i den stilen just nu, va? Jag har inte sett en match ännu...

Psykopater

Här är en jävla intressant artikel om psykopater - både vanliga och de som blir framgångsrika politiker.
Kolla gärna in filmen; I, Psychopath - ett måste för den vetgirige!
Klicka här för att läsa

Snackskallar

Vi snackade lite om Adrian Belew på Gagadodo-bloggen. Tänkte bara sätta in en Talking Headslåt där han solar så jävla gôtt. Det här var mitt "Jimi Hendrix moment" och ändrade helt mitt sätt att spela gitarr...

Diskret, fin humor

Hon den där mörka tjejen som modellar för Gina Tricot... är ju lite halvsnygg...
Jag körde förbi en reklampelare med henne på bilden och gubbscannern tog sin vanliga runda över det hela. Blicken fastnade på "Bikinibyx Hill" och jag såg att det satt någon liten lapp på "mitten" där. Jag körde fram för att kolla och fick mig ett jävla gott flabb. Någon skön figur har ändå fått dit den där klisterlappen jävligt bra - jag tog några bilder;

Memory serves

80-talet var ju, nu när man tänker lite på det, faktsikt ganska spejsat ändå... Jag gillade aldrig de där stora posörgrupperna riktigt, spandau ballet, human league, ultravox (fast jag ironiskt nog skulle spela med just voxarna senare...) - det fanns så många andra fräna gäng att kolla in. Det jag var ute efter var naturligtvis gitarrister som kunde få en att fundera lite... Några av de största influenserna är/var ju givetvis Adrian Belew och Robert Fripp - m.fl. En annan är Fred Frith, kolla in Material - Memory Serves, och ett skönt solostycke;

Girl got rhythm

Den där japanska tjejen som lirar trummor så man storknar... Senri... Här är ett par klipp till;

Some cats got it

Japp, det har varit tonvikt på trumslagare ett tag här nu, och jag är fortfarande helt amazed över den japanska tjejen som lirar skinn i förra inlägget... Men, spana nu in Mr. Showmanship i detta klipp. Holy Hell... den killen skulle man haft med i nån orkester - undrar bara om man hade fått gjort nåt vettigt gitarrspel då - jag hade liksom bara kollat på honom...

Lekande lätt

... och så drar hon på små sköna flin lite då och då också, lugnt och avslappnat - lätt som en plätt!

Kolla Wilko

Ah, jag måste bara visa ett par klipp med Dr. Feelgood (jag har alltid velat lira i nåt tributeband till dessa - och då skulle namnet såklart vara Dr. Feelmjölk) - speciellt frän var/är ju gitarristen Wilko Johnson, sicken jävla skön stajl. Lägger in en låt efter det att Wilko fått focken också - Milk and Alcohol. Sångaren Lee Brilleaux, tyvärr bortgången, går inte heller av hackor - han ser ut att vilja klippa till nån på käften hela tiden.

Tillbaka till verkligheten

Nu när den toppenfina bloggen gagadodo finns och man kan spendera långa stunder med att kika på häftiga filmklipp och upptäcka skön musik där, så gör det kanske inte så mycket om jag i ensamhet går i retrograd bana här på Burgundy och länkar till en mycket bra artikel om förgiftat vatten i kranarna - ännu så länge inte här i sverige (vad jag vet) men skrämmande intressant läsning hur som helst.
Jag vill bara varna Roma - om han skulle få för sig att läsa artikeln - att det finns en referens till det gamla Rom i den, och att jag hoppas att den referensen är hyfsat riktig...
Klicka här för att läsa artikeln

Posemaster

Dom är rätt sköna, de här snuttarna från inspelningar av videos, speciellt när man får gotta sig åt DB:s poserande, lite längre än en halv sekund.

Lordy me...

Jag skulle ha svimmat ihjäl mig om jag fått sett detta när det begav sig... Woohooo!







Och, kolla in denna för säkerhets skull;
Klicka här för Alice

Can you spot Scott?

Ja, han är iallafall inte med i video nr. två, dock i ettan. Bon, that is!

I hope it's true - 'cause it should be!

Den här bloggen måste besökas - där blir det en massa kul grejer;
http://gagadodo.blogspot.com/
Klicka här för direkt transport till gagadodo

Här är ett jävla gôtt klipp på Lemmy där han berättar en story om Vad Ritchie, den spjuvern, kan hitta på!


Och när vi ändå är inne på Lemmy, kolla den här låten - redigt frän!
Jag har haft äran att träffa Lemmy - det var på en festival i norrland någonstans och jag ingick i E-Types band vid tillfället. Lemmy drog in oss boys i Motörheads loge och bjöd på lite förfriskningar. Han var ytterligt gentlemannamässig, trevlig och framför allt enormt rolig!