Det kanske verkar som om jag inte har så mycket till övers för människor, och det har jag inte heller. Rättare sagt, vissa människor.
Jag kollade in våra katter när de satt och käkade. Dom äter lugnt och stilla. En av dom vill gärna ta en bit mat i munnen och gå lite avsides, han ”jagar” maten och vill äta bytet ifred. Dom andra äter rätt ur skålarna, men hela tiden belevat och fridfullt. Dom har bordsskick helt enkelt.
Jag funderade även på hur länge sedan det är som jag åt ute, t.ex. på något hamburgerhak. Det är bara så att jag fan inte står ut med att se människor som äter hamburgare. Det är så jävla fult och primitivt.
Den vackraste människa blir ett svin när käften öppnas, tungan rullar ut, ögonen stängs i en kisning, pannan rynkas ihop och läpparna och hakan blir såsiga av dressing. Då visas människan i all sin glans, och det jävliga är att så ser jag också ut när det skall glufsas hamburgare.
Skall jag någon gång drista mig till att käka hamburgare så får det bli en ”tamedpåse” och sitta hemma i lugn å ro och svina – gärna ensam.
2 kommentarer:
Ensam behöver du väl inte vara? Kryp ner på golvet intill kattskålen med din påse. Då kanske katterna kan ta svineriet ur dig och ge dig lite bordsskick?
Sight of behold, indeed!
Eller så tar jag upp kattskålarna på matbordet och lär dom att äta med kniv och gaffel, och kanske till och med tar mig ett "snack" av deras mat, som säkerligen är bättre än hamburgare.
A sight to behold, indeed!
Skicka en kommentar