Ja, det är ju på det viset att saker och ting runt om kring oss händer med alarmerande hastighet just nu; ekonomin går neråt, jobbuppsägningar och framför allt riktigt pajas-knasiga lagar slås igenom, som folk skulle gå man ur huse för att stoppa bara för några år sedan.
För att förenkla för dig som läsare skall jag ge ett exempel, en liknelse; Ute i Torslanda, där jag tyvärr bor, finns en fiskaffär. Priserna på räkor varierar från dag till dag med någon enstaka 20-lapp, upp och ner - förutom på fredagar, då går priset upp en hundralapp. Knasigt, va? Nej, inte för de flesta, man bara köper på som om ingeting har hänt, reflekterar inte över varför räkorna kostar 100:- mer bara för att det är fredag. Vädret är likadant, räkbåtarna går som vanligt - det är ju inte det att räkorna håller sig undan just på fredagsmorgon och gör sig sällsynta och därmed extra dyra. Det handlar om rak och enkel utsugning - folk vill mysa till det lite extra på fredags kväll - räkor är en standardhit för gemene man denna afton - många vill alltså köpa räkor just på fredag. Konklusion: fredag, räkafton, stor efterfrågan, räkor ett måste för många människor - höj priset en hundring - ingen kommer att ifrågasätta eller klaga - lysande affärer!
Jag har ofta undrat; var går gränsen? Var ligger den "threshold" då folk faktiskt skulle stanna upp och tänka; nej, för fan det här går inte - det är för dyrt, det är något som inte stämmer. Nu är ju just Torslanda ett dåligt ställe att utföra sådana här tanke-experiment på - där ute finns det deg så det räcker... men, bara för skojs skull tänker jag ändå; skulle 1 000:- kilot stoppa en majoritet att inte köpa? 1 500:- kilot kanske...?
Nåväl - det är precis som i exemplet ovan, det som sker i samhället, globalt, just nu. Man kan antingen dra täcket över huvudet och låtsas att det inte är någon fara - det går över snart. Eller så är man lite aktiv i tankebanorna och försöker luska ut vad det är som pågår - och i en förlängning kanske till och med komma på vad man kan göra åt situationen.
Är du intresserad av vad som händer just nu, vill veta och kanske forska vidare?
Då länkar jag en artikel här som summerar ganska så fint hur läget ligger, så man får en hyfsad bild!
Klicka på denna länk för att läsa artikeln
torsdag, februari 26, 2009
fredag, februari 13, 2009
Det är bara att läsa...
... innantill. Här är en mycket kort artikel - tar bara någon minut att läsa - om Fluor.
Vi ser här hur politiker, helt enkelt bara bestämmer att nu skall folk jävlar ha Fluor i kroppen, vare sig dom vill eller inte.
Här snackar vi inte om att de som bestämmer fixar till att folk har tak över huvudet och kan få en chans att leva drägligt - nej, här skall alla klutar till för att folk skall få mindre hål i tänderna - med hjälp av Fluor, that is!
Varför delar dom inte ut tanborstar istället om nu tandhälsan är så in i Helvete viktig?
Hur lång tid skall det ta för människor att begripa att politik inte är till för att göra saker och ting bättre - det är precis tvärtom.
Om politiska strukturer hade fungerat så skulle ju saker och ting vara i ordning nu, tycker man... efter ett antal tusen år av politikerstyre. Det kommer inte att med politikers hjälp, vilken färg man än väljer, bli bättre för folk - det är bara ett uppehållande av ett eländigt status quo - för dig och mig. Och ett uppehållande av makt, rikedom och fördelar för dom som styr.
Klicka här nu för fan och läs
Vi ser här hur politiker, helt enkelt bara bestämmer att nu skall folk jävlar ha Fluor i kroppen, vare sig dom vill eller inte.
Här snackar vi inte om att de som bestämmer fixar till att folk har tak över huvudet och kan få en chans att leva drägligt - nej, här skall alla klutar till för att folk skall få mindre hål i tänderna - med hjälp av Fluor, that is!
Varför delar dom inte ut tanborstar istället om nu tandhälsan är så in i Helvete viktig?
Hur lång tid skall det ta för människor att begripa att politik inte är till för att göra saker och ting bättre - det är precis tvärtom.
Om politiska strukturer hade fungerat så skulle ju saker och ting vara i ordning nu, tycker man... efter ett antal tusen år av politikerstyre. Det kommer inte att med politikers hjälp, vilken färg man än väljer, bli bättre för folk - det är bara ett uppehållande av ett eländigt status quo - för dig och mig. Och ett uppehållande av makt, rikedom och fördelar för dom som styr.
Klicka här nu för fan och läs
torsdag, februari 12, 2009
Mobil... igen...
Jag har köpt en mobiltelefon… Jo, det är faktiskt sant! Dom hade en liten käck Nokia för 300 spass nere på ICA-Maxi och anledningen till att jag köpte den var inte att den var billig, utan att det faktiskt har blivit nödvändigt att inneha mobiltelefon.
Har man ingen mobil blir folk förbannade på en. Det är ju så nu att man är helt akterseglad om man (på vanlig telefon, hemma) bestämmer en tid att träffas, låt oss säga några timmar framåt, eller ännu värre, någon dag framåt – det går inte.
Har man bestämt en tid att träffas är det ok att medelst mobiltelefon ändra planerna någon minut innan utsatt tid. Alltså, i och med att alla har mobil är det också ok att precis innan utsatt tid för träffen ringa och säga; du, det har kört ihop sig här, vi får skippa det hela eller synas två timmar senare. Har man inte mobil i det läget blir man stående där och ser korkad ut och fattar ingenting… vi bestämde ju klockan 18.00… Visst, looser, det där funkade förr i tiden när man liksom gjorde det man hade bestämt och höll det.
Att ha mobil innebär att det blir mycket lättare att hålla saker tidsmässigt flytande, att ändra planer minuter eller sekunder innan det skall ske, att helt enkelt släppa all tanke på ansvar och bestämda möten, tider och platser.
Tiderna förändras och det är bara att försöka släppa på det man är van vid och uppfostrad till. Så har det alltid varit. Förr fick äldre acceptera t.ex. ny stenhård rockmusik som Sven-Ingvars och andra liknande samhällsomvälvare. Jag måste också acceptera att världen förändras, att gitarrsolon inte längre existerar och att rockmusiken är stendöd, att Hellström är världens bästa artist alla kategorier, att man måste ha en mobil för att kommunicera med folk.
Det är ok för min del, jag tänker bara slå på och använda mobilen när jag skall någonstans, möta någon eller när jag skall få moppemotorstopp mitt på Älvsborgsbron – då är ju såklart en mobil jävligt bra att ha.
Och det skall faktiskt bli skönt att försöka släppa lite på den programmering som man fått sedan barnsben – att bland annat hålla tider och faktiskt tycka att det är viktigt.
Jag gillar ny teknik. Jag är en sucker för häftiga apparater, gizmos och gadgets.
Vad jag har lite svårare för är apparater som helt uppenbart gör hjärnan till risgrynsgröt, t.ex. mobiltelefoner.
Jag hade en lång diskussion med min dotter Erica för ett tag sedan då vi snackade om det här med att jag har jävligt svårt för gaggande mobilnarkomaner på exempelvis bussen, klockan 07.30 på morgonen. Hon tycker inte att det är det minsta störande att höra folk babbla i sina mobiler, och har heller inte själv något emot att tala öppet i sin egen.
För mig är bussresan, in till jobbet på tidningen, en möjlighet att i lugn och ro samla tankarna inför dagen, att tänka på lite ditt och datt och att liksom kontemplera min egen bubbla av illusionen, det ni kallar verklighet.
När folk babblar är det för min del stört omöjligt att liksom inte ”höra” vad som sägs – jag sugs in i samtalet och blir delaktig – fast det verkligen är det sista jag vill. Kontentan av detta är att jag blir irriterad och förbannad – jag skulle vilja gå så långt och erkänna att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att mörda den som gaggar, eller åtminstone mörda själva mobilen, snappa den ifrån mobilnarkomanen och trampa sönder den – och sedan kanske utdela en hyfsat kraftig lavett, gärna över käften så det blir tyst.
Nåja, det är såhär tankarna går, på bussen, tidigt på morgonen, när det enda jag vill är att det skall vara lite tyst…
Mobilen är ett redskap som effektivt suddar ut högre tankeverksamhet i hjärnan – detta är grundidén och själva designen med apparaten. Den suddar också ut respekt för andra och självrespekt för användaren. Den som talar i mobil kan till exempel gå före kön i en affär, eller på en buss; jag talar ju i telefon – därför kan jag göra vilka knasiga saker som helst, jag är onåbar och kan bete mig hur som helst – min mobil ger mig fripass att göra precis vad som faller mig in.
Om jag t.ex. befinner mig i min chefs kontorsrum och hans telefon ringer, går jag omedelbart ut ur rummet och låter honom tala ostört – jag skulle aldrig få för mig att sitta kvar när han talar i telefonen. Omvänt skulle jag bli oerhört störd om någon satte sig helt nära mig och ”liksom bara satt där” när jag talar i telefonen.
Detta är uppfostran, eller vi kanske skall kalla det prägling av ett program. Jag och en handfull människor till i världen har fortfarande denna prägling och programmet spinner på.
Jag har ytterst svårt för att avprogrammera mig och anpassa mig till ett nytt program – en ny mjukvara som innebär noll respekt och så lite egen tankeverksamhet som möjligt.
Jag måste alltså lära mig på nytt, anpassa mig och se världen, illusionen, för vad den är – och arbeta inom dessa nya lagar.
Jag förstår att det är meningslöst att bli irriterad och förbannad på människor som babblar i sina mobiler, som inte kan gå ett steg utan att till och med ha mobilen i näven, som så fort de sätter sig på ett buss-säte måste knappa och sysselsätta sig med sin mobil – som inte kan ta en kort timeout utan att mobilen är i fokus – som helt enkelt har fått sin hjärna att likna en blåmanet, fått den utraderad, fått den konditionerad att släppa högre tankeverksamhet, fått hjärnan inställd på lägre frekvens – lätt att manipulera och kommendera.
Jag kommer att använda min mobil så lite det bara är möjligt!
Har man ingen mobil blir folk förbannade på en. Det är ju så nu att man är helt akterseglad om man (på vanlig telefon, hemma) bestämmer en tid att träffas, låt oss säga några timmar framåt, eller ännu värre, någon dag framåt – det går inte.
Har man bestämt en tid att träffas är det ok att medelst mobiltelefon ändra planerna någon minut innan utsatt tid. Alltså, i och med att alla har mobil är det också ok att precis innan utsatt tid för träffen ringa och säga; du, det har kört ihop sig här, vi får skippa det hela eller synas två timmar senare. Har man inte mobil i det läget blir man stående där och ser korkad ut och fattar ingenting… vi bestämde ju klockan 18.00… Visst, looser, det där funkade förr i tiden när man liksom gjorde det man hade bestämt och höll det.
Att ha mobil innebär att det blir mycket lättare att hålla saker tidsmässigt flytande, att ändra planer minuter eller sekunder innan det skall ske, att helt enkelt släppa all tanke på ansvar och bestämda möten, tider och platser.
Tiderna förändras och det är bara att försöka släppa på det man är van vid och uppfostrad till. Så har det alltid varit. Förr fick äldre acceptera t.ex. ny stenhård rockmusik som Sven-Ingvars och andra liknande samhällsomvälvare. Jag måste också acceptera att världen förändras, att gitarrsolon inte längre existerar och att rockmusiken är stendöd, att Hellström är världens bästa artist alla kategorier, att man måste ha en mobil för att kommunicera med folk.
Det är ok för min del, jag tänker bara slå på och använda mobilen när jag skall någonstans, möta någon eller när jag skall få moppemotorstopp mitt på Älvsborgsbron – då är ju såklart en mobil jävligt bra att ha.
Och det skall faktiskt bli skönt att försöka släppa lite på den programmering som man fått sedan barnsben – att bland annat hålla tider och faktiskt tycka att det är viktigt.
Jag gillar ny teknik. Jag är en sucker för häftiga apparater, gizmos och gadgets.
Vad jag har lite svårare för är apparater som helt uppenbart gör hjärnan till risgrynsgröt, t.ex. mobiltelefoner.
Jag hade en lång diskussion med min dotter Erica för ett tag sedan då vi snackade om det här med att jag har jävligt svårt för gaggande mobilnarkomaner på exempelvis bussen, klockan 07.30 på morgonen. Hon tycker inte att det är det minsta störande att höra folk babbla i sina mobiler, och har heller inte själv något emot att tala öppet i sin egen.
För mig är bussresan, in till jobbet på tidningen, en möjlighet att i lugn och ro samla tankarna inför dagen, att tänka på lite ditt och datt och att liksom kontemplera min egen bubbla av illusionen, det ni kallar verklighet.
När folk babblar är det för min del stört omöjligt att liksom inte ”höra” vad som sägs – jag sugs in i samtalet och blir delaktig – fast det verkligen är det sista jag vill. Kontentan av detta är att jag blir irriterad och förbannad – jag skulle vilja gå så långt och erkänna att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att mörda den som gaggar, eller åtminstone mörda själva mobilen, snappa den ifrån mobilnarkomanen och trampa sönder den – och sedan kanske utdela en hyfsat kraftig lavett, gärna över käften så det blir tyst.
Nåja, det är såhär tankarna går, på bussen, tidigt på morgonen, när det enda jag vill är att det skall vara lite tyst…
Mobilen är ett redskap som effektivt suddar ut högre tankeverksamhet i hjärnan – detta är grundidén och själva designen med apparaten. Den suddar också ut respekt för andra och självrespekt för användaren. Den som talar i mobil kan till exempel gå före kön i en affär, eller på en buss; jag talar ju i telefon – därför kan jag göra vilka knasiga saker som helst, jag är onåbar och kan bete mig hur som helst – min mobil ger mig fripass att göra precis vad som faller mig in.
Om jag t.ex. befinner mig i min chefs kontorsrum och hans telefon ringer, går jag omedelbart ut ur rummet och låter honom tala ostört – jag skulle aldrig få för mig att sitta kvar när han talar i telefonen. Omvänt skulle jag bli oerhört störd om någon satte sig helt nära mig och ”liksom bara satt där” när jag talar i telefonen.
Detta är uppfostran, eller vi kanske skall kalla det prägling av ett program. Jag och en handfull människor till i världen har fortfarande denna prägling och programmet spinner på.
Jag har ytterst svårt för att avprogrammera mig och anpassa mig till ett nytt program – en ny mjukvara som innebär noll respekt och så lite egen tankeverksamhet som möjligt.
Jag måste alltså lära mig på nytt, anpassa mig och se världen, illusionen, för vad den är – och arbeta inom dessa nya lagar.
Jag förstår att det är meningslöst att bli irriterad och förbannad på människor som babblar i sina mobiler, som inte kan gå ett steg utan att till och med ha mobilen i näven, som så fort de sätter sig på ett buss-säte måste knappa och sysselsätta sig med sin mobil – som inte kan ta en kort timeout utan att mobilen är i fokus – som helt enkelt har fått sin hjärna att likna en blåmanet, fått den utraderad, fått den konditionerad att släppa högre tankeverksamhet, fått hjärnan inställd på lägre frekvens – lätt att manipulera och kommendera.
Jag kommer att använda min mobil så lite det bara är möjligt!
söndag, februari 01, 2009
fredag, januari 30, 2009
En Flying V med ovanligt stort huvud
Fick ner en gitarr till redaktionen. Det var någon variant av Flying V - men jisses vilket stort huvud gitarren har... och ganska liten kropp också, lite oproportionerlig på nåt sätt.
torsdag, januari 29, 2009
Något känns fel
Ahh... Jag har ju beslutat mig för att inte gå så hårt in i diskussioner som handlar om politik, makt och hur världen styrs. Men, man kan ju för all del dela med sig av artiklar som är intressanta och som möjligen kan få en och annan att börja fundera lite på hur saker och ting hänger ihop.
Jag har en naggande, för att inte säga, alarmerande känsla av att det finns en bakomliggande... hmmmm... struktur i hur världens "makt" är distribuerad. Tänk genast bort New Age-flum och såna grejer - det är inte sådant det handlar om, utan mer en känsla av ett mycket listigt lurendrejeri, bedrägeri - eller kalla det vad du vill.
När man har funderingar som inte riktigt går hand i hand med gängse uppfattningar, studerar olika idéer och frågeställningar, och till slut kommer en, låt oss säga, "grund" sanning på spåren - så får man lust att, inte omvända, men delge andra dessa tankar. Svårigheten är att förklara vad man menar - speciellt om man som jag har varit aktiv sedan många år på olika nyhetssidor där en hyfsat rå rapportering sker utan det fördummande filter som de flesta nyheter passerar när saker presenteras, framför allt i vanligt media.
Jag har ju ofta skrivit om min inställning och mitt förhållande till politiker och politik - och alltid finns detta "vem" och "varför" med i bilden. Det är frågor som jag/vi inte får svar på sådär alldeles lätt, men man kan ju försöka att hela tiden tänka i allt mer expanderande banor. Det mesta hänger ihop och har en fast struktur - till och med de kaosartade skeenden vi ser i världen.
Nåväl, här är en mycket intressant artikel som är värd att läsa - för den hugade!
Klicka här och läs!
Jag har en naggande, för att inte säga, alarmerande känsla av att det finns en bakomliggande... hmmmm... struktur i hur världens "makt" är distribuerad. Tänk genast bort New Age-flum och såna grejer - det är inte sådant det handlar om, utan mer en känsla av ett mycket listigt lurendrejeri, bedrägeri - eller kalla det vad du vill.
När man har funderingar som inte riktigt går hand i hand med gängse uppfattningar, studerar olika idéer och frågeställningar, och till slut kommer en, låt oss säga, "grund" sanning på spåren - så får man lust att, inte omvända, men delge andra dessa tankar. Svårigheten är att förklara vad man menar - speciellt om man som jag har varit aktiv sedan många år på olika nyhetssidor där en hyfsat rå rapportering sker utan det fördummande filter som de flesta nyheter passerar när saker presenteras, framför allt i vanligt media.
Jag har ju ofta skrivit om min inställning och mitt förhållande till politiker och politik - och alltid finns detta "vem" och "varför" med i bilden. Det är frågor som jag/vi inte får svar på sådär alldeles lätt, men man kan ju försöka att hela tiden tänka i allt mer expanderande banor. Det mesta hänger ihop och har en fast struktur - till och med de kaosartade skeenden vi ser i världen.
Nåväl, här är en mycket intressant artikel som är värd att läsa - för den hugade!
Klicka här och läs!
tisdag, januari 20, 2009
Ny anläggning
Jag måste köpa en ny stereo – en gammal stereo – en begagnad stereo.
Jag har överfört alla mina CD-skivor till iTunes-biblioteket på datorn, liksom för att snabbt och behändigt kunna skrolla fram en låt eller en platta på ett kick.
I helgen fick jag lust att lyssna på Visions Of The Emerald Beyond med Mahavishnu Orchestra. Plattan kom 1975 och har ett helt makalöst ljud, en dynamik som är otrolig. Speciellt trummorna är mycket bra inspelade – sedan skall vi inte snacka om själva trumspelet, det är Narada Michael Walden som lirar och på inledningsspåren Eternity’s Breath part 1 & 2 spelar han trummor som om det gällde livet – vilket det på något sätt faktiskt gör. Att John McLaughlin dessutom levererar världens genom tiderna styggaste gitarr-riff gör ju lyssningsupplevelsen bara ännu större.
… Om man hade hört plattan på vinyl och i en bra anläggning…
Så jag klickade fram plattan, satte på den lilla cd-radio-microanläggningen som jag kopplat datorn till, hällde upp ett glas vin och skulle börja njuta. Var fanns den mastiga basen som får revbenen att skallra? Var fanns den pudriga diskanten som likt ett finmalt teflonpulver smörjer öronen?
Ja, inte i rummet där jag befann mig i alla fall!
CD och ännu värre, mp3-filer, låter ju helt enkelt för jävla illa!
Jag har funderat på att dessutom digitalisera alla mina vinylplattor och putta in dom i datorn också – men av detta blir inget, jag skall återvända till vinylen igen.
Jag letade upp min gamla fina skivspelare av märket AR och såg direkt varför jag plockat undan den – pickup-skalet är helt trasigt. Detta går ju att åtgärda – men jag tror att jag faktiskt skall investera i en bra ny skivspelare. Det får bli det moderna tillskottet i min nya anläggning. Sedan skall jag leta upp komponenter som är från ”The Days of Yore” eller åtminstone är byggda med analog teknik, men nya… kanske.
Det kommer nog att bli en rörförstärkare, med enbart en volymratt – inget annat. Vi har en sådan stärkare på jobbet, tidningen, och det är det enda som behövs. Det låter helt underbart om vinylplattorna som vi spisar – och jag minns det maffiga ljud jag hade i en Tandbergstärkare, ett par KLH-högtalare och AR-spelaren. Den anläggningen är borta nu, men jag skall hitta tillbaka till det soundet, kanske ett ännu bättre.
Nu börjar jag också begripa varför jag inte lyssnar lika ofta och intensivt på musik längre – det låter ju inte bra. Vinylen skall fram igen!
Jag har överfört alla mina CD-skivor till iTunes-biblioteket på datorn, liksom för att snabbt och behändigt kunna skrolla fram en låt eller en platta på ett kick.
I helgen fick jag lust att lyssna på Visions Of The Emerald Beyond med Mahavishnu Orchestra. Plattan kom 1975 och har ett helt makalöst ljud, en dynamik som är otrolig. Speciellt trummorna är mycket bra inspelade – sedan skall vi inte snacka om själva trumspelet, det är Narada Michael Walden som lirar och på inledningsspåren Eternity’s Breath part 1 & 2 spelar han trummor som om det gällde livet – vilket det på något sätt faktiskt gör. Att John McLaughlin dessutom levererar världens genom tiderna styggaste gitarr-riff gör ju lyssningsupplevelsen bara ännu större.
… Om man hade hört plattan på vinyl och i en bra anläggning…
Så jag klickade fram plattan, satte på den lilla cd-radio-microanläggningen som jag kopplat datorn till, hällde upp ett glas vin och skulle börja njuta. Var fanns den mastiga basen som får revbenen att skallra? Var fanns den pudriga diskanten som likt ett finmalt teflonpulver smörjer öronen?
Ja, inte i rummet där jag befann mig i alla fall!
CD och ännu värre, mp3-filer, låter ju helt enkelt för jävla illa!
Jag har funderat på att dessutom digitalisera alla mina vinylplattor och putta in dom i datorn också – men av detta blir inget, jag skall återvända till vinylen igen.
Jag letade upp min gamla fina skivspelare av märket AR och såg direkt varför jag plockat undan den – pickup-skalet är helt trasigt. Detta går ju att åtgärda – men jag tror att jag faktiskt skall investera i en bra ny skivspelare. Det får bli det moderna tillskottet i min nya anläggning. Sedan skall jag leta upp komponenter som är från ”The Days of Yore” eller åtminstone är byggda med analog teknik, men nya… kanske.
Det kommer nog att bli en rörförstärkare, med enbart en volymratt – inget annat. Vi har en sådan stärkare på jobbet, tidningen, och det är det enda som behövs. Det låter helt underbart om vinylplattorna som vi spisar – och jag minns det maffiga ljud jag hade i en Tandbergstärkare, ett par KLH-högtalare och AR-spelaren. Den anläggningen är borta nu, men jag skall hitta tillbaka till det soundet, kanske ett ännu bättre.
Nu börjar jag också begripa varför jag inte lyssnar lika ofta och intensivt på musik längre – det låter ju inte bra. Vinylen skall fram igen!
söndag, januari 18, 2009
Good Riddance
Roma och jag tjafsar, som vanligt, i kommentarsdelen i "fluor"-posten.
Jag tycker att allas åsikter är värda att lyssna på, och är inte ute efter att på något vis pådyvla folk en uppfattning eller idé.
Jag skriver i den här bloggen lite då och då för att jag tycker det är kul att faktiskt kunna göra det. Att få mothugg eller att folk inte tycker likadant som jag är absolut inga bekymmer för min del.
Som man ropar får man svar - skriver Roma till mig, och... ja, det är nog så det ser ut faktiskt.
Bloggen har blivit ett forum där det bara är jag som sitter och luktar på mina egna fisar - och det tillför inget annat än att det, för andra, luktar skit.
Så, vafan, jag lägger ner det här nu!
Hittar jag nåt kul eller spännande så lägger jag såklart upp det här.
Bye!
Jag tycker att allas åsikter är värda att lyssna på, och är inte ute efter att på något vis pådyvla folk en uppfattning eller idé.
Jag skriver i den här bloggen lite då och då för att jag tycker det är kul att faktiskt kunna göra det. Att få mothugg eller att folk inte tycker likadant som jag är absolut inga bekymmer för min del.
Som man ropar får man svar - skriver Roma till mig, och... ja, det är nog så det ser ut faktiskt.
Bloggen har blivit ett forum där det bara är jag som sitter och luktar på mina egna fisar - och det tillför inget annat än att det, för andra, luktar skit.
Så, vafan, jag lägger ner det här nu!
Hittar jag nåt kul eller spännande så lägger jag såklart upp det här.
Bye!
fredag, januari 16, 2009
tisdag, januari 13, 2009
Borstar Gud sina tänder med Fluor?
När nu Gud skapade oss som avbilder till sig själv och knåpade ihop det som skulle bli våra tänder, varför fixade han inte så att tänderna skulle kunna hålla sig hela utan Fluor? Det skulle väl vara en smal sak för en omnipotent gud att se till?
När nu alla lägre varelser på Jordens mörka rund faktiskt klarar sig fint i en naturlig miljö och har tänder som håller sig hela utan Fluor - varför fick skapelsens krona, den fantastiska karbonkopian - Guds egen avbild, tänder som inte kan skötas utan Fluor?
Man kan också undra varför alla de andra, lägre djuren och varelserna på just denna planet, förutom människorna, fick rôvhål som kunde släppa ut en skitkorv utan att det skulle behövas 10 meter dasspapper för att få kvarstannade skit att försvinna. Men, det är klart, kanske ett stolpiller med Fluor är lösningen på den gåtan för vår del.
Gud jobbade vidare och satt med sin fina lödpenna och lödde ihop kretskortet till hjärnan - en fantastisk apparat som man kan göra enastående grejer med.
Tänka till exempel...
Uppenbarligen ville Gud inte riktigt att vi skulle fundera så mycket i större utsträckning - och skippade att löda dit ett par tåtar, bara några, sådär lagom många att apparaten ändå funkade men buggade till lite omärkligt med jämna mellanrum så att det nästan inte märks - som ett Microsoft Wordprogram till exempel.
I länken nedan finns en liten kort artikel som tar fem minuter att läsa - men försiktigt nu, så att inte de där lösa tåtarna slår ett par gnistor mellan sig om de hamnar för nära varandra!
If we are dumb, then God is dumb - Frank Zappa.
klicka och läs här
När nu alla lägre varelser på Jordens mörka rund faktiskt klarar sig fint i en naturlig miljö och har tänder som håller sig hela utan Fluor - varför fick skapelsens krona, den fantastiska karbonkopian - Guds egen avbild, tänder som inte kan skötas utan Fluor?
Man kan också undra varför alla de andra, lägre djuren och varelserna på just denna planet, förutom människorna, fick rôvhål som kunde släppa ut en skitkorv utan att det skulle behövas 10 meter dasspapper för att få kvarstannade skit att försvinna. Men, det är klart, kanske ett stolpiller med Fluor är lösningen på den gåtan för vår del.
Gud jobbade vidare och satt med sin fina lödpenna och lödde ihop kretskortet till hjärnan - en fantastisk apparat som man kan göra enastående grejer med.
Tänka till exempel...
Uppenbarligen ville Gud inte riktigt att vi skulle fundera så mycket i större utsträckning - och skippade att löda dit ett par tåtar, bara några, sådär lagom många att apparaten ändå funkade men buggade till lite omärkligt med jämna mellanrum så att det nästan inte märks - som ett Microsoft Wordprogram till exempel.
I länken nedan finns en liten kort artikel som tar fem minuter att läsa - men försiktigt nu, så att inte de där lösa tåtarna slår ett par gnistor mellan sig om de hamnar för nära varandra!
If we are dumb, then God is dumb - Frank Zappa.
klicka och läs här
fredag, januari 09, 2009
Intressant 09
Ja, vafan, man får väl sätta igång lite efter alla grisfötter och hovmästarsås. Jag har faktiskt redan hunnit att spela ett par gig, redan så tidigt som den 2:a och 3:e januari, med herrar Möller, Tony K. och UlfKen - mycket trevligt!
Så vad tror ni om 09 då?
Jag fick en nyårshälsning av en akvarist, som jag har lite kontakt med på nätet. Han skrev; Gott nytt år - det kan inte bli sämre än skitåret som gick. Jag vet inte om han har haft personliga bekymmer som gjort 08 till ett skitår - men å andra sidan räcker det ju att läsa lite, inte mellan, utan bakom raderna på de konditionerade rapporter världen runt som en samlad lögnaktig mediakår levererar till fårskocken, för att förstå att 08 rent allmänt var ett pissår.
2009 kommer inte att bli bättre - beliv jo me! Skiten kommer bara att paketeras lite snyggare på grund av att den nya världspresidenten Obama har lite bättre talförmåga än chimpansen som satt i ledarstolen innan. Obama kommer att ljuga snyggare.
99% av alla svenskar snackar skit... och behöver inte bekymra sig för att FRA-lagen nu är antagen och i full karriär - utan de ändringsförslag som framlagts. Känns väl "spiffy" va? -Nä, jag har inget att dölja, lyssna på bara - filma gärna också, och välkommen in på dass och ta en snutt när jag torkar rôven, det kan ju komma en terrorist och spränga bort toarullen... säger en trög svensk strålskadad människomassa.
Är det någon som märkt att Israel håller på att systematiskt utrota Palestinierna? Självförsvar säger man och dödar barn och deras föräldrar i ett landsområde som är ett fängelse. Självförsvar låter ju tjusigt, speciellt med tanke på att man har en krigsmaskin som är topputrustad med kärnvapen... man försvarar sig mot några Häxtjutare, Kinapuffar och fyrverkeripjäser... snyggt jobbat! Det påminner mig lite om andra världskriget. Tiden går i cirklar och upprepar sig gång på gång!
Här är en liten film tagen för drygt en vecka sedan. Titta, lyssna och framför allt; Tänk!
Så vad tror ni om 09 då?
Jag fick en nyårshälsning av en akvarist, som jag har lite kontakt med på nätet. Han skrev; Gott nytt år - det kan inte bli sämre än skitåret som gick. Jag vet inte om han har haft personliga bekymmer som gjort 08 till ett skitår - men å andra sidan räcker det ju att läsa lite, inte mellan, utan bakom raderna på de konditionerade rapporter världen runt som en samlad lögnaktig mediakår levererar till fårskocken, för att förstå att 08 rent allmänt var ett pissår.
2009 kommer inte att bli bättre - beliv jo me! Skiten kommer bara att paketeras lite snyggare på grund av att den nya världspresidenten Obama har lite bättre talförmåga än chimpansen som satt i ledarstolen innan. Obama kommer att ljuga snyggare.
99% av alla svenskar snackar skit... och behöver inte bekymra sig för att FRA-lagen nu är antagen och i full karriär - utan de ändringsförslag som framlagts. Känns väl "spiffy" va? -Nä, jag har inget att dölja, lyssna på bara - filma gärna också, och välkommen in på dass och ta en snutt när jag torkar rôven, det kan ju komma en terrorist och spränga bort toarullen... säger en trög svensk strålskadad människomassa.
Är det någon som märkt att Israel håller på att systematiskt utrota Palestinierna? Självförsvar säger man och dödar barn och deras föräldrar i ett landsområde som är ett fängelse. Självförsvar låter ju tjusigt, speciellt med tanke på att man har en krigsmaskin som är topputrustad med kärnvapen... man försvarar sig mot några Häxtjutare, Kinapuffar och fyrverkeripjäser... snyggt jobbat! Det påminner mig lite om andra världskriget. Tiden går i cirklar och upprepar sig gång på gång!
Här är en liten film tagen för drygt en vecka sedan. Titta, lyssna och framför allt; Tänk!
lördag, december 13, 2008
torsdag, november 27, 2008
lördag, november 15, 2008
TV B Gone
Det här är ju helfränt: klicka här. Nu är jag ju i och för sig inte så störd av offentliga TV-apparater utan har mer fokus på att omintetgöra mobiltelefoner.
Jag kan lova att jag köper en Cell B Gone så fort dom dyker upp, den grejen måste ju komma snart - om den inte redan finns...
Jag kan lova att jag köper en Cell B Gone så fort dom dyker upp, den grejen måste ju komma snart - om den inte redan finns...
fredag, november 14, 2008
lördag, november 01, 2008
onsdag, oktober 29, 2008
Vem blir det?
Det är ju snart dags för val i LA-LA Land. För en speciell kille är det ju förhoppningsvis slut - men man vet aldrig, han kanske lurar sig till en tredje period... Jag tycker han kan åka till England och köra ett tag i deras Kungahus - han är ju lite lik Charles som säkert längtar efter en kusin att klättra i träd med.
Blir det den svarte charmören eller 180-åringen och hans häxa...?
Hur det än blir är vi fucked anyway...
Blir det den svarte charmören eller 180-åringen och hans häxa...?
Hur det än blir är vi fucked anyway...
Och nu - en liten paus
Fan, jag blev änna lite skraj när jag såg det här. Undrar om Friedkin kanske sett denna...?
fredag, oktober 17, 2008
torsdag, oktober 16, 2008
Att höra färger och se ljud
Ja, smaka på rubriken en stund… eller tänk dig att betrakta ett objekt ur alla tänkbara vinklar på samma gång, att se till exempel en sfär från alla håll samtidigt, både in- och utvändigt – och dessutom höra den.
Det är ungefär så här man försöker tänka sig hur det är att uppleva fyra dimensioner, 4D – någonting som vi givetvis inte kan föreställa oss, då vi är varelser som är fast förankrade i en tredimensionell värld. Vårt jag, essens, själ eller vad man nu vill kalla det är inte bundet till 3D utan är, har och blir fritt att ”vandra” i vilka dimensioner som helst.
Jag tror att när man drömmer – inte alltid – men i vissa sällsynta fall, befinner man sig i någon annan dimension, och ibland kan man komma ihåg brottstycken från en sådan dröm vid uppvaknandet och undra; var och när var jag nu…?
Jag hade en sådan dröm inatt.
Jag drömde att jag satt framför en helt enorm orgel. En orgel av sådan teknisk men samtidigt organisk kvalitet att den blev ett med min person när jag började spela på den.
Mina ”musikdrömmar” brukar oftast vara av katastrofkvalitet – jag glömmer hur jag skall spela, strängar går av och förstärkare lägger av och brinner upp o.s.v.
Den här drömmen var dock något helt annat. Tangenterna på orgeln bestod av ett oändligt antal fibrer, ungefär som om man tänker sig att en tangent såg ut som en rakborste med förlängda och helt jämna borst. När jag tryckte ned fingret på en tangent kändes den mjuk, borsten gav vika och beroende på hur hårt jag tryckte in fingret i fibertrådarna alstrades övertoner och mikrotoner tillhörande just denna specifika tangents ton. Bara med en enda tangent kunde ett helt spektra av ”toner inom tonen” manas fram och ljudet var spektakulärt enastående. Det var ett ljud jag aldrig hört maken till någonsin – men i min ”drömvärld” hörde jag och kunde bemästra det. Dels kunde jag även spela helt utan restriktioner, med alla tio fingrarna.
Det lustiga är att jag kommer ihåg vilken låt jag lirade; ”We Can Work It Out” i Chaka Khans enormt funkiga version… Min orgelversion lät inte bara helt fantastisk utan jag såg även alla toner som ett makalöst färgspektra, färger jag heller aldrig har sett och faktiskt inte kan beskriva – än mindre komma ihåg…
I drömmen såg och hörde jag allt detta med glasklar tydlighet. Min hjärna är alltså förmögen att alstra dessa intryck även om de inte går att rekapitulera i vaket tillstånd.
Precis innan jag vaknade upp var det en röst som sade; Visst är det härligt att sjunga?
Det är ungefär så här man försöker tänka sig hur det är att uppleva fyra dimensioner, 4D – någonting som vi givetvis inte kan föreställa oss, då vi är varelser som är fast förankrade i en tredimensionell värld. Vårt jag, essens, själ eller vad man nu vill kalla det är inte bundet till 3D utan är, har och blir fritt att ”vandra” i vilka dimensioner som helst.
Jag tror att när man drömmer – inte alltid – men i vissa sällsynta fall, befinner man sig i någon annan dimension, och ibland kan man komma ihåg brottstycken från en sådan dröm vid uppvaknandet och undra; var och när var jag nu…?
Jag hade en sådan dröm inatt.
Jag drömde att jag satt framför en helt enorm orgel. En orgel av sådan teknisk men samtidigt organisk kvalitet att den blev ett med min person när jag började spela på den.
Mina ”musikdrömmar” brukar oftast vara av katastrofkvalitet – jag glömmer hur jag skall spela, strängar går av och förstärkare lägger av och brinner upp o.s.v.
Den här drömmen var dock något helt annat. Tangenterna på orgeln bestod av ett oändligt antal fibrer, ungefär som om man tänker sig att en tangent såg ut som en rakborste med förlängda och helt jämna borst. När jag tryckte ned fingret på en tangent kändes den mjuk, borsten gav vika och beroende på hur hårt jag tryckte in fingret i fibertrådarna alstrades övertoner och mikrotoner tillhörande just denna specifika tangents ton. Bara med en enda tangent kunde ett helt spektra av ”toner inom tonen” manas fram och ljudet var spektakulärt enastående. Det var ett ljud jag aldrig hört maken till någonsin – men i min ”drömvärld” hörde jag och kunde bemästra det. Dels kunde jag även spela helt utan restriktioner, med alla tio fingrarna.
Det lustiga är att jag kommer ihåg vilken låt jag lirade; ”We Can Work It Out” i Chaka Khans enormt funkiga version… Min orgelversion lät inte bara helt fantastisk utan jag såg även alla toner som ett makalöst färgspektra, färger jag heller aldrig har sett och faktiskt inte kan beskriva – än mindre komma ihåg…
I drömmen såg och hörde jag allt detta med glasklar tydlighet. Min hjärna är alltså förmögen att alstra dessa intryck även om de inte går att rekapitulera i vaket tillstånd.
Precis innan jag vaknade upp var det en röst som sade; Visst är det härligt att sjunga?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)