Fel och namn

Det är la jävla skönt när man talar med myndigheter o.d. och skall få sitt ärende eller efternamn rätt? Jag inhandlade en sketafrän moppe för några månader sedan, för övrigt något av det bästa och klokaste jag någonsin gjort, med den absolut bästa fördelen att jag slipper åka Västtrafiks vedervärdiga bussar samt är fri att ta mig vart, och när, jag vill. Man måste ha en trafikförsäkring så jag ringde mitt försäkringsbolag och beställde en enkel trafikförsäkring för runt 1 100:- p/år att delas upp månadsvis. Vi talade svenska med varandra och i och med att jag inte har några talfel samt uttrycker mig tydligt när jag talar med myndigheter trodde jag saken var biff. Några dagar senare kom ett inbetalningskort på 4 800:- för Helförsäkring inkl. allt, att betala omgående. Det var bara att ringa en gång till för att undra och ändra. Visst, inga problem, man hade tryckt på fel knapp meddelades det mig. Ytterligare ett par dagar senare kom så en ny inbetalningslapp, nu med rätt belopp men inte uppdelad månadsvis utan hela beloppet på en gång. Fick ringa en tredje gång och påtala ytterligare en knapptrycksfadäs.
Tja, stor sak i det, men man undrar hur jädra svårt det kan vara att trycka på rätt knapp direkt.
En annan skön och ibland riktigt rolig grej är namnfel. Jag beställde en låda papper till skrivaren häromdagen och uppgav mitt namn för fakturan; Bryzell, så tydligt jag kunde. Det är ju ett Z och två L, så det borde vara ganska tydligt, åtminstone för den som klarat av årskurs 1, att betoningen är ett långt Y- och ett kort E-ljud, med betoningen på ell som i t.ex. Lundell. Figuren som skötte min beställning fnittrade till och sade; Precis som staden då eller? Nej, svarade jag vänligt (man är ju van), Bryssel heter Bryssel på svenska, inte Brysell, och stavas dessutom Bruxelles. Såååå, jag stavade mitt namn ytterligare en gång B-R-Y-Z-E-L-L, och det verkade som om det blev rätt. På fakturan som jag fick vid leveransen läste jag mitt efternamn; Dryzel...
Jag kom att tänka på några härliga namnfel som jag hörde om på 80-talet när jag lirade med Anne-Lie Rydé. Det var några killar i det bandet med lite knepiga efternamn. Till exempel saxofonisten Erik Häussler som på ett inbetalningskort fick namnet Erik Hånslev. Eller trumslagaren Rolf Alex (som om man bokstavsvänder, så där kuligt, blir Alf Rolex) som skulle få en guldplakett (i form av en snusdosa!?!) för sin medverkan på en framgångsrik platta och turné med Eva Dahlgren. Alla skulle skriva sina namn tydligt med stora bokstäver så att guldgravören inte skulle kunna göra några fel. När det så blev dags för guldsnusdoseutdelning kollade Roffe in sin dosa och på den stod; Rolf Axel. Det är väl klart som korvspad, måste gravören ha tänkt, att man kan bara inte heta Alex i efternamn, nej, killen heter säkert Rolf Axel i förnamn, och så får det bli oavsett vad han skrivit på lappen. Basisten Tommy Cassemar skulle ringa sin tjej på jobbet, någon svarade och Tommy sade sitt namn och undrade om han kunde få tala med så och så. Killen släppte luren och Tommy hörde; Ööööh, det är nån Tom i kassan som vill snacka med dig...