… har många namn, brukar man säga. Vad är det för ett konstigt namn du går omkring och slänger dig med? Som nån jädra engelsk kyrkoherde, eller nåt. Den frågan har man fått ett antal gånger under åren.
Nej, det är klart, jag heter inte Max Abbey på riktigt, liksom. En gång i tiden var det Mats Claesson, numera är det Mats Bryzell. Efternamnet Bryzell är ett gammalt släktnamn som jag antagit, anledningen är oviktig.
Jag har av någon anledning kallats Abby sedan jag gick i plugget. Jag tror det var en tjej som började kalla mig för Abby, hon tyckte väl att det var passande på nån vänster.
När jag blev medlem i musikgruppen Strasse i början av 80-talet var det otänkbart att heta något svensk-klingande. Nej, vafan, vi skulle ju lämna den två millimeter djupa ankdammen som Göteborg och Sverige utgjorde. Det var de Brittiska öarna som hägrade, och dit kom vi så småningom.
Mats gick ju att göra om till Max, det klingade käckt och rappt och var taget direkt, men det där efternamnet… Enter Abby. Det var bara att slänga in ett e mellan b och y så var saken biff.
När Strasse sedermera alltmer hade England som bas, vi jobbade ju mycket tillsammans med Ultravox sångare Midge Ure, var namnet Max Abbey riktigt gångbart och låg rätt i mun på engelsmännen.
Det nära samarbetet med den, för tiden, hyperkände Midge Ure (idag känner nog ingen till honom och hans grupp Ultravox) ledde till att jag antogs som gitarrist i Ultravox på gruppens världsturné åren 1986-87.
Midge tyckte alltid att det var ett konstigt namn, Abbey, som en kyrkoherde, men ville the crazy swede heta på det viset så fick han.
Namnet hänger med fortfarande och Strasse likaså. Vi släpper ett nytt album hösten 2005. Transylvanian Flower.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar