EM i Göteborg är över och slutade med att en känd höjdhoppare åkte fast för att ha luktat på lite Tomteskur.
Jag kom att tänka på en grej som hände på det glada 80-talet (igen). Vi var på Café Opera, i huvudstaden, för en rejäl rotblöta.
Fram på småtimmarna såg jag Christer Ost... hm, Ulfbåge, TV-sportens okrönte konung.
Han hade hinkat en del och spände simmigt men bestämt ögonen i mej, bökade sig fram åt mitt håll och utbrast; Hej, fan, ööh... Patrik, vad häääärligt att se dej.
Jamen, fan, ööh du måste berätta om det faaaantastiska hoppet på... öh, tre och femtiofyra... Oj, oj, hur käääändes det, öh, va..?
Jag sade att han nog misstagit mej för någon annan och han mumlade; Viiist, fan, visst, jag förstår att du inte vill snacka nu, men kanske en annan gång, va... ööh?
Vid tiden då detta hände hade jag en lustig mulletfrisyr. Kan den ha lurat Mr. CheezDoodles?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar