fredag, augusti 18, 2006

Julmys med Coke

Åååhh, vad härligt. Nu är det juletider igen. Denna helg då människor måste ränna på stan, påtända som julgranar av Aspartamet i dietläsken, rödkindade och rödörade av mobiltelefonen som strålar sin värmande julstrålning tvärs igenom hjärnans alla celler.
Handsfree hade en helt annan innebörd än den jag visualiserade när jag först hörde talas om det. Handsfree innebär att du skall vara totalt uppmärksam enbart på din mobiltelefon. Det går ju inte att ha nallen i näven och kanske göra något helt annat med den fria handen. Nej, du skall ha telefonen i en hand och med den andra varsamt hålla sladden med den lilla mikrofonen mot munnen och hörsnäckan tryggt inkörd i örat… Cuuh, what people you have to deal with, som Basil Fawlty sade.
Basil är ju engelsman. Britterna har som tradition att klockan 15.00 på julafton sätta sig med familjen och lyssna på Drottningens Jultal till nationen. Här i Sverige sätter vi oss klockan 15.00 med familjen framför TV:n och tittar på Kalle Anka… Fan vet vilket som är mest korkat?
Julen är, om man bortser ifrån att 99% av alla människor är totalt genomlurade och i klorna på marknaden, faktiskt en ganska mysig tid. Jag tror att de flesta någonstans, inom sig, har en dröm och en önskan att få vara i den där lilla stugan i skogsbrynet, där snön ligger vit och djup, röken ringlar upp från skorstenen och där det tindrar av varmt ljus genom de små, snöpudrade fönstren.
Ungefär den bilden försöker Coca-Cola sälja till oss genom sin asäckliga reklam som går på TV-jäveln just nu. I Coca-Colabyn är det som vanligt fullt upp med bestyr inför den jovialiske tomtens besök. Välkammade pappor, som skulle göra Jehovas Vittnen dyngsura i kalsongerna av stolthet, låter barnen rasa i snödrivorna, ljus och lyktor överallt, helmysigt… men det är något som fattas, vad kan det vara?
Jo, något uppiggande som får julstämningen i turboläge. Så en stor lång jävla långtradare med Cola kommer väl farande och dundrar tvärs igenom byn, ploppandes ner läskeblaskflaskor i snödrivorna. Meddelandet är; drick ingenting som är naturligt och nyttigt för kroppen. Låt den härliga Colan genomsyra ditt system så blir julefriden bestående. Här handlar det inte om glögg, julbärs, nötter, frukt, russin eller färskpressad juice från naturens perfekta skafferi. Nej, det skall inmundigas en toppsöt, jolmig, giftig, kemisk dekokt som normalt funtade människor inte ens vill fundera på att släppa ut i blodet.
Farfar sitter med barnbarnet i knäet och de har en mysig stund med lite sagoläsning. Antagligen somnar de båda, dästa av de efterslängar som Colans uppåtkickar ger, för plötsligt förvandlas den öppna spisen till den förbannade långtradaren som nu far tvärs igenom stugan de befinner sig i. De båda får följa med långtradaren på sin nådeskänkande läskefärd genom byn och landskapet. Men, det var ju bara en dröm. Farfar och barnet sitter där tryggt i fåtöljen och sover. Bilden panoreras ut och man ser de sovande tu, och på bordet bredvid står en halvt urdrucken Coca-Cola. Farmor vakar leende över de sovande, tittar ut genom fönstret, över det snötäckta landskapet, ser Cola-långtradaren vina iväg mot horisonten och tycks tänka: håhåjaja, vi har Coca-Cola att tacka för den underbara julefriden… Tack ske pris.
När jag ser den här reklamen vill jag spy floder, CC kan ta sitt jävla imperium och dra till sitt hemland och fortsätta koncentrera sig på att hålla sin chimpansörade idiot till president Gudsfruktande och Aspartamstinn.
Skall jag drista mig till att trippa på en sockerkick i jul, så tar jag hellre den svenska varianten - Julmust, det smakar ju ändå hyfsat gott… fortfarande.
God jul!

Inga kommentarer: