Det redigt fittiga Facebook kan man ju inte bre´ut sig på! När jag för en gångs skull hade något att komma med som jag tyckte att flera en typ tre personer på den här meningslösa bloggen kunde läsa - så går det inte att lägga upp mer änn några meningar i rad - säger ju allt om hur jävla ytligt FB är! Där kan man bara säga att man just har ronkat eller ätit en gorbys pirog och sedan släppt sig - typ!
Jaja, jag lägger min Deep Purple-drapa här då... Fan - ingen kommer att läsa...
Shut up and listen!
Det råder inga tvivel, iallafall inte från min sida, vilket band som har satt det mest avgörande avtrycket i modern (hårdrock)-musikhistoria. Jag talar givetvis om; Deep Purple.
Vi kan snacka om de individuella musikerna i detta band och konstatera att det funnits, kanske, bättre basister och sångare än RG och IG - samt även diskutera Jon Lords insatser trots att jag håller honom mycket högt. Det spelar inte så stor roll - bandet är summan av de medlemmar som i de första skepnaderna formade vad Rock handlar om. Och det finns inget annat band som kommer i närheten av DP - hur många exempel ni än radar upp - ALLA är bleka i jämförelse - dåtida och nutida, sådetså!
Redan 1970 satte DP spiken i kistan med albumet "In Rock" - detta är ett ganska bortglömt mäserverk därför att vanligt folk inte orkar lyssna på mer än första sidan på vinylen - den med sviten; "Speed King", "Blood Sucker" och "Child In Time".
Första sidan på "In Rock" räcker mer än väl, men det är sidan två som är den riktigt "heta".
Jag måsate nämna två av medlemmarna i DP - världens genom tidernas bäste trumslagare och världens bäste gitarrist, i Rockgenren; Ian Paice och Ritchie Blackmore!
Att IP influerats av Buddy Rich och liknande trummisar är inget att snacka om - men kolla vem som i popvärlden på 70-talet blev inspirerad av IP - tuggummipopens bäste trummis; Mick Tucker i The Sweet. MT spelar nästan identiskt som IP - om man har feeling för trumspelande så hör man det.
Ta en lyssning på sidan två av "In Rock" så hör ni.
Att Richie Blackmore är oöverträffad som gitarrist är heller inget att snacka om! Redan 1970, och tidigare, visade han (trots tydliga Hendrix-influenser) att han var Hendrix överlägsen - det är bara att återigen lyssna på vad Mannen spelar på DP-plattorna för att förstå att det inte finns någon annan som kan ta hans plats bland de största - hur många copycats som än försökte/försöker. Lyssna återigen på side two av "In Rock" så finns inga tvivel!
En kul grej; Lyssna på "Are You Gonna Go My Way" med Lenny Kravitz - du vet det där "dididatdatdododidatdat" mellan verserna - direkt taget från "Hard Lobvin' Man" med Deep Purple - på albumet "In Rock"!
Shut up and listen!