tisdag, november 02, 2010
Legalize it
Jag läste i Metro att kalifornien skall rösta om en legalisering av gräsrökning. Fan, det var ju en frisk fläkt från landet Oz. Då kanske dom kan få igenom en legalisering av tobaksrökning också. Och sedan när det har gått igenom där borta hos mastertrollkarlen och fårskocken, kanske det sprider sig hit - för vi gör ju som dom som bestämmer vill att vi skall göra. Gôtt, nu kan presidenten ta sig en joint i lugn och ro, och slippa smussla med det!
söndag, oktober 31, 2010
Jisses...
Looken, håret, rösten.. ja, fy fan alltså... världens snyggaste människa - den störste artist man skådat!
söndag, oktober 24, 2010
John McLaughlin
Ja, när det gäller "fusion" är det "Mackan" som gäller för min del. Gitarrspel på hög nivå. Det här är ett litet guldkorn;
torsdag, oktober 21, 2010
Guld
Ja... jag säger då det.... det finns och kommer inte att finnas något band som någonsin plockar de här gossarna!
måndag, september 13, 2010
onsdag, september 01, 2010
tisdag, augusti 24, 2010
måndag, augusti 23, 2010
fredag, augusti 20, 2010
Är det en spanjor?
Nej, det är en spann skit!
För några inlägg sedan visade jag en bild på en djurplågare, en tjurfäktare som fick vad han förtjänade. Jag hoppas det värker riktigt gott i käkpartiet på den killen när skadan har läkt ihop hjälpligt.
Det inlägget renderade inga kommentarer, och det passar mig utmärkt för det kommer inte detta inlägg att göra heller – vilket betyder att jag kan ösa på rejält.
Såg på nyheterna igår att en tjur vid en tjurfäktningsarena hoppade upp på publikläktaren och stångade ett ganska stort antal människor. Mina sympatier ligger helt och hållet hos tjuren, ett stort vackert djur som utan att förstå någonting befinner sig i en helt omöjlig situation, hetsad till vanvett och plågad i en stegrande kurva av smärta, och till slut när ryggens muskelsenor är så perforerade av tjurfäktarens stickredskap och svärdhugg att benen knappt kan bära upp det magnifika djuret kommer så en långsam, men befriande död…
Detta utstuderade djurplågeri kallas i Spanien för en nationalsport och anses vara en stor konstform. Här är det självklart att matadoren, hela staben av djurplågare som är involverade samt de människor som betalar och njuter av att se eländet måste vara psykopater – alltså helt befriade från känslomässiga impulser.
Hämnd och vedergällning är en låg känsloyttring och befrämjar aldrig ett högre syfte – därför skall jag försöka att inte ge utlopp för de känslor (att se rött, med andra ord – precis som tjuren sägs göra) jag genomfors när jag såg klippet på nyheterna igår då tjuren i vanvett och panik hoppar upp bland publiken. Jag kände en intensiv känsla av hat mot de människor som satt där och jag hoppades på att tjuren skulle döda och lemlästa så många som möjligt, män, kvinnor och barn.
Likadant känner jag när jag ser de där tjurrusningarna där en massa folk springer på gatorna och har ett antal tjurar bakom sig – varje gång hoppas jag att ett stort antal människor skall få sig en rejäl läxa, att bli dödade eller åtminstone rejält skadade.
Ja, jävlar – nu kom de hatiska känslorna igen, de som jag skulle försöka att inte ge utlopp för.
I Katalonien har man beslutat att förbjuda tjurfäktning inom en snar framtid, det är ett bra ställningstagande och man kan ju bara hoppas att Spanien tar förnuftet tillfånga och förbjuder eländet mycket snart de också. I nyhetsinslaget om det katalanska förbudet intervjuades en tjurfäktare som nästan grät av sorg över förbudet. Han menade att tjurfäktning är en stor konstform och att en stor del av landets kultur kommer att gå i graven.
Visst, man kan spekulera om vad som är stor konst – jag skall inte ens gå in på vad jag själv tycker är bra eller dåligt inom konsten – men, vi kan kanske konstatera att konst ändå är en skapande handling, eller hur?
Om vi satte matadoren helt naken, utan skynken och stickredskap till hands, i en arena ensam med en tjur och han skulle försöka ta sig undan en tjurs attacker så skulle matadorens flyktförsök åtminstone bli ett konststycke – under förutsättning att tjuren överhuvudtaget skulle vara intresserad av att attackera människan, den skulle nämligen, i detta tankeexperiment, inte få bli hetsad eller provocerad på något vis.
Djurplågeri finns överallt, för nöje och avkoppling och hunger – men just i detta inlägg är Spanien i fokus.
Så vad kan man möjligtvis göra åt detta vansinne? Jag vet inte riktigt, men jag skall försöka ta reda på om det finns listor man kan skriva på, eller om man på något annat sätt kan framföra missnöje till landets regering. Hmmm… fat chance att det kan gå hem…
Man kan dock, i det tysta, bojkotta ett land genom att inte åka dit och inte konsumera deras varor. Det är ett ganska skönt, långsamt och förhållandevis enkelt sätt att visa missnöje.
Jag lägger mig vinn om att i största möjliga mån inte konsumera varor från Israel till exempel. Inte en apelsinkärna kommer över tröskeln hos mig. Allt som jag kan dokumentera är tillverkat i Israel eller på annat vis är kopplat till den staten är absolut förbjudet att köpa eller förtära. Nu åker även Spanien upp på den listan, och det kommer att tillkomma fler länder.
Aha, säger du som har läst detta, men USA då? Detta land som du är så missunnsam emot.
Ja, helt rätt, där är en svår nöt att knäcka – Jag spelar på amerikanska gitarrer och använder mycket amerikansk teknik och liknande, och visst, det är bara att erkänna att man är dålig på att leva som man lär. Men, jag försöker åtminstone att vara observant. Till att börja med så kan man låta bli att lyssna på USA:s lögner, undersöka vad de sysslar med i världen på deras korståg av invasioner och ockuperingar, sluta upp att gå på lögnerna om Fluor, Aspartam, svininfluensavaccin, inte dricka Coca-Cola och äta McDonalds, att se hur hela USA är en nation som sakta men säkert dras ner i ett fullständigt inferno där förlorarna är de människor som tror på lögnen om den amerikanska drömmen. Man måste nämligen sova för att den drömmen skall bli verklighet.
För några inlägg sedan visade jag en bild på en djurplågare, en tjurfäktare som fick vad han förtjänade. Jag hoppas det värker riktigt gott i käkpartiet på den killen när skadan har läkt ihop hjälpligt.
Det inlägget renderade inga kommentarer, och det passar mig utmärkt för det kommer inte detta inlägg att göra heller – vilket betyder att jag kan ösa på rejält.
Såg på nyheterna igår att en tjur vid en tjurfäktningsarena hoppade upp på publikläktaren och stångade ett ganska stort antal människor. Mina sympatier ligger helt och hållet hos tjuren, ett stort vackert djur som utan att förstå någonting befinner sig i en helt omöjlig situation, hetsad till vanvett och plågad i en stegrande kurva av smärta, och till slut när ryggens muskelsenor är så perforerade av tjurfäktarens stickredskap och svärdhugg att benen knappt kan bära upp det magnifika djuret kommer så en långsam, men befriande död…
Detta utstuderade djurplågeri kallas i Spanien för en nationalsport och anses vara en stor konstform. Här är det självklart att matadoren, hela staben av djurplågare som är involverade samt de människor som betalar och njuter av att se eländet måste vara psykopater – alltså helt befriade från känslomässiga impulser.
Hämnd och vedergällning är en låg känsloyttring och befrämjar aldrig ett högre syfte – därför skall jag försöka att inte ge utlopp för de känslor (att se rött, med andra ord – precis som tjuren sägs göra) jag genomfors när jag såg klippet på nyheterna igår då tjuren i vanvett och panik hoppar upp bland publiken. Jag kände en intensiv känsla av hat mot de människor som satt där och jag hoppades på att tjuren skulle döda och lemlästa så många som möjligt, män, kvinnor och barn.
Likadant känner jag när jag ser de där tjurrusningarna där en massa folk springer på gatorna och har ett antal tjurar bakom sig – varje gång hoppas jag att ett stort antal människor skall få sig en rejäl läxa, att bli dödade eller åtminstone rejält skadade.
Ja, jävlar – nu kom de hatiska känslorna igen, de som jag skulle försöka att inte ge utlopp för.
I Katalonien har man beslutat att förbjuda tjurfäktning inom en snar framtid, det är ett bra ställningstagande och man kan ju bara hoppas att Spanien tar förnuftet tillfånga och förbjuder eländet mycket snart de också. I nyhetsinslaget om det katalanska förbudet intervjuades en tjurfäktare som nästan grät av sorg över förbudet. Han menade att tjurfäktning är en stor konstform och att en stor del av landets kultur kommer att gå i graven.
Visst, man kan spekulera om vad som är stor konst – jag skall inte ens gå in på vad jag själv tycker är bra eller dåligt inom konsten – men, vi kan kanske konstatera att konst ändå är en skapande handling, eller hur?
Om vi satte matadoren helt naken, utan skynken och stickredskap till hands, i en arena ensam med en tjur och han skulle försöka ta sig undan en tjurs attacker så skulle matadorens flyktförsök åtminstone bli ett konststycke – under förutsättning att tjuren överhuvudtaget skulle vara intresserad av att attackera människan, den skulle nämligen, i detta tankeexperiment, inte få bli hetsad eller provocerad på något vis.
Djurplågeri finns överallt, för nöje och avkoppling och hunger – men just i detta inlägg är Spanien i fokus.
Så vad kan man möjligtvis göra åt detta vansinne? Jag vet inte riktigt, men jag skall försöka ta reda på om det finns listor man kan skriva på, eller om man på något annat sätt kan framföra missnöje till landets regering. Hmmm… fat chance att det kan gå hem…
Man kan dock, i det tysta, bojkotta ett land genom att inte åka dit och inte konsumera deras varor. Det är ett ganska skönt, långsamt och förhållandevis enkelt sätt att visa missnöje.
Jag lägger mig vinn om att i största möjliga mån inte konsumera varor från Israel till exempel. Inte en apelsinkärna kommer över tröskeln hos mig. Allt som jag kan dokumentera är tillverkat i Israel eller på annat vis är kopplat till den staten är absolut förbjudet att köpa eller förtära. Nu åker även Spanien upp på den listan, och det kommer att tillkomma fler länder.
Aha, säger du som har läst detta, men USA då? Detta land som du är så missunnsam emot.
Ja, helt rätt, där är en svår nöt att knäcka – Jag spelar på amerikanska gitarrer och använder mycket amerikansk teknik och liknande, och visst, det är bara att erkänna att man är dålig på att leva som man lär. Men, jag försöker åtminstone att vara observant. Till att börja med så kan man låta bli att lyssna på USA:s lögner, undersöka vad de sysslar med i världen på deras korståg av invasioner och ockuperingar, sluta upp att gå på lögnerna om Fluor, Aspartam, svininfluensavaccin, inte dricka Coca-Cola och äta McDonalds, att se hur hela USA är en nation som sakta men säkert dras ner i ett fullständigt inferno där förlorarna är de människor som tror på lögnen om den amerikanska drömmen. Man måste nämligen sova för att den drömmen skall bli verklighet.
fredag, augusti 06, 2010
Äntligen hemma
Fan, vad jag tycker illa om FaceBook - där händer det inte mycket av värde... What utter crap! Nä, då är det mycket bättre här hemma på Burgundy - här är det ingen som kommer och stör, kommenterar och lägger sig i - man får vara ifred och njuta, helt enkelt!
"Äntligen hemma" är det även i mitt hus, som jag älskar så jag kan gå i småbitar - och "äntligen hemma" är det numera också när det gäller musikanläggningen.
Jag har kvar min gamla fina AR-skivspelare från 60-talet - men den behöver renoveras en aning för att bli optimal. Så, jag köpte en ny Pro-Ject, men beslöt mig för att leta upp lite sköna vintageprylar till ljudet i övrigt. En kompis till mig och tillika ljudbög, Anders Evling, skaffade fram högtalarna och en helt underbar Radiola-stärkare från 1961. Radiolan funkade tyvärr inte riktigt med skivspelaren (man behöver förstärka phono-ingången) men låter helt fantastiskt med CD och mp3... knasigt nog...
Jag beslöt därför att gå tillbaka till mina ungdoms dagars favoritstärkare; Tandberg. De tidiga 70-talarna har ett formidabelt mättat, komprimerat och helt jävla bombastiskt sound som inte finns i dagens hjärnfrekvensalternerande ljud som bara består av diskant och lågfrekventa pulser som inte örat, men hjärnan uppfattar - det är därför mp3 och liknande format finns (go figure). Bra ljud nuförtiden, kan bara genereras av vinyl och adekvat förstärkning. Stackars, stackars, stackars arma unga satar av idag - som inte får uppleva musik som den skall upplevas - och som dessutom inte har någon vettig musik att lyssna på - oh, fuck, jag måste nästan spy när jag tänker på det!
Jag hittade en begagnad Tanderg TR-200 idag, hos Helmer på Vasagatan - kopplade upp det snart fyrtio år gamla systemet... Och det låter helt jävla otroligt fantastiskt!
Det var en fröjd att köra jungfrusvarven med Genesis fina vinylbox som jag införskaffat - alla de klassika albumen i duktigt tung vinyl och graverad på halvfart så att nålen får ta ut svängarna - dessutom omslag i härlig, styv papp - precis som det var förr!
Vilket jävla blast alltså - och nu när man bor i kåk kan ju inga grannar whina om för hög volym heller, ännu en styv uppgradering!
"Äntligen hemma" är det även i mitt hus, som jag älskar så jag kan gå i småbitar - och "äntligen hemma" är det numera också när det gäller musikanläggningen.
Jag har kvar min gamla fina AR-skivspelare från 60-talet - men den behöver renoveras en aning för att bli optimal. Så, jag köpte en ny Pro-Ject, men beslöt mig för att leta upp lite sköna vintageprylar till ljudet i övrigt. En kompis till mig och tillika ljudbög, Anders Evling, skaffade fram högtalarna och en helt underbar Radiola-stärkare från 1961. Radiolan funkade tyvärr inte riktigt med skivspelaren (man behöver förstärka phono-ingången) men låter helt fantastiskt med CD och mp3... knasigt nog...
Jag beslöt därför att gå tillbaka till mina ungdoms dagars favoritstärkare; Tandberg. De tidiga 70-talarna har ett formidabelt mättat, komprimerat och helt jävla bombastiskt sound som inte finns i dagens hjärnfrekvensalternerande ljud som bara består av diskant och lågfrekventa pulser som inte örat, men hjärnan uppfattar - det är därför mp3 och liknande format finns (go figure). Bra ljud nuförtiden, kan bara genereras av vinyl och adekvat förstärkning. Stackars, stackars, stackars arma unga satar av idag - som inte får uppleva musik som den skall upplevas - och som dessutom inte har någon vettig musik att lyssna på - oh, fuck, jag måste nästan spy när jag tänker på det!
Jag hittade en begagnad Tanderg TR-200 idag, hos Helmer på Vasagatan - kopplade upp det snart fyrtio år gamla systemet... Och det låter helt jävla otroligt fantastiskt!
Det var en fröjd att köra jungfrusvarven med Genesis fina vinylbox som jag införskaffat - alla de klassika albumen i duktigt tung vinyl och graverad på halvfart så att nålen får ta ut svängarna - dessutom omslag i härlig, styv papp - precis som det var förr!
Vilket jävla blast alltså - och nu när man bor i kåk kan ju inga grannar whina om för hög volym heller, ännu en styv uppgradering!
tisdag, augusti 03, 2010
När man hittar ett lik
Den 2 augusti slutade min semester och vi åkte in för att starta 2010 års höst- och vintersäsong – en trevlig ”hösttermin”, som många andra jobbande hatar, men som jag själv gillar i allra högsta grad – därför att jag (och A-K) är privilegierade att faktiskt ha ett jobb vi gärna går till…
När vi kom på våra hojar, till jobbet, såg vi, vad vi (eller åtminstone jag…) trodde var en skyltdocka – liggandes på gatan precis utanför vårat kontorsfönster.
Jag parkerade hojen, sa att; jävlar vad knasigt – där ligger en jädra docka – den måste jag ta bort – bära bort till soprummet, där kan den ju inte ligga – folk kan ju tro att det är en riktig människa – och då kommer snuten och grejer, och så blir det en massa frågor och skit…
Jag stegade alltså fram till ”skyltdockan”, i en så stark tro att detta faktiskt var en docka, att jag inte tittade på vare sig armar eller ben – utan höll någon sorts koncentration på fejset, i tron om att få se en ”Ken-skyltdocka” ligga där och flina upp mot mig…
Vad jag i stället såg var ett axelparti, hals, nacke och ett delvis mosat ansikte – som faktiskt för en sekund fick mig att tro att det var en jättestor gris (som någon hade torterat ihjäl), klädd i röd skjorta, VCT-brallor och strumplöst seglarskorbeklädda fötter, liggandes där – istället för den människa det faktiskt handlade om. Ett lik helt enkelt – en människa – som det uppenbarades för mig då jag såg händerna som helt glasklart var mänskliga – och när jag tittade ner mot benen som var brutna på det mest knasiga ställen ben kan vara brutna på… och såg att fötterna var klädda i seglarskor... utan strumpor...
När detta uppdagades – där jag stod lutad, typ tjugo centimeter över den före detta människan – som nu bara var ett skal av sitt forna jag – stacks ett spett av glödande kol rakt in där revbenens nedersta tapp sitter – rakt in i Solar Plexus på mig…
När vi kom på våra hojar, till jobbet, såg vi, vad vi (eller åtminstone jag…) trodde var en skyltdocka – liggandes på gatan precis utanför vårat kontorsfönster.
Jag parkerade hojen, sa att; jävlar vad knasigt – där ligger en jädra docka – den måste jag ta bort – bära bort till soprummet, där kan den ju inte ligga – folk kan ju tro att det är en riktig människa – och då kommer snuten och grejer, och så blir det en massa frågor och skit…
Jag stegade alltså fram till ”skyltdockan”, i en så stark tro att detta faktiskt var en docka, att jag inte tittade på vare sig armar eller ben – utan höll någon sorts koncentration på fejset, i tron om att få se en ”Ken-skyltdocka” ligga där och flina upp mot mig…
Vad jag i stället såg var ett axelparti, hals, nacke och ett delvis mosat ansikte – som faktiskt för en sekund fick mig att tro att det var en jättestor gris (som någon hade torterat ihjäl), klädd i röd skjorta, VCT-brallor och strumplöst seglarskorbeklädda fötter, liggandes där – istället för den människa det faktiskt handlade om. Ett lik helt enkelt – en människa – som det uppenbarades för mig då jag såg händerna som helt glasklart var mänskliga – och när jag tittade ner mot benen som var brutna på det mest knasiga ställen ben kan vara brutna på… och såg att fötterna var klädda i seglarskor... utan strumpor...
När detta uppdagades – där jag stod lutad, typ tjugo centimeter över den före detta människan – som nu bara var ett skal av sitt forna jag – stacks ett spett av glödande kol rakt in där revbenens nedersta tapp sitter – rakt in i Solar Plexus på mig…
fredag, juli 30, 2010
torsdag, juli 29, 2010
BOA
BOA... Nej, inte Benny Onderssons Arkester, utan; Black Oak Arkansas. Jisses vilket rökargäng - där skulle man ju varit med...
Undrar om lille Diamond Dave kollat in Jim Dandy och drömt om framtida excesser...?
Undrar om lille Diamond Dave kollat in Jim Dandy och drömt om framtida excesser...?
måndag, juli 19, 2010
Gods
Det är möjligt att jag lagt upp denna tidigare, men skit samma - det är så grymt att kolla på!
Och så är det kul att höra killen snacka...
Och så är det kul att höra killen snacka...
Världens Sista Land
Jag har precis sett det sista avsnittet av Fredrik Lindströms helt formidabla programserie – ”Världens modernaste land”.
Jag har sett hela serien – bara för att klargöra den lilla grejen också…
Till hjälp och sidekick har Fredrik använt sig av historikern Peter Englund som verkligen sätter sköna svenska standardnormer i ljuset, både i nutida och dåtida speglar.
Fredrik Lindström har fantastiskt känsliga ”känselspröt” vad gäller svensk mentalitet och lyckas, tycker jag, oftast sätta en svenskt genuin känsla på vad som pågår i det här landet, vad vi som folk tycker och vad vi tycks ha gemensamt.
Min nya idol är dock Peter Englund (jo, jag har läst honom tidigare men inte hört honom tala) som inte blundar ett ögonblick för det ”genuint svenska” och, som tvärt emot alla andra tyckare, faktiskt försvarar det som vi, här – eller vad man nu skall kalla det… i detta nu, kallar för; svenskt.
I seriens olika avsnitt har man fått tagit del av en rad, ähum, svenska individer – alltså människor som härstammar från andra länder och kulturer men som nu bor och lever i Sverige, som har fått ge sin bild av svensken och Sverige i allmänhet.
Många beskrivningar av Sverige och svenskens mentalitet av dessa människor kan möjligtvis på ytan te sig sanna och igenkännande – men de är, precis som så många andra floskler – helt osanna, eller åtminstone; oriktiga.
En massa exempel har radats upp, då jag suttit och nickat igenkännande och hållt med i beskrivningarna – men ännu fler gånger har jag, skakande på huvudet, sagt högt; Nej, du har FEL!
Bara för att ta ett exempel (jag skall ta ett ytterligare exempel lite längre fram i texten); detta med att ställa sig i kö.
I, vad som tycks, resten av världen, är det en styggelse att ställa sig i kö. Att ställa sig i kö är vad som ter sig för resten av världens folk, att inordna sig i ett statligt system, att underordna sig en regerings utformande av lag och efterföljande – ett socialistiskt utformande av mänskliga rättigheter inordnat system av ordning och lydnad.
Det var så inihelvete skönt, när Peter Englund fick frågan om vad han tyckte om detta och svarade; Vad finns det för alternativ…? Och fortsatte; Kösystemet är ju det enda demokratiska system som finns att tillgå – det är ju det enda riktigt rättvisa sättet att ta sig ”in genom en dörr” när flera människor står utanför dörren.
Alltså; allt fler ”svenska” människor tycker; svensken står i kö, därför att staten har sagt att man skall göra det… FEL!
Att svensken står i kö beror inte på att staten har lagt ett påbud att man skall stå i kö, utan detta beror att man i gemenskap bestämt att det är rätt och riktigt att den som väntat längst skall få snabbast väg in genom dörren… ganska enkel matematik, eller hur?
Detta kallades förr för sunt bonnförnuft – en serie ganska enkla regler för hur folk borde bete sig i större samlingar än tre personer – en serie enkla regler som folk fick i modersmjölken upp till i början av 60-talet – men slutade abrupt därefter.
En liten sak som ofta tas upp i serien (Sveriges modernaste land) – och här kommer exempel två (kommer du ihåg att jag skulle ta upp två exempel…? Nej, såklart inte…!) är svenskens oerhörda rädsla, eller respekt för de som regerar – svenska regeringen.
Exempel två, från programmet: En spansk-svensk kvinna, som bor i sverige, säger; Det är så konstigt, ett helt svenskt folk och regering kan utesluta och avsätta en regeringsmedlem på grund av att denne har köpt en ask Toblerone på ”statens” kontokort… I Spanien, där jag är uppfödd, är det inga konstigheter om någon regeringsman köper något – utan att någon vet om – eller bryr sig om från vilket konto det är taget…
Det är JUST DET – Här i lilla Svedala – sätter vi oss nämligen upp mot överheten (hitintills), utan att rädas, vare sig politiker eller polismaktens vedergällningar – vi blundar fanimej inte för att avsätta en jävla kärring som vågar köpa en kockelabit på vår bekostnad – Här skall inte köpas vare sig kockela eller något annat som inte är godkänt av det ”arbetande folk som har subventionerat hennes kort” – utan hennes jävla kreditkort skall användas till enbart det som gagnar den svenske medborgaren!
Sverige är antagligen det sista landet i världen där folk inbillar sig att de som är valda skall göra vad som är rätt och riktigt, och vågar kritisera och avsätta de politiker som dabbar sig - naivt möjligtvis - men ändå rätt.
Jag har sett hela serien – bara för att klargöra den lilla grejen också…
Till hjälp och sidekick har Fredrik använt sig av historikern Peter Englund som verkligen sätter sköna svenska standardnormer i ljuset, både i nutida och dåtida speglar.
Fredrik Lindström har fantastiskt känsliga ”känselspröt” vad gäller svensk mentalitet och lyckas, tycker jag, oftast sätta en svenskt genuin känsla på vad som pågår i det här landet, vad vi som folk tycker och vad vi tycks ha gemensamt.
Min nya idol är dock Peter Englund (jo, jag har läst honom tidigare men inte hört honom tala) som inte blundar ett ögonblick för det ”genuint svenska” och, som tvärt emot alla andra tyckare, faktiskt försvarar det som vi, här – eller vad man nu skall kalla det… i detta nu, kallar för; svenskt.
I seriens olika avsnitt har man fått tagit del av en rad, ähum, svenska individer – alltså människor som härstammar från andra länder och kulturer men som nu bor och lever i Sverige, som har fått ge sin bild av svensken och Sverige i allmänhet.
Många beskrivningar av Sverige och svenskens mentalitet av dessa människor kan möjligtvis på ytan te sig sanna och igenkännande – men de är, precis som så många andra floskler – helt osanna, eller åtminstone; oriktiga.
En massa exempel har radats upp, då jag suttit och nickat igenkännande och hållt med i beskrivningarna – men ännu fler gånger har jag, skakande på huvudet, sagt högt; Nej, du har FEL!
Bara för att ta ett exempel (jag skall ta ett ytterligare exempel lite längre fram i texten); detta med att ställa sig i kö.
I, vad som tycks, resten av världen, är det en styggelse att ställa sig i kö. Att ställa sig i kö är vad som ter sig för resten av världens folk, att inordna sig i ett statligt system, att underordna sig en regerings utformande av lag och efterföljande – ett socialistiskt utformande av mänskliga rättigheter inordnat system av ordning och lydnad.
Det var så inihelvete skönt, när Peter Englund fick frågan om vad han tyckte om detta och svarade; Vad finns det för alternativ…? Och fortsatte; Kösystemet är ju det enda demokratiska system som finns att tillgå – det är ju det enda riktigt rättvisa sättet att ta sig ”in genom en dörr” när flera människor står utanför dörren.
Alltså; allt fler ”svenska” människor tycker; svensken står i kö, därför att staten har sagt att man skall göra det… FEL!
Att svensken står i kö beror inte på att staten har lagt ett påbud att man skall stå i kö, utan detta beror att man i gemenskap bestämt att det är rätt och riktigt att den som väntat längst skall få snabbast väg in genom dörren… ganska enkel matematik, eller hur?
Detta kallades förr för sunt bonnförnuft – en serie ganska enkla regler för hur folk borde bete sig i större samlingar än tre personer – en serie enkla regler som folk fick i modersmjölken upp till i början av 60-talet – men slutade abrupt därefter.
En liten sak som ofta tas upp i serien (Sveriges modernaste land) – och här kommer exempel två (kommer du ihåg att jag skulle ta upp två exempel…? Nej, såklart inte…!) är svenskens oerhörda rädsla, eller respekt för de som regerar – svenska regeringen.
Exempel två, från programmet: En spansk-svensk kvinna, som bor i sverige, säger; Det är så konstigt, ett helt svenskt folk och regering kan utesluta och avsätta en regeringsmedlem på grund av att denne har köpt en ask Toblerone på ”statens” kontokort… I Spanien, där jag är uppfödd, är det inga konstigheter om någon regeringsman köper något – utan att någon vet om – eller bryr sig om från vilket konto det är taget…
Det är JUST DET – Här i lilla Svedala – sätter vi oss nämligen upp mot överheten (hitintills), utan att rädas, vare sig politiker eller polismaktens vedergällningar – vi blundar fanimej inte för att avsätta en jävla kärring som vågar köpa en kockelabit på vår bekostnad – Här skall inte köpas vare sig kockela eller något annat som inte är godkänt av det ”arbetande folk som har subventionerat hennes kort” – utan hennes jävla kreditkort skall användas till enbart det som gagnar den svenske medborgaren!
Sverige är antagligen det sista landet i världen där folk inbillar sig att de som är valda skall göra vad som är rätt och riktigt, och vågar kritisera och avsätta de politiker som dabbar sig - naivt möjligtvis - men ändå rätt.
torsdag, juni 24, 2010
Vi behöver se detta
Ja, det är bara klicka och titta... och...
Frågan är hur man skall gå tillväga för att få slut på det här jävla eländet - jag funderar på det varje dag.
Klicka och titta
Frågan är hur man skall gå tillväga för att få slut på det här jävla eländet - jag funderar på det varje dag.
Klicka och titta
tisdag, juni 22, 2010
No Bullshit
Whooaahh... Det här är rätt starkt att kolla på. Men, jag är intensivt emot alla former av djurplågeri och tjurfäktning tycker jag är så vidrigt att det borde vara dödsstraff på de som utövar själva handlingen och de som går och tittar på eländet. Den här jävla matadoren får vad han förtjänar. Förbjud det här vidriga hetsdjurplågeriet, typ nu!
Ni som inte pallar (knappt att jag gjorde det) att se filmen kan ju få en liten hint om vad djurplågaren får för behandling. Klicka gärna på bilden så blir den ännu större...
Ni som inte pallar (knappt att jag gjorde det) att se filmen kan ju få en liten hint om vad djurplågaren får för behandling. Klicka gärna på bilden så blir den ännu större...
fredag, juni 18, 2010
Fotbollstryne
Jag är begåvad med en lagom färskpotatis till näsa - en knöl som buffrat många eventuella mål i diverse fobollsmatcher på skolgårdar runt om i Göteborg. Jag hade en gympamajje på Hvitfeldska gymnasiet (där jag under två års tid fick upp en häpnadsväckande förmåga att avvika från själva skolområdet för att öva gitarr...) som tidigt upptäckte att jag hade näsa för bollar av olika slag. Jag var lång redan på den tiden och majjen, som ännu inte upplevt min totala avsaknad av bollkänsla, såg till att placera mig i skolans basketlag. Det blev disaster redan första övningsmatchen då jag käckt och utan motstånd la bollen i mitt egna lags korg - det gick ju liksom lite lättare och det var inte så mycket folk som var i närheten och viftade.
Jag var alltså helt omöjlig i bollsporter och då jag blev sist vald i alla lagutagningar till skolgårdens gymnastikmatch (då det ofta stod brudar på skolgården och kollade också) och lufsade runt på planen hade jag den egenheten att liksom alltid få bollen på mig - hårt och träffsäkert.
Detta såg magistern och placerade mig i mål - "Du får ju ändå bara bollen på dig, då kan det vara bra att du står i mål - för då räddar du åtminstone en del målskott" - Jag fick en trea i betyg, trots allt, med motivationen från magistern; Du är ändå glad på nåt sätt och byter om till lektionerna, det skall du ha en trea för!
Men som sagt, mången boll har träffat plytet under skolåren.
Stora fötter hade jag också tidigt - en gång skulle vi ha en övning i ribbstolarna, där vi skulle stoppa in fötterna bakom ribborna och hänga med huvudet ner mot golvet - och göra nån grej... Min ena doja fastnade bakom en ribba så att vaktmästarn fick komma och skruva bort ena sidan på ribbstolen. Man kan säga att jag inte bara var högröd av skam över situationen i sig och att tjejerna fnissade - utan också av det faktum att jag hängde en god stund uppåner.
Men, vafan, jag lirade hyfsat gitarr - och det gillade brudarna, och de hade inte något emot min lätt Teddybjörnsliknande uppsyn, tack vare den truliga näsan.
Det är fotbolls-EM eller nåt i den stilen just nu, va? Jag har inte sett en match ännu...
tisdag, juni 15, 2010
Psykopater
Här är en jävla intressant artikel om psykopater - både vanliga och de som blir framgångsrika politiker.
Kolla gärna in filmen; I, Psychopath - ett måste för den vetgirige!
Klicka här för att läsa
Kolla gärna in filmen; I, Psychopath - ett måste för den vetgirige!
Klicka här för att läsa
måndag, juni 14, 2010
Snackskallar
Vi snackade lite om Adrian Belew på Gagadodo-bloggen. Tänkte bara sätta in en Talking Headslåt där han solar så jävla gôtt. Det här var mitt "Jimi Hendrix moment" och ändrade helt mitt sätt att spela gitarr...
tisdag, juni 08, 2010
Diskret, fin humor
Hon den där mörka tjejen som modellar för Gina Tricot... är ju lite halvsnygg...
Jag körde förbi en reklampelare med henne på bilden och gubbscannern tog sin vanliga runda över det hela. Blicken fastnade på "Bikinibyx Hill" och jag såg att det satt någon liten lapp på "mitten" där. Jag körde fram för att kolla och fick mig ett jävla gott flabb. Någon skön figur har ändå fått dit den där klisterlappen jävligt bra - jag tog några bilder;
Jag körde förbi en reklampelare med henne på bilden och gubbscannern tog sin vanliga runda över det hela. Blicken fastnade på "Bikinibyx Hill" och jag såg att det satt någon liten lapp på "mitten" där. Jag körde fram för att kolla och fick mig ett jävla gott flabb. Någon skön figur har ändå fått dit den där klisterlappen jävligt bra - jag tog några bilder;
Memory serves
80-talet var ju, nu när man tänker lite på det, faktsikt ganska spejsat ändå... Jag gillade aldrig de där stora posörgrupperna riktigt, spandau ballet, human league, ultravox (fast jag ironiskt nog skulle spela med just voxarna senare...) - det fanns så många andra fräna gäng att kolla in. Det jag var ute efter var naturligtvis gitarrister som kunde få en att fundera lite... Några av de största influenserna är/var ju givetvis Adrian Belew och Robert Fripp - m.fl. En annan är Fred Frith, kolla in Material - Memory Serves, och ett skönt solostycke;
fredag, juni 04, 2010
Girl got rhythm
Den där japanska tjejen som lirar trummor så man storknar... Senri... Här är ett par klipp till;
tisdag, juni 01, 2010
Some cats got it
Japp, det har varit tonvikt på trumslagare ett tag här nu, och jag är fortfarande helt amazed över den japanska tjejen som lirar skinn i förra inlägget... Men, spana nu in Mr. Showmanship i detta klipp. Holy Hell... den killen skulle man haft med i nån orkester - undrar bara om man hade fått gjort nåt vettigt gitarrspel då - jag hade liksom bara kollat på honom...
onsdag, maj 26, 2010
Lekande lätt
... och så drar hon på små sköna flin lite då och då också, lugnt och avslappnat - lätt som en plätt!
tisdag, maj 25, 2010
Kolla Wilko
Ah, jag måste bara visa ett par klipp med Dr. Feelgood (jag har alltid velat lira i nåt tributeband till dessa - och då skulle namnet såklart vara Dr. Feelmjölk) - speciellt frän var/är ju gitarristen Wilko Johnson, sicken jävla skön stajl. Lägger in en låt efter det att Wilko fått focken också - Milk and Alcohol. Sångaren Lee Brilleaux, tyvärr bortgången, går inte heller av hackor - han ser ut att vilja klippa till nån på käften hela tiden.
Tillbaka till verkligheten
Nu när den toppenfina bloggen gagadodo finns och man kan spendera långa stunder med att kika på häftiga filmklipp och upptäcka skön musik där, så gör det kanske inte så mycket om jag i ensamhet går i retrograd bana här på Burgundy och länkar till en mycket bra artikel om förgiftat vatten i kranarna - ännu så länge inte här i sverige (vad jag vet) men skrämmande intressant läsning hur som helst.
Jag vill bara varna Roma - om han skulle få för sig att läsa artikeln - att det finns en referens till det gamla Rom i den, och att jag hoppas att den referensen är hyfsat riktig...
Klicka här för att läsa artikeln
Jag vill bara varna Roma - om han skulle få för sig att läsa artikeln - att det finns en referens till det gamla Rom i den, och att jag hoppas att den referensen är hyfsat riktig...
Klicka här för att läsa artikeln
tisdag, maj 18, 2010
Posemaster
Dom är rätt sköna, de här snuttarna från inspelningar av videos, speciellt när man får gotta sig åt DB:s poserande, lite längre än en halv sekund.
onsdag, maj 12, 2010
Lordy me...
Jag skulle ha svimmat ihjäl mig om jag fått sett detta när det begav sig... Woohooo!
Och, kolla in denna för säkerhets skull;
Klicka här för Alice
Och, kolla in denna för säkerhets skull;
Klicka här för Alice
fredag, april 30, 2010
I hope it's true - 'cause it should be!
Den här bloggen måste besökas - där blir det en massa kul grejer;
http://gagadodo.blogspot.com/
Klicka här för direkt transport till gagadodo
Här är ett jävla gôtt klipp på Lemmy där han berättar en story om Vad Ritchie, den spjuvern, kan hitta på!
Och när vi ändå är inne på Lemmy, kolla den här låten - redigt frän!
Jag har haft äran att träffa Lemmy - det var på en festival i norrland någonstans och jag ingick i E-Types band vid tillfället. Lemmy drog in oss boys i Motörheads loge och bjöd på lite förfriskningar. Han var ytterligt gentlemannamässig, trevlig och framför allt enormt rolig!
http://gagadodo.blogspot.com/
Klicka här för direkt transport till gagadodo
Här är ett jävla gôtt klipp på Lemmy där han berättar en story om Vad Ritchie, den spjuvern, kan hitta på!
Och när vi ändå är inne på Lemmy, kolla den här låten - redigt frän!
Jag har haft äran att träffa Lemmy - det var på en festival i norrland någonstans och jag ingick i E-Types band vid tillfället. Lemmy drog in oss boys i Motörheads loge och bjöd på lite förfriskningar. Han var ytterligt gentlemannamässig, trevlig och framför allt enormt rolig!
fredag, april 23, 2010
Inte för alla
Helt klart står jag ju ensam i mycket av det jag skriver om här - men jag har fått indikationer på att några ändå är lite intresserade av de artiklar jag länkar till. Här är en om mobilstrålning och dess faror, speciellt för unga människor.
Klicka här och läs
Klicka här och läs
Lite bredare
Fan, jag har märkt att YouTube-filmer inte riktigt får plats i bloggen, så jag har ändrat lite så att man kan dra ut sidan och få plats med hela bilden. Jag satte lite ny färg på tillvaron också.
Här är ett klipp som är riktigt bra - kolla gärna på det! Jaja - tjôta, det är ett tråkigt, viktigt klipp.
Här är ett klipp som är riktigt bra - kolla gärna på det! Jaja - tjôta, det är ett tråkigt, viktigt klipp.
onsdag, april 21, 2010
The Very Best... Ever!
Holy Hell... Här ser vi Ritchie Blackmore, endast 24 år gammal, 1969. Han totalt sopar alla tänkbara banor med sina samtida. Att inte RB har fått mer cred genom åren är ofattbart - han borde ha befunnits högst upp på alla listor över världens bästa gitarrister. Kolla in sweep-pickingen i första klippet och hur han regerar en strata i andra klippet. MÄSTERLIGT!!!
tisdag, april 20, 2010
Här får ni skoj
Ja, det är ju en förjävla trist blog detta, så då får jag väl sätta in en bild som är lite rolig - tycker iallafall jag.
Skratta nu då, för fan! ;-)
Skratta nu då, för fan! ;-)
torsdag, april 15, 2010
Wow, säger jag bara...
Harrejävvlar vilken succé det förra inlägget hade, med länkarna till de fina artiklarna. Jösses, vilket drag alltså!
Ja, faxen går varm här med tack och intressanta kommentarer. När nu detta föll i så god jord är det väl lika bra att fortsätta med ännu en toppenartikel. Men, ta det sakta och vackert nu bara - det är inte bra att vakna upp ur djupsömn alltför snabbt, man kan få lite huvudvärk då - så gäspa igång hjärnan en stund först och gnugga ögonen ordentligt så går läsningen lite lättare!
Klicka här och läs
Ja, faxen går varm här med tack och intressanta kommentarer. När nu detta föll i så god jord är det väl lika bra att fortsätta med ännu en toppenartikel. Men, ta det sakta och vackert nu bara - det är inte bra att vakna upp ur djupsömn alltför snabbt, man kan få lite huvudvärk då - så gäspa igång hjärnan en stund först och gnugga ögonen ordentligt så går läsningen lite lättare!
Klicka här och läs
torsdag, april 08, 2010
Och nu; Dags för lite nyttig läsning
Åh, du gäspar och tycker det här inlägget är jättetrist - såklart!
Men jag kan inte göra annat än att lägga in några länkar till fina artiklar som är bra att läsa.
Sesådärja, då har jag gjort dagens goda gärning - till inga nytta!
Signs of the times finfina månadssummering av verkliga händelser i världen - alltså inte den fabricerade barnmat du får via "nyheterna" i TV och tidningar;
Klicka här och läs
Sanningar om Amerika;
Klicka här och läs
Nu när nästan hela Jordens befolkning har dött av svininfluensan, kan det vara intressant för oss som överlevde den enorma pandemien att läsa detta;
Klicka här och läs
Här kan vi läsa lite om hur vi kan navigera oss fram i en värld ledd av psykopater;
Klicka här och läs
Nej, självklart är jag inte riktigt så korkad att jag tror att någon kommer att läsa ens en halv mening av dessa artiklar - men, som sagt, nu har jag ändå lagt ut dom - bara den lilla grejen känns riktigt bra!
Men jag kan inte göra annat än att lägga in några länkar till fina artiklar som är bra att läsa.
Sesådärja, då har jag gjort dagens goda gärning - till inga nytta!
Signs of the times finfina månadssummering av verkliga händelser i världen - alltså inte den fabricerade barnmat du får via "nyheterna" i TV och tidningar;
Klicka här och läs
Sanningar om Amerika;
Klicka här och läs
Nu när nästan hela Jordens befolkning har dött av svininfluensan, kan det vara intressant för oss som överlevde den enorma pandemien att läsa detta;
Klicka här och läs
Här kan vi läsa lite om hur vi kan navigera oss fram i en värld ledd av psykopater;
Klicka här och läs
Nej, självklart är jag inte riktigt så korkad att jag tror att någon kommer att läsa ens en halv mening av dessa artiklar - men, som sagt, nu har jag ändå lagt ut dom - bara den lilla grejen känns riktigt bra!
fredag, april 02, 2010
onsdag, mars 31, 2010
Överjordiskt
Ja, det här var ju på gamla Soft Machine tiden, med en vit SG och några stringbends lite här och var. Allan Holdsworth i högform.
söndag, mars 21, 2010
fredag, mars 12, 2010
Där satt den!
Här är beviset att USA är en fasciststat. Lieberman och McCain lägger ett lagförslag som tillåter den amerikanska militären att fängsla medborgare på obestämd tid utan åtal och utan rättslig hjälp - bara genom misstanke att personen kan vara ett hot mot regeringen. Detta är vad terrorbluffen går ut på - att kriminalisera amerikanska oskyldiga medborgare och helt ta bort de sista flämtande lågorna av av åsiktsfrihet - och till och med fritt tänkande.
Det här är en supermakt. När det amerikanska folket är fullständigt kuvat finns inga hinder att göra så med resten av världen. Är det någon som fortfarande tror att jänkarna kommer att hålla sig till sitt eget land...? Tänk!
Det här är en supermakt. När det amerikanska folket är fullständigt kuvat finns inga hinder att göra så med resten av världen. Är det någon som fortfarande tror att jänkarna kommer att hålla sig till sitt eget land...? Tänk!
torsdag, mars 04, 2010
Lätt som en plätt
Det pågår ett globalt folkmord. Det vet alla vi som har en hjärna att tänka med. USA går i spetsen och leder resten av världens regeringar, som givetvis är införstådda i sammanhanget. Gifter, vacciner, strålning o.s.v. är bara toppen på ett enormt isberg. USA är en "öppen" diktaur - det har tills alldeles nyligen inte behövts några landsgränser att förbjuda folk att resa in eller ut över. Istället är amerikanen så konditionerad att; alla länder som inte är amerika - helt enkelt inte existerar, det finns bara amerika, resten är... ingenting. Detta vet vi alla om, och snart får även vi känna på dessa regler.
När man talar om det här är det ytterst svårt att sätta fingret på hur det fungerar och liksom... varför?
Du är givetvis inte intresserad av detta och kommer såklart inte att läsa den artikel jag länkar till - så varför skriver jag detta då - för blinda ögon? Jo, för om man plöjer den ganska långa artikeln får man svar på en del frågor, och en ganska stor bit av pusslet får enkla bitar att lägga sig på plats.
Här kommer du inte att klicka för att läsa artikeln
När man talar om det här är det ytterst svårt att sätta fingret på hur det fungerar och liksom... varför?
Du är givetvis inte intresserad av detta och kommer såklart inte att läsa den artikel jag länkar till - så varför skriver jag detta då - för blinda ögon? Jo, för om man plöjer den ganska långa artikeln får man svar på en del frågor, och en ganska stor bit av pusslet får enkla bitar att lägga sig på plats.
Här kommer du inte att klicka för att läsa artikeln
Down Memory Lane
Kollade på SVT-programmet "Dom kallar oss artister" igårkväll. Det var Ola Salo som visade lite från sin karriär med The Ark och inspelningen av nya plattan. Jävla skön kille, Ola. Han har "det där" som man brukar säga. Det är faktiskt ganska kul att jag ändå har fått lira ihop med honom vid ett tillfälle för några år sedan då han gästade ett band jag lirade med. Vi körde några riktigt fräna covers, Alice Cooper bland andra - jävligt kul, och man måste säga att han är en tung scenpersonlighet.
I det där programmet får artisten berätta om en musikalisk händelse som präglat musiksmak och inriktning. Ola valde ett tillfälle då han för första gången hörde Hendrix - och berättade intressant om detta.
Jag drömde mig bort ett litet tag och tänkte på vilken musikalisk händelse jag skulle tagit fram om det vore jag som satt där i programmet...
Det är ju många musikaliska tillfällen som gensat pockar på uppmärksammhet, men jag kom att tänka på två som distinkt utmärker sig. Tillfällen då man faktiskt upplever någon form av upphöjt själsligt tillstånd.
Första gången var 1973 framför den stora Radiola-radioapparaten som hade ett formidabelt bra ljud. Det var Kjell Alinge som i sitt radioprogram Pop 73 Special spelade Rat Bat Blue med Deep Purple. RBB är en låt som har ett styggt riff och som, hör och häpna, saknar gitarrsolo - så just denna gången var det inte Ritchies gitarrspel som var den stora grejen utan trumspelet och framför allt Jon Lords Hammondsolo - lyssna på låten och digga det solot. Vid ett ställe får han orgeln att låta som om den spyr, ja, crazy, men lyssna själv - och i slutet höftkickar han den tunga Hammondorgeln så att reverbet får slutspel och det liksom bara sprakar om ljudet. Då, framför radion, fattade man ju inte att han gjorde så - det såg man live många år senare - men det soundet...
Det andra tillfället av "Total Bliss" hände hemma hos min kompis, den fantastiska trumslagaren Birger Löfman, några år senare - 1975. Birgers farsa Sten, som är musiker, pianist, hade en rent överjävlig stereoanläggning. Han ropade på oss kids och sa; lyssna nu - och lade på ett vax som fick mina inälvor att vilja sprängas. Det var Mahavishnu Orchestra - med låten Eternitys Breath. Det går inte att beskriva The Wickedness i det gitarr-riffet. Det finns, enligt mig, inga gitarr-riff i värdshistorien som slår detta - period! Låten börjar underbart sublimt, mjukt och trevande - sedan kommer så det otroligt stygga riffet. Trumslagaren här är Narada Michael Walden, och han spelar så otroligt bra att jag än idag får tårar i ögonen när jag hör detta. Harmoniken går i österled och det är så här jag önskar att musik låter... "på andra sidan".
I det där programmet får artisten berätta om en musikalisk händelse som präglat musiksmak och inriktning. Ola valde ett tillfälle då han för första gången hörde Hendrix - och berättade intressant om detta.
Jag drömde mig bort ett litet tag och tänkte på vilken musikalisk händelse jag skulle tagit fram om det vore jag som satt där i programmet...
Det är ju många musikaliska tillfällen som gensat pockar på uppmärksammhet, men jag kom att tänka på två som distinkt utmärker sig. Tillfällen då man faktiskt upplever någon form av upphöjt själsligt tillstånd.
Första gången var 1973 framför den stora Radiola-radioapparaten som hade ett formidabelt bra ljud. Det var Kjell Alinge som i sitt radioprogram Pop 73 Special spelade Rat Bat Blue med Deep Purple. RBB är en låt som har ett styggt riff och som, hör och häpna, saknar gitarrsolo - så just denna gången var det inte Ritchies gitarrspel som var den stora grejen utan trumspelet och framför allt Jon Lords Hammondsolo - lyssna på låten och digga det solot. Vid ett ställe får han orgeln att låta som om den spyr, ja, crazy, men lyssna själv - och i slutet höftkickar han den tunga Hammondorgeln så att reverbet får slutspel och det liksom bara sprakar om ljudet. Då, framför radion, fattade man ju inte att han gjorde så - det såg man live många år senare - men det soundet...
Det andra tillfället av "Total Bliss" hände hemma hos min kompis, den fantastiska trumslagaren Birger Löfman, några år senare - 1975. Birgers farsa Sten, som är musiker, pianist, hade en rent överjävlig stereoanläggning. Han ropade på oss kids och sa; lyssna nu - och lade på ett vax som fick mina inälvor att vilja sprängas. Det var Mahavishnu Orchestra - med låten Eternitys Breath. Det går inte att beskriva The Wickedness i det gitarr-riffet. Det finns, enligt mig, inga gitarr-riff i värdshistorien som slår detta - period! Låten börjar underbart sublimt, mjukt och trevande - sedan kommer så det otroligt stygga riffet. Trumslagaren här är Narada Michael Walden, och han spelar så otroligt bra att jag än idag får tårar i ögonen när jag hör detta. Harmoniken går i österled och det är så här jag önskar att musik låter... "på andra sidan".
måndag, februari 22, 2010
onsdag, februari 17, 2010
Yngve liksom...
Fasen, han blastar ändå på rätt skönt, får man säga. En rolig grej är det lilla flabbet precis i slutet.
fredag, februari 05, 2010
Les Paul, Jeff Beck & Imelda May
En av mina absolut största gitarridoler är Les Paul. En vansinnigt fin låt är How High The Moon som Les gjorde tillsammans med Mary Ford. Grymt at se att en annan gitarridol, Jeff Beck gör just denna låt i en fantastiskt (och not-trogen) version här med Imelda May, i en hyllning till den nu bortgångne Les Paul. Titta. lyssna och njut!
torsdag, februari 04, 2010
Om inte Freddy hade...
Roma tyckte att jag skulle liva upp bloggen med denna film. Det tycker jag var en bra idé!
tisdag, januari 26, 2010
Dagenefterögon
För min egen del brukar det räcka med en präktig riksfylla...
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
onsdag, januari 20, 2010
Vad hände med; Du skall icke döda...?
Aaaaahhh... OK. Om inte nedanstående filmsnutt får det att svindla i magen på dig...
fredag, januari 15, 2010
Vända papper, bevaka en telefon - öppna en dörr...
Ja, jag vet... Bill Dance i förra inlägget var kul - och jag skulle ju fan inte skriva om politik, men jag måste ändå.
Det finns inga ord som kan beskriva det avgrundsdjupa förakt jag känner för politiker. Dessa satans jävla as som styr och ställer för tillfället - den hundvalpsögde Reinfeldt och hans falkögde partner Borg. Hela alliansen och deras facistiska gatloppspolitik är vidrig att ta del av. Psykopaters lek med besjälade människor.
Dessa djävular till politiker skall nagelfaras in i minsta skrymsle och vrå - inte en lugn stund skall de ha. Och de skall granskas och kritiseras 24 timmar om dygnet - de blå likaväl som de röda, det är ju ett och samma "parti" ändå.
Ett av de sista mediaorganen i världen som faktiskt har mod att göra detta är SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en fröjd att se hur makthavare kläms åt, när de vrider och vänder sig framför kameran för att slingra sig undan - men också hisnande att se och höra hur beklämda och beklagande de är när de ställs inför mänskliga fakta. De odjur som styr över oss har ingen uppfattning om hur vi vanliga människor lever, de ömkar sig med fraser de lärt sig repetera och framför dom med inövade gester och miner... Det är så man vill spy!
Om du missade premiärvisningen av Uppdrag Granskning i SVT så kan du se programmet på SVT-Play, här är en länk också. Det är väl värt att kolla på!
Klicka här för att se Uppdrag Granskning
Det finns inga ord som kan beskriva det avgrundsdjupa förakt jag känner för politiker. Dessa satans jävla as som styr och ställer för tillfället - den hundvalpsögde Reinfeldt och hans falkögde partner Borg. Hela alliansen och deras facistiska gatloppspolitik är vidrig att ta del av. Psykopaters lek med besjälade människor.
Dessa djävular till politiker skall nagelfaras in i minsta skrymsle och vrå - inte en lugn stund skall de ha. Och de skall granskas och kritiseras 24 timmar om dygnet - de blå likaväl som de röda, det är ju ett och samma "parti" ändå.
Ett av de sista mediaorganen i världen som faktiskt har mod att göra detta är SVT:s Uppdrag Granskning. Det är en fröjd att se hur makthavare kläms åt, när de vrider och vänder sig framför kameran för att slingra sig undan - men också hisnande att se och höra hur beklämda och beklagande de är när de ställs inför mänskliga fakta. De odjur som styr över oss har ingen uppfattning om hur vi vanliga människor lever, de ömkar sig med fraser de lärt sig repetera och framför dom med inövade gester och miner... Det är så man vill spy!
Om du missade premiärvisningen av Uppdrag Granskning i SVT så kan du se programmet på SVT-Play, här är en länk också. Det är väl värt att kolla på!
Klicka här för att se Uppdrag Granskning
Bill Dance
Ja, man får säga att han tar det riktigt easy ändå, när allt går haywire. Spöt i takfläkten, och bilbatteriet... titta och njut!
tisdag, januari 12, 2010
Stenhårt
Max Raabe tar dig till garanterat högre höjder
Men undrar om inte denna ändå är lite saltare
Men undrar om inte denna ändå är lite saltare
Tål att ses igen
Fan, jag kommer ihåg när man såg det här ryska rikstankade fyllot första gången, men klippet tål att tittas på igen. Jävlar vad gott packad han är, och så är det så jädra fint att se hur han riktigt mulat trynet i leran... Det är nästan så jag längtar efter en sån här rotblöta!
söndag, januari 10, 2010
Nöff nöff
Hur är läget nu? Det var ett bra tag sedan man hörde något om svininfluensan, eller hur? Jag skulle jättegärna vilja veta lite mer om alla de offer som pandemien skördar, jag menar, hur många om dagen och hur sjukhusen arbetar med alla de överfulla avdelningar där folk ligger och dör i svinsjukan. Man tycker ju att en pandemi av den här kalibern borde rendera åtminstone en notis i medierna dagligen och en sammanställning av dagens dödsoffer. Eller är det redan över...? Är svinet bortmotat nu, av alla de duktiga som tagit sin giftspruta - giftigt för svinet då, menar jag ju såklart - självklart mycket nyttigt och helt ofarligt för den människa som tagit vaccinet. Självklart!
Nä, fan, på löpen är det Kalle Ankas kärring och någon jävla golfare som tar upp spejs med sina viktiga och intressanta krumsprång. Det är nyheter det! Vem i hela Helvete bryr sig en endaste sekund om en golfare som heter Tiger, och vem han behagar sätta på mellan golfrundorna? Eller att Kajsa Anka suger kuk vareviga morgon? Jo, jävligt många tydligen - och det är precis så som det skall vara; bländas av vad de rika och glamourösa pysslar med, medans ditt eget välbefinnande - kroppsligt och själsligt - krymper till ett intet, samtidigt som GlaxoSmithKline Plc, Sanofi-Aventis SA, AstraZeneca Plc och Baxter International Inc skrattar hela vägen till banken!
Nä, fan, på löpen är det Kalle Ankas kärring och någon jävla golfare som tar upp spejs med sina viktiga och intressanta krumsprång. Det är nyheter det! Vem i hela Helvete bryr sig en endaste sekund om en golfare som heter Tiger, och vem han behagar sätta på mellan golfrundorna? Eller att Kajsa Anka suger kuk vareviga morgon? Jo, jävligt många tydligen - och det är precis så som det skall vara; bländas av vad de rika och glamourösa pysslar med, medans ditt eget välbefinnande - kroppsligt och själsligt - krymper till ett intet, samtidigt som GlaxoSmithKline Plc, Sanofi-Aventis SA, AstraZeneca Plc och Baxter International Inc skrattar hela vägen till banken!
torsdag, december 31, 2009
Årets sista dag
Det är årets sista dag och jag känner liksom att det blir bra att skriva några rader. Det har varit ett ganska händelserikt år med en hel del ”trubbel”. Anna-Karin fick cancer igen och jag själv drattade på arslet, eller rättare sagt axeln, och bröt armen på ett oskönt sätt. Året som gått har också, för min del, upplevts som oerhört segt – förutom på en punkt, och det är att jag och en mycket god vän till mig hittat ännu en gemensam nämnare; världen och hur den ter sig i nuläget.
Detta innebär att vi kommer att starta upp en helt ny plattform för de tankar som jag dryftat här på Burgundy med jämna mellanrum. Tankar som absolut inte är mina egna (även om jag ofta vill tro så) utan delas av många. Samarbete är bästa vägen och jag ”försvinner” alltså härifrån med mina ”tokstollerier”. Det blir skönt för er (få) som läser bloggen, men främst för min egen del.
Burgundy Mist fortsätter som vanligt, när det dyker upp små lustiga ting som kan vara roliga att mysa över en stund!
Jag spenderade gårdagen med lite TV-tittande. Det var Rapports årskrönika, en dokumentär om Frank Sinatra och slutligen ett riktigt bra musikprogram med en hel del bra artister.
Nyheternas årskrönika visar i ett koncentrat hur illa ställt det är med politik och de människor politiken är till att gagna. Man måste vara blind och kanske en aning korkad för att inte se eller upptäcka vilket oerhört falskt spel politikerna använder för att behålla sin makt och att kuva massorna som håller maskinen igång. Att människor inte ännu förstår att de enbart är obetydliga brickor i ett spel spelat av psykopater är för mig en gåta – men en intressant gåta att vrida och vända på, då man delvis känner till svaret på gåtan. Det är så många genomskinliga strategier och finter att man blir paff över att folk sväljer all dynga: svininfluensa, terrorhot, climategate o.s.v.
Här hemma går bilan med vass klinga över folk som gör allt vad som står i deras makt för att vara en duglig kugge. Folk skall sättas i arbete om det så är det sista dom gör innan döden. Vi kan ta min sambo som exempel; trots att hon kämpar dagligen efter att ha överlevt fyra cancerattacker – och jobbar 75%, vill den nuvarande regeringen att hon skall jobba 100%. Utredningarna duggar tätt och läkarna skriver i sina intyg att det måste bli ett stopp på klappjakten.
I Frank Sinatra-dokumentären fick man en inblick i det diktatoriska USA som visade sitt fula tryne i jakten på kommunister och oliktänkande. Fullständigt vidrigt att se och än värre blev det när jag tänkte på alla som fortfarande tror att det landet är ett fritt och öppet samhälle. Jag tror att 2010 kommer att avslöja en ganska stor bit av hur det egentligen ligger till!
Nåväl, lite skön musik fick man i alla fall, och från SVT kan jag väl tillägga. Det var en rad fina artister i onsdagskvällens program, perfekt ”gubbrockiga” för att passa min smak. Jeff Beck… ja, jag säger då det…
Ha nu ett underbart gott nytt år!
Detta innebär att vi kommer att starta upp en helt ny plattform för de tankar som jag dryftat här på Burgundy med jämna mellanrum. Tankar som absolut inte är mina egna (även om jag ofta vill tro så) utan delas av många. Samarbete är bästa vägen och jag ”försvinner” alltså härifrån med mina ”tokstollerier”. Det blir skönt för er (få) som läser bloggen, men främst för min egen del.
Burgundy Mist fortsätter som vanligt, när det dyker upp små lustiga ting som kan vara roliga att mysa över en stund!
Jag spenderade gårdagen med lite TV-tittande. Det var Rapports årskrönika, en dokumentär om Frank Sinatra och slutligen ett riktigt bra musikprogram med en hel del bra artister.
Nyheternas årskrönika visar i ett koncentrat hur illa ställt det är med politik och de människor politiken är till att gagna. Man måste vara blind och kanske en aning korkad för att inte se eller upptäcka vilket oerhört falskt spel politikerna använder för att behålla sin makt och att kuva massorna som håller maskinen igång. Att människor inte ännu förstår att de enbart är obetydliga brickor i ett spel spelat av psykopater är för mig en gåta – men en intressant gåta att vrida och vända på, då man delvis känner till svaret på gåtan. Det är så många genomskinliga strategier och finter att man blir paff över att folk sväljer all dynga: svininfluensa, terrorhot, climategate o.s.v.
Här hemma går bilan med vass klinga över folk som gör allt vad som står i deras makt för att vara en duglig kugge. Folk skall sättas i arbete om det så är det sista dom gör innan döden. Vi kan ta min sambo som exempel; trots att hon kämpar dagligen efter att ha överlevt fyra cancerattacker – och jobbar 75%, vill den nuvarande regeringen att hon skall jobba 100%. Utredningarna duggar tätt och läkarna skriver i sina intyg att det måste bli ett stopp på klappjakten.
I Frank Sinatra-dokumentären fick man en inblick i det diktatoriska USA som visade sitt fula tryne i jakten på kommunister och oliktänkande. Fullständigt vidrigt att se och än värre blev det när jag tänkte på alla som fortfarande tror att det landet är ett fritt och öppet samhälle. Jag tror att 2010 kommer att avslöja en ganska stor bit av hur det egentligen ligger till!
Nåväl, lite skön musik fick man i alla fall, och från SVT kan jag väl tillägga. Det var en rad fina artister i onsdagskvällens program, perfekt ”gubbrockiga” för att passa min smak. Jeff Beck… ja, jag säger då det…
Ha nu ett underbart gott nytt år!
måndag, december 21, 2009
The story of Anvil
Ett metalband som jag bara har hört namnet på är Anvil. De har kämpart tappert i ungefär 30 år men aldrig riktigt fått ett rejält genombrott. Nu finns det en alldeles förbannat bra dokumentärfilm om detta kanadensiska band. Jag såg filmen i helgen och vill rekommendera den å det varmaste. Dels känner jag igen mig själv i de flesta scener och sedan är filmen faktiskt riktigt gripande. Jag var på lipen ett par gånger för det är sådan kämpaglöd i sångaren och gitarristen "Lips" och trumslagaren Robb att man dras med i detta äventyr - och så är det roligt också.
Klicka här och se trailern
Klicka här och se trailern
tisdag, december 15, 2009
Oh, oobee doo
Now I'm the king of the swingers
Oh, the jungle VIP
I've reached the top and had to stop
And that's what botherin' me
I wanna be a man, mancub
And stroll right into town
And be just like the other men
I'm tired of monkeyin' around!
Oh, oobee doo
I wanna be like you
I wanna walk like you
Talk like you, too
You'll see it's true
An ape like me
Can learn to be human too
( Gee, cousin Louie
You're doin' real good
Now here's your part of the deal, cuz
Lay the secret on me of man's red fire
But I don't know how to make fire )
Now don't try to kid me, mancub
I made a deal with you
What I desire is man's red fire
To make my dream come true
Give me the secret, mancub
Clue me what to do
Give me the power of man's red flower
So I can be like you
You!
I wanna be like you
I wanna talk like you
Walk like you, too
You'll see it's true
Someone like me
Can learn to be
Like someone like me
Can learn to be
Like someone like you
Can learn to be
Like someone like me!
måndag, december 14, 2009
onsdag, december 09, 2009
Gubbrock
Det här med att spela musik, gitarr för min del, är ju ett kärt bekymmer. I en kulturvardag då man är stendöd och betraktad som en idiot om man plockar upp en elgitarr – efter att man fyllt 30 år – är det ganska lätt att faktiskt, helt ärligt kunna säga; det var bättre förr!
Läste i Metro idag att Timbaland är den mest eftersökte producenten i hela världen. Hans musik är så bra att han höjs till ren Gudsstatus av musikjournalisterna. Nu skall jag erkänna att jag, mig veterligt, inte hört ett enda fragment av vad den fantastiske musikern och producenten Timbaland har åstadkommit – men jag skall frångå mina… ähum… principer och ge killen en chans, speciellt nu när jag äntligen har Spotify i datorn. Jag kan dock tänka mig att han är ypperlig på att få en trummaskin att… liksom svänga…
Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att ”skriva” musik, göra låtar och uttrycka mig på det sättet och vara huvudpersonen. Tvärtom har jag alltid velat spela i band där gruppen som helhet är det viktiga, alternativt spela med någon mycket karismatisk artist till exempel.
Givetvis har mitt drömgig sedan barnsben varit att spela med David Bowie. Detta är ju en självklar utopi, men i visa stunder har jag faktiskt haft en känsla av att jag skulle kunna klara ett sånt gig. Jag har fått min del av helt makalösa speljobb uppfyllda och om jag ibland klagar på det, i mina öron, ganska urvattnade musikutbudet av idag – så menar jag inte att låta gnällig – tvärtom; jag är helnöjd med min gärning och låter mer än gärna nya unga musiker ta över.
Några fina musikupplevelser får man ändå om man letar lite, speciellt utanför de ”listor” eller vad fan det nu kallas idag, som speglar populärmusik. Ett antal live-DVD: er som jag kollar på ofta och drömmer om att jag var med och lirade är Whitesnake, alla Deep Purple man kan komma över (Ritchie Blackmore är/var ju så jävla grym), Jeff Beck och en del andra i den stilen – men jag vill nämna Simon & Garfunkel; Friends – har du inte sett den DVD: n har du missat något mycket stort. Igår såg jag Paul McCartneys nya DVD; Good Evening New York.
Harrejävvlarrrr vad bra! Tänk ändå att det skall till en ”gammal gubbe” för att göra något musikaliskt signifikativt. När jag tittar och lyssnar på detta känns det som att det inte finns något annat jag hellre skulle vilja, än att ha en plats i Pauls band. Och jag tror fanimej att jag skulle fixa det!
Läste i Metro idag att Timbaland är den mest eftersökte producenten i hela världen. Hans musik är så bra att han höjs till ren Gudsstatus av musikjournalisterna. Nu skall jag erkänna att jag, mig veterligt, inte hört ett enda fragment av vad den fantastiske musikern och producenten Timbaland har åstadkommit – men jag skall frångå mina… ähum… principer och ge killen en chans, speciellt nu när jag äntligen har Spotify i datorn. Jag kan dock tänka mig att han är ypperlig på att få en trummaskin att… liksom svänga…
Jag har aldrig varit speciellt intresserad av att ”skriva” musik, göra låtar och uttrycka mig på det sättet och vara huvudpersonen. Tvärtom har jag alltid velat spela i band där gruppen som helhet är det viktiga, alternativt spela med någon mycket karismatisk artist till exempel.
Givetvis har mitt drömgig sedan barnsben varit att spela med David Bowie. Detta är ju en självklar utopi, men i visa stunder har jag faktiskt haft en känsla av att jag skulle kunna klara ett sånt gig. Jag har fått min del av helt makalösa speljobb uppfyllda och om jag ibland klagar på det, i mina öron, ganska urvattnade musikutbudet av idag – så menar jag inte att låta gnällig – tvärtom; jag är helnöjd med min gärning och låter mer än gärna nya unga musiker ta över.
Några fina musikupplevelser får man ändå om man letar lite, speciellt utanför de ”listor” eller vad fan det nu kallas idag, som speglar populärmusik. Ett antal live-DVD: er som jag kollar på ofta och drömmer om att jag var med och lirade är Whitesnake, alla Deep Purple man kan komma över (Ritchie Blackmore är/var ju så jävla grym), Jeff Beck och en del andra i den stilen – men jag vill nämna Simon & Garfunkel; Friends – har du inte sett den DVD: n har du missat något mycket stort. Igår såg jag Paul McCartneys nya DVD; Good Evening New York.
Harrejävvlarrrr vad bra! Tänk ändå att det skall till en ”gammal gubbe” för att göra något musikaliskt signifikativt. När jag tittar och lyssnar på detta känns det som att det inte finns något annat jag hellre skulle vilja, än att ha en plats i Pauls band. Och jag tror fanimej att jag skulle fixa det!
fredag, december 04, 2009
Burj Dubai - Världens högsta byggnad. 818 m.
Fan, det är så det suger lite i mellangärdet att titta på det här;
torsdag, november 26, 2009
fredag, november 20, 2009
söndag, november 15, 2009
Det rör på sig lite
Detta är en MUST SEE! Tänk att det ändå är VÄRRE än man tror...
Robert F Kennedy, Jr Shocking Vaccine Cover Up (del 1 & 2)
Robert F Kennedy, Jr Shocking Vaccine Cover Up (del 1 & 2)
onsdag, november 11, 2009
Politiker med ryggrad
Polska hälsoministern Ewa Kopacz håller tal i parlamentet den 5 november.
Inte alla politiker sitter vackert när läkemedelsbolagen...
Ta dig tid i tio minuter och kolla detta;
Inte alla politiker sitter vackert när läkemedelsbolagen...
Ta dig tid i tio minuter och kolla detta;
tisdag, november 10, 2009
onsdag, oktober 21, 2009
Lite till Roma, sådär...
Det här inlägget riktar sig en aning till Roma, som jag har så många diskussioner med i kommentarsavdelningarna under inläggen. Vi har lite olika sätt att betrakta skeenden som utspelar sig världen omkring oss. Vi lutar oss mot olika "kataloger" när vi diskuterar. Romas katalog innehåller vedertagna fakta, som är accepterade av en konsensus. Dessa fakta kan med andra ord tas för helt sanna, eller åtminstone brett accepterade av i stort sett alla. Min katalog innehåller inte vedertagna fakta, utan måste katalogiseras som idéer, teorier och tankar som konsensus inte accpeterar och som däför inte heller betraktas som sanna eller sannolika.
Roma vill att jag skall lägga fram fakta för att en diskussion skall kunna föras. Roma har alltså en helt normal och sund skepsis - men problemet är att de fakta jag kan lägga fram i grund och botten inte är accepterade som... just fakta.
När jag skriver "mina idéer" så är det absolut inte mina idéer och teorier jag menar. Det är andras arbete jag refererar till. Jag har genom vetgirighet "snubblat" över andra människors hårda arbete och forskande - och deras idéer sammanfaller ungefär med hur jag uppfattar saker och ting. Jag har inte gjort någon forskning själv, utan enbart läst, lyssnat och lärt mig vad andra har kommit fram till.
Jag har ingen rätt att säga åt andra vad de skal tycka och tänka. Var och en har sina egna olika unika sätt att införskaffa information som "ringer sant" med dennes uppfattning. Jag har ingen rätt att påverka någon annan människas tankebanor. Men, jag kan släppa en idé rakt ner på marken, peka på den och säga; titta, vilken konstig grej som ligger här - om du vill, kan du komma hit och kolla du också. Ungefär så.
För varje diskussion krävs det dock att man kan backa sina idéer med fakta i någon form. Jag vet att Roma inte har lust att läsa långa artiklar och kolla på filmer - men det är tyvärr (nästan) det enda sättet att hänsvisa till de ställen där jag hämtat den information jag bygger mina små "lustigheter" på, här på bloggen.
Ett annat stort bekymmer är den enorma "lök" av olika ämnen och ställen där man kan inhämta fakta - och sedan hänvisa till. Det vi diskuterar är inte ett enda ämne utan hundratals, som vävs samman på ett mycket intrikat vis.
Roma vill liksom veta var jag får mina grejer ifrån - alltså se ett större sammanhang, och få en förklaring. Ta det här med konstruerade sjukdomar och vaccin till exempel. Jag förstår helt och fullt att Roma vill att jag skall backa det jag säger med fakta. Det är dock inte så alldeles lätt faktiskt. Jag skulle isåfall behöva hänvisa till en enorm mängd "papper" och ärligt talat - det låter sig inte riktigt göras på ett bra sätt...
Jag har funderat ganska mycket på om det finns något lätt sätt att knyta samman en "programförklaring", så att Roma kanske kan se det sammanhang jag ser.
En mycket god vän och likasinnad gav mig ett uppslag - och det är (sorry Roma) att faktiskt länka till ett par filmer igen.
Det finns en hel del bra filmer som tar upp massor av intressanta saker, bland andra det jag ofta skriver om här på BM.
Två bra "dokumentär"-rullar är de jag länkar till nedan. De är långa, den första är två timmar lång - den andra är en och en halv timma.
Dessa filmer tycker jag är bra som introduktion till någon som är intresserad men inte är bevandrad.
Nu vet jag att Roma är sjukt trött på mig och mitt gaggande, men jag vet också att han är nyfiken. Så, jag lägger länkarna här som en ren service - finns nyfikenheten och intresset där så kolla gärna! Annars, bara gå förbi.
ESOTERIC AGENDA
KYMATICA
Roma vill att jag skall lägga fram fakta för att en diskussion skall kunna föras. Roma har alltså en helt normal och sund skepsis - men problemet är att de fakta jag kan lägga fram i grund och botten inte är accepterade som... just fakta.
När jag skriver "mina idéer" så är det absolut inte mina idéer och teorier jag menar. Det är andras arbete jag refererar till. Jag har genom vetgirighet "snubblat" över andra människors hårda arbete och forskande - och deras idéer sammanfaller ungefär med hur jag uppfattar saker och ting. Jag har inte gjort någon forskning själv, utan enbart läst, lyssnat och lärt mig vad andra har kommit fram till.
Jag har ingen rätt att säga åt andra vad de skal tycka och tänka. Var och en har sina egna olika unika sätt att införskaffa information som "ringer sant" med dennes uppfattning. Jag har ingen rätt att påverka någon annan människas tankebanor. Men, jag kan släppa en idé rakt ner på marken, peka på den och säga; titta, vilken konstig grej som ligger här - om du vill, kan du komma hit och kolla du också. Ungefär så.
För varje diskussion krävs det dock att man kan backa sina idéer med fakta i någon form. Jag vet att Roma inte har lust att läsa långa artiklar och kolla på filmer - men det är tyvärr (nästan) det enda sättet att hänsvisa till de ställen där jag hämtat den information jag bygger mina små "lustigheter" på, här på bloggen.
Ett annat stort bekymmer är den enorma "lök" av olika ämnen och ställen där man kan inhämta fakta - och sedan hänvisa till. Det vi diskuterar är inte ett enda ämne utan hundratals, som vävs samman på ett mycket intrikat vis.
Roma vill liksom veta var jag får mina grejer ifrån - alltså se ett större sammanhang, och få en förklaring. Ta det här med konstruerade sjukdomar och vaccin till exempel. Jag förstår helt och fullt att Roma vill att jag skall backa det jag säger med fakta. Det är dock inte så alldeles lätt faktiskt. Jag skulle isåfall behöva hänvisa till en enorm mängd "papper" och ärligt talat - det låter sig inte riktigt göras på ett bra sätt...
Jag har funderat ganska mycket på om det finns något lätt sätt att knyta samman en "programförklaring", så att Roma kanske kan se det sammanhang jag ser.
En mycket god vän och likasinnad gav mig ett uppslag - och det är (sorry Roma) att faktiskt länka till ett par filmer igen.
Det finns en hel del bra filmer som tar upp massor av intressanta saker, bland andra det jag ofta skriver om här på BM.
Två bra "dokumentär"-rullar är de jag länkar till nedan. De är långa, den första är två timmar lång - den andra är en och en halv timma.
Dessa filmer tycker jag är bra som introduktion till någon som är intresserad men inte är bevandrad.
Nu vet jag att Roma är sjukt trött på mig och mitt gaggande, men jag vet också att han är nyfiken. Så, jag lägger länkarna här som en ren service - finns nyfikenheten och intresset där så kolla gärna! Annars, bara gå förbi.
ESOTERIC AGENDA
KYMATICA
tisdag, oktober 20, 2009
En liten repris på vitamin D och grishostan
Om du har dubier om hur du skall göra med vaccination mot svininfluensan, kan den här artikeln vara intressant att läsa;
Klicka Här
Klicka Här
måndag, oktober 19, 2009
Att dra streck mellan prickarna
För några inlägg sedan lade jag in en länk till en dokumentärfilm som handlar om USA, dess politik och skeenden i världen i stort. Vad filmen tar upp är ”old news” för min del – och det finns en uppsjö liknande filmer, några riktigt bra och andra lite mer… vad skall vi säga? Obskyra kanske, eller lite barnsliga, till och med.
Om man, som jag, är intresserad av att titta lite bakom kulisserna på de politiska och vetenskapliga ”scenerna” märker man snart att det pågår dubbla budskap, ett ”knowhow” som riktar sig mot dem som forskar och undersöker – och ett helt annat som riktar sig mot folk i allmänhet. Det räcker inte med dessa budskap, det finns fler lager och vill man ha reda på lite grejer är det en rejält stor lök man måsta skala.
När jag ”hintar” om någon grej i något ämne, är detta till att börja med bara en pytteliten del av något större, bara en detalj i en större mosaik. Det funkar egentligen inte att slänga in en filmlänk eller en idé och tro att det skall gå att diskutera detta enhetligt. Jag vet faktiskt inte varför jag ändå gör det? Det kan bero på att jag under ungefär 15 års tid plöjt en hel del material som handlar om och knyter ihop ämnen inom just politik, vetenskap, religion och teoretiskt ”vetande” – och att man liksom blir sugen på att dela med sig av det man lär sig. Det är en ständig process och det svåraste är att vara objektiv. Man måste inse att det blir tvunget att refusera invanda tankemönster och att hela tiden uppdatera sitt sinne och utvidga sin syn på saker och ting.
Det är roligt att lära sig nya saker. Det är roligt att vända och vrida på teorier, att anamma några och att avvisa andra. Det är roligt att hela tiden upptäcka att det finns en högst levande dynamik i att lära sig nya saker och upptäcka att gamla idéer och teorier kanske inte alltid fungerar idag.
Hur skall man förmedla den känslan? Jo, man kan försöka att med ett blinkade öga tala om vad man tycker och tänker. Detta medför givetvis att man blir sedd som en kuf och knasboll. Det är ålrajt och gör mig egentligen inte så mycket – men kan givetvis vara lite tröttsamt. Ett annat sätt är att visa en film eller någon artikel som tar upp något man tycker är intressant. Problemet med det är att folk i allmänhet inte är mottagliga för att titta på dokumentärer och läsa artiklar i ämnen som inte intresserar dom. Fullt förståeligt och accepterbart! Men, det går då heller inte att föra ett sansat samtal om de ämnen som dessa filmer eller artiklar handlar om. Grunden för samtalet är alltså inte ställd på lika nivå – och det kan bero på att ett övergripande sammanhang inte existerar. Man diskuterar med flera olika ”manualer” skulle man kunna säga. Om det fanns en enda manual för alla hemmets ”prylar” och en diskuterar sidan 14 i manualen (som kanske handlar om TV:n) och den andre diskuterar sidan 267 (som kanske handlar om tvättmaskinen) så blir diskussionen ganska sned.
Ett av de ämnen som intresserar mig djupt är den gamla torra ”absolut sanna” Darwinismen. Ett ämne som är så söndertrasat av olika grupper att man faktiskt har svårt att hänga med.
Här är en ytterligt bra och lättläst artikel som tar upp detta – och svårigheten att diskutera ämnet, mycket på grund av invanda tankegångar som absolut inte får rubbas.
Klicka här för att läsa artikeln
Om man, som jag, är intresserad av att titta lite bakom kulisserna på de politiska och vetenskapliga ”scenerna” märker man snart att det pågår dubbla budskap, ett ”knowhow” som riktar sig mot dem som forskar och undersöker – och ett helt annat som riktar sig mot folk i allmänhet. Det räcker inte med dessa budskap, det finns fler lager och vill man ha reda på lite grejer är det en rejält stor lök man måsta skala.
När jag ”hintar” om någon grej i något ämne, är detta till att börja med bara en pytteliten del av något större, bara en detalj i en större mosaik. Det funkar egentligen inte att slänga in en filmlänk eller en idé och tro att det skall gå att diskutera detta enhetligt. Jag vet faktiskt inte varför jag ändå gör det? Det kan bero på att jag under ungefär 15 års tid plöjt en hel del material som handlar om och knyter ihop ämnen inom just politik, vetenskap, religion och teoretiskt ”vetande” – och att man liksom blir sugen på att dela med sig av det man lär sig. Det är en ständig process och det svåraste är att vara objektiv. Man måste inse att det blir tvunget att refusera invanda tankemönster och att hela tiden uppdatera sitt sinne och utvidga sin syn på saker och ting.
Det är roligt att lära sig nya saker. Det är roligt att vända och vrida på teorier, att anamma några och att avvisa andra. Det är roligt att hela tiden upptäcka att det finns en högst levande dynamik i att lära sig nya saker och upptäcka att gamla idéer och teorier kanske inte alltid fungerar idag.
Hur skall man förmedla den känslan? Jo, man kan försöka att med ett blinkade öga tala om vad man tycker och tänker. Detta medför givetvis att man blir sedd som en kuf och knasboll. Det är ålrajt och gör mig egentligen inte så mycket – men kan givetvis vara lite tröttsamt. Ett annat sätt är att visa en film eller någon artikel som tar upp något man tycker är intressant. Problemet med det är att folk i allmänhet inte är mottagliga för att titta på dokumentärer och läsa artiklar i ämnen som inte intresserar dom. Fullt förståeligt och accepterbart! Men, det går då heller inte att föra ett sansat samtal om de ämnen som dessa filmer eller artiklar handlar om. Grunden för samtalet är alltså inte ställd på lika nivå – och det kan bero på att ett övergripande sammanhang inte existerar. Man diskuterar med flera olika ”manualer” skulle man kunna säga. Om det fanns en enda manual för alla hemmets ”prylar” och en diskuterar sidan 14 i manualen (som kanske handlar om TV:n) och den andre diskuterar sidan 267 (som kanske handlar om tvättmaskinen) så blir diskussionen ganska sned.
Ett av de ämnen som intresserar mig djupt är den gamla torra ”absolut sanna” Darwinismen. Ett ämne som är så söndertrasat av olika grupper att man faktiskt har svårt att hänga med.
Här är en ytterligt bra och lättläst artikel som tar upp detta – och svårigheten att diskutera ämnet, mycket på grund av invanda tankegångar som absolut inte får rubbas.
Klicka här för att läsa artikeln
lördag, oktober 17, 2009
Passa på att ta en sån här också!
Nu när Grissnuvan härjar som tokstolligast och kanylerna viner i luften - kan det kanske vara läge att trycka in en sån här också - se reklamfilm nedan. USA är världsledande i mycket!
fredag, oktober 16, 2009
Är denna grejen sann då?
Utan att riskera (tror jag) att idiotförklaras som en galen konspirationsteoretiker så kan man fundera på vem Nobels fredspris gick till detta året...? Jojo, Obama!
Känn på den!
Kanske dags att ge det postumt till Adolf Hitler nästa år? Nej, det går ju inte, då är priset vikt för Netanyahu.
torsdag, oktober 15, 2009
onsdag, oktober 14, 2009
En och en halv timme av din tid
Jag skulle vilja uppmana de som frekventerar den här lilla obetydliga bloggen att vika en och en halv timme av tid till att kolla den här dokumentären;
The New American Century
Jag skulle också vilja utmana dig att inte kommentera det här inlägget om du inte sett hela dokumentären.
Jag räknar iskallt med noll kommentarer!
The New American Century
Jag skulle också vilja utmana dig att inte kommentera det här inlägget om du inte sett hela dokumentären.
Jag räknar iskallt med noll kommentarer!
tisdag, oktober 13, 2009
Tyken i Yorkshire
Jag gillar ord, språk och luskar gärna i var vissa, speciellt här i västsverige, ord härstammar ifrån. Det finns ett jävla gôtt ord; tyken, som är lite mystiskt. Hur man än letar kommer det inte så många förklaringar på var ordet tyken (ung. uppkäftig) kommer ifrån, varför ordet "heter" som det gör.
Jag har en liten teori dock; I Yorkshire, England, finns det lokalt en beskrivning på Yorkshireborna - dessa anses allmänt nämligen vara lite buffliga, uppkäftiga, brutala och ouppfostrade. Detta är ju givetvis en grov generalisering - ungefär som att alla Göteborgare är goa å glada. I Yorkshire säger man om lokalbefolkningen att den är; Tyke, vilket betyder just; brutal, ouppfostrad. -"Yes, we are somewhat tyke here in Yorkshire".
Hmm... kanske inte så konstigt att Göteborg traditionellt kallas; Lilla London, eller skulle Göteborg även kunna kallas Lilla Yorkshire?
Jag har en liten teori dock; I Yorkshire, England, finns det lokalt en beskrivning på Yorkshireborna - dessa anses allmänt nämligen vara lite buffliga, uppkäftiga, brutala och ouppfostrade. Detta är ju givetvis en grov generalisering - ungefär som att alla Göteborgare är goa å glada. I Yorkshire säger man om lokalbefolkningen att den är; Tyke, vilket betyder just; brutal, ouppfostrad. -"Yes, we are somewhat tyke here in Yorkshire".
Hmm... kanske inte så konstigt att Göteborg traditionellt kallas; Lilla London, eller skulle Göteborg även kunna kallas Lilla Yorkshire?
lördag, oktober 03, 2009
fredag, oktober 02, 2009
22 dagar...
… tog det att återvända hit. Ja, jag kunde inte hålla mig – dels på grund av att jag fått ganska många kommentarer om att det är synd att jag inte bloggar mer, eller rättare sagt, att jag tog en liten timeout – dels också för att jag har lust att skriva ibland. För mig är bloggandet en ventil för att lätta lite på trycket angående saker som jag finner… hmmm… knasiga i tillvaron.
Jag har, tro det eller ej, tittat lite på TV den senaste tiden. TV för mig har alltid varit ett naturligt och trevligt sätt att döda tid på, en typ av avkoppling som är rejält beroendeframkallande. Men, de senaste åren har jag tittat mindre och mindre – för att nu faktiskt inte titta alls under långa perioder. Det tar endast några veckor att inse att tiden då TV:n inte är påslagen är så mycket mer givande. Man hinner med massor av annat och en fantastisk frihetskänsla infinner sig. Det är alltså ett av ”programmen” som raderas i sinnet – man frigör sig från en av myriader av programmeringar som dagligen styr människans tänkande och handlande.
Nåväl, vad som slår en omedelbart när man tittar lite mer regelbundet är hur vanvettigt dåliga TV-program det produceras. SVT gör fortfarande kvalitetsproduktioner men har nu i ett av sina debattprogram anställt en avskyvärd kvinnlig programledare som är så influerad av amerikansk programledarstil att man baxnar. Hon leder ett debattprogram men är själv den enda som får lov att diskutera. Hon avbryter alla deltagare bara några sekunder in i replikerna och tar glasklar ställning för eller emot – vilket en duktig debattledare håller sig för god för.
Detta är det amerikanska sättet att debattera; den som gapar högst är den som har rätt!
Innan jag fortsätter; Nej, jag hatar inte USA och dess människor – hur skulle jag kunna göra det? Min dotter är född i Sverige men uppvuxen i USA och jag har på grund av detta besökt staterna, främst New York, där hon bodde under sin uppväxttid. Amerika är vackert, vansinnigt vackert och människorna där är verkligen vänliga och hjälpsamma, duktiga och fantastiska på alla vis – ja, jag skulle gärna bo där om det var möjligt. Amerikansk kultur är mångfacetterad och innehåller otroligt mycket bra, allt ifrån författare, musiker, konstnärer till vetenskapsmän, forskare o.s.v.
Men, det finns ett stort glapp mellan de amerikaner som använder, eller rättare sagt, tillåts använda sina hjärnor – och de som inte gör det. Mediakulturen, främst TV och musik, är dock designad för att så många människor som möjligt inte skall tänka – det har lagts en bedövande tjock filt över ”hjärnorna” i amerikansk mediekultur under lång tid.
Varför jag tar upp detta är att jag märker en enorm amerikanisering av svensk media. Kolla bara på reklamen. När TV4 startade var reklamblocken satta mellan programmen och det kändes ganska naturligt och OK på något vis. Nu finns det en uppsjö kanaler, och det är ju bra, men också en uppsjö reklamavbrott i programmen. Under ett entimmesprogram var det för några år sedan ”normalt” med tre avbrott – ett var tjugonde minut. Nu är det fyra, och ibland fem reklamavbrott. Ett entimmesprogram är nu egentligen bara ungefär fyrtio minuter långt och snart är reklamtiden lika lång som själva programmet, alltså 50/50.
Men, det är framförallt innehållet i programmen som är viktiga – tittar vi på svenska program finns det än idag en hel del produktioner som är OK, men också väldigt många som är direkt idiotiska. Och kollar vi på amerikanska program och shower så får man verkligen hålla sig i stolskarmarna för att inte svimma.
Om vi bortser ifrån att USA fortfarande ”bleepar” vissa ord, vilket i sig är så korkat att man bara på grund av detta tappar balansen, är det heller inte i amerikanska program tillåtet att nämna vissa kroppsdelar och funktioner. Jag såg för några dagar sedan ett amerikanskt program som riktade sig till yngre människor och som kallades någonting i stil med ”allt du vill veta om kroppen, sex och relationer – men inte vågat fråga om”. Det var en kille i läkarrock som ledde programmet och till sin hjälp hade han en stab på tre stycken, förmodligen läkare och psykologer, också iklädda vita läkarrockar. Man läste upp tittarfrågor och kunde inte riktigt nämna de områden på kroppen som frågorna handlade om – utan gjorde istället vansinniga språkliga omsvep, eller omvägar för att säga det som alla redan vet vad det är…
Tittarna behandlades alltså redan i detta skede som barn eller idioter.
Som om detta inte var nog, så var i stort sett alla råd man gav på de mest fundamentala problemställningar att det fanns en lösning i tablettform… Ja, det är sant! På rent relationsmässiga problem rekommenderades att söka läkarhjälp och i slutändan få ett piller som kunde hjälpa till att lugna och ändra sättet man betedde sig på…
Detta fick mig att faktiskt må illa.
Jänkarna har ett stort problem, och det är att man är otroligt respektfull inför auktoriteter – allt från programledare till politiker. Dessa går helt enkelt inte att ifrågasätta. Skulle du till exempel vilja sitta hos Dr. Phil och bli domderad?
Ålrajt, jag lägger in två youtubelänkar på en programledare som heter Bill O’Reilly (Fox News – go figure) som jag tycker är så vidrig att man måste kolla in honom. Titta på hur han behandlar de som inte delar hans åsikt, hur han låter stänga av ljudet på den andre som talar och framför allt hans samtalsretorik. Det här den programledare som har mest tittare – och de flesta tycker att han är bra… rätt… och riktig…
Vad tycker du?
Jag har, tro det eller ej, tittat lite på TV den senaste tiden. TV för mig har alltid varit ett naturligt och trevligt sätt att döda tid på, en typ av avkoppling som är rejält beroendeframkallande. Men, de senaste åren har jag tittat mindre och mindre – för att nu faktiskt inte titta alls under långa perioder. Det tar endast några veckor att inse att tiden då TV:n inte är påslagen är så mycket mer givande. Man hinner med massor av annat och en fantastisk frihetskänsla infinner sig. Det är alltså ett av ”programmen” som raderas i sinnet – man frigör sig från en av myriader av programmeringar som dagligen styr människans tänkande och handlande.
Nåväl, vad som slår en omedelbart när man tittar lite mer regelbundet är hur vanvettigt dåliga TV-program det produceras. SVT gör fortfarande kvalitetsproduktioner men har nu i ett av sina debattprogram anställt en avskyvärd kvinnlig programledare som är så influerad av amerikansk programledarstil att man baxnar. Hon leder ett debattprogram men är själv den enda som får lov att diskutera. Hon avbryter alla deltagare bara några sekunder in i replikerna och tar glasklar ställning för eller emot – vilket en duktig debattledare håller sig för god för.
Detta är det amerikanska sättet att debattera; den som gapar högst är den som har rätt!
Innan jag fortsätter; Nej, jag hatar inte USA och dess människor – hur skulle jag kunna göra det? Min dotter är född i Sverige men uppvuxen i USA och jag har på grund av detta besökt staterna, främst New York, där hon bodde under sin uppväxttid. Amerika är vackert, vansinnigt vackert och människorna där är verkligen vänliga och hjälpsamma, duktiga och fantastiska på alla vis – ja, jag skulle gärna bo där om det var möjligt. Amerikansk kultur är mångfacetterad och innehåller otroligt mycket bra, allt ifrån författare, musiker, konstnärer till vetenskapsmän, forskare o.s.v.
Men, det finns ett stort glapp mellan de amerikaner som använder, eller rättare sagt, tillåts använda sina hjärnor – och de som inte gör det. Mediakulturen, främst TV och musik, är dock designad för att så många människor som möjligt inte skall tänka – det har lagts en bedövande tjock filt över ”hjärnorna” i amerikansk mediekultur under lång tid.
Varför jag tar upp detta är att jag märker en enorm amerikanisering av svensk media. Kolla bara på reklamen. När TV4 startade var reklamblocken satta mellan programmen och det kändes ganska naturligt och OK på något vis. Nu finns det en uppsjö kanaler, och det är ju bra, men också en uppsjö reklamavbrott i programmen. Under ett entimmesprogram var det för några år sedan ”normalt” med tre avbrott – ett var tjugonde minut. Nu är det fyra, och ibland fem reklamavbrott. Ett entimmesprogram är nu egentligen bara ungefär fyrtio minuter långt och snart är reklamtiden lika lång som själva programmet, alltså 50/50.
Men, det är framförallt innehållet i programmen som är viktiga – tittar vi på svenska program finns det än idag en hel del produktioner som är OK, men också väldigt många som är direkt idiotiska. Och kollar vi på amerikanska program och shower så får man verkligen hålla sig i stolskarmarna för att inte svimma.
Om vi bortser ifrån att USA fortfarande ”bleepar” vissa ord, vilket i sig är så korkat att man bara på grund av detta tappar balansen, är det heller inte i amerikanska program tillåtet att nämna vissa kroppsdelar och funktioner. Jag såg för några dagar sedan ett amerikanskt program som riktade sig till yngre människor och som kallades någonting i stil med ”allt du vill veta om kroppen, sex och relationer – men inte vågat fråga om”. Det var en kille i läkarrock som ledde programmet och till sin hjälp hade han en stab på tre stycken, förmodligen läkare och psykologer, också iklädda vita läkarrockar. Man läste upp tittarfrågor och kunde inte riktigt nämna de områden på kroppen som frågorna handlade om – utan gjorde istället vansinniga språkliga omsvep, eller omvägar för att säga det som alla redan vet vad det är…
Tittarna behandlades alltså redan i detta skede som barn eller idioter.
Som om detta inte var nog, så var i stort sett alla råd man gav på de mest fundamentala problemställningar att det fanns en lösning i tablettform… Ja, det är sant! På rent relationsmässiga problem rekommenderades att söka läkarhjälp och i slutändan få ett piller som kunde hjälpa till att lugna och ändra sättet man betedde sig på…
Detta fick mig att faktiskt må illa.
Jänkarna har ett stort problem, och det är att man är otroligt respektfull inför auktoriteter – allt från programledare till politiker. Dessa går helt enkelt inte att ifrågasätta. Skulle du till exempel vilja sitta hos Dr. Phil och bli domderad?
Ålrajt, jag lägger in två youtubelänkar på en programledare som heter Bill O’Reilly (Fox News – go figure) som jag tycker är så vidrig att man måste kolla in honom. Titta på hur han behandlar de som inte delar hans åsikt, hur han låter stänga av ljudet på den andre som talar och framför allt hans samtalsretorik. Det här den programledare som har mest tittare – och de flesta tycker att han är bra… rätt… och riktig…
Vad tycker du?
torsdag, september 10, 2009
Timeout
Lite allmänt sådär, kan jag ju berätta att det blir mindre och mindre intressant med blogg-grejen. Jag hade ju tänkt att efter den sensate maratondiskussionen med Roma, för något/några inlägg sedan skulle jag bara lägga in dumroliga grejer - men jag återkommer allt som oftast till inlägg som det nedan; "sjuka svin", och det är ju inte meningen att göra folk förbannade liksom. Att man får mothugg när man tänker stick i stäv med folk i allmänhet har jag inga problem med - men det blir inga konstruktiva diskussioner, utan jag står allena.
Jag tar därför och lägger ner bloggen på obestämd framtid och ägnar mig åt viktigare ting. Burgundy kommer att finnas kvar, men endast för att jag vill behålla merparten av det jag skrivit, som ett litet arkiv, inget annat!
Ha det gôtt, go' vänner - så syns vi irl istället!
Jag tar därför och lägger ner bloggen på obestämd framtid och ägnar mig åt viktigare ting. Burgundy kommer att finnas kvar, men endast för att jag vill behålla merparten av det jag skrivit, som ett litet arkiv, inget annat!
Ha det gôtt, go' vänner - så syns vi irl istället!
tisdag, september 08, 2009
Sjuka svin
Jag har börjat få intressanta spam-mejl som enbart uttrycker en enda sak; Vaccinera dig mot svininfluensan! Inget mer, inget mindre...
Ja, nog är det så att det finns någon form av influensa som drar omkring - och det vore ju nästan orättvist om inte jag fick den nu i höst eller vinter. Så, svininfluensan i sig är ju inget kul att eventuellt se fram emot - men min solidaritet gentemot resten av befolkningen är inte så genuin att jag frivilligt vaccinerar mig. Det här är en testrunda, precis som så mycket annat, och vänta bara några år så är det inte en rekommendation från regeringen att man bör vaccineras, utan ett krav och belagt med fängelsestraff om man vägrar. Nåja, vi får se hur saker och ting utvecklas, än finns det tid att fixa till det hela - men det är ont om den!
Klicka här för en intressant artikel i ämnet. Ni som helt skiter i detta kan ju ställa er i slaktkön och vaccinera er!
Ja, nog är det så att det finns någon form av influensa som drar omkring - och det vore ju nästan orättvist om inte jag fick den nu i höst eller vinter. Så, svininfluensan i sig är ju inget kul att eventuellt se fram emot - men min solidaritet gentemot resten av befolkningen är inte så genuin att jag frivilligt vaccinerar mig. Det här är en testrunda, precis som så mycket annat, och vänta bara några år så är det inte en rekommendation från regeringen att man bör vaccineras, utan ett krav och belagt med fängelsestraff om man vägrar. Nåja, vi får se hur saker och ting utvecklas, än finns det tid att fixa till det hela - men det är ont om den!
Klicka här för en intressant artikel i ämnet. Ni som helt skiter i detta kan ju ställa er i slaktkön och vaccinera er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)